Hur politikerna förstörde Tensta gymnasium

Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.
Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol. Du kan läsa mer om vårt samarbete här.

Tensta gymnasium var en stolthet. Vacker byggnad, engagerade och erfarna lärare, intressanta program. Under en tid stod elever från hela Stockholm i kö för att komma in. Sedan började politikerna använda skolan som experiment. Malena Rydberg, som var lärare på skolan i tjugotvå år, berättar historien inifrån.

Jag åker till Tensta en regnig augustidag 2023 med B. Född i den kurdiska delen av Turkiet och min elev i början av 2000-talet på Tensta gymnasium. Tensta – en förort till Stockholm och min forna elevs hembygd. Jag har inte varit här på över tio år. Mycket är förändrat. Dock finns de många pilträden framför skolbyggnaden kvar. De har blivit så mycket högre och jag betraktar dem med förundran.

Runt skolbyggnaden går nu ett bastant stängsel. Gymnasiet lades ner 2016 och den definitiva stängningen kom 2019. Det stora välbesökta biblioteket till höger om skolan är också stängt. Tensta träff – aulan och stadsdelens möteslokal – likaså försett med galler. På ett plakat framför skolbyggnaden står det att här ska det öppnas Sveriges modernaste skola 2024. Orden ger mig dålig smak i munnen. Har jag inte hört dem förut?

Hur kunde ett utmärkt gymnasium i vilket jag började arbeta hösten 1989 gå från ”utmärkt” till ”ingenting”? Borta. Sålt till Hemsö, ett fastighetsbolag inriktat på uppköp av offentliga byggnader. Jag känner sorg. Och vrede.

Hur kunde detta gymnasium i vilket jag började arbeta hösten 1989 gå från utmärkt till ingenting? Borta. Sålt till Hemsö, ett fastighetsbolag.

Tensta gymnasium började planeras av Stockholm stad under den tid, sannolikt i slutet av 1970-talet, då man ännu satsade på olika stadsdelars utveckling; då ännu inte nyliberalismen slagit igenom på bred front; då ännu inte den offentliga sektorn benämndes den ofantliga av de borgerliga partierna.

Tensta gymnasium stod klart 1984. En byggnad i rött tegel och mönstergjuten betong; en blandning av modernism och asiatisk arkitektur, försedd med en vacker vinterträdgård. Stockholms stadsmuseum har blåklassificerat byggnaden (den högsta klassificering en byggnad kan få) med orden ”bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden”.

Undervisningen på gymnasiet bedrevs under två år, innan byggnaden stod klar i förorten, på det nerlagda gymnasiet Norra Latin i Stockholms innerstad, beläget näta LO-borgen. Norra Latin hade sålts till LO i början av 1980-talet.

Den skola jag började arbeta i hösten 1989 var vacker. Inomhus ljust trä och betong. Inte så praktiskt förstås med de många ingångarna till skolbyggnaden av vilka de flesta redan var stängda 1989. Och det är inte heller vanligt med fönster lågt ner på skolbyggnader; de var redan försedda med trista galler hösten 1989.

Det är många ”spikar i kistan” på vägen mot Tensta gymnasiums undergång. Den första var kommunaliseringen 1991. Jag anser att ett statligt skolsystem är en nödvändig men inte tillräcklig grund för undervisningens likvärdighet. Kommunaliseringen drevs av Socialdemokraterna med stöd av VPK (nuvarande Vänsterpartiet). Skolminister i den socialdemokratiska regeringen var Göran Persson – en man med hårda och bestämda nypor. Lärarnas Riksförbund som de flesta ämneslärare tillhörde gick hösten 1989 ut i strejk mot kommunaliseringen. Och förlorade. Lärarförbundets medlemmar gick till jobbet som vanligt och stämningen på skolan blev frostig efter strejken.

Lärarnas Riksförbund gick hösten 1989 ut i strejk mot kommunaliseringen. Och förlorade. Lärarförbundets medlemmar gick till jobbet som vanligt och stämningen på skolan blev frostig efter strejken.

Varför kommunalisering? Var det det önskade inträdet i EG (nuvarande EU) som hägrade? Sveriges statsskuld var hög i början 1990-talet och det överensstämde inte med EU kriterierna. Skulle därför undervisningens kostnader vältras över på kommunerna? Var det att lärarnas undervisningstid före 1991 reglerades av statliga avtal vilket begränsade arbetsgivarens möjligheter att öka lärarnas arbetsbelastning?

