Flyktingvågen 2015 blev en veritabel guldrush. Ingen upphandling gjordes och säljaren kunde tjäna tiotusen kronor per ungdom och dygn. Det hela skapade en ny klass av NPM-kapitalister, beroende av offentliga pengar och med relationer till staten, kändiseliten och den undre världen. Kajsa Ekis Ekman granskar en av dem.

Flyktingarna blev en guldrush

Det är tio år sedan nu.

Minns ni? Den första september 2015 står det att läsa i svenska tidningar: över en miljon människor är på väg mot Europa.¹ De kommer via Turkiet, från Syrien, Afghanistan och Irak.

Den andra september publiceras bilden på treårige Alan Kurdi. En av de 3.703 människor som dör när de försöker nå Europa.

Den tredje september når de första flyktingarna Malmö.

Vissa ser snabbt ett hjälpbehov och bestämmer sig för att rycka in: på stationen står en mängd människor för att välkomna flyktingarna. Det har redan bildats facebook-grupper, civilsamhället har snabbt ställt upp och fixat boplatser, varma kläder och mat. När folkmassan når Stockholm dagen efter sker samma sak: på centralstationen har en imponerande ad hoc-infrastruktur byggts upp. Restauranger skänker mat, kyrkor och moskéer erbjuder tillfälliga boplatser.² Irakierna vill till Finland, där de har större chans att få asyl, medan de andra vill stanna här. Syrierna är oftast familjer, afghanerna unga pojkar.

Vissa ser snabbt ett hjälpbehov och bestämmer sig för att rycka in: på stationen står en mängd människor för att välkomna flyktingarna. Andra ser en möjlighet att tjäna pengar.

Den sjätte september deltar femton tusen människor vid en Refugees Welcome-demonstration i Stockholm. En NGO lovar att införskaffa flygplan och hämta människor på plats i Syrien, och statsminister Stefan Löfven håller ett känslomässigt tal: ”Aldrig mer murar för att göra skillnad på människa och människa.”³

Sverige går igenom en eufori över att vara ett välkomnande folk.

Andra ser en möjlighet att tjäna pengar.

För det blir snart uppenbart att Sverige inte är förberett för att tillfälligt hysa alla de människor som kommer. 2015 har Sverige en kapacitet för att ta hand om 2500 personer i veckan. På hösten 2015 kommer plötsligt tio tusen personer i veckan. På bara två höstmånader kommer 80 000 personer. Under hela året 2015 kommer 162 877 personer till Sverige, varav 70 000 minderåriga.⁴ Hälften av de minderåriga är ensamkommande.

Ingen förutsåg detta. Enligt prognoserna skulle antalet flyktingar bli lägre än 2014, 74 000 personer.⁵ Kommunerna slår larm om att de inte klarar situationen. I början av 2016 har 86 av landets 290 kommuner lex Sara-anmält sin egen socialtjänst och 85 till är på väg att göra det.⁶ Civilsamhällets aktivister har redan blivit utbrända.

Även om Tyskland tar emot flest flyktingar i Europa, är Sverige det land som tar emot flest per capita.⁷

Även om Tyskland tar emot flest flyktingar i Europa, är Sverige det land som tar emot flest per capita. I november 2015 beslutar regeringen att lägga en extra summa, 11 miljarder kronor, för att klara flyktingkrisen. Vart går dessa pengar?

I november 2015 beslutar regeringen att lägga en extra summa, 11 miljarder kronor, för att klara flyktingkrisen.⁸ En miljard kommer också från EU.

Vart går dessa pengar?

Flyktingarna kommer inte till det Sverige som de kanske har hört om: en välfärdsstat där staten tar hand om människorna, där tjänster är offentligt drivna, lika för alla och av hög kvalitet. De kommer till NPM-Sverige. Landet som blev försökskanin för New Public Management och som upphandlat kanske flest välfärdstjänster i världen.

Så också flyktingmottagandet. Migrationsverket, som ansvarar för vuxna flyktingar, upphandlar tjänster sedan 2011: kommunerna, som ansvarar för ensamkommande minderåriga, upphandlar boende och omhändertagande sedan 2006.

Det finns en anledning till att NPM gått så långt just i Sverige: på så sätt kunde man bibehålla den offentliga finansieringen av välfärden, samtidigt som man släppte in privata företag och lät brukaren få välja fritt mellan utförare. En win-win-win situation, menade neoklassiska ekonomer. Medborgaren vinner valfrihet, företagen vinner profit, staten vinner effektivitet.

Mannen som myntade begreppet 1991, den brittiske statsvetaren Christopher Hood, var inte omedveten om att det kunde bli en grogrund för fusk. Därför, menade han, var kontrollsystemet garanten för att NPM skulle fungera.⁹ Ingen utbetalning om inte företaget först har granskats ordentligt inom ramen för en upphandling.

Men hösten 2015 sker ingen upphandling. Det finns inte tid.

Men hösten 2015 sker ingen upphandling. Det finns inte tid.¹⁰ Man använder sig av en undantagsregel, där Migrationsverket och kommunerna kan köpa in tjänster direkt, utan att behöva konkurrensutsätta företagen.¹¹

Och kommunerna köper in tjänster, ska ska det visa sig, från vem som helst.

Ryktet går: flyktingar är den nya guldgruvan. En särskild lukrativ verksamhet är att vara mellanhand – få pengar av kommunen för att placera barn hos familjer. 278 sådana företag, familjekonsulentföretag, registreras bara under hösten 2015.¹² 14 procent av dem har kriminellt belastade personer i styrelsen. I Halmstad startar en 39-årig grovt kriminell man med kopplingar till MC-gänget Bandidos ett HVB-hem, med sin bror som bulvan, och ansöker om att få ta emot unga. Eftersom han saknar tillstånd placerar kommunen istället de åtta minderåriga hemma hos brodern.¹³ När polisen ringer kommunen för att informera om läget flyttas ändå inte ungdomarna. ”Att hitta nya platser dagen före julafton när det är flyktingkris… Det går inte” säger Halmstad kommuns kvalitetschef Eric Semb till DN.

