Vi hör ofta att det är kris för demokratin, att odemokratiska krafter växer sig starka. Men tänk om det är kris enbart för den liberala demokratin, det vill säga den demokrati som inte inkluderar medborgarnas ekonomiska makt? Nina Björk diskuterar samtida makt och maktlöshet.

Vad jag bestämmer att mitt barn ska heta är inte politik. Men att jag själv får bestämma vad mitt barn ska heta är politik. Det vill säga: politik handlar i grunden om vilka beslut som ska fattas av vilka människor.

Den politiska styrelseform som kallas demokrati handlar om folkets rätt att styra sig självt i gemensamma angelägenheter.

Vad jag bestämmer att mitt barn ska heta är inte politik. Men att jag själv får bestämma vad mitt barn ska heta är politik. Det vill säga: politik handlar i grunden om vilka beslut som ska fattas av vilka människor.

Vi lever ju i vad som brukar kallas för ”en liberal demokrati”. I en sådan är de här områdena undandragna från gemensamt beslutsfattande: vad vi ska producera, var vi ska förlägga produktionen, hur arbetsplatsen ska organiseras, hur arbetets frukter ska fördelas, om syftet med produktionen ska vara vinst, eller tillfredsställelse av behov, eller vinst som förutsättning för tillfredsställelse av behov.

Detta innebär att den liberala demokratins uppgift är att bevara kapitalägarnas makt över vissa beslut och att bevara folkets acceptans av detta. Samtidigt bör folket uppleva att vi har åtminstone politisk makt.

Det finns en dag vart fjärde år när vi alla är lika mäktiga: på valdagen. Där räknas min röst lika mycket som Wallenbergs. Det är en fin dag. Det är folkets dag. Och det brukar också sägas när det närmar sig val: gå och rösta, utnyttja din makt! Och det gör de flesta av oss; valdeltagandet i Sverige är högt.

Men nästa dag är en måndag. Och då kanske jag är arbetslös för att företaget jag jobbade på inte gjorde så stora vinster som var nödvändiga för dess konkurrenskraft. Eller så går jag till ett jobb jag egentligen föraktar, som producerar någon meningslös skit som reklam, så att nåt annat företag kan lyckas säkra sina vinster, gjorda på nån produkt ingen egentligen behöver (det är ju därför man behöver göra reklam).

Detta innebär att den liberala demokratins uppgift är att bevara kapitalägarnas makt över vissa beslut och att bevara folkets acceptans av detta.

Eller till en utbildning jag inte är intresserad av, men som kan leda till ett välbetalt jobb där jag kan producera varor och tjänster som människor med tillräckligt mycket köpkraft har råd med. Eller så flyttar jag för att jag jobbade på en skidanläggning i Norrland och snön har försvunnit eftersom vi måste producera så många varor och tjänster för att säkra tillväxten så att jordens medeltemperatur har höjts.

Det vill säga: Nästa dag är jag ett litet löv i de ekonomiska stormarna över vilka jag som medborgare inte har något inflytande.

Och den dagen kanske det också kommer en rapport: stödet för den liberala demokratin minskar; människor tror inte längre på att folket ska styra! Och då kanske jag viskar: ge oss makt så får ni se vad vi tror på.

År 1981 blev en vänsterpolitiker vid namn Francois Mitterrand vald till president i Frankrike på ett ekonomiskt mycket radikalt program. Efter segern höjde regeringen minimilönerna med tio procent, förstatligade vissa banker, finansinstitutet och några stora industriföretag. Kapitalet svarade med att sluta investera och flytta utomlands – den socialistiska vändningen hann aldrig fullbordas innan den gick om intet.

År 1981 blev en vänsterpolitiker vid namn Francois Mitterrand vald till president i Frankrike på ett ekonomiskt mycket radikalt program. Kapitalet svarade med att sluta investera och flytta utomlands.

En gång skrev den tidigare vd:n för Svenskt Näringsliv, Urban Bäckström, att ”det är viktigt att komma ihåg att globaliseringen gör att svenska företag inte längre behöver verka i Sverige om produktionsbetingelserna och företagsklimatet inte är tillräckligt bra”.¹

Ni hör hotet? Fatta beslut som gynnar kapitalet, annars sticker det! När den ekonomiska makten ägnar sig åt utpressning viker sig den politiska makten. Vi behöver ju jobben! Här måste därför demokratin besinna sig, göra halt och lyssna på de mäktigare krafterna. Och det måste alla som tror på den liberala demokratin helt enkelt förstå.

Här måste därför demokratin besinna sig, göra halt och lyssna på de mäktigare krafterna. Och det måste alla som tror på den liberala demokratin helt enkelt förstå.

En gång blev en tidigare affärsman president i USA. Han sa ”jag behöver Grönland, jag tänker köpa Grönland”. När han ville skapa ett ”fredsråd” för Gaza och den franske presidenten tackade nej till medverkan sa presidenten ”då blir det 200 procent tullar på franska viner och champagne”. Då sa många som tror på den liberala demokratin: ”han är galen, den mannen. Han tror att man kan köpa land och människor”.

Den politiska makten bör alltså inte ekonomiskt kunna hota land och människor så att de fattar de beslut som den makten vill att de ska fatta. Men den ekonomiska makten bör kunna hota land och människor så att de fattar de beslut som den makten vill att de ska fatta. Är det så vi ska förstå allt detta?

Kanske handlar den liberala demokratins kris inte om att människor har slutat tro på demokrati, utan att människor har märkt att den liberala demokratin inte är demokratisk nog. I ekonomiska frågor står folket maktlöst.