Poor People’s Army är en av de rörelser i USA som vuxit i takt med protesterna mot Trumps politik. Med drag som påminner om Black Panthers bygger Poor People’s Army en rörelse underifrån. Lennart Kjörling har träffat Nick Cormack, en av organisationens ledare.

Drack: kaffe (Nick) vatten (Lennart).

Nick Cormack är aktivist i Poor People’s Army, en social rörelse med sitt center i Philadelphia. De är del av en rörelse för ekonomisk rättigheter som funnits i USA under många årtionden, där starten räknas med Poor People’s marsch till Washington 1968 under ledning av Martin Luther King.

Hur är den sociala situationen idag?
De skär ner på allt, sjukvården och social säkerhet är några av de saker de skär ner på. Precis nu har det skurits 600 miljoner dollar direkt från sjukvården från några stater. Väldigt många människor har det väldigt svårt att få ihop ekonomin. Det är svårt att förstå för vi har alltid haft en stark ekonomi. Men redan innan dessa nedskärningar kämpade miljoner amerikaner. Studenter på college tillhör de mest privilegierade men hälften av dem har en osäker boendesituation. Över 30 procent har svårt att ha råd med att köpa mat. De här nedskärningarna har hållit på i tiotals år, sedan Reagan. Det handlar om att bygga en värld utan skyddsnät, där de stora företagen styr landet.

Vad har hänt med Trump?
Redan innan Reagan valdes fanns tankarna där, men det var han som tryckte på avtryckaren. Han hade en annan kontakt med de stora företagen och Wall Street än tidigare presidenter. Trump följer i samma spår, men hans ministrar är mycket förmögnare än alla tidigare ministrar. Aktiva företagsledare arbetar inom hans administration på ett sätt vi aldrig tidigare sett. Det är den klassiska definitionen av fascism.

Trump har höjt nivån av fascism med stöd av de stora företagen och de två partierna som lutar sig mot företagen. De skär av banden med stora delar av det amerikanska folket, så vi får svårt att klara våra liv.

Hur har reaktionen varit?
De organiserade fattiga har försökt förstå detta, inget av partierna, varken demokraterna eller republikanerna har gjort något för oss som lever på botten. Men den nuvarande administrationen har fört detta till en ny nivå. Det är dags att vakna upp, men folk har svårt att se vad som händer och det är upp till oss som organisationer att hjälpa dem. Vi har privilegiet att ha varit med i årtionden och fått kunskap. Trump har höjt nivån av fascism med stöd av de stora företagen och de två partierna som lutar sig mot företagen. De skär av banden med stora delar av det amerikanska folket, så vi får svårt att klara livhanken.

Vad ligger bakom detta?
Vi kan se förändringarna i ekonomin, AI och robotar. Vi kan se hur den härskande klassen förbereder sig för att göra oss oanvändbara, så de kan producera sitt välstånd utan vårt arbete. Vi har anat detta med arbetarlös produktion och sett detta komma under många år, redan under nedskärningarna av välfärden på 90-talet.

Vad vill ni göra?
Nu försöker vi organisera oss nationellt medan de skapar sin plan för att kontrollera oss. Vi behöver strategiskt skapa en kraft underifrån. Vi  har formella band med olika organisationer eller koalitioner, som den andra regnbågskoalitionen, som är ett arv från Black Panthers på 60-talet.

Är sociala rörelser starkare eller svagare nu?
De är både starkare och svagare. De som arbetar med rättvisefrågor arbetar ofta inom organisationer som är beroende av olika fonder, som kommer från företag eller staten. Det är det dominerande sättet att organisera sig i USA, det blir karriärjobb 9 till 5, det har begränsningar. Att förlita sig på pengar från den härskande klassen är inte hållbart. Jag arbetar med narkomanvård för att få in pengar, alla vi i ledningen har något jobb utanför. Vi har kontakter med medlemmar som arbetar runt i landet, de kan arbeta med ekonomisk rättvisa, funktionsrätt,  miljörättvisa, rasism, kvinnors rättigheter eller med folk i fängelse.

– Vi har också kontakter med folk som arbetar inom institutioner och ser sina begränsningar och de ser på oss som har frihet och autonomi och göra saker på ett annat sätt. En del saker sker i det fördolda. Men det viktigaste vi gör är att samarbeta med och skydda våra lokalsamhällen. Vi är baserade i Philadelphia men har kontakter i hela landet och reser runt. På senare tid har vi varit i Los Angeles, på västkusten, på sydkusten och i New England. Vi har samtal varje vecka med organisationer runt landet för att diskutera strategi och vad som händer på olika platser för att förstå hur denna fascistiska stat utvecklas, så vi kan koordinera svar.

Hur har ni påverkats av migrationspolisen ICE?
Jag känner folk som är legala invandrare som inte vågar flyga utan lever i ständig skräck. Vi har medlemmar som själva är invandrare eller har familjemedlemmar som är det och nu har det ingen betydelse vilken status de har. ICE attackerar alla. Folk är rädda för att gå till kyrkan eller skolan eller handla. Det finns inga trygga platser, kyrkor skulle kunna vara det. De är ofta en del av det nätverk som finns runt det demokratiska partiet där de försöker skapa de sociala rörelser de vill se, men det skulle kunna svara på ett starkare sätt.