Ryktet går: flyktingar är den nya guldgruvan. En särskild lukrativ verksamhet är att vara mellanhand – få pengar av kommunen för att placera barn hos familjer. Och det finns inget pristak. Hösten 2015 är det säljarens marknad. Notan för en ungdom kan vara allt från 2000 till 10 000 kronor per dygn.

Och det finns inget pristak. Hösten 2015 är det säljarens marknad. Notan för en ungdom kan vara allt från 2000 till 10 000 kronor per dygn.¹⁴ När som helst kan en privat kapitalist höja priset per ungdom och dygn utan att ha förbättrat hemmet. ”Det kan ske till och med under en pågående placering, som plötsligt ökar med ett tusen kronor för varje dygn” säger Ola Nordqvist, avdelningschef för socialförvaltningen i Flen, till DN.¹⁵

Grundprinciperna i NPM har då helt satts ur spel. Det görs ingen upphandling, det blir inte billigare och det blir inte heller någon valfrihet. De ensamkommande flyktingbarnen kan inte välja var de ska hamna – och de har små möjligheter att klaga om något går fel.

”Det blev vilda västern på sina håll” säger Sanna Vestin från FARR, Flyktinggruppernas riksråd.

Matilda Brink-Larsen, dåvarande enhetschef på Göteborgs stad sociala resursförvaltning, berättar: ”Vi kastade ut ungdomar i tveksamma miljöer. Vi kunde betala tusentals kronor per dygn och ingen kollade upp om de privata företagen verkligen la de där pengarna på ungdomarna. Man kunde i princip öppna ett boende, spara på allt, och sedan när IVO kom, sa man: Åh, det där ska vi åtgärda!”

Vi kastade ut ungdomar i tveksamma miljöer. Vi kunde betala tusentals kronor per dygn och ingen kollade upp om de privata företagen verkligen la de där pengarna på ungdomarna. Man kunde i princip öppna ett boende, spara på allt, och sedan när IVO kom, sa man: Åh, det där ska vi åtgärda!

Enhetschefen på socialtjänsten i Umeå kommun, Monica Wahlström, förklarar att ”vi gick på knäna” och var tvungna att ta in ungdomar på hem trots att de visste att de saknade tillstånd, för ”det var antingen det, eller att ta in dem på socialkontoret.”¹⁶

En hel sektor växer fram ur NPM, där skattepengar rullar in men där kontrollen ofta är bristfällig. Ensamkommande ungdomar lämnas ut till boenden som inte har tillstånd, källarlokaler, hem där fosterföräldrarna är dömda för misshandel av sina egna barn, eller lägenheter där det inte bor någon.

Ett företag som tecknar avtal med Göteborgs stad är flyktingjätten Hero. Avtalet löper ett år – men precis innan det går ut tecknar verksamhetschefen i Göteborgs kommun, Veronica Morales, ett nytt avtal med Hero värt 82 miljoner kronor, som ska löpa fram till april 2018. Trots att flyktingarna har slutat komma. Platserna behövs inte, men kommunen är bunden och det slutar med att kommunen betalar Hero 81000 kronor om dagen för tomma platser. Det är nästan 2,5 miljoner i månaden. Och Veronica Morales? Så fort hon tecknat avtalet sa hon upp sig och fick ett nytt jobb hos Hero.¹⁷

NPM-männen är en speciell typ av kapitalister. De säljer inte en produkt eller tjänst till kunden som ska använda den. De säljer löftet om en produkt eller tjänst till det offentliga. Hur det sedan blir är en annan fråga.

Bert Karlsson, mannen som startade det första främlingsfientliga riksdagspartiet i Sverige, vill också vara med i guldrushen. Hans bolag Jokarjo tjänar över 100 miljoner på bara ett år på flyktingboenden. Vem levererar maten dit? Ett annat bolag ägt av Bert Karlsson.¹⁸

Guldrushen pågår dock bara ett knappt år. 2016 ingår Europa ett avtal med Turkiets president Erdogan för att stoppa flyktingströmmarna, och därefter avtar de successivt. ¹⁹ Och med dem, möjligheten att tjäna pengar.

Efteråt är Riksrevisionen starkt kritisk mot hur det hela sköttes. Det var inte någon ordning och reda alls, tvärtom kunde tveksamma aktörer mjölka staten på pengar. Man lägger stor skuld på Migrationsverket. ”Myndigheten har inte gjort några marknadsanalyser inför upphandlingarna för att ta reda på vilket utbud av leverantörer som finns på marknaden och vilka krav som är rimliga att ställa på leverantörerna och på boendena. Migrationsverket har i efterhand inte heller i tillräcklig utsträckning utvärderat kraven.”²⁰ En annan statlig utvärdering konstaterar att fler statliga lokaler hade kunnat användas till boenden.²¹ Om staten hade skött det själv, hade det förmodligen både blivit bättre och billigare. NPM tycks inte fungera när det är bråttom. Inte heller är det en ideal modell att använda på en målgrupp som inte ens kan svenska, och alltså har svårt att larma när något går fel.

Vi lever fortfarande i efterdyningarna av 2015. De restriktioner som infördes då har permanentats. De debatter som startade då pågår fortfarande; om invandring, kulturkrockar, budgettak och brottslighet. Vår relation till Turkiet förändrades, vilket inte minst syntes i NATO-processen. De partier som sitter vid makten idag har framför allt blivit valda på grund av 2015.

Men pengarna då? Vart tog de vägen? Vilket samhälle skapade de?

Jan Emanuel, NPM-mannen

Utan NPM hade Jan Emanuel Johansson förmodligen varit en helt vanlig människa. En kille från Norrtälje som gick på folkhögskola i sin ungdom och fick praktik hos socialdemokraten Hans Göran Frank. I honom såg Johansson ett livs levande föredöme, vilket gjorde att han bestämde sig för att satsa på politiken. Han kom in i riksdagen, där han motionerade om sina hjärtefrågor.

