Flera reformer har gjorts för att skärpa straffen för allvarliga våldsbrott. Men tvärtemot regeringens intention har straffen blivit lägre. Efter en dom från Högsta domstolen väljer man fel rubricering, skriver Ulrika Rogland, som menar att gärningsmän inte får de straff de borde medan brottsoffren lider långt efter avtjänat straff.

Det är svårt att värdera straffet för våldsbrott. Brott som narkotikabrott och ekonomiska brott är betydligt lättare att värdera då straffet kan mätas efter mängd eller belopp. Ett sätt att skärpa straffen är att höja straffnivån i lagen. På detta sätt markeras vilka brott som anses vara särskilt straffvärda. Exempel på det är att lägsta straffet för våldtäkt har höjts från två till tre år. Regeringen har tidigare ansett att straffen för allvarliga våldsbrott skulle skärpas. Att straff höjs är ett sätt för Riksdagen att markera vilka brott man anser vara straffvärda och det är också en politisk markering. 2010 skärptes lagen på det sättet att det tillkom ett nytt brott: ”Synnerligen grov misshandel” med lägsta straff 4 år.¹

De skärpta straffen ansågs inte ha fått avsedd effekt så den 1 juli 2017 höjdes minimistraffet för grov misshandel till fängelse 1 år och 6 månader och för synnerligen grov misshandel till fängelse 5 års fängelse. I prop 2009/10:147 konstaterades att den grundläggande utgångspunkten för påföljdsbestämning, alltså vilket påföljd som döms ut, är brottets allvar, att straffet ska återspegla hur allvarligt brottet är samt att synen på allvarliga angrepp på den enskildes fysiska integritet skärpts och att lagstiftningen ska spegla detta. I propositionen lämnades också anvisningar angående hur straffvärdet skulle bestämmas. Generellt skulle straffvärdet anses ligga över straffminimum för de brott som tidigare ansetts ligga på straffminimum och än högre för de som ansetts vara en bit upp på straffskalan. Det gjordes alltså en straffskärpning utan att det syntes i straffskalan vilket innebär att om det t ex stod att straffminimum var två år skulle det egentligen vara ett par månader högre som lägst.

Att höja straffen genom uttalande i propositionen och inte i själva straffskalan, hade kritiserats och kritikerna menade att höjningar av straffnivåerna i första hand borde ha åstadkommits genom att ändra straffskalorna.

Brå hade redan i februari 2012 fått ett uppdrag av Regeringen att utvärdera om syftet med 2010 års reform hade uppnåtts och avsedda straffskärpningar åstadkommits. Resultat redovisades 2014.² Det visade sig att strafflängden för grov misshandel- inklusive synnerligen grov misshandel- höjts med i genomsnitt två månader. Granskningen visade att fler gärningar som tidigare rubricerats som misshandel av normalgraden efter reformen istället rubricerats som grov misshandel vilket även Högsta domstolen hade uppfattat var ett av straffmätningsreformens syften. Lagstiftningsmetoden, att höja straffen genom uttalande i propositionen och inte i själva straffskalan, hade dock kritiserats och kritikerna menade att höjningar av straffnivåerna i första hand borde ha åstadkommits genom att ändra straffskalorna.

Regeringens bedömning blev att uppsåtlig allvarlig våldsanvändning skulle mötas av en allvarligare reaktion än vad som var fallet före 2010 års reform. Även om 2010 års reform ansågs ha haft effekt ansågs den inte visat att den lett till den generella höjning av straffen för allvarliga våldsbrott som hade eftersträvats. Man beslutade därför att skärpa straffskalorna för bland annat grov misshandel och synnerligen grov misshandel. Vid bedömning av om misshandel ska anses vara grov ska beaktas om gärningen varit livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visar särskild hänsynslöshet eller råhet.³

Allvarliga våldsbrott ska leda till hårda straff. Men så kom en dom från Högsta domstolen som förändrade allt: det så kallade Fruktknivsfallet.

