Enligt Genevekonventionen kan inte bara de länder som utför folkmord, utan även de som medverkar eller underlåter att agera, ställas till rätta. Dessa villkor får sedan den 26 januari 2024 antas vara uppfyllda för Sveriges del. Juristen Mats Nilsson, en av dem som JO-anmält svenska regeringen, förklarar varför.

Den 26 januari 2024 utfärdade Internationella domstolen (ICJ) sitt beslut om provisoriska åtgärder gällande tillämpningen av konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord under Israels militära operationer i Palestina. Domstolen beslutade att den hade prima facie jurisdiktion på grund av att Israels krigshandlingar sannolikt faller inom folkmordskonventionens tillämpningsområde, vilket innebär att de kan utgöra ett brott enligt artikel II och III i Genevekonventionen som utförs med särskild avsikt att “helt eller delvis förgöra en nationell […] grupp”.

Enligt artikel I i Konventionen har Sverige som en deltagande stat följande skyldigheter: en negativ skyldighet att inte begå folkmord, en positiv skyldighet att förhindra folkmord och en positiv skyldighet att kriminalisera och bestraffa folkmord.

På internationell nivå kan därmed de stater som stöder Israel med politiskt, ekonomiskt eller militärt ställas till ansvar för antingen underlåtenhet att förhindra (artikel I i Genevekonventionen) eller medverkan i folkmord (artikel III (e) i Genevekonventionen).

Enligt artikel I i Konventionen har Sverige som en deltagande stat följande skyldigheter: en negativ skyldighet att inte begå folkmord, en positiv skyldighet att förhindra folkmord och en positiv skyldighet att kriminalisera och bestraffa folkmord.

Omfattningen av skyldigheten att förhindra med hänsyn till ärendet är begränsad till att begå folkmord bestående av de handlingar som avses i artikel II och III i GK. Denna skyldighet börjar gälla: vid den tidpunkt då en stat får kännedom om, eller borde ha fått kännedom om, förekomsten av en allvarlig risk för att folkmord kommer att begås (2007 års dom, punkt 432). Det är således nödvändigt att först identifiera om situationen utgör en allvarlig risk, och för det andra om staten känner till eller borde ha känt till situationen. Vi menar att båda villkoren är uppfyllda för Sveriges del.

Regeringen kan inte vara omedveten om Israels folkmord, och därmed kan ett samband mellan biståndet och utförandet av en felaktig handling, till exempel nedstängning av bistånd till UNRAWA fastställas, eftersom det är säkert att anta att alla följdleveranser av militär utrustning eller köp av israelisk, gynnar IDF.

Internationella domstolens beslut tjänar som ett första bevis för att Åklagarmyndigheten i Sverige ska inleda utredningar mot nationella regeringsinnehavare, inklusive statsministern och ministrar i berörda departement, för deras potentiella roll i att bistå vid folkmord eller krigsförbrytelser genom tillhandahållande av militär utrustning eller underlättandet av att utföra folkmordet.