Utan NPM hade Jan Emanuel Johansson förmodligen varit en helt vanlig människa. En kille från Norrtälje som gick på folkhögskola i sin ungdom och fick praktik hos socialdemokraten Hans Göran Frank. En fråga Johansson drev var att det borde vara frivilligt att sitta i fängelse.

Stopp för minkfarmer, rädda apan Ola, dialog med Kuba, nej till godtyckliga vakter på krogen och emot indraget bidrag till vänstertidningar. Han kritiserade kungen för sitt jultal om stekta sparvar och menade att privilegierade människor inte ska säga åt fattiga att skärpa sig.²² En fråga Johansson drev var att det borde vara frivilligt att sitta i fängelse.²³ Man skulle också kunna välja att till exempel bli snickarlärling, tyckte han.

Allt det här gjorde att han omnämndes i Erik Zsigas bok Popvänstern från 2004 som ett exempel på en ny och farlig grupp vänstermänniskor. Tillsammans med, bland annat, Fredrik Virtanen och Robyn.

Utan NPM, så hade Jan Emanuel Johansson, precis som sin mentor Hans-Göran Frank, förmodligen gått vidare inom arbetarrörelsen efter tiden i riksdagen. Hans engagemang för busiga ungdomar hade kanske lett honom in på ett yrkesval som vårdare eller arbetsledare på något behandlingshem.

Istället blev han Jan Emanuel, NPM-mannen.

Hans första affär var HVB-hem. Under det tidiga 2000-talet rådde en privatiseringsrush, och längst gick den inom vård och omsorg av unga, där 90% av HVB-hemmen kom att drivas av privata aktörer.²⁴ Genom att driva hem för utsatta ungdomar åt kommuner lyckades Jan Emanuel skaffa sig en vinstmarginal på 25-50 procent.²⁵ Hemmen fick dock kritik, bland annat för låg bemanning. På ett hvb-hem bestod den utlovade dygnet runt-personalen av Jan Emanuel själv som åkte dit och tittade till ibland.²⁶

I riksdagen knöt han kontakter. Runt Göran Persson fanns många för vilka politiken blev en språngbräda för karriär inom näringslivet.²⁷ Den avgående partikollegan Pär Nuder, inte för inte kallad ”Sveriges bäst betalda lobbyist”, hjälpte Jan Emanuel att sälja sitt bolag för 223 miljoner och belönades med 12,3 miljoner som tack.²⁸ Bolaget blev därefter Sveriges andra mest vinstrika vårdbolag.²⁹

Hans första affär var HVB-hem. Under det tidiga 2000-talet rådde en privatiseringsrush, och längst gick den inom vård och omsorg av unga, där 90% av HVB-hemmen kom att drivas av privata aktörer.

Under Jan Emanuels riksdagstid avslöjades det att han försökt hyra ut sin lägenhet i Stockholm för 10 000 kronor i veckan och ett hus i Visby för upp till 35 000 kronor i veckan, samtidigt som hans parti drev kampanj mot ockerhyror.³⁰ Efter att ha hoppat av riksdagslistan fortsatte han inom kommunpolitiken, men hoppade av även den efter att han blivit dömd för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll.³¹

Flyktingarna kom då som ett brev på posten. När flyktingarna anlände startade Jan Emanuel verksamhet på flera orter i Sverige. Dels boenden, dels placeringar av barn i familjehem.³² Hösten 2015 var han en av de dyraste flyktingförmedlarna i landet.³³ Särskilt mycket tjänade han som mellanhand. Enligt Expressens granskning fakturerade hans bolag Hoppetgruppen kommunen 2 000 kronor per dag och barn, vilket innebär 60 000 i månaden per familjehemsplacerat barn. Av detta fick familjehemmet 22 800 kronor.³⁴ Som jämförelse låg SKL:s rekommendation år 2015 på 303 kronor om dagen per placerat barn – arvode och omkostnadsersättning inkluderat.³⁵

Enligt Expressens granskning fakturerade hans bolag Hoppetgruppen kommunen 2 000 kronor per dag och barn, vilket innebär 60 000 i månaden per familjehemsplacerat barn. Av detta fick familjehemmet 22 800 kronor. Som jämförelse låg SKL:s rekommendation år 2015 på 303 kronor om dagen per placerat barn.

Men i vissa kommuner fakturerade Hoppetgruppen ännu mer: I Vimmerby, Småland, betalade kommunen 3.600 kronor per dygn per barn utan behov av några särskilda stödinsatser, varav familjen fick 700 kronor. Det innebar att kommunen betalade ut 100 000 i månaden per barn till Jan Emanuels företag, varav familjen fick 21 000. Enligt Hoppetgruppen gick resten av pengarna bland annat till administration och tolk, men enligt familjerna stämmer inte detta. En mamma intervjuades i DN och sade: ”Han var en helt vanlig kille utan några särskilda krav. Hoppetgruppen träffade vi fyra gånger och fick ett telefonnummer som vi kunde ringa om vi hade några funderingar. Andra företag som vi arbetar med erbjuder utbildningar, följer med till tandläkaren när vi inte kan komma loss och är fantastiskt hjälpsamma med allt. Det är som dag och natt.”³³

– Det är väldigt mycket pengar, men det var väldigt bråttom och vi hade inte tid att hitta något annat. Tyvärr är det en marknad som vi har svårt att styra. Hade det varit ett av våra egna familjehem skulle det kosta under 1.000 kronor per dygn, sade Svante Christiansson, individ- och familjeomsorgschef i Vimmerby.

