Vem är sexköparen, vad är det han köper, och varför? Det bästa beviset på hur våldsam och kvinnoföraktande sexhandeln är kommer ifrån köparna själva, skriver Lotta Lindqvist, som tittat närmare på torsken.

Den senaste tiden har sexköpslagen och prostitutionens vara eller icke-vara åter diskuterats i Sverige. Från och med 1 juli 2025 utökades lagen och numera är också sexköp online, via sajter som exempelvis Onlyfans, kriminaliserat.¹ Men trots att den centrala poängen med sexköpslagen är fokus på männen, har debatten i vanlig ordning handlat om kvinnorna. Deras val, eventuella utsatthet, ifrågasatta lidande och handlande harvas runt i oändlighet medan torskarnas motiv och efterfrågan lämnas ifred. Det är oerhört tröttsamt. Utan torsken kan prostitutionen inte förstås.

I sin självbiografi ”Till männen som köpte min kropp” berättar Louise Amcoff för journalisten Tove Sahlin om hur hon som fjortonåring prostituerades för första gången och om hur prostitutionen sedan påverkat hennes liv och mående.² Hon säger: ”Männen är vanliga och ovanliga. Några är unga, andra medelålders och några gamla nog att vara en morfar. Vissa har barn, andra barnbarn. Någon är gift, andra är skilda. De arbetar som läkare, pizzabagare, egenföretagare och chefer på stora företag. Männen har tagit över mitt liv igen”, och ger oss därmed det korta svaret på varför fokus ska ligga på torsken. Det är män som sitter vid ratten och det är till synes helt vanliga män som tar över kvinnors och flickors liv.

Den anonyme mannen
Vi säger att män köper sex. Men vad de i och med detta är har vi inget lika vedertaget ord som för den kvinnliga, säljande motparten. Männen går ständigt under radarn. I engelskan använder de ”john” – en generisk man, omöjlig att skilja ut från mängden. ”John Doe” är beteckning för just en okänd mansperson. En ansiktslös. Jag talar i den här texten om torskar – vilket sannolikt kommer ifrån den äldre betydelsen av torsk som en lättlurad och/eller dum person vilket i förlängningen kan förstås som att denne stackare blir lurad och infångad i horans nät.

På senare tid och i forskning talar man om ”sexköpare”. En s.k snälltolkning är att det kommer ur en önskan om att få med det aktiva köpet. I en mindre snäll tolkning syftar det till att minska ”stigmat” i att köpa sex. Serietecknaren Amalia Alvarez använder termen ”prostitutor” i meningen att män prostituerar kvinnor.³ Kanske är detta den bästa benämningen hittills, även om ingen kommer att fästa sig på det sätt som ”hora” har kommit att beteckna icke-önskvärd femininitet i allmänhet. Men det är onekligen män som gör kvinnor till prostituerade och som därmed prostituerar dem.

Så vem är han då, och varför köper han sex? Det Amcoff beskriver ovan, männens vanlighet, upprepas ofta. Och ja, torsken tycks vara något sånär vem som helst. I Jämställdhetsmyndighetens kartläggning från 2021 skriver man att männen som köper sex av myndigheter och verksamheter som möter dem beskrivs som en heterogen grupp och ”ett tvärsnitt av den manliga befolkningen”.⁴

Torskarnas främsta oro rör att bli dåligt bemötta av myndigheter samt att familj, vänner och bekanta ska få reda på att de köper sex.

De män som medverkat i den av jämställdhetsmyndigheten beställda omfångsundersökningen samma år är en majoritet svenska, heterosexuella, medelålders män som köper sex av kvinnor. Deras främsta oro rör att bli dåligt bemötta av myndigheter samt att familj, vänner och bekanta ska få reda på att de köper sex. De är inte brottsutsatta i någon högre bemärkelse än andra jämförbara grupper och de beskriver sin hälsa som bra eller mycket bra. I övrigt har de gemensamt att de är negativa till den svenska lagen och att de inte uppfattar sina sexköp som felaktiga.⁵ Inget särskilt förvånande eller utmärkande vid första anblick, men i det sista hittar vi ändå en nyckel till både vilka männen är och vad prostitution i grunden handlar om. Det som förenar torskarna, förutom kön, är inte klass, ursprung eller andra liknande variabler utan deras värderingar.

