Med sin räckvidd kan Elon Musk skapa ett drev på några timmar. När han riktar flödet mot ett namn handlar det sällan om personen – utan om vad personen gör möjligt. I Europa har han riktat det mot Pedro Sánchez. Astrid Menasanch Tobiesen skriver om premiärministern som utmanar status quo i högerns Europa.

Den spanska premiärministern meddelade i januari att Spanien driver igenom en lag som ger uppehållstillstånd till 500 000 papperslösa migranter. De får tillgång till arbetsmarknaden och
socialförsäkringssystemen. För Musk och den globala höger han lånar ut sin mediemegafon till
är Sánchez farlig av en enkel anledning: han bevisar att legalisering, välfärd och rättsstat går att förena.
Medan Spanien legaliserar papperslösa förbereder Sverige motsatsen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet slår ledande migrationsjurister fast: att riva upp permanenta uppehållstillstånd i efterhand är olagligt – ett gynnande beslut får inte dras tillbaka till individens nackdel annat än i yttersta undantagsfall. Genomförs det blir det framgångsrika processer mot Sverige i Europadomstolen och EU-domstolen. “Det här är inte teoretiska brott mot abstrakta principer, utan högst konkreta kränkningar
av mänskliga rättigheter.”

För Musk och den globala höger han lånar ut sin mediemegafon till är Spaniens premiärminister Sánchez farlig av en enkel anledning: han bevisar att migration, välfärd och rättsstat går att förena.

Det avgörande som ofta utelämnas är att reformen inte är ett toppstyrt regeringsbeslut. I Spanien behöver regeringen arbeta fram ett lagförslag om en halv miljon medborgare samlas bakom en fråga. Den här gången var det över 700 000 namnunderskrifter för papperslösas rätt – och därefter träder lagen i kraft.

Högerextrema krafter tillsammans med konservativa Partido Popular pumpar ut konspirationer om riggade val och folkutbyte. Just den retoriken är ett välkänt europeiskt angrepp på demokratin, prövad och förfinad i Ungern, Italien, Frankrike och Tyskland. Inom loppet av några timmar drevade Elon Musk mot den spanska regeringen och målade upp att Spanien vill “besegra högerextremismen” – och kallade demokratins självförsvar för ett övergrepp.

Pedro Sánchez har de senaste åren varit en motpol till Europas riktningslöshet och undfallenhet gentemot USA och Israel. Där Europa har visat dubbelmoral har Spanien talat om internationell rätt och mänskliga rättigheter. De har lagt vapenembargo på Israel, stoppat transit via hamnar och luftrum, erkänt Palestina som stat samt kallat Israels krigsbrott för folkmord. Sedan 2022 utreder spanska åklagare misstänkt politiskt spionage mot landets ministrar via det israeliska spionprogrammet Pegasos, som används i över 40 länder.

Där Europa har visat dubbelmoral har Spanien talat om internationell rätt och mänskliga rättigheter. De har lagt vapenembargo på Israel, stoppat transit via hamnar och luftrum, erkänt Palestina som stat samt kallat Israels krigsbrott för folkmord.

Sánchez är även den politiker i Natosammanslutningen som stått upp mot Trump. När Trump krävde 5% av BNP till försvaret sa Sánchez nej. Det skulle drabba välfärden för hårt. Hans analys är att “det är klokare att spendera mer pengar på bistånd och samarbeten eller att stärka multilateralismen än att köpa vapen från den amerikanska försvarsindustrin.” Detta är inte pacifism, utan strategisk prioritering bort från militär symbolpolitik.

Enligt Robert Benson, senioranalytiker för nationell och internationell säkerhetspolitik vid Center for American Progress “utgör Spanien en unik möjlighet. Under Pedro Sánchez progressiva ledarskap kan landet spela en avgörande roll i kampen mot illiberalism på den globala scenen”. Just denna politiska linje gör Sánchez till ett rött skynke för både global höger och europeisk mittenpolitik.

Inrikespolitiskt har den socialdemokratiska och vänsterledda koalitionsregeringen genomfört en rad lagförändringar inom arbetsrätten och skattesystemet: minskat antalet tidsbegränsade anställningar, gett
entreprenörer kollektivavtalsliknande rättigheter och höjt skatter på förmögenhet, kapitalvinster, storbolag, banker och energijättar. Arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz har drivit igenom att minimilönen höjts med 61% sedan 2018. Det spanska näringslivet – med högern i ryggen – har konstant larmat om att det skulle driva ekonomin i botten.

Det blev precis tvärtom. 2024 utsågs Spanien till “världens bästa ekonomi” av The Economist, med en ökning i BNP på 3,5% (jämför med Sveriges 1,1 samma år), och prognoserna pekar uppåt även i år. Arbetslösheten är fortsatt hög men för första gången den lägsta sedan finanskrisen 2008. Så, vad beror den ekonomiska tillväxten på? Ser man till de 6 senaste åren står invandringen för 80% av Spaniens BNP-tillväxt. Därtill kommer en expansion av förnybar energi, arbetsmarknadsreformer samt återhämtning inom turismen efter pandemin. Medan andra europeiska länder inte lyckas reglera för en åldrande befolkning gör Spanien precis tvärtom.

2024 utsågs Spanien till “världens bästa ekonomi” av The Economist, med en ökning i BNP på 3,5% (jämför med Sveriges 1,1 samma år), och prognoserna pekar uppåt även i år.

Min snart 90-åriga farmor föddes när spanska inbördeskriget startade. Hon har levt genom efterkrigstid och diktatur, upplevt den skakiga transitionen till demokrati, den ekonomiska boomen och finanskrisen – och hon överlevde även pandemin. Mina vänner brukar beskriva henne som en progressiv järnlady. När jag pratar med henne i videosamtal säger hon: “Det är inte så konstigt att Sanchez handlar som han gör. Spanien tar konsekvenserna av att Europa vänder ryggen till fascismen. Det Sanchez gör är att han utmanar dubbelmoralen och gör politik av värderingarna han säger sig ha.” Att Europas socialdemokrati inte tar rygg är inte försiktighet – det är kapitulation.