Just när Sverige fick bli med i NATO-klubben ser USA ut att vara på väg någon annanstans. Vad beror det på? En pusselbit är den nya typ av höger som växer fram i USA och Argentina – och som kan vara på väg till makten i stora delar av Europa. Redan har Europas länder övergett sina grundläggande värderingar, skriver Göran Therborn.

Just när den svenska borgerligheten nått sitt utrikespolitiska mål efter Stalingrad, att bli adopterad av Onkel Sam, spricker den atlantiska alliansen mellan Europa och USA. I sitt tal till firandet av Nazitysklands krossande sade Tysklands president socialdemokraten Steinmeier att Rysslands ”aggression” och USA:s ”brytning med sina värderingar” skapat en ny epok.

I själva verket är Tyskland det land som tydligast övergivit ena hälften av sina värderingar, hälften om demokrati och mänskliga rättigheter, genom sitt aktiva stöd, med vapen och ammunition, till folkmordet i Gaza. Den andra hälften, att alltid försvara staten Israel, har man hållit fast vid, och använt för att inskränka yttrandefriheten. USA under Trump har förvisso ändrat politik, men USA förefaller nog förbli mer trogen sina grundläggande värderingar än Tyskland. 1925 deklarerade USA:s president Calvin Coolidge: ” “The chief business of the American people is business.” Hundra år senare gäller det gott också för Trumps Amerika.

I själva verket är Tyskland det land som tydligast övergivit ena hälften av sina värderingar, den om demokrati. Den andra hälften, att alltid försvara staten Israel, har man hållit fast vid.

Har EU kvar några värderingar förutom russofobi? Alla försök – från Holland , Belgien, Irland, Spanien och från EU:s tidigare utrikesminister Josep Borrell -att få EU att agera mot Israels öppet deklarerade syfte att förinta palestinierna som folk har slutat i tystnad och intet. Atlanticismens sammanbrott beror på att den nya radikala högernkom till makten innan den, möjligen, kommer dit i Europa, med t ex Rassemblement National i Frankrike och Reform i Storbritannien.

Den nya radikala högern
Det politiska landskapet i Natoländerna har skakats om genom eruptionen av en ny, militant höger, som inte kommer från den gamla borgerligheten, utan skapats av en udda samling politiska entreprenörer utanför den efterkrigstida keynesianska välfärdsstatskompromissen. Deras grogrund var den arbetarklass och sociala periferi som övergivits av nyliberaliserade socialdemokratier, eurokommunisteer och annan center-vänster som t ex de nordamerikanska Demokraterna. Där fanns en väljarpotential av missnöjda och svikna som så småningom kunde mobiliseras och göra obskyra sekter och mer eller mindre komiska agitatorer till politiska krafter. Det första genomslaget kom i Frankrike. I mitten på l990-talet blev Front National landets största arbetarparti. Sedan har det rullat på. I årets tyska val fick socialdemokraterna 12% av arbetarnas röster, Vänstern 8%, och det högerradikala Alternativ för Tyskland 38%!

Immigration och främlingsfientlighet har genomgående varit en viktig, vinnande politik för den nya högern. Nyliberalismens gurus Friedman, Hayek och Mises var liksom Thatcher var tidiga anhängare av stängda nationsgränser, för att bevara kapitalismens stabilitet. Den internationella migrationen har ökat från l960-talet, av flera skäl med en grundbult av global ojämlikhet. I Europa har de förödande, och i slutändan misslyckade, USA-ledda Natoinvasionerna av Afghanistan, Iraq och Libyen och den mer indirekta militära interventionen i Syrien utlöst den flyktingvåg , som gav bl a tyska AfD och svenska SD en stor stöt uppåt.

I Europa har de förödande, och i slutändan misslyckade, USA-ledda Natoinvasionerna av Afghanistan, Iraq och Libyen och den mer indirekta militära interventionen i Syrien utlöst den flyktingvåg , som gav bl a tyska AfD och svenska SD en stor stöt uppåt.

En annan gemensam nämnare är traditionalistiskt kulturkrig på slagfälten familj ,sex och genus, de enda områden när nyliberalismen ett tag tillät mer frihet och jämlikhet.