Forskningsfynden och de rapporterade erfarenheterna från överlevarrörelsen är samstämmiga: den typiske torsken har en mycket negativ och föråldrad kvinnosyn och är därmed inte alls vem som helst.

Att torsken är vem som helst är nämligen en sanning med modifikation. Det har forskats en hel del på män som köper sex och idag har vi också omfattande vittnesmål från den globala överlevarrörelsen som i Sverige representeras av #InteDinHora och #UtanSkyddsnät. Forskningsfynden och de rapporterade erfarenheterna från överlevarrörelsen är samstämmiga: den typiske torsken har en mycket negativ och föråldrad kvinnosyn och är därmed inte alls vem som helst.

Att ligga med en hora
En av informanterna i en studie av Julie Bindel, Melissa Farley och Jaqueline M. Golding säger så här om varför män, inklusive han själv, köper sex (min översättning):

Alltså, män betalar för kvinnor för att då kan han få vad och vem han vill. Många män går till prostituerade för att de kan göra saker mot dem som riktiga kvinnor inte skulle tolerera.”⁶

Alltså, män köper sex för att de kan och vill och för att de i prostitutionen, med pengar, kan få sådant som de annars inte kan. Den sista raden, som gör den prostituerade till en särskild sorts kvinna, inte en ”verklig” sådan, är också central. Sven Axel Månsson, sociolog och professor i socialt arbete menar att män som köper sex sällan talar om explicita sexuella önskningar när de beskriver sina sexköp, ofta handlar det istället om betydelsen av att ligga med en prostituerad. Det handlar om meningen som handlingen har i hans fantasi och för hans maskulinitet, vilket kan ses i citatet ovan. De talar om ”en särskild form av sex med en särskild form av kvinna”.⁷

Denna uppdelning i horor och madonnor är urgammal. Prostitutionen både skapar och vidmakthåller en delning i ärbara och fallna kvinnor med vilka de sista män kan göra vad de vill. Ofta för de ärbara (och mer sköra) kvinnornas skull, så att de kan få slippa. En man från samma studie som ovan säger det såhär (min översättning):

”Det är ett smutsigt jobb enligt min åsikt, att ha sex för pengar är inte en anständig sak för en människa. Jag skulle inte dejta eller vara i ett förhållande med en av dem. Jag kan inte se mig själv ha en relation med någon som har fått betalt för sex. Jag är en gammaldags person, romersk-katolsk. På gymnasiet vill killar inte gå ut med slampiga tjejer. En del av min hjärna är uppdelad – som en vägg. Jag tänker på två olika sätt om kvinnor..”⁸

Detta berättigande, mannens rätt till kvinnans kropp är en urgammal patriarkal idé som förenar torskarna. Också diskussionen om att prostitutionen måste finnas för att män med funktionshinder skulle ha ”mänsklig rättighet” till sex (läs:kvinnor) bygger på samma idé.

Månsson menar att det generellt går att urskilja två typer av torskar: 1. De som är i en relation men säger sig inte få det de vill ha och 2. De som på olika sätt har svårt att överhuvudtaget forma relationer till kvinnor. I båda dessa kategorier finns ett upplevt berättigande. I prostitutionen köper mannen rätten att få göra vad han vill, hur han vill oaktat kvinnans inställning. Detta berättigande, mannens rätt till kvinnans kropp är, precis som tudelningen av kvinnor, en urgammal patriarkal idé som förenar torskarna. Också diskussionen om att prostitutionen måste finnas för att män med funktionshinder skulle ha någon form av ”mänsklig rättighet” till sex (läs:kvinnor) bygger på samma idé.

