De är pressade mellan kupphögern och regeringen. Vänstern i Venezuela har en allt svårare situation. När den venezolanska advokaten Maria Díaz Marín begärde att få tillgång till detaljerade resultat från det senaste presidentvalet i Venezuela möttes hon av förföljelser, yrkesförbud och hot. Nyligen sökte hon asyl på Colombias ambassad i Caracas. Juan Velásquez rapporterar om hennes situation.

Sedan mitten av 2024 har den venezolanska Demokratiska folkfronten (FDP) drivit fyra rättsprocesser i Venezuelas högsta domstol. Målen har behandlats i högsta domstolens valkammare som granskar val och den konstitutionella kammaren, med krav på att få tillgång till detaljerade resultat från presidentvalet den 28 juli 2024. Valmyndigheten CNE har tidigare uppgett att dess datasystem utsattes för en hackerattack under valdagen.

Oppositionskandidaten Edmundo González Urrutia som efter valet sökt fristad på den spanska ambassaden närvarade inte vid domstolsförhandlingarna och riskerar nu straffrättsliga åtgärder.

Den 22 augusti meddelade valkammaren sin dom i ärendet där man fastställde de valresultat som CNE tidigare presenterat. Valresultaten granskades på begäran av sittande presidenten och kandidaten Nicolás Maduro. Domstolen ansåg sig behörig att prova fallet med hänvisning till den påstådda hackerattacken, som förhindrade att valresultatet kunde tillkännages omedelbart. Valkammaren slog fast att Maduros seger inte kan överklagas.

Oppositionskandidaten Edmundo González Urrutia – som efter valet befann sig i asyl på spanska ambassaden – närvarade inte vid domstolsförhandlingarna. Enligt domen riskerar han därför straffrättsliga åtgärder. Valkammaren uppmanade även riksåklagaren att agera mot González Urrutia och krävde att valmyndigheten inom en månad skulle offentliggöra det slutliga valresultatet i den officiella tidningen Gaceta Oficial.¹

Trots att valkammaren i Venezuelas högsta domstol fastställt presidentvalets resultat har valmyndigheten CNE fortfarande inte offentliggjort valresultatet.

Trots att valkammaren i Venezuelas högsta domstol redan den 22 augusti fastställde presidentvalets resultat har valmyndigheten CNE fortfarande inte offentliggjort de detaljerade valresultaten. Den 11 oktober bekräftade den konstitutionella kammaren beslutet och krävde återigen att CNE publicerar det slutliga presidentvalet i Gaceta Oficial. På grund av fortsatt försening lämnade FDP in en begäran om konstitutionellt skydd för valresultatet, med hänvisning till CNE:s underlåtenhet att offentliggöra siffrorna. Initiativet undertecknades av advokaten María Alejandra Díaz Marín tillsammans med Andrés Giussepe, nationell sekreterare för rörelsen Venezuelas yrkesverksamma, den tidigare borgmästaren i Caracas Juan Barreto, den nationella samordnaren för Bloque Historico Popular José Luis Ibrahim Esté, samt ledarna för kommunistpartiet Oscar Figuera, Yul Jabour och Carlos Ojeda Falcón.²

Som svar på det överklagande som lämnats in av FDP utfärdade Högsta domstolens konstitutionella kammare den 5 november en dom vars föredragande var domaren Tania D’amelio Cardiet – tidigare ledamot av Nationalförsamlingen (2000-2005), tidigare medlem i valmyndigheten (2010-2023) och även tidigare ordförande för valmyndigheten. I denna dom beslutade Högsta domstolen om sex åtgärder:

1- Att förklara sig behörig att pröva denna talan om grundlagsskydd.

2- Att förklara att den begäran om skydd för röstnedläggelse, försummelse och brist som lämnats in mot CNE inte kan tas upp till prövning.

3- Att kvalificera ansökan om skydd som “vårdslöst” mot konstitutionella rättigheter och garantier,

4- Att döma advokaten Maria Alejandra Díaz Marín till böter på 5 500 Bolívares, för att ha lämnat in överklagandet om konstitutionellt skydd mot CNE. Och att böterna måste betalas inom fem dagar från det att domen offentliggjordes.

5- Att beordra advokatsamfundets disciplinära domstol att inleda en process för att sanktionera advokaten Díaz Marín.

6- Att “tillfälligt” stänga av advokaten Díaz Marín från hennes yrkesutövning för att ha “missaktat” valmyndigheten och den konstitutionella kammaren i Högsta domstolen med en vädjan om skydd som domstolen ansåg att det “skapade oro och uppståndelse hos befolkningen”.³

Utan något svar från den konstitutionella kammaren om straffets längd lämnade advokaten Díaz Marín in ett formellt klagomål till Margaret Satterthwaite, FN:s särskilde rapportör för domares och advokaternas oberoende. Satterthwaite följde upp fallet – med intervjuer och insamling av dokumentära, audiovisuella och fotografiska bevis – om trakasserierna mot Díaz Marin, samt den respektive domen och de obesvarade överklaganden som hade lämnats in till olika organ i den venezolanska staten, det interamerikanska systemet och FN.

Regeringens säkerhetsagenter genomförde husrannsakningar hos Díaz Marín, hennes barn och andra släktingar med syftet att gripa henne, anklagad för förräderi, uppvigling till hat, terrorism och konspiration för att störta den republikanska ordningen.

