Unga, medvetna och frigjorda hemmafruar har gjort entré på sociala medier och i den svenska debatten. De avvisar arbetsliv och konsumtionshets till förmån för hem och barn. Vi befinner oss i en omsorgskris och när feminismen inte erbjuder några alternativ annat än Girl boss eller Soft girl är behovet av självkritik akut, skriver Veronica Flyman.

Fenomenet Soft girls har varit hett i den svenska kulturdebatten. Soft girls är unga kvinnor som omfamnar och anammar så kallade ”mjuka värden”: de värnar om ett vackert hem, tar hand om barnen, kanske odlar sina egna grönsaker och lagar mat från grunden. Men framför allt och mest kontroversiellt: En Soft girl låter sig, så långt det är möjligt, försörjas av sin manliga partner. Många Soft girls gör dessutom content av sin livsstil på sociala medier.

Det offentliga samtalet har präglats av bristande samhällsanalys, vilket jag lyfte i en debattartikel i januari.¹ I kulturdebatten har kvinnorna framställts som okunniga och mycket av kritiken har riktats mot deras åsikter, perspektiv och livsval: Hur kan det vara möjligt, i ett av världens mest jämställda länder, att kvinnor vill försörjas av en man? Ska vi verkligen resa tillbaka i tiden, när kvinnor äntligen har möjligheten att själva bestämma över sina liv?

I en krönika från 2024 skriver exempelvis Gudrun Schyman att Soft girls pekar på ett behov av feministisk folkbildning – om att ekonomisk självständighet är en nödvändig förutsättning för jämställdhet – som ett svar på glorifieringen av konservativa könsroller.² Men Soft girls illustrerar inte i första hand ett bristfälligt feministiskt medvetande eller en längtan efter konservativa ideal. Fenomenet pekar ut ett annat problem: de former av feminism som sedan 1980-talet har dominerat i Sverige och i västvärlden – liberalfeminismen och dess mer radikaliserade, nyliberala tolkning –erbjuder inga verkliga lösningar utifrån kvinnors konkreta levnadsvillkor. Tvärtom utgör de ett direkt hinder.

Fenomenet soft girls illustrerar det kapitalistiska samhällets oförmåga att skapa villkor där omsorgen kan vara fri, ömsesidig och gemensam. De söker en plats där livet får vara mjukt och där kärlek och omsorg inte undervärderas till förmån för prestation och karriär.

För många kvinnor framstår ekonomisk självständighet och omsorgen om nära och kära som en motsättning. Det är inte konstigt att både soft girls och deltidarbetande kvinnor prioriterar det senare. För män har det aldrig utgjort en konflikt på samma sätt, de har alltid kunnat förena arbete med familj, eftersom kvinnor axlat omsorgsansvaret. Fenomenet soft girls illustrerar det kapitalistiska samhällets oförmåga att skapa villkor där omsorgen kan vara fri, ömsesidig och gemensam. De söker en plats där livet får vara mjukt och där kärlek och omsorg inte undervärderas till förmån för prestation och karriär. Men så länge kärlek och omsorg hålls instängda i hemmet, kommer varje försök till kvinnlig frigörelse att ske på kapitalets – och männens – villkor.

Kvinnor förväntas anamma maskulina ideal
Vi befinner oss i en samtida omsorgskris: samhällets oförmåga att möta befolkningens omsorgsbehov. Verklighetsfrånvända krav ställs på kvinnor: de förväntas leva upp till en form av självständighet präglad av karriärmässigt självförverkligande, samtidigt som ingenting egentligen har förändrats vad gäller omsorgsarbetets könsordning under de senaste decennierna. Jämställdhetsmyndigheten menar att fenomenet soft girls bör förstås i ljuset av dagens prestationssamhälle och är inte helt fel ute, även om analysen är ytlig.³

Frigjord kvinna har kommit att stavas girl boss: en hårt arbetande, karriärdriven kvinna som inte är rädd för att ta plats. En riktig tjejchef.

Marknadens värden har trängt in i samhällets alla vrår. Jämställdhetspolitiken är inget undantag. Jämställdhet mellan könen mäts i marknadens termer: kvinnor ska ges möjligheter att vara företagsamma entreprenörer, karriärister, företagsledare och konsumenter på samma villkor som män. Representation har blivit nyckelord, där bristande jämställdhet exempelvis förstås som att majoriteten av företagsledare är män. Reduceringen av jämställdhet till representation överskrider det politiska spektret och delas av partier både till höger och vänster. Frigjord kvinna har kommit att stavas Girl boss: en hårt arbetande, karriärdriven kvinna som inte är rädd för att ta plats. En riktig tjejchef.

