Trump blev snuvad på fredspriset. Men han får trösta sig med att den venezolanska högerpolitikern Maria Corina Machado, mer känd för att förespråka militära interventioner än fred, får priset. Hon har gjort politisk karriär som förespråkare för en utländsk militär intervention i Venezuela, skriver Ruth Cartaya.

”Nobelkommittén har visat att de sätter politik framför fred”, sammanfattade Vita husets besvikne kommunikationschef Steven Cheung efter tillkännagivandet av årets fredspris. Trump blev snuvad på det åtråvärda priset vid mållinjen. Han gjorde trots allt en beaktansvärd slutspurt, mot klockan, för att sy ihop en bräcklig och kontroversiell fredsöverenskommelse mellan Netanyahu och Hamas. Men kanske blev det ändå alltför komplicerat för norrmännen att ge fredspriset till Trump som bistått Netanyahu med både vapen och politiskt stöd för att genomföra ett folkmord på palestinier. Det hade kunnat skada Nobel Fredspris anseende ytterligare.

Så, vad vore en bättre lösning än att hitta någon som ändå står Trump nära? Och nära till hands fanns den venezolanska högerledaren Maria Corina Machado.

Så, vad vore en bättre lösning än att hitta någon som ändå står Trump nära? Och nära till hands fanns den venezolanska högerledaren Maria Corina Machado. Hon hade sedan tidigare nominerats till den norska Nobelkommittén av Trumps närmaste män, utrikesministern Marco Rubio och den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Michael Waltz.¹

Uppenbarligen blev pristilldelningen forcerad för Nobelkommittén. Trots allt ska priset ges till en som aktivt har bidragit till fred genom internationellt samarbete, nedrustning, förhindrande av krig och främjande av diplomatiska lösningar. I Alfred Nobels testamente från 1895, går det att läsa att syftet med priset är att belöna: “den person som har gjort det största eller bästa arbetet för att främja fred mellan nationer, avskaffa eller minska stående arméer, samt för att hålla och främja fredskongresser.”

Det kan knappast sägas att Machado har gjort sig förtjänt av, eller ansträngt sig för, allt det som priset egentligen står för.

Men det är ingen tillfällighet att just Maria Corina Machado lyfts fram som högerns ledare i Venezuela och att hon har fått gehör även i konservativa kretsar runtom i Latinamerika och väst i övrigt. Hon tillhör en av Venezuelas mäktigaste familjer, Zuloaga, som styrde Venezuela under 1900-talet. Hennes pappa, farbror och kusin var inflytelserika affärsmän och politiker.

Machado tillhör en av Venezuelas mäktigaste familjer, Zuloaga, som styrde Venezuela under 1900-talet. Hennes pappa, farbror och kusin var inflytelserika affärsmän och politiker.

Hon har själv gjort sig ett namn som oppositionspolitiker långt ut på högerkanten, med Margaret Thatchers idé om ”folklig kapitalism” som inspirationskälla, med band till de mest högerinriktade statschefer som Uribe, Bolsonaro, Milei, Bukele och Trump, men framförallt som förespråkare för en utländsk militär invasion som lösning för ett regeringsbyte i Venezuela. Hon har, både i internationella organ och genom direkta uppmaningar till högerpresidenter runt om i världen, vädjat om allt från en internationell styrka som ska gå in i landet, till tillämpning av R2P, och till rena militära ingripande.²

Det ska sägas att hon gjorde sin politiska debut redan 2002, i samband med det misslyckade statskuppförsöket mot Hugo Chávez. Hon skrev då under det så kallade Carmona-dekretet, som upplöste Venezuelas konstitutionella institutioner, inklusive nationalförsamlingen och högsta domstolen, och utsåg Pedro Carmona till “interimspresident”. Detta har legat henne till last och stämplat henne som golpista (kuppmakare).

Machado är känd för sina band till högerinriktade statschefer som Uribe, Bolsonaro, Milei, Bukele och Trump, men framförallt som förespråkare för en utländsk militär invasion som lösning för ett regeringsbyte i Venezuela.

