Rätten att yttra sig och att demonstrera är inskriven i den flesta europeiska länders grundlagar. Men på senare år har den inskränkts. I Berlin får demonstrationer för Palestina inte tillstånd, och även i Sverige har fackliga aktivister avskedats. Hiram Li undrar var alla yttrandefrihetsförespråkare är.

I Berlin har protester i solidaritet med Palestina systematiskt stoppats. Stadens polis har i regel inte gett tillstånd till demonstrationer mot folkmordet. De som ändå velat uttrycka kritik mot har ofta mötts med våld.

– De har gått väldigt hårt fram mot de som försökt att protestera, berättar Arturo Tobio, som deltagit i flera av demonstrationerna, över telefon.

I Tyskland råder i grunden mötesfrihet – men den är förhållandevis svag. Tyskland har till skillnad från många andra europeiska länder flera undantag från yttrandefriheten. Landets lagstiftning gör det möjligt att förbjuda organisationer som är ”antikonstitutionella”. Detta har historiskt främst riktas mot kommunistiska och nazistiska organisationer. 1956 förbjöds till exempel det kommunistiska partiet i Västtyskland på grund av att det bedömdes strida mot konstitutionen.

Demonstrationer som slås ner av polis och fackliga aktivister som avskedas. Har Europa blivit auktoritärt?

Det är bland annat med stöd i dessa lagar som protester mot folkmordet i Palestina stoppats. Argumentet har varit att man vill förebygga antisemitiska och antikonstitutionella budskap.¹

Som följd av myndigheternas tolkning av lagen har många uttryck för solidaritet med Palestina kriminaliserats. Berlin har gett skolor befogenhet att förbjuda sina elever att bära keffiyeh. Och över hela Tyskland är uttrycket “From the river to the sea” bannlyst.² Detta efter att tyska inrikesministern, Nancy Faeser, meddelat att frasen bör betraktats som ett stöd till Hamas.

Det tyska polisväsendet har också sett till att använda sig av lagtolkningen. De har gjort husrannsakningar hos personer som använt slagordet på sociala medier och gripit aktivister som ropat orden på demonstrationer.³

I vissa fall har det lett till domar. I augusti 2024 dömde en domstol i Berlin 22-åriga Ava Moayeri till böter för att har ropat ”From the river to the sea”. Domaren ansåg att meningen endast kunde tolkas som ett förnekande av Israels rätt att existera och ett stöd för attacken den 7 oktober.

I augusti 2024 dömde en domstol i Berlin 22-åriga Ava Moayeri till böter för att har ropat ”From the river to the sea”. Domaren ansåg att meningen endast kunde tolkas som ett förnekande av Israels rätt att existera och ett stöd för attacken den 7 oktober.

– Det här är en mörk dag för yttrandefriheten i Tyskland, sa Ava Moayerisadvokat efter domen.⁴

Ibland har ivern att stoppa solidariteten med Palestina tagit sig närmast bisarra utryck. Polis har vid flera tillfällen upplöst demonstrationer där slagord ropas på andra språk än tyska och engelska. Motiveringen har varit att poliser på plats inte kan avgöra om det som sägs skulle kunna vara antisemitiskt eller utgöra ett hatbudskap. Detta har lett till att polis avbrutit demonstrationer där arabiska – men också hebreiska och irländska – använts.⁵

Även journalister har drabbats av Tysklands repressiva hållning i frågan. I maj 2024 misshandlades Berliner Zeitungs Ignacio Rosaslanda av polis när han rapporterade från en pro-palestinsk protest vid Humboldts universitet.

– Polisen attackerade mig plötsligt bakifrån. Han slog mig två gånger i ansiktet innan han tryckte ner mig på marken med sitt knä mot min rygg, berättade han för International Press Institute.

Efter attacken hölls Rosaslanda frihetsberövad. Han uppger att en polisman ska ha sagt: “Pressfriheten är inte utan begränsningar.”⁶

Även journalister har drabbats av Tysklands repressiva hållning i frågan. I maj 2024 misshandlades Berliner Zeitungs Ignacio Rosaslanda av polis när han rapporterade från en pro-palestinsk protest vid Humboldts universitet, och frihetsberövades sedan. Han uppger att en polisman ska ha sagt: Pressfriheten är inte utan begränsningar.

Polismannen har tyvärr rätt – pressfriheten verkar vara under attack på flera håll i Europa. Detta varnar flera tunga civilrättsorganisationer om. Till exempel uttryckte Storbritanniens journalistförbund i augusti 2024 sin oro. I ett pressmeddelande skrev de:

“Vi är chockerade över den ökade användningen av terrorlagstiftningen mot journalister. Journalistiskt arbete är inget brott.”

Uttalandet gjordes efter att Richard Medhurst, känd för sin kritik av folkmordet i Gaza, gripits i London. I samband med gripandet fick Medhurst sin telefon- och inspelningsutrustning beslagtagen.⁷ Han misstänktes för brott mot terrorlagen – en serie av lagar som instiftats sedan millenieskiftet för att motverka islamistisk terror.

