Överraskningen i det tyska valet var att utbrytarna i BSW misslyckades med att nå femprocentsspärren, medan Die Linke, som länge varit uträknat, gjorde ett jätteval. Henning Süssner Rubin, som var på plats i Tyskland, analyserar valresultatet.

Det tyska förbundsdagsvalet den 23 februari ledde som väntat till en jordskredsseger för högerextremistiska Alternative für Deutschland (Afd). AfD blev störst i östra Tyskland och mer än var femte röst totalt gick till partiet. Alldeles oavsett de senaste veckornas massdemonstrationerna och en rätt så omfattande mediekampanj mot partiet.

AfD blev störst i östra Tyskland trots de senaste veckornas massdemonstrationerna och den omfattande mediekampanjen mot partiet.

Lika väntat var att det stora borgerliga högerpartiet CDU blir störst med sitt uttalat reaktionära valprogram. CDU kommer visserligen att få bilda nästa regering, men tvingas söka stöd från andra partier för att kunna genomföra sin politik och säkerställa en stabil majoritet i parlamentet.

Valet innebar dock också en del överraskningar, främst när det kommer till vänsterns resultat. Så kan det tyska valet exempelvis betecknas som en stor framgång och ett comeback för vänsterpartiet Die Linke. Också ett annat vänsterparti BSW gjorde ett relativt bra resultat i sitt första nationella val, men får ända anses vara en av valets stora förlorare.

Men låt oss börja med det som inte kom som någon överraskning: Det var väntat att de gamla regeringspartierna socialdemokraterna (SPD), de Gröna och liberalerna (FDP) skulle få problem. Nyval utlöstes ju därför att deras koalitionsregering hade spruckit i november i fjol. Den tyska regeringen var då synnerligen opopulär och mittenhögerkoalitionen blev alltmer dysfunktionell. Mycket riktigt så straffades de gamla regeringspartierna av en missnöjd väljarkår bara några månader efter att koalitionen hade spruckit. Till viss mån beror detta säkerligen på att de tre partierna satsade på sina respektive starka män, tillika (f.d.) regeringsledamöter i valrörelsen.

Mycket riktigt så straffades de gamla regeringspartierna av en missnöjd väljarkår bara några månader efter att koalitionen hade spruckit.

FDP:s affischnamn blev samme man som i princip störtade regeringen, den f.d. finansministern Christian Lindner. Lindner saboterade länge regeringsarbetet genom att ofta och offentligt gå emot sina koalitionspartners, och till slut var det liberalerna som gav upphov till nyval genom att lämna regeringskoalitionen i början av november 2024. Lindner och partiledningen spekulerade med all önskvärd tydlighet på att gynnas av ett nyval för att sedan hamna i nästa regering, fast då i koalition med högerpartiet CDU. FDP banade alltså väg för ett misstroendevotum i parlamentet som kom strax innan jul. Efter det förlorade misstroendevotumet tvingades den socialdemokratiska regeringschefen Olaf Scholz utlysa nyval.  

SPD diskuterade i början av denna process vem det var som skulle bli partiets förstanamn i det stundande nyvalet, eftersom förbundskanslern hade dåliga förtroendesiffror bland väljarkåren. Man valde dock att satsa på Scholz även i detta val – och kammade hem en brakförlust. SPD gjorde sitt sämsta förbundsdagsvalresultat någonsin och hamnade till slut på 16,4 procent av rösterna, minus 9,3 procentenheter. Scholz kommer nu att försvinna från förbundspolitiken och ersätts med stor sannolikhet av Boris Pistorius som kommer att representera socialdemokraterna i en tänkbar ny regeringskoalition med kristdemokratiska CDU. Pistorius är en känd högersocialdemokrat, mest känd för att driva Tysklands upprustning som försvarsminister. Det kan misstänkas att han lät bli att utmana Scholz som förstanamn i valrörelsen för att slippa bli förknippat med ett mycket väntat dåligt valresultat.

Också de Gröna tappade röster, 3,1 procentenheter. Partiet fick 11,6 procent av rösterna och undvek en katastrof. Men de Gröna missade sitt uttalade mål att bli det största mittenparti och i och med detta lär också deras förstanamn tillika kanslerkandidat Robert Habeck få det svårt att fortsätta styra de Gröna högerut. En anledning till detta är att partiet under valrörelsen tappade många väljare till Die Linke.

