Teknikoptimisterna hävdar att en grön omställning ska rädda oss från klimathotet och att vi redan nu är på väg att överge fossil energi. Humanekologen Alf Hornborg kallar detta en illusion och förklarar varför en grön omställning inte börjar med ny teknik, utan med en ny ekonomi.

Den franske miljöhistorikern Jean-Baptiste Fressoz skriver i sin nya bok More and More and More att föreställningen om en grön energiomställning är ”kapitalets ideologi i det 21:a århundradet”. Ser man tillbaka på vår historia sedan 1700-talet har det aldrig förekommit någon ”energiomställning” – i betydelsen att en typ av energi har ersatt en annan. I stället har nya energikällor adderats till varandra för att täcka en ständigt ökande energikonsumtion. Dessutom har varje nytt energislag fordrat särskilda typer av material som bara kunnat framställas med hjälp av tidigare energiformer.

Trots att vi tänker oss att stenkol ersatte trä under den industriella revolutionen krävde kolbrytningen i Storbritannien år 1900 mellan sex och sju gånger mera trä än 150 år tidigare. När Rolf Pieter Sieferle 2001 kallade de fossila bränslena för en ”underjordisk skog” – som om de ersatte skogsråvara – förstod vi inte hur uttrycket kan ges en helt annan innebörd. Utan de gruvsstöttor av timmer som under 1800-talet till stor del importerades från Östersjöområdet  skulle stenkolsbrytningen inte ha kunnat expandera som den gjorde.

Ser man tillbaka på vår historia sedan 1700-talet har det aldrig förekommit någon ’energiomställning’ – i betydelsen att en typ av energi har ersatt en annan.

Kolgruvorna rymde i bokstavlig mening underjordiska skogar. Den globala skogsavverkningen utvidgades med hjälp av fossilbränsledriven teknik, men det är mindre känt att den tekniken till en början var beroende av skogens resurser. Utan trä skulle det aldrig ha blivit någon storskalig kolanvändning.

På liknande sätt har bruket av olja och bensin för att driva fordon och andra maskiner varit beroende av de stora mängder stenkol som används för att tillverka stålet i maskinerna. Fressoz beräknar att det på 1930-talet gick åt mera kol för att tillverka en bil än den mängd bensin som bilen förbrukade under sin livstid. En tredjedel av världens bilar produceras idag i Kina, där det går åt 2½ ton kol per bil. Vad Fressoz antyder är att vi borde se bilen i sig som en del av energiutvinningen – utan förbränningsmotorer skulle inte bensin vara en energikälla. Utan kol, ingen storskalig oljeanvändning.

I inget av dessa fall har de nyare energikällorna avlastat de tidigare. Vi använder 2025 tre gånger mera trä än för hundra år sedan. Mellan 1980 och 2010 har kolförbrukningen i världen fördubblats, medan oljeförbrukningen har ökat med 60%.

Vad säger oss detta om den gröna energiomställningen? Som många har konstaterat är det en illusion att förnybara energikällor är på väg att ersätta fossila bränslen. Att vind- och solkraft ökar har felaktigt uppfattats som att vi är på väg att överge fossil energi. Kol, olja och gas står fortfarande för över 80% av den globala energianvändningen, och utsläppen av växthusgaser från elproduktion fortsätter att öka medan Fressoz skriver sin bok (2022).

Att satsningarna på icke-fossila energikällor inte leder till minskad användning av fossil energi beror på att summan av vår energianvändning hela tiden ökar

Länder som Frankrike och Japan har satsat på en stor andel kärnkraft men har inte lyckats minska koldioxidutsläppen. Den gröna omställningen är möjlig för de som har råd med den, medan utsläppen förskjuts till låginkomstländer. Räknar man koldioxidutsläpp efter var varorna konsumeras i stället för var de produceras är till exempel Englands utsläpp fem gånger större än dess utsläpp från egen produktion inom landet. Samtidigt tillverkas hälften av världens elbilar i Kina, där stålet och två-tredjedelar av elektriciteten produceras med hjälp av kol.

Att satsningarna på icke-fossila energikällor inte leder till minskad användning av fossil energi beror på att summan av vår energianvändning hela tiden ökar. Det går åt allt mera energi överallt – i tillverkningsindustri, jordbruk, gruvdrift, byggande, cementtillverkning, transporter och så vidare. Detta inkluderar naturligtvis även infrastrukturer för att framställa icke-fossil energi, vare sig det gäller kärnkraft, vattenkraft, vind eller sol.

Som tidigare i historien har varje ny energikälla adderats till tidigare källor utan att ersätta dem. Utan att förneka problemen med fossil energi konstaterar energiforskaren Vaclav Smil att tillverkningen av ett vindkraftverk fordrar enorma mängder olja. Liksom elbilarna tillverkas även de kinesiska solpanelerna med kolenergi.

För femtio år sedan var den rumänske ekonomen Nicholas Georgescu-Roegen skeptisk till visioner om en grön omställning. Han tvivlade på att det skulle vara möjligt att få fram de väldiga mängder material som skulle behövas för att tygla solkraft i sådan skala. Hade han fel? Bör vi lita på de teknikoptimister som idag säger att vi kommer att kunna utvinna alla de sällsynta jordartsmineraler vi behöver från djuphavsbottnar eller till och med asteroider? Kommer den gröna tekniken att bli mer och mer immateriell, som Aaron Bastani påstår i sin bok Fully Automated Luxury Communism? Eller låter vi oss luras av en gigantisk illusion om teknikutveckling som på ett egendomligt sätt frikopplad från jordens materialitet?

Är det mänsklighetens uråldriga dröm om transcendens som gör att vi fortsätter att jaga fantasier om energiteknik bortom det materiella? Den gröna tekniken förskjuter både arbets- och miljöbelastning bortom synhåll för nationalekonomin, eftersom världshandelns materialitet förblir osynlig för flertalet ekonomer.

Den gröna tekniken förskjuter både arbets- och miljöbelastning bortom synhåll för nationalekonomin, eftersom världshandelns materialitet förblir osynlig för flertalet ekonomer. Därför måste en grön omställning börja inte med ny teknik utan med en ny ekonomi

Därför måste en grön omställning börja inte med ny teknik utan med en ny ekonomi. Idag bygger omställningen på att intensifiera den globala exploateringen av den lägst betalda arbetskraften och den minst skyddade miljön. Det ligger i den moderna teknikens väsen att vinna tid och rum för några, på bekostnad av tid och rum som förloras för andra. För att uppfatta teknikens fördelningsfrågor måste vi se hur beroende tekniska system är av ojämnt globalt utbyte av biofysiska resurser som arbete, mark, material och energi. Sådana ojämna materiella flöden förblir osynliga för oss så länge vi tänker oss att fria marknadspriser garanterar ett rättvist utbyte, och att teknikutveckling är en i grunden immateriell företeelse – en oskyldig produkt av människans uppfinningsrikedom. Den gröna omställningens dilemman kanske kan få oss att se både marknad och teknik i nytt ljus.