Alla de nya högerpolitikerna skaffade sig en plats i solen som systemkritiker, men när politisk makt kommer inom synhåll skiljer sig vägarna. Redan systemkritiken kunde ha olika ekonomisk laddning, av prokapitalistisk individualism, stark i tyska AfD, eller av välfärd bara för infödingar. Det senare valet var nog avgörande för den nya östeuropeiska högern i Ungern och Polen.

I dag kan två markerade utvecklingslinjer urskiljas, bland en uppsjö av varianter och kombinationer… Den ena är europeisk (utan att vara ensam om det) och strävar att bli en integrerad del av ett etniskt rensat system med en någorlunda reglerad kapitalism. Hit hör franska Nationell Samling, som det numera heter, och svenska SD, som drömmer om att bli de Nya Moderaterna.

Den andra är amerikansk och antisystemisk även i regeringsställning, och representeras f n av Trump i USA och Milei i Argentina. Under sin framgångsrika presidentvalkampanj 2023 uppträdde Milei med en motorsåg som symbol för sina antisystemiska förstörelseambitioner. I år skänkte han en såg till Elon Musk som beundran för dennes sågning av USA:s ”administrativa stat”. Med USA:s bestående särställning åtminstone i ”västvärlden” bör man vänta sig Trump som idol också för europeisk och andra kontinenters höger.

Trumpismen är en reaktionär koalition med flera komponenter. Trump (och Milei) strävar efter en rå profitorienterad kapitalism, ohämmad av hänsyn till klimat, hälsa, arbetsplatsrättigheter, konsumentskydd, ojämlikhet. Den är uppbackad av en auktoritär elitism bland high-tech-miljardärerna i Kalifornien som de senaste åren blivit mer uttalad bland dessa herrar som aldrig kan tänka sig tillåta sina anställda att organisera sig fackligt. Till skillnad från Milei är Trump ingen ekonomisk ideolog, utan en affärsman som ser allting i världen som saker som kan köpas och säljas, inklusive Gaza och Grönland.

Trump har ett kontrarevolutionärt omvandlingsprogram som förutom den oreglerade kapitalismen har två andra centrala delar. De kan ses som en läsning av Lenin och Gramsci upp och ner.

Trump har ett kontrarevolutionärt omvandlingsprogram som förutom den oreglerade kapitalismen har två andra centrala delar. De kan ses som en läsning av Lenin och Gramsci upp och ner. Emancipatorerna från kapitalismen blir redskap för kapitalistisk reproduktion och repression. Främst står en transformation av den federala statens sociala karaktär, inte bara genom drastiska nedskärningar utan än mer genom att ställa den direkt under presidentens kontroll och ersätta de lagbundna byråkraterna med trumpistiska lojalister, eller kadrer som man skulle sagt i Sovjetunionen. För det andra har Trumpismen ett program för kulturell hegemoni, med utrensning av olämpliga böcker från offentliga bibliotek, förbud mot forskningsfinansiering av en mängd ämnen, som t ex ”inequality”, ”LGBT”, ”underrepresentation” mm, ett brett program som getts extra skärpa med arresteringar och deportationer av Israelkritiker som ”antisemiter”.

Ragnarök över Nordatlanten: Den nya högerns dödsdrift
Den nya nordamerikanska högern är i stor utsträckning präglad av undergångsvisioner och nihilism. MAGA, ”Gör Amerika stort igen” är för fotfolket, och har knappast något annat konkret innehåll än att skapa mer fabriksjobb i USA. Steve Bannon, som skrev Trumps installationstal 2016, som f n är utanför boxen men fortfarande en populär ideolog, sade 2013. ”Lenin ville förstöra staten, och det är mitt mål också. Jag vill få allting att rasa ner.” Nu gör han bl a reklam för färdiga bunkermåltider, ”My Patriot Supply”.

Miljardärerna som finansierar Trump vill inte ha några klimatregleringar, men köper sig höglänta jordområden på Hawaii eller planerar att flytta till Mars.

Miljardärerna som finansierar Trump vill inte ha några klimatregleringar, men köper sig höglänta jordområden på Hawaii och New Zealand som exits från dömda samhällen, eller som Elon Musk, planerar att flytta till Mars. I sin valkampanj lovade Trump att etablera ett antal ”Freedom cities”, där rika människor kunder lämna det amerikanska samhället, med dess regler och skatter. Senaste tillägget är att göra Gaza till en ”frihetszon”, fritt från palestinier, skatter och lagar.

