I den lilla staden Perquenco i södra Chile bär omkring 1 procent svenska efternamn som Karlsson, Svensson och Johansson. Det är stulna barn som getts svenska efternamn i väntan på adoption – men som aldrig avregistrerats från chilensk folkbokföring. I senaste valet kunde Chileadoptions Anna Bohrn själv bevisa hur svenska medborgare, som aldrig varit i Chile sedan adoptionen – markerades ha röstat i val.

Under hösten arbetade föreningen Chileadoption med att uppmärksamma de växande problemen kring våra identiteter i Chile. Många adopterade har fortfarande flera registrerade identiteter, något som i praktiken innebär att en och samma person kan få ut flera pass och vara folkbokförd både i Chile och Sverige – under olika namn.

Detta har den chilenska ambassaden, liksom svenska UD, fått kännedom om. Företeelsen strider mot grundläggande lagar och rättsprinciper.

Inför valet den 16/11 beslutade vi att begära ett möte med myndigheterna i Chile för att få insyn i hur många adopterade som fortsatt finns kvar i röstlängderna, trots att vi lämnat landet som barn och aldrig återvänt i myndig ålder. Röstlängderna hade kunnat ge en indikation på hur många som faktiskt förts ut ur landet under diktaturen – en fråga som fortfarande saknar officiella svar.

Många adopterade har fortfarande flera registrerade identiteter, något som i praktiken innebär att en och samma person kan få ut flera pass och vara folkbokförd både i Chile och Sverige – under olika namn.

Men på mötet blev det snabbt tydligt att motståndet var stort. Myndigheterna hävdade sekretess och nekade oss tillgång till listorna. Samtidigt insåg vi att röstlängderna, i fel händer, skulle kunna användas – eller säljas. Detta diskuterades kort efter mötet i oktober, som en oroande men ändå teoretisk möjlighet.

Därför beslutade organisationen Nos Buscamos (Vi letar efter oss själva) att bevaka ett av de kontor där vi vet att över 300 svenska namn registrerades: Perquenco. En liten stad i södra Chile med cirka 32 000 invånare – där omkring 1 procent bär svenska efternamn som Karlsson, Svensson och Johansson.

Gemensamt för dessa namn är att de alla registrerats som föräldralösa “hittebarn” av socialsekreterare, därefter försetts med svenska namn och sedan försvunnit ur alla chilenska system i och med att vi adopterades utomlands. Ingen av oss har röstat, gått i skolan eller återvänt för att “vara folkbokförd”. Vi lämnade landet – och återkom inte.

Den 16 november – misstanken bekräftas
På valdagen den 16/11 stod Nos Buscamos i vallokalen i Perquenco för att bevaka processen. Under endast 15 minuter såg man hur namn ströks och markeringar gjordes i böckerna. Ett av dessa namn stack ut:

David Pekkeri Karlsson, född 1977 – markerad som närvarande och röstande.

Misstanken vi burit på blev plötsligt konkret.

David har aldrig varit tillbaka i Chile sedan sin adoption. Han hade ingen aning om att han fortfarande var skriven i landet – än mindre att någon använt hans identitet för att rösta. Han trodde, liksom de flesta av oss, att allt avslutats när han lämnade landet som spädbarn.

Teamet på plats började då söka i listorna efter fler namn – bland annat efter mig, Anna Bohrn. När de ställde frågor blev de omedelbart utkastade, vilket dokumenterades på film.

Identiteterna vi förlorade används nu igen
Att upptäcka att våra personnummer – om än falska identiteter – används i ett nationellt val skapar både huvudvärk och förtvivlan. Det visar ännu en gång att vi, trots årtionden av kamp, fortfarande utsätts för övergrepp.

Det väcker frågor som ingen myndighet hittills har besvarat:

• Är detta ett system?
• Vem använder våra identiteter – och i vilket syfte?
• Har våra namn sålts? Av vem?
• Hur korrumperat är systemet när barn som lämnade landet för 40–50 år sedan plötsligt “röstar”?
• Hur många av oss – av de cirka 50 000 barn som fördes ut ur Chile mellan 70- och 90-talet – har utnyttjats i detta val?

Frågorna är många. Sorgen ännu större.

Och kanske den mest smärtsamma av alla:

Vem kan vi egentligen lita på?