Några månader senare arresterades han igen. Denna gång i Österrike.

– I måndags frihetsberövades jag av agenter från den österrikiska polisen och underrättelsetjänsten och de genomsökte mitt hem, sa Medhursti en video publicerad på plattformen X.

De österrikiska myndigheterna anklagade Medhurstför att tillhöra en “förbjuden organisation”. Något han själv avfärdade.

– Jag förnekar kategoriskt alla dessa anklagelser från de brittiska och österrikiska regeringarna. Jag är inte en terrorist. Jag är journalist och det vet de mycket väl, sa Medhurst. ⁸ Han är inte ensam om att vara föremål för polisens intresse. Under 2024 gjorde brittisk polis tillslag mot flera aktivister och journalister kopplade till Electronic Intifada – en medieplattform som rapporterar om förtrycket av palestinier. Flera aktivister och journalister greps.

Under 2024 gjorde brittisk polis tillslag mot flera aktivister och journalister kopplade till Electronic Intifada – en medieplattform som rapporterar om förtrycket av palestinier. Flera aktivister och journalister greps.

En av de gripna var Tony Greenstein. När han släpptes mot borgen förbjöds han att posta på sociala medier om Gaza. Han åtalas också för att ha uttryckt “en åsikt eller övertygelse som är stödjande för en förbjuden organisation” samt för att ha uppmuntrat andra att ge stöd till Hamas. För detta riskerar han 14 års fängelse.⁹

Liknande gripanden sker över hela kontinenten. I januari 2025 frihetsberövades och deporterades Electronic Intifadas grundare Ali Abunimah från Schweiz. Händelsen fick Amnesty Europe att reagera. I ett uttalande skrev de:

“Den globala attacken på dem som är kritiska mot Israels kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter är alarmerande och måste omedelbart stoppas.”¹⁰

Även Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för Västbanken och Gazaremsan kritiserade deportationen och krävde en omedelbar utredning. I ett uttalande om fallet sa hon:

”Klimatet kring yttrandefriheten i Europa blir allt mer giftigt.”¹⁰

Den 24 april 2024 stormade 200 belgiska poliser de kurdiska nyhetskanalerna Stêrk TV och Medya Haber. Anledningen för tillslaget var terrormisstankar. Datumet är symboliskt – den 24 april är den kurdiska journalistikens dag.

Användningen av terrorlagstiftningen för att slå till mot medier och aktivister är inte begränsat till frågor som rör Palestina. Den 24 april 2024 stormade till exempel 200 belgiska poliser de kurdiska nyhetskanalerna Stêrk TV och Medya Haber. Anledningen för tillslaget var terrormisstankar. Datumet är symboliskt – den 24 april är den kurdiska journalistikens dag. European Federation of Journalists kritiserade tillslagen och betonade:

“Skyddet av journalistiska källor gäller även kurdiska TV-kanaler baserade i Belgien. Varje intrång måste vara proportionerligt och hanteras med största försiktighet.”¹¹

Också i Sverige har klimatet hårdnat. I början av februari avskedades Hamnarbetarförbundets vice
ordförande i samband med en blockad mot israeliskt krigsmateriel. Anledningen var enligt
arbetsgivaren “illojalitet kopplad till säkerhetsskyddslag”, de hävdade att uppsägningen gjordes
med hänsyn till rikets säkerhet.¹²

Vi förstår att yttrandefriheten kränks när protester stoppas i Moskva. Vi verkar ha svårare att förstå det när en protest stoppas i Berlin. Vi förstår att en svensk journalist som anklagas för terrorbrott i Turkiet utsätts för statens repression. Vi har svårare att förstå att en journalist som anklagas för det samma i Österrike också får sina rättigheter kränkta.

Att använda sig av terrorlagstiftning för att angripa regimkritiker är en beprövad metod. I länder som till exempel Turkiet och Ryssland har journalister länge fängslats baserat på lösa anklagelser om medlemskap i ”förbjudna” organisationer. Den svenska journalisten Joakim Medin som anklagas för samröre med en terrororganisation är bara ett exempel på detta.

Det märkliga är att så många inte tycks förstå likheten. Vi förstår att yttrandefriheten kränks när protester stoppas i Moskva. Vi verkar ha svårare att förstå det när en protest stoppas i Berlin. Vi förstår att en svensk journalist som anklagas för terrorbrott i Turkiet utsätts för statens repression. Vi har svårare att förstå att en journalist som anklagas för det samma i Österrike också får sina rättigheter kränkta.

Detta kan möjligtvis bero på att yttrandefriheten traditionellt varit stark i västra Europa. Att vi inte förknippar länder som Österrike, Tyskland, och Storbritannien med kränkningar av det fria ordet. Men kanske är det dags att se över den bilden. Händelserna ovan tyder nämligen på en förskjutning i synen på yttrandefriheten. Myndigheter i Europa tycks allt mer bekväma med att ge sig på aktivister och journalister. Rätten att skriva, läsa och uttrycka vad man vill är inte längre självklar.