Senegal skakas av protester sedan oppositionsledaren Ousmane Sonko har fängslats. Den sittande presidenten Macky Sall har inte lyckats bidra till en framtid för de unga, som lämnar landet i jakt på ett bättre liv i Europa. Men nu gör de uppror, rapporterar Marième Niang Ndiaye.

Den 1 juni vaknade Dakar, Senegals huvudstad, upp till en spänning som låg i luften som ett magnetiskt fält över skyskraporna och husterasserna i den västligaste staden på den afrikanska kontinentens fastland. Den dagen dömde en domstol oppositionsledaren Ousmane Sonko till två års fängelse för ”korruption av ungdom” och unga demonstranter drabbade samman med polis över hela landet. ”Stämningen den dagen var väldigt spänd” säger Mame Ouleye, 18 år och student på Universitetet Cheikh Anta Diop i Dakar, som har kopplat upp sig på sin laptop för att prata med mig. Hon var tillsammans med några vänner från universitetet på en plats där de brukar träffas i en samlingslokal på Universitetet den dagen. De följde en livesändning för att få reda på om deras politiska förebild Ousmane Sonko skulle bli dömd eller friad i vad hon beskriver som en skenrättegång.

”För oss unga handlar det om mer än bara politik och att stötta olika partier i regeringen. Det handlar om vår framtid, vår frihet och vår självständighet från Frankrike och västvärlden. Flera jag känner har aldrig varit politiskt aktiva men Ousmane Sonko representerar oss, den unga generationen. Han ser våra ambitioner och delar vår vision om framtiden. Vår generation är inte som den innan. Vi är medvetna om att våra politiker i den sittande regeringen inte använder landets resurser till folkets fördel. De skor sig själva och förhandlar dåliga avtal med västvärlden på vår bekostnad. Allt vi vill är chansen att kunna utbilda oss och få jobb så att vi kan leva ett mer värdigt liv” säger Mame Ouleye.

Ledarna skor sig själva och förhandlar dåliga avtal med västvärlden på vår bekostnad, säger Mame Ouleye.

Torsdagar är i Senegal den sista hela arbetsdagen. Fredagar avbryts arbetet före lunch av fredagsbönen efter vilken de flesta Dakarbor går hem till sina familjer och vänner för att äta lunch. Denna torsdag den 1 juni höll många andan när domen kom mot den populäre oppositionsledaren Ousmane Sonko ledare för partiet PASTEF (Patriotes africains du Sénégal pour le travail, l’éthique et la fraternité – Afrikanska patrioter från Senegal för arbete, etik och broderskap.) Sonko har varit huvudinspektör vid Senegals skatteinspektion och blev visselblåsare då han avslöjade korruption bland den senegalesiska eliten – som användandet av skatteparadis – och han avskedades 2016 som ett resultat av sin aktivism då han gjorde sig skyldig till att ha “begått brott mot tystnadsplikten”. Sonko ställde upp i presidentvalet 2019 och kom då på tredje plats. Han anses sedan dess vara en stark rival till den sittande presidenten.

Denna torsdag då domen föll, bevittnade Sonkos unga följare uppgivet hur deras politiska hopp fälldes för att ha begått brottet “korruption av ungdomen”. Vilket är en anklagelse som av Sonkos försvar anses vara ytterst sällsynt nuförtiden i brottmål.

Sedan presidentvalet 2019 har Ousmane Sonkos stjärna bara stigit. Han är mycket populär bland ungdomar, stadsbor, akademiker, en befolkning som ofta saknar jobbmöjligheter. För hans anhängare har hans juridiska problem gjort honom till en martyr som förföljs av regimen. De påminner således om Khalifa Sall, Dakars borgmästare, utestängd från att ställa upp i presidentvalet på grund av ett fängelsestraff. Före honom hade Karim Wade, son till den tidigare presidenten Abdoulaye Wade, drabbats av samma öde. Många i landet anser att den anklagade oppositionsledaren Sonko har drabbats av en politiskt-rättslig konspiration som orkestreras av den sittande presidenten Macky Sall.

Många i landet anser att den anklagade oppositionsledaren Sonko har drabbats av en politiskt-rättslig konspiration som orkestreras av den sittande presidenten Macky Sall.

