Krav på att skaka hand infördes i Trelleborg 2021. Men eftersom det var pandemi förbjöds de anställda samtidigt från att skaka hand med varandra. Hur ska då kravet förstås? Religionshistorikern Jan Hjärpe går igenom språkets sju funktioner och avtäcker vad som ligger bakom krav på att ta i hand.

I början av 1980-talet besökte en grupp svenska lärare det islamiska al-Azhar-universitetet i Kairo. Vid ett möte med en av sheikherna där blev frågan om hälsningssättet aktuell. En av de kvinnliga deltagarna hade tagit med sig en tjock skyddshandske, satte på sig den och sträckte med ett leende fram handen för hälsning till den sheikh som vi talade med. Han log också och böjde sig ner och skörtade upp sin kaftan och grabbade tag i tyget och satte det mellan skyddshandsken och sin egen hand. Båda skrattade. De markerade båda sin respektive syn på handslaget men bestämde samtidigt att ta det från den skämtsamma sidan. I stället för att störa den vänliga stämningen förstärkte de den samtidigt som de gav en rad signaler.

Det svenska Miljöpartiet företog en utrensning ett par år tidigare: Ville man inte ta i hand så fick man ingen plats på valsedeln.

I december 2019 kom ett beslut – på SD-initiativ – i Trelleborg om obligatorisk handhälsning för att få kommunal anställning. Att detta strider mot grundlagen och alltså inte kan tillämpas, var underordnat chansen att markera mot muslimer, då det finns muslimer som ser handhälsning mellan könen som religionsstridigt. Vi känner igen detta med ”obligatorisk handhälsning”, dels från Danmark, där en ”handslagslag” antogs av Folketinget i december 2018, dels från den utrensning bland politiskt engagerande muslimska ungdomar som det svenska Miljöpartiet företog ett par år tidigare: Ville man inte ta i hand så fick man ingen plats på valsedeln.

Handslaget som signal, något som för med sig ett fält av mentala associationer som uppfattas som ställningstaganden i personliga relationer. Vi fann detta fenomen under åren kring 2020 i en rad beslut i sydsvenska kommuner.

Trelleborgs kommun återkom till handhälsningen och införde den 15 februari 2021, efter en motion från SD, ett obligatorium för kommunalanställda att skaka hand med varandra. M och SD röstade för påbudet, S, C, L, MP och Söderslättspartiet reserverade sig. KD lade ner sina röster vilket gjorde att SD plus M vann omröstningen. Här fungerade alltså KD som stödparti för SD.

Kunde påbudet tillämpas? Nej. Handslag skulle undvikas generellt under covidpandemin. Att beslutet inte skulle tillämpas i praktiken betydde inget: signalen går fram ändå.

Kunde påbudet tillämpas? Nej: Kommunstyrelsens ordförande Mikael Rubin (M) deklarerade: ”Ska inte efterlevas under pandemin.” Handslag skulle undvikas generellt under covidpandemin. Att beslutet inte skulle tillämpas i praktiken betydde inget: signalen går fram ändå.

Under covidtiden blev det normalt att hälsa genom bugning med handen på hjärtat. Det blev till exempel regeln i kyrkorna på den plats i liturgin (strax före O Guds Lamm), där det varit sed att man hälsade på bänkgrannarna med handhälsning. Intressant att notera att när covidpandemin var över har sättet att hälsa i gudstjänsten förblivit denna bugning med handen på hjärtat. Förändringen i sättet att hälsa har alltså permanentats. Den har blivit sed.

Signalpolitiken som semiotiskt fenomen
Polerna i kommunikationen i politiska budskap är sändaren (politikern), mottagarna (väljarna), budskapet (signalen) som man vill framföra, jämte dess kontext, och den eller de kanaler man använder (media) och de ofta känslomässigt laddade koder som signalerar budskapet. I semiotiken diskuteras frågan om symbolers innebörder och funktioner. Inte minst har symbolers funktion i religionerna utgjort en central problematik.

Under våren 2022 publicerades en bild av en blommande skånsk rapsåker med en blå himmel som bakgrund. Bilden (ikonen) föreställde åkern och himlen, men den gav – just våren 2022 – associationen till Ukrainas flagga.

Man kan notera att symboler inte är ikoniska. Symbolen förmedlar en signal eller innebörd som är en annan än det den föreställer. Under våren 2022 publicerades en bild av en blommande skånsk rapsåker med en blå himmel som bakgrund. Bilden (ikonen) föreställde åkern och himlen, men den gav – just våren 2022 – associationen till Ukrainas flagga. Bilden signalerade ett avståndstagande till det pågående ryska anfallet på Ukraina.

På en del sydsvenska orter har det varit konflikt om kommunen ska hissa regnbågsflaggan eller inte. Flaggan är en ikon i den meningen att den föreställer en (stiliserad) regnbåge, men den signalerar lojalitet med HBTQ-personer, dvs. den är en symbol.

