Katzin feltolkar mig om antisemitism

Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.
Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol. Du kan läsa mer om vårt samarbete här.

Hansalbin Sältenberg svarar Mirjam Katzin om antisemitism: Problemet är inte högern och vänstern utan hela samhället. Antisemitism bör förstås som ett strukturellt fenomen som genomsyrar det svenska samhället snarare än att vara begränsat till så kallade extrema grupper.

I sin artikel om antisemitism och vänstern i Flamman refererar Mirjam Katzin till min artikel i Parabol.1 Katzin skriver att jag gör ”samma misstag som [jag] anklagar högern för: att använda antisemitism som en anklagelse mot den politiska fienden, utan att erkänna dess närvaro i den egna rörelsen.”

Detta påstående använder sedan Katzin som utgångspunkt för att i resten av artikeln redogöra för antisemitism som fenomen utifrån ett idéhistoriskt perspektiv. Problemet är att hennes beskrivning av min artikel inte är korrekt.

Detta påstående använder sedan Katzin som utgångspunkt för att i resten av artikeln redogöra för antisemitism som fenomen utifrån ett idéhistoriskt perspektiv. Problemet är att hennes beskrivning av min artikel inte är korrekt.

Min mycket korta artikel i Parabol består av tre delar. Först konstaterar jag att höstens debatt i massmedia om antisemitism, där bland annat ”intersektionalitet” anklagades för att bereda väg för antisemitism, var absurd.

Därefter refererar jag till min doktorsavhandling om antijudisk rasism i den svenska rasregimen. Där argumenterar jag för att antisemitism bör förstås som ett strukturellt fenomen som genomsyrar det svenska samhället snarare än att vara begränsat till så kallade extrema grupper. Min poäng är alltså att antisemitismen finns inbäddad i hela det svenska samhället.

Slutligen lyfter jag fram tre judiska upprop i svensk dagspress som jag menar utgör ett hopp om en bättre offentlig diskussion om antisemitism.

Ingenstans i texten anklagar jag högern för antisemitism (helt enkelt därför att det inte är textens syfte) och således bör jag heller inte anklagas för att upprepa högerns ”misstag” att placera antisemitismen utanför den egna rörelsen. Visserligen lyfter jag i texten inte heller antisemitism inom vänstern, eftersom inte det är textens syfte. Men att därmed göra mig till representant för en vänster som inte erkänner antisemitism inom vänstern är således oriktigt.

Ingenstans i texten anklagar jag högern för antisemitism (helt enkelt därför att det inte är textens syfte) och således bör jag heller inte anklagas för att upprepa högerns misstag att placera antisemitismen utanför den egna rörelsen.

Och så några rader för att förhoppningsvis föra diskussionen framåt en smula. Som socialist tror jag i likhet med Katzin på utbildning och att det är viktigt att vänstern lär sig om antisemitismens idéhistoria för att inte reproducera antisemitiska troper.

Men som socialist tror jag inte heller det är tillräckligt. För att fördjupa en vänsteranalys av antisemitismen som ett strukturellt fenomen behövs också ett erkännande av antisemitismens ambivalens i den svenska rasregimen. Exempelvis utsätts judar för förtryck och diskriminering, bland annat genom att ibland utestängas från former av nationell gemenskap präglad av protestantisk-sekulära normer, men samtidigt utsätts judar i dagens Sverige inte för strukturell diskriminering på arbetsmarknaden, till skillnad från de flesta andra rasifierade grupper.

Exempelvis utsätts judar för förtryck och diskriminering, men samtidigt utsätts judar i dagens Sverige inte för strukturell diskriminering på arbetsmarknaden till skillnad från andra rasifierade grupper.

Dessutom finns det en svensk ”omsorg” om den judiska gruppen som uttrycks genom det offentliga Sveriges kraftiga fördömanden av antisemitism, även om denna omsorg också är förrädisk och maskerar att judar som grupp ibland placeras utanför ”svenskheten”.

I korthet: för att vänstern ska utveckla sina analyser om antisemitism är det nödvändigt att betrakta antisemitismen som en integrerad del av ett hierarkiskt ordnat rasistiskt svenskt samhälle där vissas liv och lidande värderas högre än andras. En sådan utgångspunkt torde det göra möjligt för fler i vänstern att vilja tänka mer kring antisemitismens komplexitet i skuggan av det pågående folkmordet i Gaza.

Fotnoter


  1. Katzin, Mirjam, ”Vänstern får inte blunda för antisemitismen”, Flamman 12/1 -24, Sältenberg, Hansalbin, ”Ett annat samtal om antisemitism är (kanske) möjligt”, Parabol, 12/1 -24[]
Hansalbin Sältenberg
Doktor i genusvetenskap

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg.

Samtliga i redaktionen, alla våra skribenter, vår webbred och våra konstnärer arbetar gratis. Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.