Det har aldrig funnits så många som den styrande klassen inte har behov av. Det är en ny klass som inte existerat förut, en klass av arbetslösa eller undersysselsatta som kapitalismen inte bryr sig om. Det är folk med olika bakgrund, men ingen känner sig säker.

Vilka är de som protesterar?
I Minneapolis har vi sett att vanliga människor agerat till den grad att de mördats som Renée Good. Det mesta som sker är spontant inte organiserat. Vi försöker få den rörelsen att inte bara arbeta för enskilda personer eller bekämpa ICE utan kämpa för ett annat samhälle. Ett annat samhälle där vi använder alla de möjligheter och den teknik som finns för allas bästa. Alla kan få mat, hälsovård och mänskliga rättigheter. Vårt långsiktiga mål är att bygga en social rörelse med det målet. Men makten ligger hos några få som Elon Musk eller Jeff Baisey.

Ni säger att ni ändå är mycket hoppfulla?
Det har aldrig funnits så många som den styrande klassen inte har behov av. Det är en ny klass som inte existerat förut, en klass av arbetslösa eller undersysselsatta som kapitalismen inte bryr sig om. Det är folk med olika bakgrund, men ingen känner sig säker. Man kan vara vit, välutbildad, bo i ett villaområde men sedan bli hemlös och bo i sin bil. Vi har kontakt med sådana som frågar oss, vad ska jag göra? Jag har inte mat så det räcker. Det är verkligheten i USA just nu. Det började med krisen 2008, folk sov i Range Rovers eller i parker, förlorade sina hus . Vi har inte återhämtat oss från det.

Hur är det med din familj?
Min familj ägde en restaurang sedan tre generationer, under slutet av 90-talet brann den ner. Hade det varit tidigare hade min pappa kunnat få ett industrijobb, men de finns inte kvar. Det har skett för miljontals amerikaner. Jag har två föräldrar i 60-årsåldern som är skilda sedan 25 år, men fortfarande bor kvar med sin dotter. Det finns många i medelklassen som förlorat sina jobb och inte vet hur de ska klara sig.

Jag växte upp skyddat, såg inga sociala problem. När Trump valdes för första gången så startade några av oss i mitt college en aktionsgrupp. Det var så omskakande, vi försökte komma på vad vi skulle göra. Vad kunde man göra mer än rent välgörenhetsarbete eller söka en politisk karriär.

Hur kom du in i rörelsen?
Jag växte upp skyddat och märkte inte av några sociala problem. När Trump valdes för första gången så startade några av oss i mitt college en aktionsgrupp. Det var så omskakande, vi försökte komma på vad vi skulle göra. Vad kunde man göra mer än rent välgörenhetsarbete eller söka en politisk karriär. I Philadelphia mötte jag Poor People’s Army, en organisation som tog emot mig och verkligen ville arbeta för en förändring. Efter protesterna 2020 när George Floyd mördades förstod jag att det måste finnas ledare som utbildar nya ledare som kan vägleda folk så att det verkligen kommer till förändringar. Så efter att ha talat med aktivister som varit aktiva sedan länge beslöt jag att inte satsa på en akademisk karriär utan istället bli aktivist.

Hur ser ert arbete ut konkret, förutom att ni utbildar folk?
Vi har ett arbete som kallas ömsesidig hjälp, möta de behov som finns. Det mest spektakulära är att vi tar över övergivna hus och gör det möjligt för hemlösa familjer att bo där. Vi ger också kontakter med institutioner som kan hjälpa dem, hjälpa till med mat. Varje dag är det folk som söker hjälp hos oss med olika behov, från en rullstol till att de hotas av vräkning. Vi kan hjälpa till med en begravning eller ordna papper.

Hur ser du på vänstern i USA?
Vänstern domineras av idéer, vi strävar istället efter att arbeta utifrån den materiella verkligheten. Vi menar att det finns möjligheter att ge alla ett gott liv. Den härskande klassen har ett sätt att hindra det genom den auktoritära fascistiska stat som Trumpadministrationen försöker skapa. Vänstern i USA har alltid strävat efter att hitta så många som möjligt som delar deras idéer. Vi tänker mer på att hitta dem som är utsatta och få dem att förstå varför och visa att resurserna finns där.

Vi försöker få folk att inse att det går att skapa en enighet utifrån objektiva behov.

Det påminner lite om MST, de jordlösas rörelse i Brasilien, som arbetar både med de materiella behoven och politisk medvetenhet.
Ja vi har haft mycket kontakt med dem och tänker på ett liknande sätt. Vi försöker få folk att inse att det går att skapa en enighet utifrån objektiva behov.

Hur ser du på Democratic Socialists of America?
Positivt, det finns faktiskt en verklig rörelse mot socialism i det här landet, på grund av den ekonomiska situationen och det är mycket hoppfullt. Det går att tala om socialistiska idéer och det är ett fantastiskt framsteg. Vi har Bernie Sanders kampanj att tacka för det, det var den som aktiverade mig först. Folk som var med där har nu organiserat sig i Democratic Socialists of America. Vi kan se det i New York med valet av Mamdani och det var en stor sak. Man jag anser att valen är inte den viktigaste arenan för att organisera folk, även om den är viktig. Vi behöver en rörelse inte av folk som dyker upp på demonstrationer utan som kontinuerligt arbetar vidare.

Problemet med det demokratiska partiet och rörelserna kring det, är att de är defensiva, de har inga mål framåt att kämpa för. Vi vill vara offensiva, peka på möjligheten av ett annat samhälle.