Klasskamp, kvinnokamp och utopi – Nikolaj Tjernysjevskijs roman från 1863 finns nu i nyöversättning. Den måste läsas, skriver Per Leander.

Ingen bok har varit så betydelsefull för den ryska revolutionära rörelsen som Vad bör göras? Och då menar jag inte Lenins instruktionsbok för partibygge med samma titel från 1902, utan Nikolaj Tjernysjevskijs roman från 1863. Den kom att forma en hel generation ryska socialister med sin skildring av människor som bryter mot rådande konservativa normer och går sin egen väg.

Till bokens mystik hör också att Tjernysjevskij skrev den medan han satt fängslad i Peter-Paulfästningen i Sankt Petersburg för sitt oppositionella arbete mot tsaren, och manuskriptet smugglades ut ur fängelset sida för sida medan han skrev. Tjernysjevskij dog 1889, märkt av sjukdom efter att även ha tillbringat många år som straffånge i Sibirien, och fick aldrig veta vilken kultstatus hans bok skulle få och att det en dag skulle komma att resas statyer och döpas gator efter honom överallt i Sovjetunionen.

Även om Vad bör göras? och dess historiska betydelse för framför allt Lenin och bolsjevikerna är välkänt för många socialister även utanför Ryssland, så är det nog få i Sverige som har läst den och jag erkänner gärna att jag själv fram tills nyligen inte heller hade gjort det. En anledning kan vara att boken har ett rykte av att vara tråkig och svårläst. (Den första svenska översättningen Hvad skall man göra? som tog omvägen via tyskan lär ha bidragit till det.) En annan anledning kan vara att den har varit svår att få tag på. En gång försökte jag beställa fram den ur magasinet på mitt lokala bibliotek, där den skulle finnas enligt katalogen. Efter några dagars väntan fick jag beskedet från bibliotekarien att den hade försvunnit i gömmorna och inte gick att hitta.

Men nu finns det inga ursäkter längre efter att Celanders förlag låtit trycka upp en påkostad nyutgåva av Vad bör göras? – Ur berättelser om de nya människorna (som den fullständig titeln lyder). Svårläst är den inte. Tvärtom flyger de 500 sidorna snabbt förbi i Bo-Göran Dahlbergs fina översättning och bitvis är det dessutom riktigt rolig läsning. Boken innehåller väl inget som skulle chockera en modern publik och mycket av det politiska budskapet måste läsas mellan raderna, inklusive religionskritiken. Det övergripande temat är fri kärlek och berättelsen handlar om en grupp ungdomar som bygger sina relationer på ömsesidig respekt. Självklart för de flesta idag, men inte i 1800-talets Ryssland.

Det övergripande temat är fri kärlek och berättelsen handlar om en grupp ungdomar som bygger sina relationer på ömsesidig respekt. Självklart för de flesta idag, men inte i 1800-talets Ryssland.

Vad bör göras? har med rätta kallats för ett feministiskt manifest. Huvudpersonen Vera Pavlovna är en stark ung kvinna som inte bara väljer partners efter egen smak, utan dessutom tar initiativet till att starta en syateljé som drivs kooperativt och där arbetarna delar lika på vinsten. Företaget blir så framgångsrik att det öppnas flera butiker, och även om det inte skrivs rakt ut, är det uppenbart att det kooperativa produktionssättet utmanar det rådande kapitalistiska systemet. Romanen genomsyras också av referenser till det just då pågående amerikanska inbördeskriget och kampen mot slaveriet i USA, en fråga som även var brännande aktuell i Ryssland vid denna tid där livegenskapen precis hade avskaffats.

Vad gäller Rachmetov, den karaktär som med sitt asketiska leverne och sina fanatiska övertygelser kom att bli Lenins urtyp för en stålhård och självuppoffrande bolsjevik, har han i själva verket bara en biroll i Vad bör göras? De riktigt radikala inslagen i boken är ett par drömskildringar, i vilket bland annat ett framtida kommunistiskt samhälle målas upp där alla människor lever lyckliga tillsammans i stora kollektivhus med futuristisk teknik. (Här ser man också att Lenin har låtit sig inspireras till vissa avsnitt i sin bok Staten och revolutionen från 1917).

De riktigt radikala inslagen i boken är ett par drömskildringar, i vilket bland annat ett framtida kommunistiskt samhälle målas upp där alla människor lever lyckliga tillsammans i stora kollektivhus med futuristisk teknik.

Just denna ”Vera Pavlovnas fjärde dröm”, som det utsvävande visionära kapitlet kallas, har lästs som ett fristående studiematerial i hemliga revolutionära cirklar under tsartiden för att beskriva vad socialisterna verkligen kämpade för. Att klasskampen inte bara handlade om kortare arbetsdag och rätten till skäliga löner, utan att det långsiktiga målet för arbetarrörelsen måste vara att skapa ett verkligt paradis för alla på jorden. En dröm som vi fortfarande bör sträva mot.

Så läs Vad bör göras? och låt er inspireras likt tidigare generationer om att en annan värld är möjlig. Den efterlängtade svenska nyutgåvan är dessutom försedd med förtydligande noter och massor av extramaterial, inklusive ett sorts efterord av Jan Myrdal, samt en serie texter av den polskfödde litteraturvetaren Mariusz Kalinowski, som argumenterar för att Tjernysjevskij hade en stor påverkan på August Strindberg, vilket märks i framför allt Fröken Julie, Ett drömspel och Till Damaskus. Något som andra svenska litteraturvetare och Strindbergskännare nästan helt verkar ha förbisett.