Den 8 januari 2025, i väntan på svar från de venezolanska statliga myndigheterna och FN:s särskilda rapportör, genomförde regeringens säkerhetsagenter husrannsakningar hos Díaz Marín, hennes barn och andra släktingar. Syftet var att gripa henne, anklagad för förräderi, uppvigling till hat, terrorism och konspiration för att störta den republikanska ordningen. Hon kunde inte lokaliseras, men flera familjemedlemmar hölls kvar i flera timmar, förmodligen för att tvinga Díaz Marín att överlämna sig själv till myndigheterna och kunna ställas inför rätta.Bio

María Alejandra Díaz Marín är en venezolansk advokat och politisk analytiker. Hon har innehaft flera politiska befattningar, bland annat som ordförande för den nationella konstituerande församlingens kommission för mänskliga rättigheter och konstitutionella garantier mellan 2017 och 2020, representant för Venezuela vid den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna och det interamerikanska människorättssystemet som suppleant fram till 2017 och expert vid den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna i flera mål.

Den 25 juli 2025 utfärdade FN:s särskilda rapportör Margaret Satterthwaite ett mandat som svar på Díaz Maríns begäran. Mandatet slog fast att de sanktioner hon utsatts för har en avskräckande effekt på landets jurister. Det riskerar att leda till att fler advokater lämnar landet, då deras rätt till arbete, åsiktsfrihet och förmåga att försvara offren hindras.⁴

Den 26 juli offentliggjordes platsen där advokaten befinner sig under skydd. Hon bekräftade också sin politiska status. Nedan följer det uttalande som advokaten Maria Díaz Marín offentliggjorde den 5 augusti 2025 om det tillstånd hon befann sig i, för att pressa regeringarna i Colombia och Venezuela att ta itu med hennes asylbegäran för att kunna lämna Venezuela i säkerhet.  

“Den 9 januari 2025 fördömde jag den förföljelse jag utsatts för, samt den irreguljära situationen med belägring och tillfälligt frihetsberövande som drabbade mina släktingar. Jag höll mig gömd fram till den 11 januari 2025. Fortfarande under förföljelse av säkerhetspolisens antiterroriststyrka, infann jag mig på morgonen samma dag vid den colombianska ambassadörens residens i Caracas, där jag ansökte om diplomatisk asyl med anledning av trakasserier från Nicolás Maduros regering. Jag togs emot av ambassadören själv och intervjuades av andre sekreteraren, som också är den advokat som tilldelats fallet. Han intervjuade mig och spelade in min formella begäran och motsvarande redogörelse.

Den 13 januari 2025 meddelade ambassadören mig, muntligen dock, att asyl hade beviljats och att det venezolanska utrikesministeriet blivit den 12 januari underrättat om det colombianska utrikesministeriets beslut.

Informationen bekräftades av ambassadens andre sekreterare som, när jag bad om en kopia av meddelandet, förklarade att det bara var ett internt förfarande mellan utrikesministerierna och att han inte kunde ge mig en kopia av det. Jag ombads dessutom att hålla tyst om var jag befann mig och förhållandena kring mitt skydd. Jag fick inte uttala mig om inrikespolitik på grund av min status som asylsökande, med hänsyn till de begränsningar som denna typ av diplomatiskt skydd medförde. Platsen där jag stannade var endast känd för min närmaste familj och några kamrater i kampen, som på min begäran inte avslöjade var jag befann mig och mina omständigheter. Jag har hållit mitt ord till fullo fram till i dag, eftersom förhållandena har förändrats, med början i FN:s rapport som identifierat ett mönstret av förföljelse mot mig.

För två månader sedan fick jag muntligen besked om att den venezolanska regeringen vägrade att ge mig fri lejd, eftersom ”det inte förekom någon förföljelse mot mig”, att det inte heller fanns något brottmål och inte heller någon begäran från SIPOL. Jag var fri att röra mig eftersom det inte fanns något som helst hinder.

Det är viktigt att notera att jag, mitt i denna situation, i november 2024, efter Högsta domstolens beslut om att stänga av mig från fri yrkesutövning på obestämd tid, utan vederbörligt förfarande, lämnade in ett formellt klagomål till FN:s särskilda rapportör för oberoende av domare och advokater. Rapportören följde upp fallet med intervjuer och en sammanställning av dokumentära, audiovisuella och fotografiska bevis på trakasserierna, domsluten och de obesvarade överklaganden som jag ville se prövat inför olika organ i staten, det interamerikanska systemet och FN. Mot bakgrund av den venezolanska regeringens tystnad publicerade den särskilda rapportören 25 juli 2025 en rapport som pekar på det systematiska mönstret av förföljelse som den venezolanska regeringen fortsätter iscensätta mot mig.

Det var inte förrän den dagen som min speciella situation blev känd, eftersom ambassadörens uttryckliga uppmaning var att jag skulle förbli tyst. Eftersom min asylstatus är nu allmänt känt, är mitt önskemål just nu följande:

1.- Respekt för min status som asylsökande, med hänvisning till den fara det innebär att lämna ambassadörens residens utan vederbörligt skydd.

2.- Att Venezuelas regering utfärdar fri lejd i enlighet med internationell rätt.

3. Att tidigare alternativ för att lämna ambassaden har misslyckats, då inga av dem gav tillräckliga garantier för min säkerhet och skydd.

4. Att jag, med stöd av de internationella konventioner som reglerar asylfrågan, ges möjlighet att snabbt nå en definitiv lösning av detta fall och att jag, med fri lejd, kan resa till Colombia under diplomatiskt skydd.

5. Jag vill också uttrycka min eviga tacksamhet till den colombianska regeringen och president Gustavo Petro för att ha beviljat mig asyl.

6. Jag uppmanar UNHCR Colombia och UNHCR Venezuela att stödja min sak inför de respektive regeringarna för att garantera skydd, säkerhet och fri lejd i enlighet med internationella konventioner.

Maria Díaz Marín beviljades fri lejd och befinner sig sedan den 19 augusti i Colombia där hon fått asyl.