Därefter grundade hon NGO:n Súmate, med ekonomiskt stöd från USA:s finansdepartement och USAID, och organisationen blev snabbt en av de mest framträdande oppositionella rörelserna mot Hugo Chávez.³

Som parlamentsledamot 2014 övertog hon ett mandat från Panamas delegation i Organisationen för Amerikanska Stater (OAS) och vädjade till organisationen att tillämpa den så kallade demokratiska stadgan mot Venezuela, i syfte att framkalla en militär invasion av landet. Som följd blev hon fråntagen sin plats i den venezolanska nationalförsamlingen med motivering att hon brutit mot konstitutionen genom att agera som diplomat för ett annat land utan tillstånd.

USA:s och Machados förslag i OAS om att genomföra en intervention mot Venezuela röstades gång på gång ned av en majoritet i regionen. Retoriken övergick istället till att försöka få FN att tillämpa principen om ansvar att skydda (R2P) mot Venezuela. R2P ger det internationella samfundet rätt att ingripa, även militärt, i ett land om det finns bevis för folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Machado menar att Venezuela uppfyller dessa kriterier och att R2P därför bör aktiveras mot landet.

Det enda fallet där R2P-principen har tillämpats genom ett militärt ingripande godkänt av FN:s säkerhetsråd är Libyen 2011. Den NATO-ledda invasionen syftade till att ”skydda civila från övergrepp under Gaddafis regim”, men i praktiken resulterade i ett regimskifte.

Machados ambitioner att åstadkomma en statskupp stannade inte vid vädjanden i internationella organ. Hon riktade också direkta uppmaningar till politiskt likasinnade presidenter som Macri, Bolsonaro och Netanyahu.

Machado uppmanade Israel och Argentina att använda sin “styrka och inflytande” för att krossa den venezolanska regeringen. Hon hänvisade till samma NATO-klausul som användes i Libyen.

I ett brev från den 4 december 2018, skrivet till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och till Argentinas dåvarande högerpresident Mauricio Macri, vädjade Maria Corina Machado om internationellt stöd för ett regeringsskifte i Venezuela och använde uttryck som kan tolkas som en uppmaning till militär intervention. Hon beskrev Venezuelas regering som en “existentiell säkerhetsrisk” för andra länder, särskilt Israel, på grund av dess band till Iran och extremistgrupper.

Machado uppmanade Israel och Argentina att använda sin “styrka och inflytande” för att krossa den venezolanska regeringen. Hon hänvisade till principen om R2P och menade att det internationella samfundet är skyldigt att ge venezolanerna det stöd som krävs för att möjliggöra ett regeringsbyte. Hon nämnde att säkerheten i hela regionen och globalt står på spel om inte Venezuelas regering störtas.

I ett annat brev, denna gång till Brasiliens dåvarande president Bolsonaro, daterat den 31 december 2018, skrev Machado: “I Venezuela har vi att göra med en kriminell ledning som inte är villig att lämna ifrån sig makten frivilligt, och som endast kommer att ge efter för ett samordnat tryck från interna och externa krafter som tvingar den att inse att en demokratisk övergång är oundviklig.” Hon lovordade Bolsonaros ledarskap och uppmanade honom att med hjälp av OAS och Lima-gruppen leda en internationell kampanj för att få till R2P-principen mot Venezuela.

I april 2019 var Machado betydligt tydligare och mer direkt: “Låt oss få de internationella aktörerna att göra det de måste göra: ta sitt ansvar att skydda.” Hon tillade: “västvärlden kommer inte att backa. Den här regimen kan inte fortsätta.”

Under den politiska krisen 2019 krävde hon att en militär “fredsstyrka” skulle följa med den humanitära hjälp som den självutnämnde “presidenten” Juan Guaidó försökte föra in via Cúcuta i Colombia. Hennes avsikt blev tydlig i ett offentligt uttalande: “Internationella samfundet, det räcker inte med att bara ge stöd för att föra in hjälpen. De måste gå in”.⁴

I september 2024 lanserade Blackwaters grundare Eric Prince en kampanj för att samla in 10 miljoner dollar med målet att ”störta regimen”. Prince antydde att något stort, ett ostoppbart skeende, skulle äga rum i Venezuela den 16 september, vilket väckte spekulationer om en möjlig kupp eller invasion. Men inget hände.

