Den splittrade utomparlamentariska vänstern måste sluta konkurrera med varandra och gå ihop. Men inte genom ett tekniskt valsamarbete mellan småpartier för att smuggla varandra förbi fyraprocentsspärren. Vi föreslår en samlad riksdagslista som inte gör skillnad på partier och folkrörelser och där aktivisterna tar plats, skriver Feministerna.

Det råder ingen tvekan om att svensk vänster är i behov av något nytt. Särskilt tydligt har det blivit de senaste åren, där Vänsterpartiet gjort många besvikna, inte minst med sina upprepade svek mot Palestinarörelsen.

Vi vill se en riksdagslista med aktivister från olika rörelser, med olika kärnfrågor och perspektiv, som alla förenas av att vi kämpar mot samma förtryckande strukturer. En lista som ger plats åt de som annars berövats sin makt, och som samhället tystar, osynliggör eller demoniserar.

Som ett resultat har ett stort antal nya partier och andra initiativ bildats de senaste åren. I det läget kan man antingen se det som ett tecken på splittring inom vänstern, eller som att det finns en otrolig mångfald av olika infallsvinklar, organisationskulturer och perspektiv. Varje rörelse har sitt eget sätt att förstå och kämpa mot förtryck. Det är hög tid att vi ser detta som en styrka, och utgångspunkten för ett ambitiöst samarbete, där dessa olika kompetenser får stärka och komplettera varandra.

Det politiska systemet är konstruerat för att vi ska konkurrera med varandra, i en tävlan om medlemmar, medial uppmärksamhet och de få resurser som finns. Men de enda som tjänar på det är våra gemensamma förtryckare, så låt inte dem bestämma spelreglerna och sätta villkoren för hur politik ska bedrivas.

Den rådande uppfattningen av demokrati är att det ska finnas en tydlig uppdelning: å ena sidan har vi partierna, som får existera i parlamenten och ingen annanstans, och å andra sidan har vi folkrörelserna, som ska hållas på avstånd från alla maktens rum. Partier måste akta sig för aktivism, och alla folkrörelser förväntas ha beröringsskräck med partierna. Detta isolerar de folkliga rösterna från de formella beslutsrummen och tystar ropen från gatan innan de når för nära makten. När ideella organisationer, fackföreningar och aktivister hålls utanför portarna, förblir parlamentet ett rum för professionella politiker, inte för folkets organiserade vilja.

Vi föreslår en samlad lista som inte gör skillnad på partier och folkrörelser. Vi vill se en riksdagslista med aktivister som har gemensamt att vi kämpar mot samma förtryckande strukturer.

Det är hög tid att förkasta denna antidemokratiska uppfattning om vem parlamenten är till för. Vi i Feministerna föreslår inte bara ett tekniskt valsamarbete mellan småpartier för att smuggla varandra förbi fyraprocentsspärren. Vi föreslår ett annat upplägg: en samlad lista som inte gör skillnad på partier och folkrörelser. Vi vill se en riksdagslista med aktivister från olika rörelser, med olika kärnfrågor och perspektiv, som alla förenas av att vi kämpar mot samma förtryckande strukturer. En lista som ger plats åt de som annars berövats sin makt, och som samhället tystar, osynliggör eller demoniserar. Vi vill vara en dörr in för folket till parlamenten, och på så vis påbörja en återerövring av demokratin. 

Samtidigt måste vi inse att ett sådant samarbete inte enbart kan handla om att ta plats i parlamenten. Sanningen är att alla vänsterpartier som försöker spela en traditionell roll i parlamenten är dömda att antingen marginaliseras eller tvingas till kompromisser som urholkar deras syfte. Utan förankring i folkrörelserna och ständigt ansvarsutkrävande från gatorna, föreningar och aktivister, blir vilket parti som helst snart en fånge i systemets avradikaliserande logik. Är ambitionen att vara städad nog för ministerposter, finns inget utrymme för radikal politik.

Därför behöver kampen pågå både inom och utanför parlamenten, med djupa samarbeten på alla arenor. Vi måste bygga en långsiktig struktur för ömsesidigt stöd och gemensam kamp. Varje deltagande grupp behåller sin autonomi och sin unika identitet, men genom samarbetet förstärker vi varandras röster, delar kunskap och resurser, och skapar en gemensam motkraft som är mer än summan av dess delar.

Det finns betydligt fler människor som vill se radikal samhällsförändring – som längtar efter en i grunden annan värld – än det finns medlemmar i alla vänsterpartier tillsammans.

Det finns betydligt fler människor som vill se radikal samhällsförändring – som längtar efter en i grunden annan värld – än det finns medlemmar i alla vänsterpartier tillsammans. Vår uppgift är att fånga upp och samla detta engagemang där det redan finns. Vi behöver inte övertala folk att engagera sig på våra dikterade villkor, utan vi behöver bygga en struktur där vi kan förstärka varandras kamper, på de många olika arenor där de utkämpas.

Genom att bryta normen om vad politik är, vilka parlamenten är till för och vad ett parti får och inte får vara, kan vi börja återta makten. Vi bygger inte en koalition enbart för valet 2026, utan vi vill påbörja en långsiktig gemenskap för alla som arbetar för en bättre värld. Och den börjar med ett enkelt, radikalt val: att lita på varandra tillräckligt mycket för att trotsa systemets trösklar och hinder tillsammans.