När Ezra Pound översatte de kinesiska dikterna

kunde han ingen kinesiska.

Han översatte översättningar men fann ett helt nytt

språk och en urgammal sensibilitet:

Detaljer och sorg, enskilda öden och epoker.

Pound avskydde världskrigets meningslösa dödande.

Så han fastnade för Li Bais poem om ensamma soldater,

långt hemifrån, vid imperiets gränser:

Sorg, sorg och tre slag i månaden, klagar bågskytten

vid norra gränsen mot barbarerna.

Vi är hungriga och törstiga

När ska vi få komma hem

Hästarna är trötta, den kejserliga vreden är över oss alla

Får vi återvända hem i oktober?

Gränsvakten i norr i en vind full av sand

Han ser ut över hela röran av krigsmän, vitnade ben

övergivna fält, han går upp i torn efter torn

När ska någon till slut få komma hem?