Hur gick det då för Christian Lindner och liberalerna? Ni minns att FDP hade hoppats på att gynnas av ett nyval. Man kan säga att det hela blev ett självmål. 11,5 procent av rösterna i valet 2021 blev till 4,3 procent i valet den 23 februari 2025. Partiet åkte med buller och bång ut ur parlamentet efter att ha missat femprocentsspärren.

Liberalernas uttåg var dock bara en mindre överraskning, partiet hade hela tiden usla valundersökningsresultat. Några stödröster kom aldrig i tillräckligt stor utsträckning.

Liberalernas uttåg var dock bara en mindre överraskning, partiet hade hela tiden usla valundersökningsresultat. Många, förmodligen inte minst FDP själva, trodde dock att partiet skulle klara sig kvar i förbundsdagen med hjälp av borgerliga stödröster. FDP brukar nämligen traditionellt vara en garanti för att regeringskoalitioner hamnar rätt så långt till höger i ett antal frågor, exempelvis inom skattepolitiken. Några stödröster kom dock aldrig i tillräckligt stor utsträckning. Att det blev så hänger delvis ihop med det faktum att det stundvis kunde befaras att högerextremistiska AfD skulle kunna bli det största partiet i valet. Ju närmre valdagen kom, desto sämre blev nämligen opinionssiffrorna för CDU. CDU blev till slut klart störst med drygt 28,5 procent av rösterna.

Die Linke lyckades mobilisera många väljare just tack vare sitt motstånd mot AfD.

AfD för sin del ökade sitt väljarstöd mest (+10,4 procent) och gjorde ett starkt resultat på 20,8 procent. Att det inte räckte för att hota kristdemokratiska CDU:s position som det största partiet berodde på vänsterpartiets Die Linkes stora valframgång. Die Linke lyckades mobilisera många väljare just tack vare sitt motstånd mot AfD och detta märktes inte minst i östra Tyskland. I huvudstaden Berlin blev Die Linke t o m det största partiet med nästan 20 procent av rösterna.

Detta kom som en stor överraskning. Så sent som i höstas verkade det vara ytterst osannolikt att Die Linke skulle ha en chans att över huvud klara sig kvar i Förbundsdagen. Redan i valet 2021 hade man med drygt 4,9 procent av rösterna missat femprocentsspärren. Tack vare en regel som en gång i tiden hittades på för att gynna högerpartiet CSU (som inte finns utanför delstaten Bayern) klarade sig vänstern ändå med nöd och näppe kvar i förbundsdagen. Partiet vann nämligen majoriteten i tre valkretsar, dvs. så kallade direkta mandat, i östra Tyskland och slapp därför femprocentsspärren. Det kan nämnas här att Die Linke den här gången vann hela sex direkt mandat, nytt rekord.

Tidigare lyckades BSW med fred, minskad invandring och social rättvisa, bli större än Die Linke. Wagenknecht lär få det svårt att hålla ihop sitt parti under de kommande fyra åren

Hösten 2023 splittrades Die Linke dock – och förlorade i samma veva tio av sina totalt 39 mandat i förbundsdagen och sin största profil Sarah Wagenknecht. Wagenknecht hörde då till Tysklands mest kända och mest populära politiker. Hon var samtidigt också en av Die Linkes mest fräna partiinterna kritiker. I januari 2024 bildade utbrytarna ett nytt vänsterparti: BSW (Bündnis Sarah Wagenknecht/Allians Sarah Wagenknecht). Med ett partiprogram som kretsade kring frågorna fred, minskad invandring och social rättvisa lyckades det nya vänsterpartiet snabbt bli större än sitt ”moderparti” Die Linke i såväl EU-parlamentsvalet som i flera östtyska delstatsval. BSW hamnade till och med i två östtyska delstatsregeringskoalitioner. En oerhörd framgång och länge framstod det som ganska säkert att det nya partiet skulle klara av femprocentsspärren till förbundsdagen också.

Så skulle det inte bli. Vilket kan anses vara en överraskning det med.

BSW missade spärren med knapp marginal, då de fick 4,97 procent av rösterna. Partiet förlorar därmed de mandat som man hade tagit med i partisplittringen. Wagenknecht lär få det svårt att hålla ihop sitt parti under de kommande fyra åren. Det fanns nämligen redan under valrörelsen tydliga tecken på osämja inom BSW, och ett antal av de nya partidistrikten riskerar nu öppet bråk och eventuellt splittring. Sarah Wagenknecht funderar enligt tyska media på att dra sig tillbaka från politiken, men det kvarstår att se om hon verkligen gör det. Utan henne lär BSW nämligen snart försvinna från den politiska kartan. Mitt stalltips är därför att hon kommer att hålla ett tag till.