Efter valet i juli 2024, då det blev uppenbart att oppositionen inte på egen hand kunde störta Nicolas Maduro, riktade Maria Corina Machado och högeroppositionen återigen blickarna mot Trump, och nu även till Navy SEAL-officern Erik Prince. Prince grundade den kontroversiella firman Blackwater som varit inblandat i krig världen över. I september 2024 lanserade Prince kampanjen ”Ya casi Venezuela” för att samla in 10 miljoner dollar med målet att ”störta regimen”. Prince antydde att något stort, ett ”ostoppbart skeende”, skulle hända i Venezuela den 16 september, vilket väckte spekulationer om en möjlig kupp eller invasion.⁵

Men inget hände. Nicolas Maduro satt kvar vid makten. Besvikelsen var total. Trots detta uttryckte Maria Corina Machado i januari 2025 sin tacksamhet till Trump för hans stöd ”Your unwavering support for Venezuela’s fight for democracy is deeply valued”. Prince passade på att uppmuntra henne, trots misslyckandet “Ja, frun, och ‘Ya Casi Venezuela’ kommer också att göra sin del. Håll ut.”

Försöken till regimskifte som inleddes 2014, 2017 och 2024 misslyckades, även om Donald Trump vid flera tillfällen övervägt en invasion. Under sin första presidentperiod sa Trump att han “inte utesluter en militär lösning” och 2019 att en militär intervention i Venezuela var “ett alternativ”. Det verkar dock som Pentagon och hans nationella säkerhetsrådgivare, bland dem H.R. McMaster, avrådde från ett militärt ingripande.

En som inte släppt idén om en militär intervention inom Trump-administrationen är den tidigare senatorn och idag utrikesministern Marco Rubio. Och efter alla tidigare misslyckanden verkar hoppet återigen tänts för Maria Corina Machado. USA har i september inlett en omfattande militär operation utanför Venezuelas kust, med åtta krigsfartyg, för att som de säger bekämpa narkotikasmugglingen. Krigsflottan har avfyrat missiler på små båtar som man menar transporterade droger till USA.

Hoppet har återigen tänts för Maria Corina Machado med USA:s omfattande militära operation utanför Venezuelas kust med åtta krigsfartyg.

I Venezuela har USA:s militära manövrar och attacker vid kusten uppfattas som förberedelser för en invasion. Även andra statschefer i Latinamerika som den colombianske presidenten Gustavo Petro har fördömt attackerna och närvaron av flottstyrkan utanför Venezuelas kust då den utgör en aggression mot freden och internationell rätt. Dessutom strider USA:s placering av en atomdriven ubåt i Karibien mot Tlatelolco-fördraget från 1967 som förbjuder förekomsten av kärnvapenmaterial i Latinamerika.⁶

Missilangreppen mot små båtar strider mot internationell rätt, särskilt havsrättskonventionen och den internationella humanitära rätten. De utomrättsliga avrättningarna utgör ett uttryck för terrorism, utförda tusentals nautiska mil från USA, helt utanför dess jurisdiktionella vatten.

Dessutom strider USA:s placering av en atomdriven ubåt i Karibien mot Tlatelolco-fördraget från 1967 som förbjuder förekomsten av kärnvapenmaterial i Latinamerika.

Maria Corina Machado har välkomnat USA:s attacker och militära närvaro vid kusten och beskriver den som ett tecken på att världen äntligen betraktar ”regimen som en kriminell organisation”. Hon framförde ett offentligt tack till Donald Trump och vädjade återigen om en intervention: “Vi, venezolaner, tackar president Trump och hans administration för deras beslutsamma insatser för att demontera den kriminella och terroristiska struktur som illegitimt håller sig kvar vid makten i vårt land”. Hon sa även att vid ett regimskifte skulle Venezuela bli USA:s främsta säkerhets- och handelspartner.⁷

Pristilldelningen från norrmännen kom som en oväntad överraskning för både Trump och Maria Corina Machado. Allting verkade upplagt för Trump. Dessutom är Machado, trots Marco Rubios kampanjande, mer känd för att förespråka militära interventioner än fred och diplomati. Här gick geopolitiken före fred. Dessutom blev det pinsamt att Trump, hennes enda alternativ för ett regimskifte, förbigicks. Detta blev tydligt i hennes första anförande, där hon tillägnade priset till det venezolanska folket och till president Trump ”för hans beslutsamma stöd till vår sak!”.