Servicekonsumtion eller sexuellt våld?
En grupp forskare jämförde i en studie män som köper sex med män som inte gör det.⁹ De ville undersöka de två dominerande förståelserna av prostitution som arbete respektive våld. De utgick från att en kund som ser tjänsten han köper som arbete inte drivs av aggression gentemot den som tillhandahåller tjänsten. Alltså: är männens sexköp drivna av dynamik lik den som får en person med resurser att köpa exempelvis hemstäd eller drivs de av dynamiker mer lika de som driver män vilka begår sexualbrott av olika slag?

Prostitution bör förstås som våld eftersom männen som köper sex uppvisade många av de karaktäristiska som är empiriskt belagda risker för sexuellt våld. De var inte vilka kunder som helst och de såg inte på kvinnorna de köpt som vilka servicearbetare som helst.

Forskarna menar att våld mot kvinnor tenderar att begås av män som upplever sig berättigade till sexuell tillgång till kvinnor, som uppvisar avhumaniserande attityder gentemot kvinnor genom objektifiering och uppfattningen att kvinnor är lägre stående än män samt tron på våldtäkts- och prostitutitionsmyter så som att en viss typ av kläder signalerar att kvinnor vill bli våldtagna eller att kvinnor blir prostituerade för att de gillar sex. De fann bland annat att män som köper sex är mer rädda för att bli avvisade av kvinnor, de (männen) menade att prostitution kan minska risken för våldtäkt samt uppgav själva att de var mer benägna att begå våldtäkt.

Vidare rapporterade de mer sexuellt aggressiva beteenden i jämförelse med män som inte köper sex, var mer benägna att hålla med om att prostituerade kvinnor är annorlunda än andra kvinnor samt visade mindre empati i jämförelse med män som inte köper sex. Forskarnas slutsats är att prostitution bör förstås som våld och inte arbete eftersom männen som köper sex uppvisade många av de karaktäristiska som är empiriskt belagda risker för sexuellt våld. Med andra ord: de var inte vilka kunder som helst och de såg inte på kvinnorna de köpt som vilka servicearbetare som helst.

På liknande sätt har den irländska forskaren Rosa M. Senent, via internetcommunityt punternet.com, studerat män som köper sex och deras motiv för detta.¹⁰ Punternet är en av de mest populära sajterna för män som köper sex i Storbrittanien och på Irland. Där finns slutna forum och en öppen del där männen skriver ”recensioner” av sina sexköp och rekommenderar varandra vart man ska gå och inte. Senent ville ta reda på om männen verkade önska demokratiska och jämlika överenskommelser och relationer likt mellan säljare och köpare på servicemarknaden eller om sexköpen mer liknade könade maktrelationer, byggda på dominans och underordning.

De positiva recensionerna visade att torskarna önskar underkastelse och att kvinnan inte sätter några gränser. Vanligt är olika versioner av: ”ansträngde sig för att klara av det”, ”säger aldrig att du ska sluta” och ”klagade inte”. I negativa recensioner tenderar språket att vara öppet våldsamt och aggressivt.

Genom att titta på både positiva och negativa recensioner visar Senent vad männen efterfrågar, kräver och förväntar sig när de köper sex respektive vad de inte vill ha. De positiva recensionerna visade att torskarna generellt önskar underkastelse och att kvinnan inte sätter några gränser. Vanliga positiva recensioner är olika versioner av (min översättning) ”ansträngde sig för att klara av det”, ”säger aldrig att du ska sluta” och ”klagade inte”.

Ordet ”hora” används i positiv bemärkelse med skrivningar som ”den här kvinnan är född till att bli hora”, ”vilken fantastisk hora” eller ”en sann hora”. ”Bra service” är enligt männen saker som att tillåtas ejakulera i hennes ansikte eller att ha oskyddat sex medan ”dålig service” ofta rör sig om att kvinnan varit allt för fokuserad på betalningen, varit ”oentusiastisk”, “opassionerad” eller verkat ointresserad av mannen som köpt henne.