Den nordamerikanska högerns dödsdrift stimuleras mycket av en fundamentalistisk kristendom, som ser jordens undergång komma och den ”hänförelse” (rapture” det ska bli att lyftas upp i himlen. Se t ex 1. Thessalonikerbrevet 4) För somliga är den pågående förstörelsen av Palestina del av förberedelseprocessen till den stora hänförelsen, när judarna ska omvända sig till kristendomen. Nordamerikansk kultur är trots sekularisering fortfarande indränkt i religiösa kristna föreställningar. Så kan t ex en hårdhudad tech-miljardär som Peter Thiel tala om Greta Thunberg som ”anti-Krist”.

…. och Europas – väntande på det stora kriget
Europa har inte religiösa föreställningar av samma intensitet och omfång som USA. Däremot upplever vi en nypåhittad dyrkan av krigsguden Mars, lanserad från Bryssel, av EU och Nato. EU, som en gång ansågs och påstods sig vara ett fredsprojekt har öppen engagerat sig för en ”krigsekonomi” och utökat sin Kommission med en kommissarie för krig. EU har inte heller gjort det allra minsta, varken för att förhindra ett Ukrainakrig eller för att förhandla fram en fred. Nato, ger sig sig ut som en försvarsallians, men dess enda militära operationer har varit bombningar och invasioner av andra länder – Jugoslavien, Afghanistan, Iraq, Libyen. Organisationen har nu genom sin generalsekreterare proklamerat nödvändigheten av att alla Natos medborgare skaffar sig ett ”war mindset”, en inställning på krig.

Hur den här eftersträvansvärda krigarinställningen hänger ihop med Europas moraliska kollaps, som passivt ser på hur ett folk slaktas och i Tysklands och Storbritanniens fall aktivt men diskret deltar i folkmordet, återstår att reda ut. Avståndet i ”mindset” till Robert Schumans EEC verkar längre än till Andra världskrigets Neuropa. Notervärt är att krigssinnet, ”war mindset” nu inte drivs av den radikala högern, utan av den ”liberala” centern i vid mening. Natos generalsekreterare, som startade kampanjen, Mark Rutte var tidigare liberal premiärminister i Nederländerna.

Notervärt är att krigshetsen nu inte drivs av den radikala högern, utan av den liberala centern i vid mening. Natos generalsekreterare, som startade kampanjen, Mark Rutte var tidigare liberal premiärminister i Nederländerna.

Omkring hälften av befolkningen i USA och EU anser att ett tredje världskrig är sannolikt (mycket eller ganska) inom 5-10 år. Tyska och danska underrättelsetjänster skickar ut återkommande förutsägelser att Ryssland kommer att angripa Europé senast 2028 eller 2030. Mediakören upprepar, antingen att kriget kommer om något år, eller att det har egentligen redan börjat, med bl a cyberattacker och ”påverkansoperationer”.

Tillsammans med den enorma upprustning som Europa nyligen beslutat är de fantasifulla spionrapporterna och de ständiga mediala krigstrummorna fullt kapabla att uppfylla sig själva. Hat och misstro plus mäktiga vapen och otaliga militärbaser ökar risker för krig, av missförstånd, misstag, oreflekterad ”olyckshändelse”.

Ragnarök – och sedan
Tillsammans med den nihilistiska amerikanska högern , förbereder sig den lealösa europeiska ”centern”, som fortsätter sitt intima samarbetet med folkmordet i Gaza, för nästa krig,. Klimatkrisen läggs åt sidan i Europa, och fördjupas och påskyndas i USA. Den rådande politiken för Natolandia mot en avgrund. Den erbjuder två optioner och en tredje möjlighet, eller som båda sammankopplade. Vi ska vara tacksamma för att i ”den fria världen” har vi, åtminstone teoretiskt, möjlighet att välja typ av undergång..

Emellertid, politik är inte ofta förutsägbar. Katastrofer kan vara stora eller små, få eller många kan överleva. De som överlever kan komma ihåg den västtyska kristdemoratins Ahlener Programm från 1947:

”Det kapitalistiska ekonomiska systemet har inte blivit rätt mot det tyska folkets statligas och sociala livsintressen. ” .,., ”Innehåll och mål denna sociala och ekonomiska nyordning kan inte länge vara den kapitalistiska vinst- och maktsträvan, utan enbart vårt folks välgång.”