Hjälpmedel att förstå den antimuslimska signalpolitikens yttringar, inklusive konflikten om handslaget, kan vi finna i den ryske semiologen Roman Jakobsons klassificering av språkets funktioner.

Roman Jakobson tillskrev språket sex funktioner:

1. Den referentiella funktionen: Orden hänsyftar på en viss kontext, en viss realitet som man ger information om.

2. Den emotiva (eller expressiva) funktionen som syftar till att manifestera sändarens närvaro och position till sitt budskap, sättet som sändaren uttrycker sig på informerar om sändar-jaget.

3. Den konativa funktionen, ”du”-ets funktion, riktad mot mottagaren, uppmaningen till adressaten.

4. Den fatiska funktionen: Kommunikationen för dess egen skull, pratet för pratets skull; att hålla konversationen i gång. Kallprat.

5. Den metalingvistiska funktionen: Att verifiera att sändare och mottagare förstår varandra (”Förstår du?”, ”Inte sant?”). Förklaringar. En ordboks funktion är metalingvistisk.

6. Den poetiska funktionen: Utformningen, allitterationer, rytm, rim osv. Sådant som ofta kännetecknar slagord, slogans, motton, reklam. Demonstrationsplakatens språk.

Det nämns även en sjunde funktion, den magiska, som enligt Jakobson bara fungerar i sagan: trollformeln, besvärjelsen.

En sådan sjunde funktion kan ändå finnas i en viss mening. Den brittiske filosofen John Langshaw Austin (1911-1960) kallar den för den performativa funktionen. Vigselförrättarens ord när han förklarar brudparet för äkta makar har effekt på deras juridiska status. Men den kan också sägas gälla när ett yttrande som utsäger något samtidigt vill frammana en reaktion eller ett agerande, utan att detta utsägs klart. ”Har du klocka på dig?” kan besvaras med ja eller nej, men man kan anta att den frågande vill få reda på vad klockan är.

Pojken på dansbanan säger till flickan: Det är mörkt där borta i buskarna. Flickan anar vad han menar (illokutionär funktion) och ger honom antingen en örfil eller följer med till buskaget (perlokutionär funktion).

”Finns det något kafé i Vara?” kan antas mena ”Ska vi fika där?”. Man skiljer då mellan den illokutionära funktionen (mottagaren förstår budskapet) och den perlokutionära (mottagaren handlar därefter). Pojken på dansbanan säger till flickan ”Det är mörkt där borta i buskarna”. Flickan anar vad han menar (illokutionär funktion) och ger honom antingen en örfil eller följer med till buskaget (perlokutionär funktion).

Den performativa funktionen har uppenbart relevans för fenomenet signalpolitik. Utan att det direkt utsägs vill man få mottagarna att reagera och utföra (to perform) något, till exempel rösta på sändaren-politikern.

Tillämpat på frågan om handslaget
Den referentiella funktionen: Konflikterna om sättet att hälsa handlar om en konkret företeelse, handslaget och den innebörd det tillskrivs av deltagarna.

Den emotiva funktionen: Agerandet vid tillfället informerar om deltagarnas respektive personliga inställning, definierar vederbörandes grupptillhörighet och dess betydelse för individen.

Den konativa funktionen: Konflikten vid hälsningstillfället utgör en utmaning till ”den andre”, vars inställning ifrågasätts.

Den fatiska funktionen: Det kan röra sig om kallprat, ”Det här är intressant att diskutera”. Förstår vi varandra? Är konflikten om handslaget något att diskutera i en tidningsartikel? Kanske ska vi skriva plakat och gå ut och demonstrera?

Den metalingvistiska funktionen: Hur ska vi förstå vår olika inställning? Kan vi analysera bakomliggande faktorer?

Den poetiska funktionen: Vi kan utföra handslaget demonstrativt, i offentligheten. Vi kan skriva plakat och gå ut på gatorna. Handslaget kan utföras som offentlig ritual.

Den performativa funktionen: Kravet på handslag fungerar som en markering, som en antimuslimsk symbol, där man indirekt framför ett politiskt önskemål, t.ex. om minskad invandring från länder utanför Europa.

Kravet på handslag fungerar som en markering, som en antimuslimsk symbol, där man indirekt framför ett politiskt önskemål, t.ex. om minskad invandring från länder utanför Europa.

Genom att framföra det här kravet vill man frammana stöd för en sådan politik. Man vill framhålla att ”de är annorlunda”, främmande.

Läsaren-åhöraren förstår budskapet (illokutionär funktion) och kanske kan förmås att stödja vederbörande politiker vid nästa val (perlokutionär funktion).

Diskussionen om handslaget har inte en utan flera funktioner, något som semiotiken hjälper oss att upptäcka.

Tidigare artiklar i Parabols serie om handskakning har skrivits av Valley Ghanem och Mohammad Fazlhashemi.