Skövde kommun betalade 7 600 kronor per dygn till Hoppetgruppen för en 19-årig pojke. Detta pågick i 14 månader, vilket innebar att företaget fakturerade 3,2 miljoner kronor för en person, trots brister i omsorg.³⁶

Jan Emanuel kunde alltså i extrema fall skaffa sig en profitmarginal på 80%. Hoppetgruppens vinst ökade med 9 465 procent året 2015, skrev Affärsvärlden.³⁷

Jan Emanuel kunde alltså i vissa fall skaffa sig en profitmarginal på 80%. Hoppetgruppens vinst ökade med 9 465 procent året 2015, skrev Affärsvärlden.

2015 omsatte Hoppetgruppen in 101 miljoner kronor och gjorde en vinst på 31 miljoner, framför allt på ensamkommande flyktingbarn. Nästa år blev vinsten 11 miljoner.³⁸ Men det var inte den enda verksamhet Jan Emanuel hade som riktade in sig på flyktingbarn. Ofta kunde han göra en dubbel profit genom att själv äga båda företagen: det som ägde lokalen och det som hyrde lokalen. På Gotland hyrde Omsorgsinstitutet lokaler för ett stödboende av Gotland integration och elevhem AB. Båda ägda av Jan Emanuel.³⁹

I början av 2016 hade IVO fått upp ögonen för Hoppetgruppen och polisanmälde samtliga i ledande position för att ha drivit boende utan tillstånd i Östervåla, Ystad och Norrtälje.⁴⁰

Själv menar Jan Emanuel att det var de privata företagen som klarade flyktingkrisen åt Sverige. ”Om vi inte haft privata aktörer under flyktingkrisen 2015, då hade folk fått bo i tältläger” säger han i en intervju. Att tillstånden inte hann komma in i samma takt som flyktingarna, det berodde på byråkratin, men skulle man ha stängt ute människor för det?⁴¹ Han får till viss del medhåll av Riksrevisionen, som lägger skulden på myndigheterna för att ha haft dålig beredskap. Och att företag passade på att tjäna pengar – det är ju inte heller det något underligt.

Ofta kunde han göra en dubbel profit genom att själv äga båda företagen: det som ägde lokalen och det som hyrde lokalen. På Gotland hyrde Omsorgsinstitutet lokaler för ett stödboende av Gotland integration och elevhem AB. Båda ägda av Jan Emanuel.

I sina memoarer Så var det med det förklarar Jan Emanuel att han har en uttänkt plan för alla sina hvb-hem: ”Bär alltid tyngsta stenen själv. Gå först i striden. En ledare ska svettas mer än alla andra.” Han förklarar att han alltid själv är tillgänglig och att hans modell går ut på att visa tough love. Att bry sig om, att se människan, att tro på hennes inneboende kraft, att inte ge upp: ”vi var överlägsna i Behandlingssverige. Vi lyckades med de elever som andra gav upp om.”⁴² I en intervju med den kristna tidningen Dagen säger han att Gud är hans drivkraft i arbetet med ungdomarna. ”Jag måste visa dem, lära dem att det vanliga knegarlivet är ett alternativ, någonting bra. Det handlar helt enkelt om att ge dem en annan drog. Kanske ett politiskt engagemang, en tro… För mig är inte kristendom att kasta kristna floskler i ansiktet på folk, utan att vara som Jesus var. Handla, inte snacka så mycket.”⁴³

Verkligheten var dock ibland en annan. På hans hvb-hem ”Hoppet Kil” utanför Uppsala där ensamkommande flyktingungdomar bodde, skedde narkotikabrott, skadegörelse och mordförsök på en granne. Sedan han tog över verksamheten inkom 17 klagomål till IVO. En granne berättade att det var ”ingen som helst ordning där… Det har bara blivit värre sedan Jan Emanuel tog över verksamheten. Företaget känns inte seriöst och jag har varit rädd för att någon ska behöva dö här innan myndigheterna griper in.”⁴⁴ I december 2015 brann huset ner till grunden och en 16-årig asylsökande pojke häktades som misstänkt.⁴⁵ När grannarna fått nog ringde Jan Emanuel upp dem och varnade dem med orden: ”Nu kommer jag se till att använda alla de medel, lagligt och på ett schyst sätt, som finns för att få er att sluta förstöra för oss.” Grannen, Anne Nilsson, berättade för Aftonbladet att både hon och hennes man Per tyckte att samtalet var obehagligt.

Ibland verkar Hoppetgruppen också ha lämnat över ansvaret på andra. En ungdom med svåra psykiska problem lämnades över till IFS-gruppen, som placerade honom i en lokal i en bilverkstad. För detta fakturerade de 3000 kronor per dygn, vilket inkluderade extra betalt för att ge vad man kallade specialvård.³⁶

2021 återkallade IVO Hoppetgruppens tillstånd att driva verksamhet. I beslutet står att Hoppetgruppen inte följer tillstånd, har ej tillräcklig bemanning, missköter sig ekonomiskt, utsätter ungdomarna för risk för liv, hälsa och personlig säkerhet, personalen arbetar dag och natt och är inte behörig. De är inte lämpade att bedriva verksamhet.⁴⁶

Efter återkommande kritik från IVO och mängder av anmälningar, fick så IVO nog 2021 och återkallade Hoppetgruppens tillstånd att över huvud taget driva verksamhet. Vid det laget hade Jan Emanuel redan sålt Hoppetgruppen.

Vid det laget hade Jan Emanuel redan sålt Hoppetgruppen.

Sedan dess har han letat efter nästa NPM-möjlighet. Under pandemin skriver han ett brev till länsstyrelsen och erbjuder boenden samt väpnad personal.⁴⁷ Han hoppas även på privatisering av fängelser: ”Jag kan lätt ta över en anstalt och är den första som räcker upp handen när det blir möjligt.”⁴⁸

Under tiden satsar han på fastigheter, sprit och nöjen. Han öppnar en bar och lounge i Norrtälje som ska bli ett nav för Norrtäljeborna, men som stänger efter något år med en resultaträkning på minus 9367 kronor.⁴⁹ Sedan säljer han bolaget till en onlyfansmodell.⁵⁰ Han åker till Kuba med Pär Nuder och förklarar i Norrtelje Tidning att han har startat en hotellkedja som kommer att ha 15-17 hotell.⁵¹ Jan Emanuel kommer dock ihop sig med en exilsvensk om ett gemensamt bilköp som inte blir av, och som plåster på såren får han köpa in sig med 9% i svenskens restaurang. Vandrarhemmet han investerade i blir inte någon kedja och tycks ha lämnats åt sitt eget öde med en allt slitnare svensk flagga utanför ingången. När jag besöker Havanna i början av oktober talar stadens svenskkoloni fortfarande om Pär Nuders besök – någon festfixare hade bjudit in mycket unga tjejer till en välkomstfest och Nuder såg ut att vilja sjunka genom jorden.