Den marxistiska filosofen Nancy Fraser kallar detta fenomen – där progressiva värden smälter samman med nyliberalismen – för just, progressiv nyliberalism.⁴ Hennes kritik är tydlig: denna utgör ingen lösning på kapitalismens återkommande omsorgskriser. Tvärtom riskerar den att fördjupa dem. Det nyliberala jämställdhetsidealet – en förlängning av liberalfeminismen – är i grunden fientligt mot omsorgsarbetet. Det sätts i parentes till förmån för manliga värden: instrumentalitet, profit och autonomi. Samtidigt som kvinnor förväntas anamma maskulina ideal, förväntas inte motsvarande av män –att ta det ansvar som krävs när det gäller hushållsarbete, relationer och anhörigas välbefinnande.

Kvinnors frihet handlade om tillgång till den offentliga sfären. De skulle befrias från hemmet och delta i utbildning, arbete och politik. Vad som skulle ske med omsorgsarbetet gavs inget egentligt svar på.

När de tidiga liberalfeministerna formulerade sina politiska mål betraktades omsorgsarbetet som ett direkt hinder för kvinnlig frigörelse. Kvinnors frihet handlade om tillgång till den offentliga sfären. Kvinnor skulle befrias från hemmet och ges möjlighet att delta i utbildning, arbete och politik. Vad som skulle ske med omsorgsarbetet gavs inget egentligt svar på.

Idag har detta motstånd mot omsorg dragits till sin spets. Inte nog med att kvinnor förväntas vara fullvärdiga marknadssubjekt – samtidigt urholkas den offentliga välfärden, och omsorgsarbetet förläggs i allt högre grad till en profitdriven marknad. Resultatet blir ett växande omsorgsglapp: en allt större diskrepans mellan samhällets omsorgsbehov och förmågan att tillgodose det. Sociologen Arlie Russell Hochschild sammanfattade kvinnors villkor i kapitalismen med den träffsäkra formuleringen: “kvinnors arbete tar aldrig slut. Efter en dag på jobbet börjar dagens andra arbetspass när de kommer hem”.⁵

Inget samhälle kan existera utan omsorgsarbete, som också kallas socialt reproduktionsarbete. Men det genererar ingen profit och står därmed utanför kapitalets logik. Ur kapitalägarnas perspektiv tar det reproduktiva arbetet bara tid och energi som de hellre ser ägnas åt lönearbetet. På grund av denna motsättning urholkas ständigt förutsättningarna för att vi ska kunna ta hand om varandra på ett meningsfullt sätt. Kapitalismen tenderar därför att gång på gång producera den typ av omsorgskriser som vi ser idag.⁶

Många kvinnor riskerar utmattning, särskilt de som saknar nätverk. Välbeställda kan förlägga omsorgsarbetet på andra, fattigare kvinnor medan andra går ner i arbetstid vilket får förödande konsekvenser för lön och pension. Slutligen finns detta nygamla alternativ: att avvisa yrkeslivet, ägna sig åt familjen och hemmet: Soft girls.

Konsekvenserna är flera. Många kvinnor riskerar utmattning, särskilt de som saknar anhöriga och nätverk att dela omsorgsbördan med. Välbeställda kvinnor kan å sin sida förlägga omsorgsarbetet på andra, fattigare kvinnor vilka fungerar som exempelvis nannys och städerskor. Andra går ner i arbetstid vilket får förödande konsekvenser för löneutveckling och sedermera pension.⁷ Kvinnor i alla åldrar, oavsett småbarn, förvärvsarbetar mindre än män.⁸ Slutligen finns detta nygamla alternativ: att i så hög utsträckning det är möjligt avvisa yrkeslivet och i stället ägna sig åt familjen och hemmet: Soft girls.

Missriktad antikapitalism
I våras hade jag privilegiet att handleda två kandidatstudenter som skrev en uppsats om soft girls och deras livsval.⁹ I uppsatsen ges nio kvinnor – varav några hellre kallar sig hemmafruar än Soft girls – en röst. Eftersom forskning om fenomenet i princip är obefintlig ger uppsatsen en viktig inblick i deras motivationer.