Runt Ousmane Sonko säger partiengagerade att de är oroliga. ”Vi är rädda för vår egen säkerhet”, förklarar El Malick Ndiaye, Pastefs nationella sekreterare för kommunikation till tidningen Le Monde. Han fördömer ”maktens ligister med klubbar som verkar med polisen”. Ndiaye släpptes själv mot borgen efter att ha anklagats för ”handlingar eller manövrar som syftar till att äventyra allmän säkerhet och sprida falska nyheter.” ¹

En irrationell rädsla, hävdar man från regeringens sida där Oumar Youm, ordförande för parlamentsgruppen Benno Bokk Yakaar (“Förenad av hopp”) – presidentens koalition. Han säger i en intervju med Le Monde att det verkliga problemet är att herr Sonko tror att han står över lagen. Vid varje kallelse uppviglar han sina följare och uppmanar till uppror. Inför eskaleringen visar säkerhetsstyrkorna snarare återhållsamhet och professionalism.

Macky Sall, Senegals president sedan 2012, leder partiet “Alliance pour la république” som grundades 2008 av honom själv efter att han lämnat posten som premiärminister i den föregående regeringen med den då sittande presidenten Abdoulaye Wade som tillhörde partiet “Parti Démocratique Sénégalais”, Senegals demokratiska parti. Anledningen till Salls avhopp bottnade i hans protest mot vad han kallade en monarkisk maktöverlåtelse, som han ansåg att den då sittande presidenten Wade ägnade sig åt. Sall ställde istället upp själv som kandidat och kampanjade med löftet att genomföra en brutal politik av ”generationsrensning”. Detta löfte som gav honom tillgång till makten i presidentvalet 2012. Men många besvikna väljare menar att Sall själv bedriver samma korrupta politik som han en gång anklagat Wades regering för att föra.

Den torsdagen 1 juni startade en våldsvåg där tusentals desperata, arga och uppgivna senegalesiska ungdomar plundrade offentliga och privata fastigheter, inklusive banker och den franska matvarukedjan Auchans butiker i Dakars förorter. Även i Ziguinchor, den stora staden i södra Senegal där oppositionsledaren Sonko är borgmästare, bröt sammanstötningar ut på måndagen efter mellan hans anhängare och polisen, rapporterade en AFP-journalist. ² Flera andra städer i Senegal drabbades också av arga, unga demonstranter som protesterade mot att deras politiska ledare dömts i en rättegång de menar endast syftade i att förbjuda honom från att ställa upp i landets val nästa år. Sonko och hans anhängare säger att anklagelserna är politiska och avsedda att eliminera oppositionen inför valet. Andra oppositionsledare har arresterats före tidigare val på anklagelser som de också sa var politiskt motiverade och syftade till att utesluta dem från att kandidera. Även om Senegals konstitution har fastställt en gräns på två mandatperioder för presidenter, hade den sittande presidenten Macky Sall under lång tid vägrat bekräfta att han inte skulle komma att kandidera för en tredje mandatperiod – vilket gav ännu mer bränsle till elden.

På Dakars gator kunde ärren skådas efter de våldsamma sammandrabbningar som ägde rum torsdagen den 1 juni, med förkolnade bilar, brända däck och stora stenar utspridda på vägarna. Regeringen svarade med att stänga ner sociala nätverk, som Facebook, WhatsApp och Twitter. Plattformarna var fortfarande stängda på lördagskvällen, vilket regeringen kallade för en statlig åtgärd för att stoppa, enligt Macky Sall, ”spridningen av hatiska och subversiva meddelanden”. Internet var begränsat i sex dagar i landet under oroligheterna som startat i början av juni. I ett inlägg på X, föredetta Twitter, fördömde Amnesty International internetrestriktionerna och kallade dem ”attack på informationsfriheten”. ³

Många Dakarbor fyllde på lördagen upp sina förråd i de butikerna som fortfarande var öppna av rädsla för att våldsklimatet skulle fortsätta.

Det blev 23 döda, 390 skadade de dagarna enligt Amnesty International ⁴ och vittnen säger att regeringsstyrkorna hade en lista över ungdomar som deltog i demonstrationerna och som de gick efter.

Inrikesministern, Félix Antoine Diome hävdade att Senegal hade attackerats av ”ockulta krafter”. ”Det finns utländskt inflytande och det är landet som är under attack”, sa han. ”Vi kommer inte att ge efter för dessa grupper eller dessa utlänningar som har kommit för att plundra vårt land”, sa turistminister Mame Mbaye Niang tidigare under dagen. För regeringen är händelserna inte en folklig demonstration med politiska krav utan snarare ett uttryck för vandalism.