I svenskkolonin på Kuba talas det dock fortfarande om festen med Pär Nuder – någon festfixare hade bjudit in mycket unga tjejer och Nuder såg ut att vilja sjunka genom jorden.

Jan Emanuel gör också ett försök att åter satsa på politiken. Två månader före EU-valet lanserar han ett nytt parti tillsammans med Sara Skyttedal, tidigare EU-parlamentariker för KD. Tanken är att vem som helst ska kunna skriva upp sig på listan och bli invald i EU. Kampanjen får enormt mycket publicitet och hundratals artiklar skrivs. Partiet får 0,62 procent, det vill säga 25 800 röster.

Sedan flyktingrushen 2015-16 har Jan Emanuel framför allt varit verksam som debattör.

Men Jan Emanuel, post-flyktingar, är en annan människa. Borta är nu de frivilliga fängelserna och passionen för apor och vänstertidningar. Han har förvandlats till en hårdkokt poddman. Män måste ”bita ihop och sluta gråta” menar han och poserar beundrande med Dan Bilzerian och Andrew Tate. Feminister bör be om ursäkt, säger han i SVT. Invandrare ska ”anpassa sig eller sticka”, och kriminaliteten beror på att det kommit för många flyktingar. “Det är ett omstörtande våldskapital som hotar samhället i grunden. Där har jag radikaliserats.”⁵² Ungdomsfängelser bör vi ha, för ”är du myndig nog att skjuta någon är du också myndig nog att ta ett rejält straff.” Mördar en ungdom någon, bör han sitta inne på livstid. Han vill gärna bli en Elon Musk, skapa ett svenskt DOGE, ”bli av med en massa jävla myndigheter och en massa byråkrati som är där för att hålla upp sina egna arbetstillfällen.” Han gör en turné med SD:s Jimmie Åkesson.

Att vara rik, säger han, gör en lycklig. Man får tjejer, man får gå förbi köer. Det är, säger han, precis som i Afrika, där är det killen som har flest pinnar som får flest brudar.

Framför allt tycks Jan Emanuel satsa på att förmedla bilden av sig själv som en rik, selfmade man. I podden ”Hur blir man rik på riktigt” förklarar han: ”Det gäller att komma rätt i tiden. Kliva in i en marknad som är hyfsat ung.”⁵³

Att vara rik, säger han, gör en lycklig. Man får tjejer, man får gå förbi köer. Det är, säger han, ”precis som i Afrika, där är det killen som har flest pinnar som får flest brudar.”

Platsen är Jan Emanuels båt, och de unga manliga poddarna i ”The Vision Club” insuper klyschorna med andaktsfulla miner. De är klädda för ögonblicket, backslick och skjortor. De, precis som killarna i kommentarsfältet, (”hej, jag är fjorton år och heter Ludvig och vill bli rik”) anser att han har lyckats. Han är ju rik! Hur han har blivit rik spelar mindre roll – eller så är de omedvetna om att det handlar om utdelning av skattepengar, att Jan Emanuel inte har skapat någon produkt som har lyckats ta sig fram på en fri marknad.

Hur han har blivit rik spelar mindre roll – eller så är de omedvetna om att det handlar om utdelning av skattepengar, att Jan Emanuel inte har skapat någon produkt som har lyckats ta sig fram på en fri marknad.

Artiklar om Jan Emanuel inleds typiskt så här, som ur ett hemma-hos-reportage i DN 2018: ”Redan utseendet retar många.”⁵⁴ I SvD samma år: ”Jan Emanuel: Jag har ett behov av att retas. Han sitter solbränd på en östermalmsk kvarterskrog tapetserad med foton av lättklädda kvinnor.”⁵⁵ En intervju i GP: ”Han är välfärdsmiljonären med 200 000 följare som äger en lyxbåt, kör sin Ferrari på Östermalm och struntar i att parkera ‘korrekt’.”⁵⁶ En annan rubrik lyder: ”Jan Emanuel spelar inte efter regelboken.”⁵⁷ Aftonbladet, inför valkampanjen 2024: ”Jan Emanuels lyxbåt Princess 75 ligger förtöjd vid Ryssviken på Djurgården. Lyxbåt är en underdrift.”⁵⁸ Eller Expressen: ”Han kör en Rolls-Royce som han döpt till Mona, har en Patek Philippe-klocka i guld och en nästan 19 meter lång lyxyacht förtöjd på Kungliga Djurgården.”⁵⁹

Det är inte reportage om någon som verkligen anses vara kontroversiell. Sådana har en helt annan fientlighet i sig.

När han bjuds in till Morgonpasset i P3 får han epitetet ”folkkär”, vilket ingen annan gäst fått.⁶⁰ Till och med den liberala vänstertidningen ETC är underdånig: ”Jag ser honom innan han ser mig. Han sitter på en bänk utanför Gottsundas galleria, klädd i sneakers täckta med vad som ser ut att vara kopäls och en t-shirt från Louis Vuitton. Bredbent…muskulösa armar… Jag märker att min puls ökar när jag närmar mig.”⁶¹ ETC-reporterns frågor är av typen: “Kan du aldrig känna ett behov av att bli klappad på, av att få tröst?”