Senent skriver att männen i negativa recensioner ofta konstaterar att kvinnan de träffat inte är passar som prostituerad samt att språket i de negativa recensionerna tenderar att vara öppet våldsamt och aggressivt. Vidare konstaterar Senent att kvinnorna, i både positiva och negativa recensioner systematiskt objektifieras och att tecken på trafficking ignoreras eller avfärdas som irrelevanta.

Via sajter som Punternet pushar torskar hela tiden gränserna för vad som är möjligt att köpa i prostitutionen. Senent skriver att den som nekas en ”service” eller får ”dålig” sådan kan skriva en negativ recension och på så sätt se till att kvinnan tjänar mindre pengar alternativt hitta en kvinna som inte sätter sådana gränser. Den aggressiva tonen i de negativa recensionerna kan förstås som ett tecken på upplevt berättigande och uppfattningen om att vissa kvinnor är menade att bli horor följer samma mönster som det Månsson och Farley et al. beskriver.

Senent poängterar att det “ointresse” som återkommer i negativa recensioner sannolikt är ett uttryck för dissociation, en välbelagd försvarsmekanism bland prostituerade och andra sexualbrottsoffer som kort beskrivet handlar om att avlägsna jaget och inte vara psykiskt närvarande i situationen för att på så sätt kunna uthärda den. Att kräva att kvinnan ska vara närvarande, passionerad och entusiastisk kan förstås som en önskan att få henne så såbar som möjligt, utan några aktiva försvar.

Uppdelningen av kvinnor och idén att vissa kvinnor är “sanna horor” kan förstås som ett sätt att hålla prostitutionen ifrån sig och slippa ta ansvar för sitt agerande. Prostitution är något särskilt, med särskilda kvinnor som är särskilt lämpade för detta. Kajsa Ekis Ekman skriver i sin bok “Varat och varan” om hur makten alltid har placerat styrka som en egenskap hos de förtryckta, exempelvis slavar. Hon menar att myten om styrkan används för att förneka den utsatta offerskap och att den tjänar till att samhället som helhet inte ska behöva känna eller visa solidaritet.¹¹ Avslutningsvis konstaterar Senent att språket hos torskarna hon studerat var mycket likt (strikingly similar) språket i en studie av dömda våldtäktsmän och hur dessa talade om sina brott i efterhand, särskilt var språkbruket likt de gärningsmän vilka fortsatt förnekade våldtäkt efter dom, vilket ytterligare styrker kopplingen mellan sexualbrott och prostitution.

Med fokus på torsken och dennes motiv blir jämförelser med serviceyrken ohållbara. Den som handlar i en mataffär eller köper hemstäd gör inte detta för att dominera eller förnedra den andra.

Medan det radikalfeministiska motståndet mot prostitutionen kan sägas fokusera på prostitutionen som institution är legaliseringsförespråkare främst intresserade av ”sexarbetares rättigheter”. De har sällan något att säga om hur de förstår själva prostitutionen och ännu mer sällan hur de förstår mäns sexköp.¹² Utan den förståelsen kan de påstå att alla som arbetar gör det under mer eller mindre tvång och jämställa prostitutionen med alla möjliga serviceyrken. Med fokus på torsken och dennes motiv blir sådana jämförelser ohållbara. Den som handlar i en mataffär eller köper hemstäd gör inte detta för att dominera eller förnedra den andra.

Vad är då prostitution?
Vi bör i prostitutionsfrågan därför anlägga samma perspektiv som vid allt könat våld emot kvinnor: förövarfokus. Om vi inte frågar oss varför kvinnor ”sätter sig i situationer där de kan bli våldtagna”, eller ständigt frågar varför ”kvinnor har relationer med män som gör dem illa” så kan vi istället fråga :”Varför gör män kvinnor illa?” och ”varför ska män få köpa kvinnor?”. Om vi inte tror på myten om mannens sexualitet som något som inte kan kontrolleras och måste ges utlopp (på en särskild grupp kvinnors bekostnad) återstår endast makt som förklaring till att män köper kvinnor. Att män som köper sex är ensamma stackare som aldrig skulle få ligga annars motsägs av forskningen som samstämmigt menar att torskar generellt har fler sexpartners än män som inte köper sex, påpekat både av Månsson och i Farley et al.s jämförelsestudie. Frågan är alltså inte om kvinnor vill sälja sig, utan om män ska få utöva könsmakt via prostitution av kvinnor.

