Brevformen eller den epistolära romanen har tillämpats med stor framgång av Madame de Sévigné, Montesquieu och Rosseau. I Månadens brev publicerar vi ett öppet brev - till ett ex, en statsminister eller någon du sett på gatan.

Maria Corina Machado, jag önskar dig fred och välgång – något som mänskligheten och de folk som lever i fattigdom, konflikter, krig och hunger så innerligt behöver. Detta öppna brev är skrivet för att dela några reflektioner med dig.

Din utnämning till Nobels fredspris, tilldelad av Nobelkommittén, kom som en överraskning för mig. Det väckte minnen av kampen mot diktaturerna på vår kontinent och i mitt land – militärdiktaturer som vi uthärdade från 1976 till 1983. Vi stod emot fängelser, tortyr och exil, med tusentals försvunna, kidnappade barn och de fruktansvärda dödsflygningarna, som jag själv överlevde.

År 1980 tilldelades jag Nobels fredspris. Det har nu gått 45 år, och vi fortsätter att arbeta i de fattigas tjänst och tillsammans med Latinamerikas folk. Jag tog emot den ärofyllda utmärkelsen i deras namn – inte för priset i sig, utan för det gemensamma engagemanget i kampen och hoppet om att bygga en ny gryning. Fred byggs dag för dag, och vi måste vara konsekventa mellan ord och handling.

Vid 94 års ålder är jag fortfarande en lärling i livet och din hållning och dina sociala och politiska beslut väcker min oro. Därför sänder jag dig dessa tankar.

Venezuelas regering är en demokrati med sina ljus och skuggor. Hugo Chávez visade vägen för folkets frihet och suveränitet och kämpade för kontinentens enighet – ett uppvaknande för det Stora fosterlandet. USA attackerade honom ständigt, eftersom det inte kan tillåta att något land på kontinenten lämnar dess inflytelsesfär och koloniala beroende. USA fortsätter att betrakta Latinamerika som sin ”bakgård”. Blockaden mot Kuba, som har pågått i mer än 60 år, är ett angrepp på folkens frihet och rättigheter. Det kubanska folkets motstånd är ett exempel på värdighet och styrka.

Jag förvånas över hur starkt du klamrar dig fast vid USA. Du måste veta att USA inte har allierade eller vänner – bara intressen. De diktaturer som infördes i Latinamerika var ett resultat av dess dominanspolitik och förstörde livet och den sociala, kulturella och politiska strukturen hos folk som kämpade för sin frihet och självbestämmande. Folken har stått emot och kämpat för rätten att vara fria och suveräna – och inte en koloni under USA.

Regeringen under Nicolás Maduro lever under hot från USA och dess blockad. Bara ha i åtanke USA:s flottstyrkor i Karibien och hotet om invasion av ditt land. Du har inte sagt ett ord om detta – eller så stöder du stormaktens inblandning mot Venezuela. Det venezolanska folket är redo att bemöta hotet.

Maria Corina, jag frågar dig: varför bad du USA att invadera Venezuela? När du fick beskedet om Nobels fredspris dedikerade du det till Trump – angriparen av ditt land, som ljuger och anklagar Venezuela för narkotikahandel. En lögn lika grov som den George Bush spred när han anklagade Saddam Hussein för att ha ”massförstörelsevapen” – ett svepskäl för att invadera Irak, plundra landet och orsaka tusentals offer, kvinnor och barn. Jag var i slutet av kriget i Bagdad, på barnsjukhuset, och såg förstörelsen och döden orsakad av dem som utger sig för att vara frihetens försvarare. Den värsta formen av våld är lögnen.

Glöm inte, Maria Corina, att Panama invaderades av USA, vilket orsakade död och förstörelse för att gripa en före detta allierad – generalen Noriega. Invasionen lämnade 1 200 döda i Los Chorrillos. Idag försöker USA återigen ta kontroll över Panamakanalen. Det är en lång lista av interventioner och smärta i Latinamerika och världen, orsakad av USA. De öppna ådrorna i Latinamerika fortsätter att blöda, som Eduardo Galeano skrev.

Jag är bekymrad över att du inte har tillägnat Nobelpriset ditt folk, utan Venezuelas angripare. Jag tror, Maria Corina, att du måste reflektera och förstå var du står – att du är en bricka i USA:s koloniala spel, underkastad dess dominansintressen. Vilket aldrig kan vara till ditt folks bästa. Som oppositionsledare mot Maduro-regeringen skapar dina ställningstaganden och val stor osäkerhet. Du tar till det värsta när du ber USA att invadera Venezuela.

Det viktiga är att komma ihåg att fred kräver styrka och mod, för ditt folks bästa – ett folk jag känner och älskar djupt. Där det tidigare fanns kåkskjul på bergsluttningar, där människor överlevde i fattigdom och misär, finns idag värdiga bostäder, hälsa, utbildning och kultur. Folkets värdighet kan inte köpas eller säljas.

Maria Corina, som poeten säger: ”Vandrare, det finns ingen väg, vägen skapas genom att gå”. Nu har du möjlighet att arbeta för ditt folk och bygga fred, inte provocera fram mer våld. Ett ont löses inte med ett större ont – då har vi bara två onda ting och aldrig en lösning på konflikten.

Öppna ditt sinne och hjärta för dialog, gå ditt folk till mötes. Töm våldets kruka och bygg fred och enighet för ditt folk, så att frihetens och jämlikhetens ljus kan tränga in.