Det är något oerhört märkligt med dessa reportage: det är precis samma ton i alla. Det är inte reportage om någon som verkligen anses vara kontroversiell. Sådana har en helt annan fientlighet i sig. De här liknar mer reklaminlägg. Bäst publicitet får Jan Emanuel i Norrtelje Tidning. De rapporterar entusiastiskt om varje ny affär han gör, men sällan när den inte blir av eller går i konkurs.

Vid det här laget har Bert Karlsson ersatt Hans-Göran Frank som hans mentor. En annan politiker som blivit NPM-man, som har gjort ekonomisk karriär på invandrare och politisk karriär på att kritisera dem.

Bert Karlsson har ersatt Hans-Göran Frank som hans mentor. En annan politiker som blivit NPM-man, som har gjort ekonomisk karriär på invandrare och politisk karriär på att kritisera dem.

Jan Emanuel kom att bli 2010-talets Bert Karlsson. Med en skillnad. Bert Karlsson växte upp i folkhemmet. Han har inget behov av lyxprylar eller PR-strategier och har samma rutiga skjorta i de flesta intervjuer. Jan Emanuel, däremot, verkar i en tid där image är allt. Idén med dokusåpan, idén att måla Palme på motorcykeln, idén att ha en s-fest på Stureplan – allt var marknadsföringsstrategier, berättar han i sin bok Så var det med det.

Men det finns också en annan skillnad mellan Bert Karlsson och Jan Emanuel, och det är flirten med vår tids nya maktfaktor: den organiserade brottsligheten. Enligt Jan Emanuel själv har han lämnat den bakom sig. Det är ju hela poängen med klassrese-berättelsen, som den upprepas av pressen: ”han gick från gängliv till miljonär” och så vidare.

Hans umgänge med MC-gäng har länge oroat många, men det har avfärdats av honom själv med att det bara är vänner, och att han lämnat kriminaliteten bakom sig.⁶²

Affären som gick snett

Den 9 november 2024 vaknar en indisk tvåbarnsfamilj i Sundbyberg i Stockholm av att någon skjuter flera skott genom deras ytterdörr. Kulorna går rakt igenom dörren och garderobsdörren. Det skärrade paret förklarar för polisen att de inte förstår vem som skulle göra detta, de har inga fiender och inget otalt med någon. Under insatsens gång upptäcker polisen att en viss Romeo Younan har bott på adressen, och fortfarande är skriven där.⁶³

Romeo är Jan Emanuels tidigare affärspartner. Det var 2016, mitt under flyktingboomen, som Jan Emanuel köpte in sig i Romeos spritmärke, Lakri Sweden.⁶⁴ Företaget hade då bara en produkt, en lakrits/hallon-shot. Jan Emanuel la in en miljon kronor och med detta kunde de lansera även lakrits/viol och lakrits/citron, berättar Romeo i förundersökningen. (Romeo är inte hans riktiga namn.) Tanken var att få restauranger och krogar att nappa, och för det behövdes många events med bjudsprit. Det var detta som attraherade Jan Emanuel, menar Romeo. ”Han vill gärna stå där bredvid mig och välkomna folk, han tyckte det var lite coolt liksom. Det var liksom Stockholms elit, det var Peter Forsberg, Mats Sundin, när jag bjöd till på fest då kom ju alla. Och han tyckte att jag var en rolig prick och jag hade alltid massa tjejer omkring mig. (…) För honom var det bästa livet.”

De beställde själva på Systemets webb för att få efterfrågan att se stor ut, men tänkte inte på att Systembolaget kunde se att det var samma personer som köpte allt.

Det hela gick dock inte vägen. Spritmärkena kom aldrig in på Systembolagets hyllor, och Lakri begärdes i konkurs året därefter.⁶⁵ Enligt Romeo var det inte tillräckligt många som beställde shotsflaskorna. De beställde själva på Systemets webb för att få efterfrågan att se stor ut, men de tänkte inte på att Systembolaget kunde se att det var samma personer som köpte allt. Enligt Jan Emanuel var det istället fråga om att Romeo hade slarvat med deklarationen före hans tid.⁶⁶ Andra i deras kretsar säger att de helt enkelt festade upp pengarna.

I april 2017 berättade Jan Emanuel att han tagit över bolaget och bytt namn till L Wine and Spirits, och lovade ett nytt vinmärke exklusivt för Norrtälje och ett öl till Custom Bike Show.⁶⁶

Av detta blev ingenting. Företaget bytte istället namn till The Wolf of Mosebacke, varpå Jan Emanuels son använde det för att lansera ett klädmärke, One of One. Efter en uppmärksammad premiär med Mona Sahlin, Magnus Hedman och Hanif Bali ligger företaget nu i träda och hemsidan är stängd.⁶⁷

Romeo flyttar till Marbella och blir mäklare. Men snart dyker MC-gäng upp i Marbella och kräver honom på pengar. De påstår att de agerar på uppdrag av Jan Emanuel, som vill ha tillbaka en halv miljon. Romeo vägrar. Han menar att det inte var ett lån, utan en investering, berättar han i förundersökningen. MC-gängen åker tillbaka tomhänta.

Romeo flyttar till Marbella och blir mäklare. Men snart dyker MC-gäng upp i Marbella och kräver honom på pengar. Det hela eskalerar när Romeo flyttar tillbaka till Sverige. Då börjar han få sms från någon som kallar sig Dalen-greken.

Det hela eskalerar när Romeo flyttar tillbaka till Sverige. Då börjar han få sms från någon som kallar sig Dalen-greken.

Att han tar det på allvar är förståeligt. Dalennätverkets ledare Mikael Tenezos är en av Sveriges ledande gängkriminella, jagad för en rad brott, allt från pengatvätt till mordförsök. Just nu befinner sig Tenezos i Mexiko, varifrån han anlitar minderåriga tonårskillar för att utföra brott.⁶⁸ Dalennätverkets verksamhet sträcker sig från narkotikahandel till utpressning och mord mot betalning.

