Palmemordet är fortfarande inte löst. Utredarna gav upp - det gör inte Gunnar Wall. Varje månad publicerar han det senaste i Palmefallet.

Ett av de motiv som i många år diskuterats när det gällt mordet på Olof Palme är den planerade resan till Moskva där statsministern skulle träffa den sovjetiske ledaren Gorbatjov. Ett givet tema för mötet var frågor kring nedrustning och avspänning – kalla kriget pågick fortfarande och kärnvapenhotet hängde över Europa.

Den 28 februari 1986 hade planerna på resan varit offentligt kända sedan en tid tillbaka.

Kända – och också högst omstridda.

Det här var nämligen i mitten av 80-talet då ledande militärer tämligen oemotsagt hävdade att Sovjetunionen genomfört en rad fientliga ubåtsprovokationer mot Sverige (en sanning som senare visade sig vara högst diskutabel). Och inom krigsmakten var det en vanlig tankegång att Palme var farligt medgörlig mot Moskva, att han inte var nationellt pålitlig.

En av dem som uppmärksammat den planerade resan var en av ”ubåtshökarnas” galjonsfigurer i den offentliga debatten, kommendörkaptenen Hans von Hofsten. Han publicerade ett par debattartiklar i Dagens Nyheter i slutet av januari -86. I den andra ”Sovjetrepubliken Sverige?” målade han upp en bild av hur Sverige konsekvent nedrustades samtidigt som Sovjetunionen genomförde ”uppenbara förberedelser för ett överraskande anfall”.

Kommendörkaptenen hävdade att Palme visat sig oemottaglig för argument om hotbilden medan tecken tydde på att andra socialdemokratiska statsråd började ta sitt förnuft till fånga.¹

En indikation på att det kunde ha funnits kopplingar mellan Moskvaresan och mordet var de uppgifter som på 90-talet kom fram om ett konspirativt möte på polishuset i Norrköping. Det skulle ha hållits ungefär samtidigt som von Hofstens artiklar publicerades i Dagens Nyheter, alltså några veckor före mordet. Ett tema skulle ha varit Palmes planer på att ”sälja ut” Sverige under Moskvaresan och samtalet skulle ha löpt i banor som förde tankarna till en statskupp av något slag.²

När den statliga Granskningskommissionen 1999 lade fram sitt betänkande om polisens och åklagarnas utredande av Palmemordet kritiserade kommissionen att motivbilden kring Moskvaresan inte alls hade utretts av polis och åklagare. Det skulle visserligen ha varit ”en känslig sak att röra vid inom mordutredningens ram”, menade kommissionen, men fastslog likafullt att det inte var något skäl att undvika frågan.³

Fick den rätt skarpa markeringen någon effekt i efterhand under de mer än tjugo år som följde innan utredningen till sist lades ner?

Svaret är nej, kan det nu sägas. Patrik Lindberg som är administratör för den stora diskussionsgruppen Palme-Rummet på Facebook bad nyligen polisen om att få ut ”handlingar avseende Palmeutredningens analys av motivbilden kring Olof Palmes planerade resa till Moskva”.

Den 8 januari fick han svar: hans begäran avslogs.

Motiveringen var att några handlingar som rörde det ämnet inte kunnat påträffas.⁴

Utredningen består uppskattningsvis av drygt 66 000 olika handlingar.⁵ Alla handlade om annat.