Sjömannen och fiskaren Charlie Andreasson från Styrsö bodde i Gaza året 2013-14. Han arbetade med att renovera en fiskebåt som skulle trotsa blockaden inifrån. Sabotage och bomber sänkte båten, men Charlie Andreasson blev kvar under bombningarna av Gaza 2014. Varje månad publicerar vi ett utdrag ur hans Dagbok från Gaza, som ger en bild av Gaza för tio år sedan.

December och dags för bönderna i Gaza att så. Men för dem med åkrar i närheten av den israeliska gränsen är det förenat med livsfara, och mycket riktigt möttes vi av beskedet att en artonårig pojke blivit skjuten en timme tidigare när han skulle vittja fågelnät här i Khuza´a i södra delen av Gaza. Att sälja småfåglar kan ge några kronor, men gör också jägarna till byten. Den här pojken hade tur, för honom räckte det med ett sjukhusbesök för en dag.

En artonårig pojke sköts för en timme sedan när han skulle vittja fågelnät här i Khuza´a i södra delen av Gaza. Att sälja småfåglar kan ge några kronor, men gör också jägarna till byten för den israeliska armén.

Att vår närvaro och våra gula västar är önskvärda går inte att ta miste på, och utan några direktiv tar sig några av oss upp på traktorerna som skydd för förarna medan resten ställer sig i en rad mellan åkern och separationsstängslet mot Israel. Här låg åkrarna förr insprängda mellan stora fält av oliv- och citrusträd, men allt är sedan länge skövlat av israeliska bulldozrar, och inget skuggar längre det oskyddade landskapet. Nu går här endast att så vete, den gröda som klarar sig bäst utan skötsel.

De åkrar som skall plöjas är inte stora, och allt efter att vi avverkar dem kommer vi också allt närmare stängslet. Vi ser tagg- eller skärtråden som ligger utrullat i stora cirklar längs med stängslet, ser tornen med maskingevären, de stora jordhögarna och stridsvagnarna som kommer fram bakom dem, militärjeeparna som stannar till några ögonblick innan de fortsätter. Men vi ser också de gröna åkrarna bakom allt detta, där konstbevattning är tillåten. Kontrasten är stor.

Närmare och närmare stängslet tar vi oss. Det sitter fortfarande aktivister med gula västar på traktorerna, men vi andra står inte längre på en rad. Vi är nu för nära gränsen så vi går alldeles intill dem som sår för hand. Skulle se lustigt ut i vilken annan del av världen som helst, men här är det dödligt allvar. Kanske 70 – 80 meter från stängslet, och här är marken helt uppkörd av bulldozrar och stridsvagnar. Djupa spår av larvfötter överallt, några av dem gjorda tidigare i veckan får vi veta. Här klarar inte traktorerna av att plöja och bönderna försöker inte heller. Och de kan endast hoppas att de israeliska soldaterna inte kommer att
köra sönder åkrarna och plöja ner vetet innan de hinner skörda; de har hänt förr och lär hända igen.

Vi är färdiga för dagen och tar oss därifrån utan att en enda kula avlossats. Men jag hittar en i marken, en som inte hittat sitt mål, och visar upp min israeliska souvenir. Men det är ingen som reagerar nämnvärt, någon slår ut med armen över åkrarna; det finns gott om olika sorters avfyrad ammunition här.

Och jag försöker sätta mig in i hur soldaten som sköt pojken tidigt under morgonen resonerade. Vad som fick honom att skjuta. Kände han att gjorde sin plikt, trodde han att han undanröjde ett potentiellt hot mot staten Israel? Fick han en klapp på axeln av sitt befäl, ryggdunkningar av sina kamrater på logementet? Och när han kommer hem, blir han då serverad sin favoriträtt av sin stolta mor, och kommer hans far att öppna det förbjudna skåpet för att bjuda sin son på något starkt nu när han blivit en man?

Men framför allt funderar jag på vad som får dem att tro att bönderna som sår för hand verkligen är det hot som tvingar soldaterna att skjuta mot dem. Vad som gör dem så rädda att de tar skydd i skottsäkra bevakningstorn eller i stridsvagnar. Hur staten Israel kan skyddas genom att köra sönder palestiniernas åkrar och förstöra deras grödor. Hur man kan få en hel nation att tro att dessa bönder är ett hot mot deras existens. Jag förstår det inte. Men jag förstår att vår närvaro kan innebära skillnaden mellan liv och död.