Moderater, liberaler, kristna, nationalister och nyliberaler. Varför stöttar borgerligheten Israel trots att det går emot deras principer? frågar sig Kajsa Ekis Ekman.

Internationella brottmålsdomstolen diskuterar en häktningsorder för Netanyahu.¹ FN:s speciella rapportör har konstaterat att Israel begår folkmord i Gaza.² Internationella domstolen utreder Israel för folkmord.³

Det är oerhört allvarliga saker, men för svensk borgerlighet är det business as usual. Med få undantag (som Abir Al-Sahlani) har borgerliga politiker och tänkare hårdnackat försvarat Israels agerande. Det tycks inte spela någon roll hur mycket dödssiffran stiger, hur många rapporter som kommer om krigsbrott och övergrepp även på Västbanken, hur många barn som skjuts, bombas eller blir föräldralösa.

Borgerligheten tycks inte bry sig om vad internationella organisationer säger, inte heller tycks det finnas någon mänsklig empati. Det är som om Israel skulle kunna göra precis vad som helst, och ändå få deras stöd.

Men hur är det med deras ideologiska principer?

Tittar vi närmare på det, så går stödet för Israel emot centrala borgerliga principer, oavsett om vi talar om konservativa, nyliberaler eller nationalister.

Stödet för Israel går emot centrala borgerliga principer, oavsett om vi talar om konservativa, nyliberaler eller nationalister.

Ta moderaterna, till exempel. Ett socialkonservativt parti, vars värderingar skiftat genom åren men som grundar sig på en helig princip: äganderätten. Eller som de själva uttrycker det: “När det kommer till försvaret av frihet och äganderätt – oavsett hur hård attacken är, oavsett vilka nya svepskäl som används, och oavsett om det är populärt eller inte: Moderaterna kommer alltid vara the last man standing.”⁴

Med den logiken borde det vara självklart att försvara palestiniernas rätt till sin egendom. Israel är byggd på stulen mark. Staten institutionaliserade förfarandet 1950 genom den s.k. ‘Absentee Property’-lagen: om ägaren till ett hus eller ett landområde inte befann sig på plats, kunde staten konfiskera marken och dela ut den. Att ägarna var fördrivna och inte tilläts återvända spelade ingen roll.⁵

Sedan 1967 då Västbanken ockuperades, har markstölder konstant använts som ett sätt att utvidga Israel och fördriva palestinier genom trakasserier och våld. Idag är bosättarna över 700 000. De flesta av dem bor helt och hållet eller delvis på mark som ägs av palestinier.⁶ Att ägarna har papper som bekräftar äganderätten hindrar inte bosättarna från att hyra ut deras hus på Air Bnb eller Booking.com.⁷ Och sedan den 7 oktober har den israeliska staten olagligen konfiskerat 800 hektar palestinsk mark på Västbanken.⁸

Ponera att det vore en kommunistisk stat som konfiskerade mark från privatpersoner. Vad skulle Moderaterna säga då? Om en kommunistisk stat nationaliserade privat egendom och delade ut, om en kommunistisk stat tog över hem från människor som flytt?

Ponera att det vore en kommunistisk stat som på detta sätt konfiskerade mark från privatpersoner. Vad skulle Moderaterna säga då?

Men när det gäller palestinsk egendom är moderaterna inte “the last man standing” alls. De säger ingenting om det här.

Jag hittar ett dokument på Moderaternas hemsida om bosättare. Det fördömer olagliga bosättningar i starka ordalag: “Det ska bli lättare för markägare att avhysa olagliga bosättningar… Erfarenheterna av dagens bosättningar är att ju längre de får vara kvar, desto större och mer avancerade blir de.”⁹ Men det visar sig handla om EU-migranter i Sverige.