Med kommunaliseringen minskade lärarnas frihet att styra över sin arbetstid betydligt. ”Effektivisera” var ett ord Göran Persson gillade. Nu började det vi kan kalla ”management by stress”. Den ökade arbetsplatsförlagda tiden innebar bland annat tröstlösa konferenser varje vecka som jag inte minns med någon särskild glädje. Jag tyckte inte de gjorde undervisningen bättre.

Den definitiva spiken i Tensta gymnasiums kista var friskolereformen som genomfördes av regeringen Bildt 1992 efter en slafsigt skriven proposition. De borgerliga partierna röstade för reformen liksom Socialdemokraterna under vackra ord om ” kooperativ, små skolor på landet, valfrihet och mer inflytande för lärarna”. Det fria skolvalet, som satte närhetsprincipen ur spel, blev det långsamt verkande giftet som ledde till Tensta gymnasiums nedläggning.

Den definitiva spiken i Tensta gymnasiums kista var friskolereformen som genomfördes av regeringen Bildt 1992 efter en slafsigt skriven proposition.

När jag kom till gymnasiet hade skolan över tusen elever; elever som kom från villaområden, radhusområden och höghusområden i upptagningsområdet; en blandning av elever med helsvensk bakgrund och elever med invandrarbakgrund. En god nivå för svenska språket kunde upprätthållas – en viktig faktor för att behålla en god nivå på undervisningen. Med friskolereformen och det fria valet började de svensk-svenska eleverna söka sig bort trots att standarden, särskilt på de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga linjerna, var av hög klass.

De undervisande lärarna – många kom från det nerlagda gymnasiet Norra Latin, hade lång erfarenhet. Namnet Tensta, en stadsdel som blivit en invandrarstadsdel, låg gymnasiet i fatet och när elever väljer skola så är det andra faktorer som väger tyngre än ”bra skola”. Tensta gymnasium hade många olika nationaliteter och många elever talade inte svenska i hemmen. Nivån på svenska språket började sjunka ; först långsamt under 1990-talet men sen i allt snabbare takt. Och antalet sökande till gymnasiet började dala.

De undervisande lärarna – många kom från det nerlagda gymnasiet Norra Latin, hade lång erfarenhet.

Vad gjorde politikerna i Stockholm för att motverka elevtappet? Jag har en känsla av att byggandet av ett gymnasium i Tensta var ett slags prestigeprojekt för en del Stockholmspolitiker. Kanske ville de inte se vart det barkade efter friskolereformen. Ett försök att stävja elevtappet var inrättandet av en EU-klass på det samhällsvetenskapliga programmet vilket dock inte drog till sig elever som kom från stadsdelar utanför Järvaområdet.

1992 hade det inrättats ett estetiskt program för hela Stockholmsområdet. Även Tensta gymnasium fick ett sådant. Skolan hade sen begynnelsen en påkostad bildsal med en tillbyggd del för skulpturverksamhet. Det fanns också en teaterscen och en liten sal med plats för åskådare. Till det estetiska programmet i Tensta sökte sig en del ungdomar från andra delar av Stockholmsområdet men inte heller detta program kunde i längden påverka det minskade söktrycket till Tensta gymnasium.

Det sista försöket att vända skutan var införandet av det så kallade Rosskonceptet. En amerikansk miljonärska med efternamnet Ross – och som en period var gift med en svensk- hade öppnat en skola på Long Island utanför New York. Tjänstemännen på Utbildningsförvaltningen i Stockholm hade sannolikt fått i uppdrag att hitta något nytt som äntligen kunde vända det sviktande antalet sökande till Tensta gymnasium. Det sägs att chefen för utbildningsförvaltningen först besökt en skola i Harlem i New York – Frederick Douglas Academy- en kommunal skola ledd av Lorraine Monroe som själv var född i Harlem – men ogillat denna skolas pedagogik.

Det sista försöket att vända skutan var införandet av det så kallade Rosskonceptet. En amerikansk miljonärska med efternamnet Ross – och som en period var gift med en svensk- hade öppnat en skola på Long Island utanför New York.