I staden Saint- Louis i norra Senegal bor Mohamed, som jag pratar med en eftermiddag via Whatsapp då han tillsammans med några andra unga i området träffas varje vecka för att diskutera möjligheter att stötta utsatta familjer i sitt område där många av familjerna som tidigare livnärt sig på fiske, inte längre kan räkna med att få tillräckligt med fångst för att kunna livnära sig. Med exploatering av gas och olja har man drabbats av en drastisk minskning av fiskeområdena. Privata borrfartyg är på plats och borrar tusentals meter under havet. Lokala fiskare i Saint Louis menar att de stora fiskebåtarna från Kina och Europa stör det lokala fisket, förorenar havet och fångar allt som dom själva brukade fånga även i vatten som enligt avtal med regeringen ska vara reserverade för det traditionella fisket. Fiskarterna blir mer sällsynta dag för dag.

Mohamed och hans vänner har vid flera tillfällen bjudit in kommuntjänstemän för att beskriva de ekonomiska svårigheterna deras familjer och grannar lever i sedan fisken har börjat försvinna från området och man efterfrågar stödinsatser för att ungdomar ska kunna hitta sysselsättning och hjälpa sina föräldrar med försörjningen. I brist på hopp har flera av ungdomarnas vänner och familjemedlemmar försökt att ta sig till Europa i överfulla fiskebåtar som i flera fall har kapsejsat och dragit med sig de desperata ungdomarna i de stora vågorna. Vägen på havet från Senegals kust till Spaniens Kanarieöar sägs vara en av världens farligaste, men antalet migranter som lämnar Senegal har under det senaste året ökat.

I brist på hopp har flera av ungdomarnas vänner och familjemedlemmar försökt att ta sig till Europa i överfulla fiskebåtar.

Enligt International Organization for Migration lämnade minst 2 300 migranter Senegal för att försöka nå Kanarieöarna under årets första sex månader, en fördubbling jämfört med samma period 2022. ⁵ En spansk tjänsteman som talade med AP berättade att cirka 1 100 anlände till Kanarieöarna. Jag frågar Mohamed och hans vänner vad de anser om protesterna mot regeringen som bröt ut. Han svarar: ”Man känner sig arg, besviken och lurad av regeringen. “Varför får internationella företag komma hit och tjäna på våra naturresurser när vi som bor här inte kan äta på grund av att deras verksamhet förstör vår lokala mat?” En av hans vänner som vill vara anonym stämmer in i diskussionen. ”Om regeringen skapade jobb till oss via dessa internationella företag så att vi kunde få chansen att försörja våra familjer så kunde vi känna hopp om framtiden och vilja bo kvar i vårt land.” Ingen vill åka härifrån, vi vill alla vara här men när man ser sina föräldrar och syskon lida så känns det som att det inte finns något annat val.”

Senegal är ett av få länder i Afrika som aldrig har upplevt en kupp. Poeten och kulturteoretikern Léopold Senghor, landets första president efter självständigheten 1960, abdikerade 1981 till förmån för sin premiärminister, Abdou Diouf. Den nuvarande presidenten, Macky Sall, är den fjärde presidenten i republiken.

Senegal är ett av få länder i Afrika som aldrig har upplevt en kupp.

Situationen som många senegaleser anser vara en nationell identitetskris verkar ha lite med politiska sakfrågor att göra utan handlar mer om en frigörelse från ännu en korrupt regering som genom för landet icke fördelaktiga handelsavtal. Macky Sall har lyckats återupprätta ett starkt band till Frankrike, vilket många medborgare inte ser som positivt då man menar att Sall har sålt ut landets resurser billigt och för egen vinning. Vissa argumenterar att man inte skulle kan vara säker på att Sonko heller skulle infria sina löften till väljarna om total transparens med landets finanser om han valdes till president men de unga väljarna skriker sig hesa att de vill ha förändring och är villiga att ta risken.

Under min semester läser jag ”Guds träbitar” eller som originaltiteln på franska lyder: ”Les Bouts de bois de Dieu” av författaren och fackföreningsledaren Ousmane Sembene som översätts till svenska av Jan Ristarp. Romanen handlar om en strejk bland de svarta järnvägsarbetarna i dåvarande Franska Västafrika, som mellan oktober 1947 och mars 1948 vägrade bemanna trafiken på järnvägen mellan Dakar och Niger. Strejken gällde deras rätt till samma sociala förmåner som de vita arbetskamraterna hade och rätten att känna sig som en jämlik medborgare i sitt eget land.

Precis som järnvägsarbetarna gjorde då verkar den högljudda oppositionen även idag strida för sin rätt till frihet, självständighet och självstyre.