Det som säljs i prostitutionen är det manliga berättigandet, den ojämlika relationen där kvinnan är till för mannens önskan, behov och fantasier. Män köper i en sådan förståelse inte i första hand sex utan sexuell tillgång till kvinnor och kvinnors lydnad.

Det som säljs i prostitutionen är det manliga berättigandet, själva den ojämlika relationen där kvinnan är till för mannens önskan, behov och fantasier, där hennes kropp är hans att bruka. Män köper i en sådan förståelse inte i första hand sex utan sexuell tillgång till kvinnor och kvinnors lydnad. På så vis är prostitutionen ett underminerande av hela det feministiska projektet känt som kvinnors rätt till sexuellt självbestämmande. En torsk från ovan nämnda jämförelsestudie säger det såhär (min översättning):

“Det är en fantastisk känsla att någon som gör precis vad som helst bara genom att du ber om det…. Det är en manlig grej. “Gå och lägg dig. Gör det här. Gör det där. Nu så här.” Du är boss, den totala bossen. Även vi vanliga killar vill säga något och få det gjort utan motfrågor. Inget; “Jag känner inte för det.” “Nej, jag är trött.” Inget av det där. Obestridlig lydnad, jag menar, det är mäktigt. Makt är som en drog. I samma ögonblick som du kliver in genom dörren är du herre och mästaren tills du kliver ut genom dörren.”.¹³

En annan prostitution är omöjlig
Den brittiska journalisten Julie Bindel skriver i sin bok ”The pimping of prostitution” att det bästa och främsta beviset på hur sexköpet är en form av övergrepp kommer ifrån männen själva, vilket ovanstående citat bekräftar.¹⁴ Bindel har i olika studier och forskningsprojekt intervjuat män på lagliga och olagliga bordeller och i reglerad gatuprostitution. Hon skriver om det vanligen använda argumentet från legaliseringslobbyn att om torskarna kriminaliseras så kommer de inte att polisanmäla när de misstänker människohandel, s.k ”trafficking”. Bindel menar att idén är rent löjlig.

Under sex år 2004-2010, före det blev olagligt att köpa sex av någon som tvingats till det i England och Wales anmälde ca 50 män misstänkta traffickingfall till stödorganisationen the POPPY Project. Samtliga av dessa män hade, trots sina misstankar ändå genomfört sina sexköp och samtliga hoppades ”rädda” kvinnorna genom att flytta hem dem till sig.

I en studie på 103 torskar i London svarade 55 % av att de var medvetna om att ”de flesta” av kvinnorna de köpte var traffickingoffer, hade hallickar eller var på annat sätt tvingade.¹⁵ Vidare svarade 44 % att de trodde att prostitution hade en väldigt eller extremt negativ effekt på kvinnorna, trots att de fortsatte att köpa sex. En av dem säger så här (min översättning):

“…hon var rädd och nervös. Hon berättade att hon hade blivit lurad. Jag hade sex med henne och hon verkade okej med det. Hon bad mig hjälpa henne, men jag sa att det inte fanns mycket jag kunde göra. Hon kanske ljög för mig.”.¹⁶

Torskarna vet hur det ser ut i prostitutionen. Den som tror att våld, tvång, trafficking och övergrepp mot minderåriga kulle gå att komma ifrån och att det skulle finnas en prostitution bortom sådana inslag när illusioner.

