Även om Karl Marx dog för 142 år sedan tycks hans tänkande envist vägra att dö. Nya generationer behöver hans verktyg för att förstå den kapitalism som formar våra liv. Nu kommer en ny svensk antologi, Samtida marxistisk teori – Daniel Ankarloo har läst den.

43 svenska och andra nordiska forskare, debattörer och aktivister har tillsammans producerat en bok med korta översikter av 37 olika tänkare under titeln Samtida marxistisk teori. (Evelina Johansson Wilén, Lotte Schack, Carl Wilén & Johan Örestig Kling (red.), Daidalos Förlag)

Boken har nu publicerats som ett verk på över 450 sidor – och är både till sitt innehåll, sin ambition och sitt utförande något av ett event för den svenska och nordiska marxismen.

Läsaren serveras ett veritabelt smörgårdsbord av godbitar inom den internationella marxistiska idéutvecklingen under de senaste 50 åren. Tankar från världskändisar inom traditionen som Samir Amin, Terry Eagleton, David Harvey, Antonio Negri, Immanuel Wallerstein och Slavoj Zizek presenteras överskådligt tillsammans med redogörelser från andra mindre kända representanter för marxistiskt tänkande. Ett antal av dem hade jag knappt hört talas om – och det trots att jag betraktar mig som någorlunda insatt i ämnet. Här finns alltså en hel del att hämta både för novisen och den mer bevandrade.

Samtida marxistisk teori har nu publicerats som ett verk på över 450 sidor – och är både till sitt innehåll, sin ambition och sitt utförande något av ett event för den svenska och nordiska marxismen.

Bokens 37 kapitel presenterar på 10–12 sidor vardera centrala idéer och teman i de olika tänkarnas utveckling. Strategin kan tyckas riskabel i det att man efter läsningen skulle kunna stå kvar med ett splittrat och snuttifierat intryck av marxistiskt tänkande. Men i en synnerligen välskriven inledning lyckas redaktörerna hålla ihop de separata inläggen till en helhet.

Bokens inlägg följer ett antal teman: ekomarxismen, teorier om geografi och plats, frågan om kapitalismens historiska ursprung, klass, kapitalismens kultur och ideologi, Marx kritik av den politiska ekonomin, imperialism och rasism, frågor om rättsstaten och demokratins plats och funktion i kapitalismen, frågor om social reproduktion och kvinnoförtryck i kapitalismen, den ”värdeformsteoretiska” metodansatsen, statens roll och, slutligen, frågan om de motstånd mot kapitalismen som för marxisten är en nödvändighet för att förverkliga ”utopin” om ett helt annat samhälle än det nuvarande.

Redaktörerna, och de respektive författarna av de olika kapitlen i boken, antar den pedagogiska utmaningen att presentera marxistisk teori på ett så överskådligt och inspirerande sätt som möjligt i ett historiskt tillstånd där, som det står i inledningen, ”det finns ett begär efter marxistiska analyser och verktyg” men där grunderna i marxismen inte ”traderats från den generation som vände sig bort från marxismen till den generation som nu tolkar och handlar i världen och som identifierat den marxistiska teorin som viktig i detta arbete”.

En ICA-handlare kan fortfarande använda en osåld varas bruksvärde, till exempel äta en osåld banan. Men ändå förlorar ICA-handlaren pengar på bananer som förblir osåld.

Och författarna lyckas genomgående så utomordentligt väl att anta denna pedagogiska utmaning – i detta överförande av marxistiskt tänkande till nästa generation – att jag avhåller mig från att kommentera något eller några av inläggen specifikt. Alla kapitel förtjänar att nämnas. Och därmed inget specifikt av dem.  Här finns således något för alla nyfikna läsare.

Och om jag själv ska framhäva något som extra intressant fastnar jag för de kritiska perspektiv om medborgarskap, demokrati, rättsstat och folkrätt som under de senaste åren, både internationellt och även här i Sverige, har utarbetats utifrån marxistiska perspektiv, vilka förtjänstfullt presenteras. Här finns mycket vetande att erövra.

Om jag ändå skulle påpeka någon svaghet gäller det presentationen av den grundläggande begreppsapparaten i Marx kritik av den politiska ekonomin. Av de 37 teoretiker som boken redogör för är endast tre, eller med en välvillig tolkning fyra, ekonomer, som direkt har utvecklat Marx ekonomisk-teoretiska kritik av det varuproducerande samhället. Det gäller Martha Campbell, Moishe Postone, Anwar Shaikh och den tyske statsvetaren Michael Heinrich, vars respektive teorier presenteras i boken på föredömligt vis.

Av de 37 teoretiker som boken “Samtida marxistisk teori” redogör för är endast tre, eller med en välvillig tolkning fyra, ekonomer. Med undantag för Shaikh är dessa ekonomer företrädare för den tolkning av Marx värdeteori om varan som kallas värdeformsteorin, vars idé om varan är problematiskt.