Hur förhåller det sig då med andra borgerliga ideologier, som nyliberalismen till exempel? Nyliberalismen, som fått skulden för mycket, är ju egentligen en ganska revolutionär ideologi som går ut på att banta ner staten, släppa allt fritt, låta marknadskrafterna stångas med varandra och se vad som händer. Detta till skillnad från den extremt bidragsberoende kapitalism vi lever under idag som ofta kallas nyliberalism, men där staten och överstatliga allianser som EU snarare stärkt sin roll och ingått symbios med kapitalet.¹⁰

Att Sveriges enda nyliberaler, Mattias Svensson och Johan Norberg, tagit ställning för Israel är därför oerhört besynnerligt.¹¹

En helig nyliberal princip är nämligen frihandel. Den är så helig att det inte finns en enda nyliberal tänkare eller institut som inte menar att frihandel löser precis allt.¹² Således borde nyliberalerna gå i bräschen för att avskaffa Israels blockad av Gaza, då Gazas befolkning inte får exportera eller importera och är utestängda från världshandeln. En nyliberal borde rimligen hävda att då handel löser alla problem, bör även Gazas befolkning få ägna sig åt det utan begränsningar. Att en stat och tillika ockupationsmakt beslutar vad som får föras in i ett land, och hur många kalorier en människa behöver om dagen, är ju inte direkt fri kapitalism.

Men nyliberalerna lyser med sin frånvaro på Ship to Gaza.

Att de formulerar sitt försvar av Israel i termer som att “Hamas är terrorister” och inte genom grundsatser baserade på den egna ideologin får oss att ana att de inte får ihop det – om Hamas är terrorister eller har infiltrerat UNRWA är ju oväsentligt för ställningstagandet i grundfrågan. Poängen är om de har rätt i sak eller ej. Har palestinierna rätt att bo i sina egna hus, har de rätt att resa, har de rätt att odla på sin egen mark, har de rätt att utöva handel? Nyliberalerna kan inte svara nekande på dessa frågor utan att avvika från sina principer. Därför talar de ogärna om grundfrågan.

Har palestinierna rätt att bo i sina egna hus, har de rätt att resa, har de rätt att odla på sin egen mark, har de rätt att utöva handel? Nyliberalerna kan inte svara nekande på dessa frågor utan att avvika från sina principer.

Det är inte första gången nyliberaler avviker från sina principer på den världspolitiska arenan; deras stöd till NATO är lika apart. Är man emot staten, kan man väl rimligen inte stödja en sammanslutning av stater som kräver 2% av medborgarnas pengar för att föra krig i statens intressen? Det vore mer passande för nyliberaler att argumentera för att företag skaffar egna arméer och krigar mot andra företag.

Lika underligt är det med de s.k. nationalisterna i SD, som säger sig tro på ursprungsbefolkningars rätt till sina hemländer. I sitt principprogram skriver de: “Ingen stat eller nation har rätt kränka eller förslava något annat folk. Vi stöder alla folk som med obestridlig historisk rätt till sitt territorium och stöd i folkrätten strävar efter ökad autonomi eller en självständig demokratisk stat.”¹³ Hur går detta ihop med det tveklösa stödet till Israel, som per definition premierar nyanlända före människor som bott i landet i tusentals år, som nonchalerar folkrätten och förslavar ursprungsbefolkningen?

Hur är det då med liberalerna? Som ofta varit ensamma bland den svenska högern att kritisera övergrepp på mänskliga rättigheter även i väst och bland västallierade länder. Folkpartiet stödde samarbete med ANC, och Bengt Westerberg motionerade på 80-talet om sanktioner mot apartheidstaten Sydafrika i mycket starka ordalag.¹⁴ Den svenske intellektuelle som först skrev om rasism och kolonialism i Sydafrika och Rhodesia var Per Wästberg, vars bok från 1960, På svarta listan, är en glödande uppgörelse med den vita överhögheten. Wästberg bjuds in på cocktailpartyn av vänliga vita farmare, men avvisar deras rasfrändskap och drar sig inte för att kritisera dem rakt i ansiktet. Wästberg kom att skriva ett tiotal böcker om Afrikas väg ut ur kolonialismen och detta under en tid då få andra svenskar hade insett vidden av förtrycket.

