Kommunisternas 23 procent i lokalvalet i Salzburg är en politisk jordbävning i Österrike. Medan de etablerade partierna befinner sig i en kris har Österrikes kommunistiska parti KPÖ lyckats stoppa de högerextremas uppsving. Kombinationen att vara “ett användbart parti för vardagslivet” med att inte släppa arbetarrörelsens stora mål har varit en fungerande strategi, skriver Johan Persson.

Det österrikiska riksvapnet består av en svart örn som i sina klor bär en hammare och en skära, symboler för landets arbetare och bönder. Trots heraldiken har Österrike knappast varit något kommunistfäste.

Även om det österrikiska kommunistpartiet, KPÖ, är ett av världens äldsta och spelade en viktig roll i motståndsrörelsen under den nazistiska ockupationen kom partiet att från 50-talet bli allt mer marginaliserat. 1959 tappade det alla mandat i det federala parlamentet och 1970 åkte det ur de sista delstatsparlamenten. Årtiondena därefter kantades av partisplittringar och ekonomiska problem. Medlemsskaran krympte och åldrades.

Årtiondena därefter kantades av partisplittringar och ekonomiska problem. Medlemsskaran krympte och åldrades. Därför var resultatet i lokalvalet i Salzburg något av en politisk jordbävning.

Därför var resultatet i lokalvalet i Salzburg, Österrikes fjärde största stad, den tionde mars i år något av en politisk jordbävning. Konservativa ÖVP förlorade hälften av sina mandat och blev tredje största parti. Valets stora vinnare var KPÖ som ökade från 3,7 till 23,3 procent och säkrade 10 platser i stadsfullmäktige. Det socialdemokratiska partiet (SPÖ) med 26,2% blev störst med 11 ledamöter.

Borgmästarvalets andra omgång den 24 mars stod mellan socialdemokraten Bernhard Auinger och kommunisternas kandidat, historikern Kay-Michael Dankl. Högern slöt upp bakom Auinger och Dankls 37 procent i andra valomgången räckte inte för att Salzburg skulle få en kommunistisk borgmästare. Istället kommer Kay-Michael Dankl bli viceborgmästare med ansvar för bostadsfrågor.

Redan i sommarens delstatsval i Salzburg överraskade kommunisterna med att gå från 0,3 till 11 procent. Opinionsundersökningar visar att Kay-Michael Dankl snabbt blivit den mest populära delstatspolitikern.

Men grunden för kommunisternas återkomst i österrikisk politik lades egentligen långt tidigare och i en helt annan del av landet.

Åren efter Sovjetunionens fall blev KPÖ-avdelningen i Graz, Österrikes andra stad, känd för två saker. Oreformerad marxism-leninism och organisering bland hyresgäster. “Ett användbart parti för vardagslivet och för arbetarrörelsens stora mål” var deras paroll. 1988 hade partiet lyckats välja in sin lokala partiordförande, Ernest Kaltenegger, i stadsfullmäktige efter en kampanj kring höga hyreshöjningar.

1991 startade partiet en hjälplinje dit hyresgäster kunde ringa för att få råd och stöd när de hamnat i konflikt med sina hyresvärdar. När värdarna vägrade åtgärda brister i lägenheterna åkte Kaltenegger ibland själv hem till hyresgästerna och fixade felen.

1991 startade partiet en hjälplinje dit hyresgäster kunde ringa för att få råd och stöd när de hamnat i konflikt med sina hyresvärdar. När värdarna vägrade åtgärda brister i lägenheterna åkte Kaltenegger ibland själv hem till hyresgästerna och fixade felen.

Partiets politiska förslag röstades regelmässigt ner men när de samlade in 17 000 namnunderskrifter för att väcka ett medborgarförslag fick de igenom ett hyrestak som innebär att ingen behöver betala mer än en tredjedel av sin inkomst i hyra.

Partiets kommunpolitiker tar ut en genomsnittlig arbetarlön. Större delen av deras arvoden skänks till en social fond som hjälper familjer och individer som har svårt att betala hyran eller andra levnadsomkostnader. Till dags dato har fonden delat ut över 3,2 miljoner euro till behövande.

Från tre procent 1988 har KPÖ stadigt ökat sitt väljarstöd i Graz. Med tiden har de kunnat expandera till andra politiska frågor, som sjukvård och kollektivtrafik, men de har aldrig släppt hyresgästfrågorna. I det senaste valet 2021 blev de absolut största parti med 29 procent och kommunisten Elke Kahr valdes till borgmästare. Nyligen utsågs hon till världens bästa borgmästare av internationella City Mayors Foundation.

Erfarenheterna från Graz har varit viktiga för KPÖ:s framgångar i Salzburg. Tidigare debatterades internt om ”kamraterna i Graz” bedrev servicepolitik (eller socialt arbete) i stället för vänsterpolitik. Den interna konflikten förlamade partiets arbete under många år. En ny ledning i KPÖ år 2021 valde dock att närma sig den historiskt sett mer framgångsrika regionala partiorganisationen och kommunisterna i Salzburg tog efter KPÖ Graz.

Årets valkampanj inleddes med att partimedlemmar och boende bildade en mänsklig kedja kring ett rivningshotat hyreshus.

Även i Salzburg valde de att fokusera på hyresgästfrågor, en framgångsrik strategi i en stad med landets näst högsta hyror. Årets valkampanj inleddes med att partimedlemmar och boende bildade en mänsklig kedja kring ett rivningshotat hyreshus. Även i Salzburg har kommunisterna skapat en social fond finansierad av politikerarvoden. Kay-Michael Dankl har också hållit sitt kontor öppet för väljare som vill komma förbi och diskutera problem som drabbar dem i vardagen.