Torskarna vet hur det ser ut i prostitutionen. Den som tror att våld, tvång, trafficking och övergrepp mot minderåriga på något sätt skulle gå att komma ifrån (genom att torskar skulle anmäla och/eller välja att inte köpa sex under dessa förhållanden) och att det skulle finnas en prostitution bortom sådana inslag, en prostitution där torsken är som vilken kund som helst när illusioner. Dessa saker är prostitutionens grundelement, för att inte säga det som utgör prostitutionen i sig själv och själva varan männen köper. De vet om detta och en del av dem lider förstås samvetskval, men inte tillräckligt starka för att låta bli att köpa sex. Istället när de en mix av värderingar som på olika sätt berättigar dem till våld mot kvinnor: ”Hon kanske ljög för mig”, den svekfulla horan.

Återställd maktbalans
Månsson diskuterar mäns efterfrågan i prostitutionen i relation till deras relativa förlust av könsmakt och förändrade könsrelationer. Han menar att den ökade efterfrågan på kvinnor i trafficking kan förstås i ljuset av vissa mäns rädsla inför att forma nära, jämlika och ömsesidigt beroende relationer med icke-prostituerade kvinnor på det sätt som idag förväntas av dem. Han menar att marknadsföringen av importerade kvinnor, byggda på sexualrasistiska stereotyper så som att asiatiska kvinnor är varma och undergivna, afrikanskor vilda och latinamerikanskor fria och lättfotade tyder på detta. Det är lätt att se hur dessa nidbilder används och eldas på i västerländska mäns fantasier där de önskar kompensera delvis förlorad makt kopplad till maskulinitet och sexualitet vilken kan återupprättas genom att prostituera fattigare eller annars mer sårbara kvinnor.

I Joakim Medins bok Thailandssvenskarna, där han intervjuat svenska män som sexturistar i Thailand, säger en av dem så här:

“Vissa av killarna som kommer hit får aldrig någonsin ligga hemma. Dels för att de är så töntiga, men också för att vissa tjejer hemma behandlar sin fitta som att den vore av guld”.¹⁷

Citatet visar på ett målande sätt dessa svårigheter att ingå i jämlika relationer med kvinnor. När kvinnor i väst flyttat fram sina positioner så skapar det backlash och motstånd i form av mer misogyna och antifeministiska attityder, vilka kan levas ut i prostitutionen, ofta på andra sidan jorden. En del feministiska teoretiker, så som den australiensiska Sheila Jeffreys har kallat sexturismen en ”outsourcing av dominans” – där män från den rika delen av världen köper fattiga kvinnor i exempelvis Thailand eller av kvinnor som via trafficking finns i prostitutionsparadis som Tyskland eller Holland.¹⁸ Mönstret kan förstås också ses även inom länder, Sverige inkluderat.

I sexturismen ses män som köper sex i grupp och de beskrivs av Medins som extremt välkomnande och frispråkiga. Det skapas en manlig gemenskap där ett naturligt sätt att umgås med kvinnor är att betala dem för sex. Det visar hur snabbt prostitutionen kan normaliseras och det så omtalade stigmat tvättas bort. Ett annat välkänt citat från en av männen som Medin träffat lyder:

”Mina polare hemma började kalla mig för en sextorsk. Och visst, absolut, för jag har aldrig förnekat prostitution i sig. Det är en affärstransaktion mellan två människor, ungefär som att jag skulle köpa ett kilo fläskkött”.

Ytterligare ett:

”Säg att jag knullar fyra tjejer hemma i Sverige. Det är 10 000 kronor. Här nere kan jag knulla 23 tjejer för de pengarna. FY fan vilken skillnad!”

Det är svårt för någon att förneka de tydliga inslagen av rasism, objektifiering och manligt berättigande i citaten från Medins bok. Det är tydligt för alla som vill se de att det inte rör sig om någon ”affärstransaktion mellan två människor” utan om kön och ojämlikhet. Det finns ingen vara i en sådan överenskommelse, fläskköttet är kvinnan själv.

