Feminismen har gått för långt, menade KD-ledaren i Almedalen och drog till med citatet “Män är djur”. Hon försöker tysta oss, menar Jenny Westerstrand, som skriver att de dubbla måttstockarna för män och kvinnor fortfarande gäller. Hur kan annars misstänkta våldtäktsmän få ge råd i Public Service?

Under Almedalsveckan drog KD-ordföranden Ebba Busch i sitt tal upp citatet ”män är djur” från dokumentären Könskriget 2005.¹ I en tid där Sveriges allierade i Nato, tillika världens största ekonomi, har en försvarsminister som inte tycker att kvinnor ska ha rösträtt och högernationalistisk könskonservatism är på framrusande menar Busch, föga förvånande, att det är feminismen som gått för långt.²

”Män är djur”, är ett citat från Valerie Solanas rasande SCUM-manifest och det yttrades alltså av Roks dåvarande ordförande i en intervju med SVT, i dokumentären Könskriget. Tre små ord som sedan dess använts för att dra kvinnors kamp för rättigheter i smutsen. Så låt mig en gång för alla sätta citatet i dess svenska sammanhang, så kan vi prata sen om vad som egentligen ”har gått för långt”.

I en överfallsliknande intervju svarade von Wachenfeldt till sist, uppenbart medialt otränad och med stigande frustration över idiotin, att ”Ja, män är djur. Tycker inte du också det?” Det blev ett ramaskri som ekar ända in i våra dagar.

Roks tidskrift Kvinnotryck, som von Wachenfeldt, i egenskap av ordförande var ansvarig utgivare för hade, likt en mängd andra tidningar, recenserat Sara Stridsbergs översättning av Solanas manifest. I en överfallsliknande intervju pådyvlades von Wachenfeldt ansvar för verkets innehåll och svarade till sist, uppenbart medialt otränad och med stigande frustration över idiotin, att ”Ja, män är djur. Tycker inte du också det?”. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det blev ett ramaskri som ekar ända in i våra dagar.

Inte långt efter Könskriget startade paradoxalt nog en häftig debatt om yttrandefrihet. Jyllandsposten publicerade Muhammedkarikatyrerna 2005 och sedan följde Lars Vilks rondellhund. Starka röster argumenterade för omfattande rätt att skapa och publicera häcklande och kränkande material i yttrandefrihetens namn. Dagens kulturkrig hade startat och i islams förbud mot att avbilda det gudomliga fann man en guldgruva av känslor, argument och bilder att diskutera – och exploatera. Rätten till fri åsiktsbildning var extensiv och fundamental, sades det.

von Wachenfelt sågs dock inte som bärare av något större intresse. Hennes roll som ansvarig utgivare ignorerades och hon påtvingades rollen av personlig megafon för ett litterärt verk som någon annan skrivit. Därtill ett verk som av SVT tolkades bokstavligt. En inställning lik den de islamistiska terroristerna intog visavi Jyllandspostens publiceringar förvisso, om än att von Wachenfeldt klarade livet men väl tvingades gå under jorden.

Den skam och det hat som von Wachenfeldt utsattes för var ett häxbål som brann så att varje flicka och kvinna kunde se det. Budskapet det sände feminister ska inte underskattas.

Den skam och det hat som von Wachenfeldt utsattes för var ett häxbål som brann så att varje flicka och kvinna kunde se det. Det budskap som händelsen sände feminister, ska inte underskattas. Ingen sommar verkar heller för varm för att väcka citatet till liv och de svenska feministerna har sannerligen tvingats backa sedan dess.

Vägen till idag är inte spikrak och många krafter har spelat in, men givet hur samtalsytorna har fördelats och deltagarna tolkats i de debatter som förts på nätet och i media är det kanske inte är så främmande att vi nu har ett TV-program i public service, ”Priset män betalar”, som lyfter fram män vars världsåskådning ohöljt dyrkar den starkes rätt och som hatar kvinnor.

Programledaren tillsammans med alfahannen och välfärdsentreprenören Jan Emanuel söker i serien upp bröderna Tate. Att dessa står under utredning för våldtäkter och människohandel samt har en explicit agenda att dominera kvinnor ifrågasätts inte. Bröderna tillfrågas istället om råd till unga män. Plötsligt är män djur – offentligt! De hyllas för det! De ger råd i public service! Tatebröderna är de facto idoler för hundratusentals män över jorden.

Hur kan vi förstå detta? Jo, som att de dubbla måttstockarna alltjämt råder och att kvinnor i offentligheten alltid kan detroniseras med hjälp av personliggjord beside-the-point-kritik som skjuter mot dem som personer, och som kvinnor.

Att män kan demonstrera preferenser för slaveri och våldtäkt och samtidigt få ge råd till unga killar går sömlöst in i logiken. För den rene är allting rent, som det heter i en bok Ebba Busch känner väl.

När Ebba Busch drar upp det tjugo år gamla citatet ”män är djur” är det därför inte ett påminnande om manshatande feminister. Det hon gör är att aktivera det våldskapital som fortsatt finns i det mediala övergrepp som Irene von Wachenfeldt utsattes för och även Roks, en organisation som mer än andra stod upp för kvinnors rättigheter. Att citatet 25 år senare fortsatt uppfattas som användbart minner feminister om hur farligt det är för oss att tala. Att män kan demonstrera preferenser för slaveri och våldtäkt och samtidigt få fungera konsultativt för unga killar går sömlöst in i logiken. -För den rene är allting rent, som det heter i en bok som Ebba Busch känner väl.

Till sist är det därför intressant att konstatera att ett annat citat i Ebba Buschs tal var rent påhitt. Citatet var AI-genererat och tillskrevs journalisten Elina Pahnke.³ Busch behövde något som knöt ihop dåtidens påstått urspårade feminister med samtidens röster för att fortsätta skrämma feminister till tystnad. Men det var lögn då och det är lögn nu i båda ändar av den allt mer radikaliserade KD-ledarens tal.

”Män är djur” beskriver för alla kvinnor att priset för ett radikalt arbete för kvinnors rätt kan bli högt. Det påhittade citatet visar att viljan att skrämmas är stor. Men att det krävdes ett osagt citat visar kanske att det i själva verket är tystnad som råder?

När män nu visar sig som djur måste vi mer beslutsamt än någonsin driva kampen mot mäns våld mot kvinnor och barn, i alla de former det visar sig. Upp på barrikaderna systrar! Feminismen har gått för kort!