Ett återkommande mönster framträder: kvinnorna vill undvika den stress och press som andra kvinnor i deras omgivning tycks leva under. Särskilt intressant är att flera inte bara uttrycker motstånd mot feminism, utan också mot kapitalismen och dess samtidiga konsumtionshets samt prestations- och karriäretos – inte minst uttryckt i fenomenet Girl boss. Så här säger en av kvinnorna som citeras i uppsatsen:

“Helt ärligt så behöver vi kvinnor sakta ner lite, förväntningarna på oss kvinnor i dagens samhälle är helt orimliga, vi måste inse att det inte är fysiskt möjligt att göra karriär, jobba 100 % och sen komma hem och ta hand om ett hushåll också … Det förväntas fortfarande mer av kvinnan än vad det gör av männen i ett hushåll, vi måste normalisera att hushållsarbete också är ett jobb och bör inte underskattas”.¹⁰

En annan kvinna hävdar på ett direkt sätt att kapitalismen har lagt beslag på feminismen:

“Jag tror att någonstans på vägen kom kapitalismen in och kapade det som var feminism. Kan man få ut fler i arbete så att staten får högre intäkter och skapar ett större konsumtionssamhälle? … Kan man dessutom göra det under feminismens banderoll är det en bonus! För företagen alltså, inte för kvinnor och familjer”.¹¹

Soft girlsen uppvisar alltså en tydlig medvetenhet om kvinnors levnadsvillkor, men har landat i en lösning som innebär stora risker: ekonomiskt beroende, social isolering, psykisk ohälsa och ökad sårbarhet inför mäns våld.

Soft girlsen uppvisar alltså en tydlig medvetenhet om kvinnors levnadsvillkor, men har landat i en lösning som på individnivå innebär stora risker: ekonomiskt beroende, social isolering, psykisk ohälsa och ökad sårbarhet inför mäns våld. Behov av feministisk självkritik är tydligt. Samtida progressiva rörelser och trender har inte lyckats formulera vare sig en förståelse för, eller lösning på, kvinnors reella problem. I stället har högerkonservativa och reaktionära värden mobiliserats på ett effektivt sätt: återvänd till hemmet, lämna arbetslivet – så slipper du stressen!

Senaste Ungdomsbarometern visar att allt färre unga betraktar jämställdhet som en viktig samhällsfråga. Endast 24 procent definierar sig som feminister – en minskning med tio procentenheter på fyra år – och en växande andel uttrycker en längtan efter mer traditionella könsroller, särskilt när det gäller dejting och romantiska relationer.¹²

För Soft girls är omsorgsarbete i grunden kvinnligt. Tillgivenhet, kärlek och mjuka värden betraktas som naturligt feminina, medan arbete, rationalitet och ledarskap förstås som manliga. Som yin och yang antas kvinnor och män komplettera varandra i sina evigt skilda egenskaper. Detta konservativa kvinnoideal framhåller omsorg som både kvinnligt och privat. På så vis avpolitiseras det reproduktiva arbetet och upphör att betraktas som en samhällelig fråga. I stället blir det den enskilda familjens – eller snarare kvinnans – ansvar. Trots att Soft girl-idealet rymmer en viss kritik av kapitalismen, tjänar det alltså kapitalets intressen: lönearbetet står fortsatt i konflikt med reproduktionsarbetet.

En särskilt svensk sorts hemmafru
Soft girls formulerar sina liv i hemmet och det ekonomiska beroendet som ett aktivt val – vilket i sig är motsägelsefullt när man samtidigt betraktar det som naturligt för kvinnor. En del, trots sitt motstånd mot feminism, beskriver denna valfrihet som ett uttryck för jämställdhet: kvinnor och män är bra på olika saker och kompletterar varandra, och om man då delar upp arbetet utifrån dessa skillnader – varför skulle det vara problematiskt? Så här säger exempelvis Vilma Larsson, en känd soft girl:

“Det är ändå jämställt för vi har olika roller och vi bidrar med olika saker till varandra … Han ger oss trygghet och stabilitet vilket jag tycker att en man ska göra för sin kvinna och i vårt fall är det ekonomiskt, och jag bidrar med det vi kallar för kvinnlig visdom: intuition, femininitet, ett rent och fint hem, massor av kärlek … Och det här tycker jag är en väldigt bra balans som kompletterar oss och gör oss starkare tillsammans”.¹³

Att formulera ett kvinnoideal i termer av valfrihet och jämställdhet illustrerar en grundläggande skillnad mellan soft girls och hemmafrun från mitten av 1900-talet. Hon valde sällan sin situation, och allra minst betraktades hon som sin makes jämlike. Inramningen gör Soft girls till något särskilt svenskt.

