Magnus Gisslén slutar som statsepidemiolog och riktar svidande kritik mot Folkhälsomyndigheten, som enligt honom avfärdar kunskap och forskning som grund. Det här är en uppenbar effekt av NPM, skriver Kerstin Eldh. Personal vittnar om tystnadskultur och att det är viktigare att hålla budget än att bedriva en fungerande verksamhet, något som är typisk för nyliberalismen och New Public Management.

Ingenstans har jag sett någon kommentera att konflikten mellan Magnus Gisslén och Folkhälsomyndigheten (FHM) handlar om ett uppenbart fall av New Public Management (NPM). Oavsett var Gisslén står politiskt handlar hans kritik om det som är typiskt för nyliberalismen och New Public Management (NPM), nämligen bristande respekt för kunskap och konkret verksamhet. Det talas nuförtiden i stort sett aldrig längre om NPM i det offentliga samtalet. Det är som om det inte finns längre. Men uppgifter om tystnadskultur samt personal, som pratar om att det betraktas som viktigare att hålla budget än att bedriva en fungerande verksamhet, visar att det fortfarande finns. NPM odlar en lydnadskultur och lyssnar inte på argument. De som kritiserar straffas med utfrysning och kanske avsked.

NPM odlar en lydnadskultur och lyssnar inte på argument. De som kritiserar straffas med utfrysning och kanske avsked.

I boken Det hotade universitetet skrev professorn i statskunskap Sten Widmalm om chefskurser i ledningsansvar där cheferna lärde sig att bemöta opposition genom låtsas lyssna men strunta i kritik. Enligt NPM har kompetens på sakområdet ingen betydelse.  Det anses finnas en särskild chefskompetens som gör att en chef kan vara chef varsomhelst utan att ha speciella sakkunskaper. Erfarenhet och kunskap värderas lågt i det nyliberala samhället. En chef som inte har sakkunskap inom sitt arbetsområde kan inte ta kritik och se vad som är relevant eller inte. Hen tillgriper gärna auktoritära medel mot den som kritiserar. Den som ska leda en verksamhet måste ha minst lika stor kunskap som de anställda. Som en rubrik i TCO-tidningen löd för många år sedan ”Du är inte ledare bara för att du är chef”.

Du är inte ledare bara för att du är chef. Den som leder måste kunna dela med sig av sin kunskap och stötta de anställda.

Den som leder måste kunna dela med sig av sin kunskap och stötta de anställda. Det som Gisslén efterlyste, nämligen en medicinskt kompetent ledning och egen forskning hos FHM, fanns före det nyliberala systemskiftet i början av 1990-talet hos Sveriges Bakteriologiska Laboratorium (SBL). Under de 75 år (1918–1993) som SBL svarade för smittskyddet utvecklades vacciner som med framgång användes mot influensa, kolera, difteri, stelkramp och kikhosta. Allra mest framgångsrikt var det poliovaccin utvecklades under ledning av Sven Gard. Han avböjde Nobelpriset med motiveringen att det byggde på grundforskning av John Enders som redan var belönad med Nobelpriset. Amerikanen Jonas Salk, vars vaccin också byggde på Enders grundforskning tackade däremot ja till Nobelpriset. Det svenska vaccinet saknade de biverkningar som Salks vaccin hade.

I Sverige infördes allmän vaccination med det svenska vaccinet 1957 och antalet poliofall sjönk snabbt. SBL var både producent, försäljare och kontrollör av vaccin. Detta sågs inte med blida ögon av nyliberaler. Det folkpartistiska statsrådet Bo Könberg följde den nyliberala strategi som trumpetar ut att allt måste förändras och omorganiseras inför utförsäljning. Han splittrade upp SBL. Forskningsdelen flyttades till Karolinska institutet och Smittskyddsinstitutet. Vaccintillverkningen bolagiserades och blev SBL Vaccin AB. Bolaget köptes upp av det globala läkemedelsbolaget Crucell 2006. Crucell köptes sedan i sin tur upp av amerikanska Johnson and Johnsons pharmadel Janssen.

Gisslén krävde ökade provtagningar för att förhindra sepsis. Det medför ökade utgifter. Ännu dyrare skulle egen forskning hos FHM vara. Det är klart att en person som kräver åtgärder som ökar utgifterna inte passar in i en NPM-organisation. Fallet Gisslén visar att inte ens de på höga poster undgår NPM-logiken.