Jag och en väninna besökte denna Harlemskola i slutet av 1990-talet, belägen i ett av New Yorks fattigaste områden. Vi kom till en bunkerliknande byggnad som inte såg särskilt inbjudande ut men när vi trädde in möttes vi av ett lugn som man sällan erfar i en svensk skola. Monroe visade oss runt. Hon kunde namnet på alla elever hon talade med. Skolans motto var ” passion, krav och disciplin”. Monroe betonade att eleverna inte är ansvariga för sina föräldrars illa fungerande liv men att varje elev kan ta ansvar för sitt eget liv om man ger den unga människan rätt förutsättningar. Undervisningen var inte märkvärdig, inte särskilt digitaliserad men allvaret och frimodet hos eleverna imponerade på mig och min väninna.

I vilket fall som helst besökte chefen för Stockholms utbildningsförvaltning överklasskolan på Long Island och blev imponerad. Vid invigningen av Rosskonceptet i Tensta 2003 sa denne chef : ”För mig är det här ett stort utbildnings- och integrationsprojekt. Vi ska ta vara på multietniciteten vi har och utveckla en ny lärstil”. Liberal aningslöshet eller….?

Long Islandskolans motto var ”uppfostra hela barnet för hela världen”. Skolarbetet var ämnesövergripande och hade hög användning av IT. Historieämnet skulle stå i centrum och utifrån olika historiska epoker skulle andra ämnen komma in. De flesta av Tensta gymnasiums lärare skeppades över på skattebetalarnas bekostnad för att låta sig övertalas om Rosskonceptets förträfflighet. De mer erfarna lärarna lät sig knappast imponeras av undervisningen.

Själv menar jag att konceptet är New Ageinspirerat och flummigt. Vanliga temastudier är dessutom inte ovanligt i det svenska skolsystemet. Skolan på Long Island var vacker, fullt av kopior av grekiska statyer; maten var god och hälsosam; eleverna kom mestadels från välbärgade miljöer och var till synes väluppfostrade. Själva undervisningen där fick jag själv aldrig något begrepp om. Jag minns att särskilt lärarna i naturvetenskapliga ämnen var missnöjda med den låga nivån på deras ämnen. Jag minns också en förtvivlad lärare i kemi som undrade hur hennes ämne skulle infogas i renässansen (Courtney Ross favoritepok). Skolans biträdande rektor svarade: ”Det fixar du!” Själv hade jag svårt att se annat än flummet i konceptet och lämnade undervisningen i historia till andra. Många yngre lärare, förtjusta i IT och mindre intresserade av läroböcker, lät sig förföras.

Jag minns också en förtvivlad lärare i kemi som undrade hur hennes ämne skulle infogas i renässansen (Courtney Ross favoritepok). Skolans biträdande rektor svarade: Det fixar du!

Tjänstemännen från Utbildningsförvaltningen, som besökte Tensta när Rosskonceptet skulle införas, visade de lärare som var kritiska sitt öppna förakt: ”Passar det inte kunde vi söka oss till något annat gymnasium” – precis som om det vimlade av gymnasietjänster i Stockholm.

Nuvarande skolministern Lotta Edholm som var skolborgarråd i Stockholm 2006 till 2014 besökte vid några tillfällen skolan. Hon talade aldrig med lärarna, bara med skolans rektor.

Ombyggnaden av skolan inför det nya konceptet gick på 36.6 miljoner. Klassrummen skulle göras om för tjugo elever i klassen. Väggarna mot uppehållsrummen ersattes av glas. ”Allt skulle vara transparent”. Ingen rektor eller skolborgarråd frågade sig hur det gick att undervisa med glasväggar mot elevstöket i uppehållsrummen. Katedrarna bars ut- det ansågs mossigt med ”katederundervisning”- och ersattes av talarstolar. Nu skulle den nya lärstilen införas och varje elevs laptop blev centrum i undervisningen ty nu skulle ” eleverna söka sin egen kunskap”. Efter alla ombyggnader på skolan försvann också den påkostade bildsalen samt teaterscenen.

Ombyggnaden av skolan inför det nya konceptet gick på 36.6 miljoner. Väggarna mot uppehållsrummen ersattes av glas. Katedrarna bars ut- det ansågs mossigt med ”katederundervisning”- och ersattes av talarstolar.

Trots miljonregnet över Tensta gymnasium ökade inte antalet sökande. Min kollega Björn Dahlman, som började på skolan 2003 och som var kvar till gymnasiet lades ner 2016 har skrivit om detta i en antologi under rubriken ”En frånvalsskolas dödsdans”. Han har där utmärkt beskrivit omöjligheten för en skola i en förort vars rykte blivit allt sämre, att fungera i ett skolsystem som blivit en marknad.1 1993 hade Tensta gymnasium omkring 1000 elever, 2003 omkring 650, 2015 hade elevantalet sjunkit till 292. Tensta hade definitivt blivit en frånvalsskola; en skola för elever som saknade alternativ.