Missnöjet med de andra partierna bidrog också till KPÖ:s valresultat. Under de senaste tio åren har delstaten Salzburg styrts av en koalition bestående av det konservativa ÖVP, Die Grünen och två andra högerpartier. Dessförinnan satt socialdemokratiska SPÖ vid makten tillsammans med ÖVP i nio år. Nationellt genomgår ÖVP en djup kris, den tidigare förbundskanslern Sebastian Kurz, misstänkt för korruption, föll i onåd och partiet vacklar mellan att fortsätta vara högerkonservativt eller svänga helt i högerradikal riktning. De gröna har förlorat mycket av sin trovärdighet sedan de gick in i ÖVP-ledda koalitionsregering.

Hittills har det högerextrema FPÖ gynnats mest av missnöjet med det politiska etablissemanget. FPÖ som annars konsekvent legat på 30 procent i nationella opinionsmätningar lyckades dock inte öka med mer än tre procent i Salzburg. Kommunisternas framgång ska ha stoppat de högerextremas uppsving. Medan FPÖ fångar en reaktionär proteströst, lockar KPÖ:s systemkritiska politik både unga och missnöjda väljare med SPÖ och Die Grünen.

Ungdomsförbundet Jungen Grünen hade utvecklats i en antikapitalistisk riktning och kritiserade moderpartiet Die Grünen för bristande interndemokrati och avsaknad av folkrörelsebyggande. Die Grünen valde att hantera kritiken genom att helt sonika utesluta sitt ungdomsförbund.

En viktig händelse som påverkat partiet i Salzburg inträffade 2017 inom Österrikes gröna rörelse. Ungdomsförbundet Jungen Grünen hade utvecklats i en antikapitalistisk riktning och kritiserade moderpartiet Die Grünen för bristande interndemokrati och avsaknad av folkrörelsebyggande. Die Grünen valde att hantera kritiken genom att helt sonika utesluta sitt ungdomsförbund och bilda regering tillsammans med konservativa ÖVP och nyliberala NEOS.

En majoritet av de unga gröna deltog 2018 i bildandet av ett nytt ungdomsförbund, Junge Linke, Ung Vänster, en oberoende men idag uttalat kommunistisk och marxistisk ungdomsorganisation. Under beteckningen KPÖ PLUS (PLUS står för Oavhängig och solidarisk plattform) har KPÖ öppnat sina vallistor för medlemmar i Junke Linke och oberoende vänsterkandidater.

Mötet mellan unga ekosocialistiska aktivister och en äldre generation marxist-leninister med erfarenheter av långsiktig klassorganisering verkar ha varit framgångsrik. Inflödet av nya medlemmar har möjliggjort för KÖP att expandera utanför sin bas i Graz. Kay-Michael Dankl, kommunisternas borgmästarkandidat i Salzburg, var exempelvis den sista ordföranden i Jungen Grünen innan brytningen. Nu satsar KPÖ även i andra regioner, som den tyrolska huvudstaden Innsbruck, notorisk för sina höga hyror.

Det spekuleras till och med i om framgångarna i Salzburg kan ge KPÖ det momentum partiet behöver för att ta sig över fyraprocentspärren i höstens federala val och återvända till parlamentet för första gången på 65 år.

För att nå ett verkligt nationellt genomslag skulle KPÖ behöva hitta sätt att vinna väljare utanför de större städernas hyresområden. De har också en utmaning i att bryta den socialdemokratiska dominansen i det traditionellt röda Wien. Försöket med en lokal valallians mellan vänsterkrafter, LINKS, i valet i Wien 2020 var ingen större framgång. I årets nationella val kommer de också behöva konkurrera med ett socialdemokratiskt parti vars nyvalda partiordförande, marxisten Andreas Babler, kallas för en österrikisk Jeremy Corbyn.

I årets nationella val kommer de också behöva konkurrera med ett socialdemokratiskt parti vars nyvalda partiordförande, marxisten Andreas Babler, kallas för en österrikisk Jeremy Corbyn.

Oavsett resultatet i höstens val har KPÖ:s arbete i Graz visat att nyckeln till deras framgångar inte är snabba valspurter utan uthålligt arbete och basbyggande.

De viktigaste lärdomarna vänstern kan dra från KPÖ:s framgångar är att identifiera ett fåtal politiska frågor med tydliga konfliktlinjer och sedan arbeta med dessa under lång tid, och behovet av att skapa relationer med människor.

Högerns antikommunistiska kampanjer biter inte särskilt bra på väljare som har mött kommunisterna i sina bostadsområden, som ringt deras hjälplinje, som fått stöd av deras sociala fond eller som skrivit på deras namninsamling mot utförsäljning av bostäder.

De sociala fonderna är inte framförallt en form av välgörenhet utan en strategi för att skapa kontakter med människor och få kunskap om vilka problem de möter.

Ansökningar till fonden, samtal till hjälplinjen eller besök på öppna medborgarkontor genererar data som partiet kan omsätta i relevanta politiska förslag. Att KPÖ:s politiker avstår en majoritet av sin lön för att hjälpa väljare visar också att de lever som de lär.

Att kombinera att vara “ett användbart parti för vardagslivet” med att inte släppa arbetarrörelsens stora mål har visat sig vara en fungerande strategi.