Om brottet anses synnerligen grovt ska domstolen döma för synnerligen grov misshandel. Vid bedömning om brottet varit synnerligen grovt ska särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visar synnerlig hänsynslöshet.⁴ Så långt så bra. Allvarliga våldsbrott ska leda till hårda straff. Men så kom en dom från Högsta domstolen som förändrade allt: det så kallade Fruktknivsfallet.⁵

En åklagare i Malmö väckte åtal vid Malmö tingsrätt för grov misshandel enligt följande gärningsbeskrivning:

”M.Y. har tagit stryptag på Z.M.A. samt huggit/stuckit henne med en kniv i arm och ben. Det hände den 28 september 2020 på X-vägen i Malmö stad. Z.M.A. orsakades andnöd, hudavskrapningar, sårskador, blåmärke och smärta. Brottet bör bedömas som grovt eftersom M.Y. visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda kniv. M.Y. begick gärningen med uppsåt”

Av utredningen framgick att den tilltalade haft en relation med målsäganden och att de bodde tillsammans. Han hade helt oprovocerat knuffat ner henne i en soffa och sedan suttit över henne medan han högg henne med en fruktkniv flera gånger samt tog struptag. Knivskadorna blev begränsade. Knivhuggen träffade lår och arm eftersom hon skyddade sig med armar och ben. Fruktkniven hade ett blad om ca 10 cm och bladet bröts under händelseförloppet. Tingsrätten dömde för grov misshandel. Även hovrätten ansåg att misshandeln skulle bedömas som grov. Domen överklagades till Högsta domstolen och de meddelade prövningstillstånd.

Högsta domstolen konstaterade att det ska göras en helhetsbedömning av omständigheterna i fallet och att det var utrett att den tilltalade oprovocerat attackerat målsäganden, som han haft en relation med, med en ca 10 cm lång fruktkniv med flera hugg. Han hade även tagit strupgrepp. Våldet upphörde först när andra personer drog bort den tilltalade. Den tilltalade ansågs ha varit hänsynslös och likgiltig inför att målsäganden kunde tillfogats betydligt allvarligare skador men vid en helhetsbedömning och med beaktande av de begränsade skadorna ansåg Högsta domstolen att misshandeln skulle anses vara av normalgraden. Misshandeln ansågs vara ett av de allvarligare fallen av misshandel av normalgraden och ha ett straffvärde om fängelse 1 år och två månader.

En misshandel av en man som låg ner, genom sparkar av flera personer och slag med tillhygge mot huvudet och en utdragen misshandel av närstående bland annat bestående av struptag tills hon förlorade medvetandet, nedtryckta fingrar i halsen samt flera hårda slag mot huvudet bedömdes som misshandel av normalgraden. Att det rubriceras så gör att straffen blir lägre.

Högsta domstolens bedömning är svår att förstå och har fått mycket stora konsekvenser. Brott som tidigare av åklagare utretts som grov misshandel bedöms idag som misshandel av normalgraden och domstolarna dömer till misshandel av normalgraden även i fall där det borde bedömts som grov misshandel. Som exempel kan nämnas en dom av Malmö tingsrätt där misshandel av en man som låg ner genom sparkar av flera personer och slag med tillhygge bland annat mot huvudet bedömdes som misshandel av normalgraden och en annan dom, också från Malmö tingsrätt där en utdragen misshandel av närstående bland annat bestående av struptag tills hon förlorade medvetandet, nedtryckta fingrar i halsen samt flera hårda slag mot huvudet bedömdes som misshandel av normalgraden.⁶

Att misshandeln rubriceras som misshandel av normalgraden innebär att straffen blir lägre. Detta var inte syftet med reformerna 2010 och 2017 och möjligen inte heller Högsta domstolens syfte med domen 2023 men har utan tvekan fått den konsekvensen. På nytt bedöms mycket allvarligt våld på ett sätt som gör att gärningsmännen inte får de straff det borde få. Målsäganden lever med fysiska och framförallt psykiska skador ofta lång tid efter det att den dömde avtjänat sitt straff vilket såklart är helt orimligt.