Varför är jag särartsfeminist, Mattias Wåg?
Varför är jag särartsfeminist, Mattias Wåg?
Hej Mattias Wåg!
Vi känner inte varandra, vi har bara träffats en gång tror jag, i ett panelsamtal.
Men jag ville skriva ett brev så här offentligt för jag tänker att mitt ärende berör fler än dig och mig.
Saken är den att jag uppmärksammade en sak du hade skrivit om bland andra mig på Bluesky i maj i år. (Jag vet att det är ganska länge sen, men så blir det när man inte är aktiv på sociala medier). Så här skrev du: ”Varför benämner vi inte Björks, Ekis och Sveriges Kvinnoorganisationers (fd Sv kvinnolobby) könssyn för vad det är: en återgång till särartsfeminismen. Ett vridande av kvinnokampen hundra år tillbaka i tiden i sin analys. Där de ser genusteori som ett hot.”
Jag blev så förvånad! Jag ser inte mig själv som särartsfeminist (och inte Kajsa Ekis Ekman eller Sveriges Kvinnoorganisationer heller, men nu svarar jag bara för mig). Och jag förstår inte heller på vilket sätt jag vrider kvinnokampen hundra år tillbaka i tiden i min analys. Jag ser inte genusteori som ett hot, tvärtom – teorier om vad genus är och hur det påverkar oss är en del av min feministiska analys, precis som det är för de flesta feminister.
En annan person i tråden på Bluesky blev också förvånad. Hen skrev att hen aldrig hade sett att jag skrivit något särartsfeministiskt, hur menade du? Du svarade: ”Kön som biologiskt faktum”. Och så länkade du till en artikel av mig i Dagens Nyheter (5/5 2025).
Samma person som tidigare svarade då: ”Förstår inte hur det är särartsfeminism? Vad är kön annars? Genus är könsroller. Att mena att biologi och genus är samma sak är särartsfeministiskt.”
Det svarade du inte på, du kanske inte såg kommentaren, jag vet inte – men jag är nyfiken: Menar du att det är särartsfeministiskt att se kön som ett biologiskt faktum? Och vad skulle i så fall likhetsfeminism handla om? Är det att anse att den nya definitionen på kön är den som bör gälla, alltså att kön handlar om könsidentitet, det vill säga ”individens egen känsla och visshet” om vilket man tillhör? Varför tänker du i så fall på det sättet?
Så här definierar jag särartsfeminism: Man ser de två biologiska könen som om de ger upphov till två olika personligheter, en kvinnlig (mjuk, omhändertagande, känslo-och relationsinriktad) och en manlig (bestämd, logisk, sakorienterad) samt att den feministiska kampen bör handla om att vi ska se de här personlighetstyperna som lika mycket värda. Har du en annan definition? Vilken är det i så fall?
Eftersom vi båda tycks vara intresserade av feminism och kvinnokamp vore det intressant om du kunde utveckla din syn på de här frågorna.
Mvh, Nina Björk