Tenezos kunde också varit en annan människa, i en annan tid och ett annat Sverige. En gång i tiden var han en lovande hockeytalang under namnet Mikael Ahlström, som spelade för flera Stockholmsklubbar och nämndes som en av de absoluta toppspelarna i sin åldersgrupp: snabb och teknisk.⁶⁹ Men hans satsning i Kramfors gick inte vägen och hoppade av. Ahlström blev istället Tenezos, Dalen-greken. Den som säger sig vara Tenezos skriver nu till Romeo att han har köpt Jan Emanuels skuld, som gått upp till 3 miljoner kronor. Detta ska betalas in med bitcoin till ett konto i Mexiko.

En gång i tiden var han en lovande hockeytalang under namnet Mikael Ahlström, som spelade för flera Stockholmsklubbar och nämndes som en av de absoluta toppspelarna i sin åldersgrupp: snabb och teknisk. Men Ahlström blev istället Dalen-greken, gängledaren.

”Du måste svara mig omgående innan det eskalerar. Ring vem du vill för att kolla upp mig. Kan ringa facetime om du vill visa mitt ansikte. Om jag inte får svar innan 15.00 imorgon kommer vi besöka alla adresser som finns” skriver han den 7 november 2024.

Romeo försöker resonera och förklara att han inte kan få fram tre miljoner så fort. Han säger att han kan fixa en halv miljon, men inte just nu.

Den 18 november skjuts det mot Romeos arbetsplats Bake My Day.

Romeo skriver till Tenezos och ber honom att hålla Bake My Day utanför det här, ”min och Jan Emanuels skuld har inget med dem att göra”.

Svaret: ”Mannen idag vi ska ha resultat. Du snodde min väns pengar.”

Romeo: ”Har pratat med Janne han säger att det inte är han.”

Svaret: ”Janne har inget med attackerna att göra. Det är mina beslut. Men jag köpt skulden av Janne… Du tog 1 miljon av Janne… Om du blandar in polisen till Janne en gång till jag svär jag kommer döda nån då…. Blanda inte in polisen och ge Janne problem. Det kommer bara göra oss grovt argare fattar du det.”

Om du blandar in polisen till Janne en gång till jag svär jag kommer döda nån då…. Blanda inte in polisen och ge Janne problem. Det kommer bara göra oss grovt argare fattar du det.

Bifogat i meddelandet finns ett skuldebrev, undertecknat av Jan Emanuel och Romeo Younan, på en halv miljon, från 2017. Det finns också en bekräftelse på en banköverföring från Roslagens Sparbank, från Jan Emanuels företag Dandelion Specialfastigheter, på 500 000 till Romeo, från den 24 mars 2016. Den som tagit skärmdumpen har varit inloggad på Dandelions konto.

I förundersökningen finns också meddelanden mellan Bake My Days VD och Romeo. VD:n är rasande för att han har blivit inblandad och frågar: ”Hur fan har dem (sic) fått mitt namn?” Romeo svarar: ”Det finns bara en person som vet att du och jag jobbat ihop… han slutade aldrig gråta över dem där (sic) aktietipsen du gav han där han förlorade 800 000 kr. Det sa han varje dag i 3 års tid när vi körde Lakri.” VD:n: ”Men du har sagt mitt namn när dom kommit till dig och att jag ska betala… Ring polisen nu Romeo…”⁷⁰

Samma dag som skjutningen mot Bake my day äger rum kommer Bake my Day och Romeo överens om att säga upp Romeo med omedelbar verkan.

En 17-årig pojke häktas för skotten i Sundbyberg, samt för ett mordförsök i Kista. Hans DNA hittas på pistolen.

17-åringen kunde också, i ett annat samhälle, varit en annan människa. På hans instagram finns fortfarande de glada barnteckningarna kvar: svenska flaggor och en noggrant färglagd Djurgården-vimpel. En Markus och Martinus-affisch, Pokemon Go och ett besök på Skansen som tycks ha gjort ett starkt intryck. Hans pappa berättar i förhör att pojken alltid varit snäll, men haft ADHD och börjat missköta skolan då personer var efter honom och väntade utanför skolan. Under tonåren har de fått en dålig relation och pojken omhändertogs.⁷¹

Vid tiden för dådet är 17-åringen inskriven på ett privat HVB-hem i Gävle, och där får han meddelanden av konton som kallar sig för ”Putin” och “Krabban” som vill att han ska utföra ett flertal dåd. De vill också att 17-åringen och hans tjej skaffar fram ”ungar” som kan utföra dåd. Betalningen för att skaffa fram en unge är 5000 kronor. 17-åringen googlar på om vårdnadshavare blir kontaktade om man misstänks för brott, och sedan rymmer han från HVB-hemmet till Stockholm för att skjuta mot Younan. Tjugo minuter före skjutningen genom dörren skriver han till sin flickvän: ”jag ska panga en port.”⁷²

En 17-årig pojke häktas för skotten i Sundbyberg. Vid tiden för dådet är 17-åringen inskriven på ett privat HVB-hem i Gävle.

När pojken förhörs vill han inte ge några kommentarer, och inte tala om sina uppdragsgivare. För sin säkerhet, säger han. Efter att ha nekat i flera inledande förhör erkänner han slutligen. Han berättar att han känner sig lättad av att berätta, “Så det är lite, lite magkänsla som har försvunnit eller vad säger man klump i magen… Så det där stora är borta liksom.” Han berättar ”jag har ingen aning varför jag tog bara information om plats och summa jag tog på mig och gjorde det, sen varför det skulle just vara här hit och dit jag har ingenting med det att göra.”

Varken Mikael Tenezos, Jan Emanuel eller “Krabban” kallas till förhör.

Jag frågar åklagaren, Alexandra Bittner, varför. Hon svarar att utpressningsfall är väldigt svåra, och det är högt ställda krav på vad som krävs för att åtala någon. Dels har 17-åringen själv inte sagt vilka som är hans uppdragsgivare, dels tror hon inte att alla offer är helt sanningsenliga. ”Det är ofta så i utpressningsfall, de som drabbas har själva gjort något, som de inte berättar. Det är sällan lika allvarligt som utpressningen, men det går inte att gå vidare med utredningen om det finns lögner i den.”

