Dan Jönsson, mångårig konstkritiker på Dagens Nyheter och krönikör i SR, är Parabols nye konstredaktör. Jönsson är sedan tidigare medarbetare i Parabol med texter om bland annat NATO, Cypern och Grönland. Nu tar han över som konstredaktör efter Sonia Hedstrand!

Hej Dan! Välkommen till Parabol! Vad kommer du att fokusera på som konstredaktör?
Kan man fokusera på variation? Det är i alla fall det intryck jag hoppas kunna förmedla – av konsten som ett stort fritt rum med högt i tak. Där det får plats både debatt och kritik, filosofiska essäer, internationella utblickar och presentationer av nya konstprojekt. Och där det ska finnas utrymme för såväl den efterlängtade fördjupningen som för det överraskande och provocerande.

Hur ser du på den svenska konstdebatten idag, vad tycker du saknas?
Jag är inte säker på att det existerar något sådant som “den svenska konstdebatten” egentligen. Ibland blossar det upp något som kanske liknar den, oftast i samband med något verk som lyckats provocera fram en reaktion utanför konstvärlden. Det som saknas är en mer principiell diskussion om hur konstfältet förhåller sig till andra diskussionsytor i samhället – ekonomin, politiken, filosofin. På ett sätt kan man säga att det är en debatt som förs hela tiden, inbäddad i den pågående dagskritiken. Men det vore intressant att kunna ge plats åt den i en mer renodlad form.

Du är aktuell med en ny bok – vad handlar den om?
Den heter “Försök att genomtränga den f-b. nollpunkten” och består av en samling kortare essäer skrivna för radio under en period av drygt tio år. Ämnena varierar, minst sagt – det handlar om allt mellan evighetsmaskiner och piratrepubliker, rättviseteori och atomvapen… Inte så mycket konst, faktiskt. Men precis som att samtidskonsten har blivit en arena för experimentellt, essäistiskt berättande tänker jag mig att essäistiken då och då kan närma sig ett skrivande som är besläktat med den fria konsten. Om just jag lyckas vet jag inte. Men i bästa fall.