Samma klarhet gäller inte Palestina. Wästberg förnekar i SvD att det skulle röra sig om folkmord – övervåld, möjligen, men “Hamas är däremot en folkmordsrörelse” och skulle Internationella domstolen kalla Israels agerande folkmord, skulle det vara antisemitism.¹⁵ Artikeln är fruktansvärt dålig. Den innehåller fel, klyschor och generaliseringar. Wästberg, annars skarp och kunnig, är oigenkännlig.

Och det är idag Liberalerna som ofta går längst i sitt ovillkorliga stöd till Israel och som först krävde att Sverige skulle frysa stödet till UNRWA.¹⁶

Vi skulle också kunna nämna den kristna högern, som ju alltid är snabba med att föra upp frågan om förföljelse av kristna världen över – men som är tystna när Gazas äldsta kyrka bombades av Israel och arton personer dödades.¹⁷ Snarare är tidningen Världen Idag den som gått längst i försvaret av Israel.

Det är således något med Palestinafrågan som får högern att sluta vara ideologisk. Moderaterna upphör med ens att tro på äganderätt, nyliberalismen upphör att vara nyliberal, nationalismen upphör att vara nationalistisk, liberalismen upphör att vara liberal, de kristna upphör att vara kristna. Samma sak med den s.k. fascismen: Trump upphör att vara Trump när det kommer till Palestina och blir med ens en amerikansk mainstreampolitiker, oskiljbar från alla de andra. Mycket tyder på att Israel precis som Ukraina, blivit en ideologi i sig som trumfar andra ideologier, vilket vi även kan se på exemplet Tyskland: stödet för Israel har blivit en överideologi.

Moderaterna upphör med ens att tro på äganderätt, nyliberalismen upphör att vara nyliberal, nationalismen upphör att vara nationalistisk, Trump upphör att vara Trump när det kommer till Palestina.

Vad beror det här på? I Wästbergs fall grundar han sitt resonemang i egna minnen av andra världskriget, vilket naturligtvis kan vara en delförklaring i vissa fall. Vad gäller SD handlar det snarare om motsatsen: kriget mot Palestina erbjuder dem en möjlighet att tvätta sig från sitt nazistiska förflutna genom att omplacera antisemitismen och föra över den på araber i essentiellt oförändrat skick. Men detta kan inte förklara den generella och totala uppslutningen hos hela den västerländska borgerligheten.

I det stora hela tror jag dock att det handlar om något annat: Palestinafrågan avslöjar de borgerliga ideologiernas natur. De är inte ideologier egentligen, de är framför allt överbyggnader för ett ekonomiskt intresse. Detta intresse handlar om att bevara status quo, i detta fall USA-imperialism och kapitalism, vars fronter just nu är Palestina och Ukraina. USA vill bevara Israel för att kunna ha en garanterad allierad i Mellanöstern och även ansluta Ukraina till NATO för att kunna utvidga sin intressesfär österut.

Det är inte mer komplicerat än så, det handlar inte om Hunter Bidens laptop eller Epsteins hemliga lista, det är inget mystiskt bakom mer än att USA strävar efter att behålla världshegemonin militärt, politiskt och ekonomiskt. Allt detta högtravande tal om den västerländska civilisationens värden är kodord för att utvidga USA:s makt, eftersom 1) vad har den västerländska civilisationen i öst att göra, och 2) vad är civiliserat med bomber? Det finns inga värden, det finns ingen ideologi, det finns inga principer, det finns bara naken rå makt till vilket pris som helst, även tusentals döda barn. Palestina avslöjar hur långt imperialismen och dess satellitpartier i väst är beredda att gå för att behålla den makten.

Palestina fungerar således som ett blixtljus, en röntgenblick som synar vad som finns inuti frihandelsvurmaren, människorättsförespråkaren, prästen, fosterlandsvännen och till och med vänsterliberalen. De kan se olika ut utanpå, men inne finns samma nakna intresse. Vem du än är, så avslöjar Palestinafrågan borgaren i dig. När Palestina tittar på dig, så syns du.