Att formulera ett traditionellt kvinnoideal i termer av valfrihet och jämställdhet illustrerar en grundläggande skillnad mellan soft girls och den klassiska hemmafrun från mitten av 1900-talet. Den senare valde sällan sin situation, och allra minst betraktades hon som sin makes jämlike. Denna inramning gör Soft girl-fenomenet till något särskilt svenskt. Dess amerikanska motsvarighet – Tradwives (traditional wives) – grundas i en högerkristen idé om att kvinnan till sin natur är underordnad mannen. Tradwives beskriver inte sina liv i hemmet som ett uttryck för frihet, utan som ett religiöst förutbestämt kall. Kombinationen av Sveriges självbild som världens mest jämställda land och den progressiva nyliberalismen gör att Soft girls kan fomulera sin livsstil på det här sättet. Nyliberalismen har fullständigt tömt den feministiska analysen på reellt innehåll.

Sätt omsorgen i centrum
Det finns ingen exakt siffra på hur stor andel av unga kvinnor som väljer att anamma Soft girl-idealet och möjligheten att som familj eller par leva på en inkomst är ytterst är en klassfråga – de allra flesta har inte de ekonomiska förutsättningar som krävs. Ändå är de konservativa tendenserna bland unga djupt oroväckande. Grundproblemet är inte hur många unga kvinnor som faktiskt fullt ut lever ett liv som Soft girls, utan snarare att denna levnadsform framstår som rimlig alls.

Kombinationen av Sveriges självbild som världens mest jämställda land och den progressiva nyliberalismen gör att Soft girls kan fomulera sin livsstil på det här sättet. Nyliberalismen har fullständigt tömt den feministiska analysen på reellt innehåll.

Vad kan vi då formulera för alternativ? Det mest uppenbara svaret ligger hos männen – att avkräva dem det omsorgsansvar som är nödvändigt för att kunna leva jämställt på riktigt. Viljan verkar dock saknas hos män som kollektiv. De senaste hundra åren har mönstret varit tydligt: singelkvinnor är genomgående lyckligare och mer tillfredsställda med livet än kvinnor i relationer. Många kvinnor i relationer med män vittnar om en ojämlik arbetsbörda som tär på fysisk och psykisk hälsa. De feministiska rörelserna under 1900-talet och fram till idag verkar endast ha bidragit till marginella framsteg när det gäller den könade arbetsdelningen i hemmet och i nära relationer.

Men kanske ligger inte svaret i omsorgsarbetet självt, utan i det som ständigt står i konflikt med det – lönearbetet. Sociologen Roland Paulsen påpekar att trots att produktiviteten har fördubblats sedan 1970-talet, så har arbetstiden förblivit oförändrad.¹⁴ Han menar att vi inom kapitalismens ramar skulle kunna arbeta så lite som fyra timmar om dagen och ändå bibehålla samma produktionsnivå som idag. Att halvera arbetsdagen skulle frigöra oceaner av tid och göra oss piggare, friskare och mer närvarande för varandra. Plötsligt skulle lönearbete och omsorg inte framstå som en lika stor konflikt som det idag gör för kvinnor.

Om alternativen står mellan Girl boss eller Soft girl har feminismen misslyckats. I dag, kanske mer än någon gång tidigare i kapitalismens historia, är det akut att formulera ett feministiskt alternativ där omsorgen står som en aktiv motkraft till reaktionära värden.

Lösningen kan aldrig vara att låsa fast kvinnan i hemmet. Men den består inte heller i att glorifiera karriär, prestation och ekonomiskt oberoende som självändamål. Om alternativen står mellan Girl boss eller Soft girl har feminismen misslyckats. I dag, kanske mer än någon gång tidigare i kapitalismens historia, är det akut att formulera ett feministiskt alternativ där omsorgen står som en aktiv motkraft till reaktionära värden. Låt mig därför formulera ett tredje alternativ: ett feministiskt projekt som placerar omsorgen i centrum och ser den för vad den är – varken ond, god eller naturligt kvinnlig, utan samhällsbärande. När omsorgen erkänns som det som håller samhället vid liv blir verklig frihet möjlig.