Jag slutade på Tensta gymnasium 2011 och hade lagt märke till den ökande uppgivenheten hos framför allt de unga männen. ”Varför har du inte pluggat till provet i samhällskunskap?” “Malena, jag kommer ändå aldrig att få något jobb!”

Tensta gymnasium slutade i anarki med lärare som var rädda för eleverna. Jag kan livligt föreställa mig vilken typ av elever det var som tagit över skolan. Ett kravlöst tillstånd där förlamande uppgivenhet präglade både lärare och elever. Ross-Tensta gymnasium gick i graven 2016 som ett resultat av omfattande kritik från Skolinspektionen.

När jag nu många år efter att ha lämnat gymnasiet i Tensta tänker tillbaka på mina sista år där, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Med Rosskonceptet kom skolan att präglas av en slags sektanda. Man fick inte kritisera konceptet trots att många lärare, precis som jag, ansåg det vara ett antiintellektuellt koncept och med en ”lärstil” med datorn i centrum som inte tjänade skolans elever. Med lärarnas individuella löner aktade sig många från att föra fram kritik. Och framförde man kritik fick man definitivt lägre lönepåslag.

Det finns, som jag ser det, en olöslig motsättning i ett marknadifierat skolsystem. Elever och föräldrar har blivit ”kunder” och det gäller för varje skola – kommunal som friskola- att dra till sig dessa kunder. Lärarnas situation försämras och makt flyttas över till de föräldrar som vet att utnyttja sin makt. Problemen på en skola sopas under mattan för vem vill sätta sitt barn i en problemskola! En tystnadskultur breder ut sig i den marknadiserade skolan ty varje elev har blivit en påse pengar som skolan inte har råd att mista. Jag minns själv när jag en morgon kom till min arbetsplats i Tensta. Delar av rektorsexpeditionen hade eldhärjats, sannolikt en anlagd brand men även en sådan allvarlig händelse tystades ner. En frånvalsskolas öde är grymt.

Jag minns själv när jag en morgon kom till min arbetsplats i Tensta. Delar av rektorsexpeditionen hade eldhärjats, sannolikt en anlagd brand men även en sådan allvarlig händelse tystades ner.

Våren 2011 fick jag och ett antal kollegor in en artikel i Dagens Nyheter där vi kritiserade Rosskonceptet och att vi inte vill se detta koncept spridas till andra skolor i Sverige vilket var Courtney Ross dröm. Hon tog årligen betalt för konceptet som bara hann införas i Tensta.

Stockholms stad satsade till en början mycket pengar på Tensta gymnasium men man satsade helt fel. En bra skola är viktigare för arbetarklassens barn och unga än för andra samhällsklasser. Det som infördes i Tensta var helt fel. Tensta gymnasiums nedläggning är sorglig. Och idag blåser det helt andra vindar i Sverige. Tenstas öde är en sorgkantad bild av detta Sverige som nu vuxit fram.

En blåklassificerad skola i offentlig ägo säljs ut till privata intressen. Hemsö. Det ska tydligen öppnas en ny skola, en friskola förstås. Vem ska gå i den? Tenstas rykte har inte blivit bättre, snarare sämre.

Slutligen. Vad händer med människor i en stadsdel när samhället drar sig undan, när gymnasiet och det välbesökta biblioteket läggs ner? Vad händer i ett samhälle där 30 procent av pojkarna med invandrarbakgrund inte ens klarar högstadiet? Vad händer i ett samhälle där Sverigedemokraterna växer och sprider sitt förakt för invandrare? Vad händer i ett samhälle där antalet miljardärer ökar och där invandrare bara ses som kostnader? Vad händer med den unga människa som växer upp i fattigdom i ett samhälle präglat av utbredd konsumtion?

Jag tror att det är mycket som sätter sig i själen på den unga människa som tidigt gett upp framtiden.

Fotnoter


  1. Björn Dahlman i antologin ”Skolan efter marknaden. Om skolans och lärarrollens framtid. Red: Marcus Larsson och Åsa Plesner.[]
Malena Rydberg
Lärare i historia och samhällskunskap

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg.

Samtliga i redaktionen, alla våra skribenter, vår webbred och våra konstnärer arbetar gratis. Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.