Fredspolitiken förlorade sitt värde under valrörelsen. Detta på grund av Donalds Trumps utspel om fredsförhandlingar med Ryssland.

BSW:s oväntade valresultat går tillbaka till två problem i valrörelsen. Å ena sidan förlorade fredspolitiken, och partiets kritik mot det tyska miljardtunga stödet till Ukraina, sitt värde under valrörelsen. Detta på grund av Donalds Trumps utspel om fredsförhandlingar med Ryssland. Migrationsfrågan däremot blev en mycket stor valfråga på grund av en serie terrordåd i Tyskland och på grund av den avgående förbundsdagens allra sista debatt. Många av partiets sympatisörer och presumtiva väljare upprördes när de flesta av BSW:s parlamentariker röstade tillsammans med AfD och CDU för att stänga de tyska gränserna för asylsökande.

Upprördheten över detta hänger ihop med den tyska diskussionen om en demokratisk ”brandvägg” mot högerextremistiska AfD, vilket dittills hade lett till att högeroppositionen i förbundsdagen hade undvikit att försöka få en parlamentarisk majoritet med hjälp av AfD:s röster. Att inte bara CDU och delar av FDP röstade tillsammans med AfD, utan också BSW kostade en del sympatier.

Och detta visade sig vara avgörande. BSW har egentligen fortfarande en bra väljarbas – partiet fick ungefär lika många röster som i EU-valet i fjol. Men på grund av ett högre valdeltagande i förbundsdagsvalet räckte det alltså inte till. Framför allt bland yngre väljare kostade migrationsomröstningen röster.

Die Linke lyckades framstå som den enda konsekvent antifascistiska kraften i valrörelsen.

Samtidigt beror Die Linkes valframgång just på denna väljargrupp. Die Linke lyckades föra en mycket framgångsrik valkampanj och fick till slut oväntat nästan 8,8 procent av rösterna i förbundsdagsvalet. Vänsterpartiet var nämligen nästan uträknat efter EU-valet i somras. Partiet fick då trötta 2,7 procent av rösterna. Samtidigt hade vänsterrenegaterna i BSW lyckats få 6,2 procent. Vänstern förlorade också flera viktiga delstatsval och hade åkt ut ur två östtyska delstatsregeringar. I båda dessa delstater, Thüringen och Brandenburg, tog BSW över ministerposterna.

Vänstern var med andra ord så sent som i januari i stort sett uträknat. Men sen hände något. Med en ny partiledning gick Die Linke in i den korta nyvalsvalrörelsen. För första gången på länge klarade den nya ledningen av att ena sitt parti kring ett fåtal noga utvalda ämnen för valrörelsen. Social rättvisa blev den största valfrågan. Samtidigt och framför allt lyckades Die Linke också framstå som den enda konsekvent antifascistiska kraften i valrörelsen. I ovan nämnda förbundsdagsdiskussion om att stänga gränserna för nya asylsökande, samma diskussion då BSW och AfD talade och röstade för detta, höll en av Die Linkes parlamentariker ett upprörd antirasistiskt brandtal. Talet fick över 29 miljoner likes i partiets sociala mediekanaler och plötsligt hade Die Linke ett nytt och väldigt populärt affischnamn: Heidi Reichinnek.

Die Linke blev kort därpå störst i det tyska gymnasieskolvalet och partiets valevenemang ledde på sina håll till kaos, eftersom partiet hade bokat för små lokaler.

Detta skedde i slutet av januari, bara några veckor innan valdagen. Partiet skräddarsydde snabbt om sin valpropaganda och använde sig väldigt skickligt av Tik-tok och andra sociala media för att göra Reichinnek ännu mera känd. I opinionsundersökningarna började det snart märkas att partiet plötsligt konsekvent hamnade över femprocentsspärren. Inte nog med detta så strömmade plötsligt tiotusentals nya medlemmar till det vingklippta vänsterpartiet. Partiets valprofil blev i takt med detta kaxigare, de sociala mediekanalerna fick stadigt fler följare.

Die Linke blev kort därpå störst i det tyska gymnasieskolvalet och partiets valevenemang ledde på sina håll till kaos, eftersom partiet hade bokat för små lokaler. Det blev så småningom, så där ungefär 1 vecka innan valet, helt klart att Die Linke skulle klara av spärren. Men att Die Linke skulle få sitt bästa valresultat sedan 2017, blev störst bland förstagångsväljarna och är nu med rund 100 000 medlemmar större än någonsin, det hade ingen vågat tro på.