Torskar efterfrågar sårbarhet
En annan särskild utsatthet som torskar efterfrågar är minderåriga, barn. Nästan hundra procent av männen i jämförelsestudien nämnd ovan, både de som köper sex och de som inte gör det uppgav att minderåriga ”nästan alltid” finns tillgängliga i prostitutionen i Boston, på barer, massagesalonger, eskortservice och annan prostitution.¹⁹) Torskarna i Bindel, Farley och M Goldings intervjustudie trodde att 36 % av kvinnorna debuterade i prostitution innan 18 års ålder och 19 % av männen menade att minderåriga hade funnits på strippklubbar eller massagesalonger som de besökt.²⁰)

O´Hara menar att eftersom barnprostitutionen är en så integrerad del av sexhandeln är det enda effektiva sättet att bekämpa den som en del av bekämpandet av prostitutionen i stort. Så länge samhället förstår den vuxna prostitutionen som acceptabel kommer barn att fortsätta rekryteras.

Det finns djupa kopplingar mellan exploatering av kvinnor och av barn. Deras inträde i prostitutionen följer samma mönster och en signifikant del av kvinnorna i prostitution debuterade som barn. Den brittiska forskaren Maureen O´Hara skriver i en artikel om lagstiftningen angående sexköp av barn i Storbritannien att prostitutionen inte skulle kunna upprätthållas om inte våld, tvång, bedrägerier, maktmissbruk och exploatering av sårbarheter fanns med i ekvationen.²¹

Strukturella orättvisor avgör vilka kvinnor och flickor som ”rekryteras” in i sexhandeln. Enskilda hallickar och nätverk exploaterar och tjänar pengar på deras utsatthet men det är torskarnas efterfrågan som skapar själva grunden och så länge den finns kommer hallickar och nätverk att hitta sätt att möta den. O´Hara menar att eftersom barnprostitutionen är en så integrerad del av sexhandeln är det enda effektiva sättet att bekämpa den som en del av bekämpandet av prostitutionen i stort. Så länge samhället förstår den vuxna prostitutionen som acceptabel eller oundviklig kommer barn att fortsätta rekryteras in, och säljas.

Allt handlar inte om lagstiftning
Ofta tenderar prostitutionsfrågan att reduceras till en fråga om huruvida man är för eller emot sexköpslagen vilket på inget sätt är det centrala. Frågan är: ska vi motarbeta prostitutionen, eller ska vi låta den växa? Ett jakande svar på frågan ”är prostitution ett problem?” var grunden för lagens tillkomst. Sexköpsförbudet drevs fram av en bred politisk koalition vars argument spretade men hade gemensamt att de såg prostitutionen som ett problem för samhället. Bengt Westerberg (L) som var socialminister 1993 slog fast att: ”Ett förbud mot prostitution skulle göra klart för de prostituerades kundkrets att prostitution är en verksamhet som samhället finner förkastlig”.²²

Ofta tenderar prostitutionsfrågan att reduceras till en fråga om huruvida man är för eller emot sexköpslagen vilket på inget sätt är det centrala. Frågan är: ska vi motarbeta prostitutionen, eller ska vi låta den växa?

Lagen bygger på ett resonemang om att normer kring kön och sexualitet är en gemensam, samhällelig angelägenhet. Kriminaliseringens skyddsintresse rör det allmänna: Samhällets intresse av att motarbeta prostitution. Det avgörande var perspektivförskjutningen; från kvinnorna, till männen. Man tänkte sig att om det inte fanns någon efterfrågan så skulle det inte finnas nån prostitution och ville således fokusera efterfrågan för att begränsa prostitutionens utbredning. Med detta kom man bort från uppdelningen i frivillig och ofrivillig prostitution då ingen enskild persons val ansågs vara större än samhällsintresset.

Samhällsintresset kvarstår alltjämt, och den som tvekar i prostitutionsfrågan måste fråga sig: är prostitutionen ett problem? Och för den som fortfarande tvekar borde det räcka att titta på torsken, hans motiv och efterfrågan. Är detta män, vars ärenden jag vill springa?