Med undantag för Shaikh är dessa ekonomer företrädare för den tolkning av Marx värdeteori om varan som kallas ”värdeformsteorin”. Det ger upphov till två avgörande problem. Det ena är att den teoretiska mångfalden inom den internationella moderna idéutvecklingen av marxistisk ekonomisk teori reduceras till ett enda av dessa perspektiv.

Det andra är att just värdeformsteorins begrepp om varan – inte minst så som det framställs i boken, i relation till Heinrichs teorier – är problematiskt. Ett påstående som att ”varorna inte har värde i sig själva före bytet, de är noga räknat inte alls varor utan produkter […] med bruksvärden, men ännu inte varor med värde”, förvirrar mer än det klargör.

För själva idén att en varas värde inte uppstår i och med det arbete som producerar varan – utan först uppstår när varan byts, i tid, efter det, grundar en tolkning av värdeteorin som är svårförenlig med Marx egen ekonomikritik.

Marx visar i Kapitalet att varan, det han kallar kapitalismens ”elementarform”, består av tre sociala relationer. Dessa beskriver han med begreppen bruksvärde, bytesvärde och värde. Varans bruksvärde är dess kvalitativa relation till den sociala, mänskliga naturen. Kort sagt, varans förmåga att uppfylla våra sociala, mänskliga behov. Bytesvärde är varans kvantitativa relation till andra varor på en marknad. Värde är varans relation till det faktum att den är producerad av mänskligt arbete i alienerad, abstrakt form.

Även andra vardagsfenomen i kapitalismen blir svåra att förklara med en teori som kopplar varans existens till utbytet och inte produktionen av den, till exempel det faktum att butiker och fabriker har varor på lager.

Utifrån det faktum att värdet i varan har sin grund i produktionen, konstaterar Marx följande: ”Varornas värde är framställt i dess pris, innan de träda in i cirkulationen, alltså förutsättning och icke resultat av densamma. […] Cirkulationen eller varuutbytet skapar intet värde”. ¹ Så jag vill bestämt hävda att Marx Kapitalet som helhet bygger på en värdeteori som står i stark kontrast till en tolkning som påstår att han menade att en vara inte har ett värde före utbytet.

Men det blir även svårt att förstå den kapitalistiska varuproduktionen om vi säger att en vara inte har värde (utan blott är en produkt med bruksvärde) före utbytet. En sådan teori är nämligen svår att förena med enkla vardagsfenomen i kapitalismen.

Det som definierar värdeformen är alienerat arbete, det att varan som utgångpunkt produceras som en produkt till salu. Det skiljer varan från andra arbetsprodukter, till exempel det rena porslinet efter disken här hemma, som inte är till salu. Men det skiljer också varan från sålda varor. Ett varuhus består således av varor till salu, som inte har sålts ännu. Varuhuset består varken av sålda varor eller blott produkter med bruksvärden, vilket värdeformsteorin verkar hävda.

Som Marx själv beskriver det i citatet ovan: en vara till salu på butikshyllorna har ett värde framställt i pris redan innan någon köper den. Det är förutsättningen för att man ska kunna köpa den för en viss summa pengar och inte en annan.

Även andra vardagsfenomen i kapitalismen blir svåra att förklara med en teori som kopplar varans existens till utbytet och inte produktionen av den, till exempel det faktum att butiker och fabriker har varor på lager. Liksom det faktum att osålda varor inte är ett förlorat bruksvärde men ett förlorat värde för varuägaren. En ICA-handlare kan fortfarande använda en osåld varas bruksvärde, till exempel äta en osåld banan. Men ändå förlorar ICA-handlaren pengar på bananer som förblir osålda.

Även om en begreppsdiskussion om varans natur kan verka som en rent semantisk fråga är den trots allt central. Framför allt i ljuset av att ett avgörande hinder för Marx ekonomikritik i samhällsdebatten är att den ofta stöter på två alltför lättvindiga invändningar mot den.

Den ena är att Marx teori påstås vara logiskt inkonsekvent. Den andra är att hans värdebegrepp inte har något vettigt att tillföra en förståelse av kapitalismens ekonomiska funktionssätt, vilket skulle göra allt vidare arbete med teorin dödfött från början.

Men det är i sig talande för den höga kvaliteten i ’Samtida marxistisk teori’ som helhet, att den enda kritikpunkt jag i sammanhanget kan sätta fingret på som svaghet är framställningen av Marx värdeteori.

Som svar på just de utmaningarna är en framställning som gör Marx ekonomikritik mer ambivalent än konsekvent inte så lyckad. Inte minst eftersom denna tolkning samtidigt verkar ha svårt att begreppsliggöra det basala faktumet att osålda varor, med både värde och pris, är kapitalismens grundläggande existensvillkor.

Men det är i sig talande för den höga kvaliteten i Samtida marxistisk teori som helhet, att den enda kritikpunkt jag i sammanhanget kan sätta fingret på som svaghet är framställningen av Marx värdeteori. Så inget av det som sagts ovan ska skymma sikten för att den här boken, den kan bara varmt rekommenderas.