Som vad till exempel?
Det kan jag inte berätta om, av sekretesskäl.

Men tycker du inte att det är orättvist att den enda som straffas är en minderårig pojke, medan de mäktiga uppdragsgivarna går fria? Det är ju uppenbart att han inte gjort detta själv?
Ja, det är uppenbart, men det är inte synd om 17-åringen. Det var bara tur att offret i Kista inte dog.

Varför förhördes inte Tenezos eller Jan Emanuel?
Det är inte ens säkert att det är Tenezos som ligger bakom. Vi ser att det här ”Greken” är ett namn som används mycket, eftersom det representerar ett våldskapital.

En källa med insyn i gängrelaterad brottslighet förklarar för mig att det absolut inte stämmer. Står det Greken, så är det Tenezos, eftersom han bötfäller de som använder sig av hans namn och det kan bli mycket farligt för dem.

Jag frågar Romeo hur han visste att det var Tenezos.

”Jag kände igen hans röst. Vi snackade tjugo gånger på whatsapp. Pengarna skulle gå till en bitcoin-wallet i Mexiko. Varför skulle några mexikaner utpressa mig?”

Romeo är fortfarande upprörd över att Jan Emanuel inte hördes av polisen.

”Det är helt sjukt, jag var på polisen hela tiden: varför tar ni inte in honom och kollar hans mobiler, som de gjorde med mina i två veckor” säger Romeo till mig.

I det utskrivna förhöret med Romeo kan man se att förhörsledarna inte plockar upp tråden när Romeo berättar att det finns en tidigare polisanmälan om utpressning från Marbella-tiden. Romeo berättar att han har numret till polisen som tog emot anmälan, men ingen ber att få det. När Romeo säger att han vet vem som ligger bakom det här, säger den ene förhörsledaren: “Jag menar, man kan ju.… folk kan ju alltid ljuga såklart. Och att.… men jag bara spekulerar…”

17-åringen döms till att betala 490 144 kronor i skadestånd till offren. För skjutningarna skulle han få sammanlagt 25 000 kronor.

17-åringen döms till fängelse i åtta år. Straffet sänks i hovrätten till sluten ungdomsvård i tre år och sex månader. Han döms även till att betala 490 144 kronor i skadestånd till offren.

För skjutningarna skulle han få sammanlagt 25 000 kronor.

Ingen annan döms.

Personen bakom kontot “Krabban”, en 23-årig man, döms däremot i ett annat mål för att ha rekryterat tonåringar till olika brott. En av tonåringarna han rekryterat är 17-åringens två år yngre lillebror.⁷³ En annan är 17-åringens tjej. “Krabban” berättar i förhör att han omger sig med ett gäng “HVB-barn” som han brukar sälja knark till: “De vill också röka, även om de sitter på ett HVB.”⁷⁴ Sedan guidar han dem in på brott, förser dem med vapen, förklarar hur de ska användas och hur de ska gömmas efteråt. Tyvärr lyssnar de inte, och därför torskar många och han “tappar ungar” hela tiden. Men inte heller han vill berätta vilka som är hans uppdragsgivare.

Krabban berättar i förhör att han omger sig med ett gäng HVB-barn som han brukar sälja knark till. Sedan guidar han dem in på brott, förser dem med vapen, förklarar hur de ska användas och hur de ska gömmas efteråt.

I förundersökningen finns dock avlyssnade samtal mellan 23-åringen och 17-åringen, där 23-åringen säger att han ska “prata med greken” om vad planen är. I ett annat samtal klagar de båda på en uppdragsgivare som betalat för lite, och säger “den var inte greken den här tydligen.”⁷⁵ “Krabban” talar också om att han tillhör Dalennätverket och inte gillar rävar – dvs Foxtrotnätverket.⁷⁶

Jan Emanuel har tidigare fått frågan om utpressningsmålet av Aftonbladet, men då svarat ”Jag känner inte till något om detta.”⁷⁷ När ETC:s reporter frågar honom om saken ber han fotografen sluta filma och tar reportern åt sidan. När de kommer tillbaka är frågan ur vägen.⁷⁸ Jag frågar reportern vad som hände där, men hon vill inte svara.

Jag skriver till Jan Emanuel själv och frågar. Han berättar att han bor hos sin mamma i Uppsala och att jag är välkommen dit då han ”har en del frågor han vill ställa till dig också”. Jag svarar att jag hellre skickar frågorna skriftligen då det är en del siffror som behöver dubbelkollas och det är viktigt att allt blir rätt – och dessutom vill jag inte vara med om något övertalningsförsök eller off the record-samtal. Jag skickar sjutton frågor, dels om flyktingverksamheten och hans företags årsredovisningar, men även om hur det kommer sig att några utpressare har fått tag på ett kontoutdrag från hans företags bankkonto.

Jan Emanuel svarar med att istället fråga mig om jag har utpressat någon, till exempel för att få kontanter?

Jan Emanuel svarar med att istället fråga mig om jag har utpressat någon, till exempel för att få kontanter? Har jag till exempel hotat att anmäla någon för sextrakasserier eller att starta mediedrev, bara för att få kontanter eller få ut lön? Är jag narcissist, mytoman eller antisocial?

Han skriver även att han ska filma mig och att han har personer som kan vittna under ed mot mig. Den här tillbakakakan kör han varje gång jag frågar något. Trots flera försök och två veckors tidsfrist vill han inte svara på mina frågor.

17-åringen har erbjudits möjlighet att kommentera men hälsar via sin advokat David Kugelberg att han inte har några kommentarer. Vi har även försökt nå 17-åringens mamma och Mikael Tenezos utan resultat.

Artikeln är skriven med stöd av Journalismfund Europe.