Att försvara hemförlossningar är en sak. Att försvara en åtalad barnmorska som bistår riskgraviditeter och utsätter kvinnor och barn för fara är en annan, skriver Helena Brors i replik till Kristina Turner om hemförlossningar.

För att klargöra sakfrågan: detta inleddes med Kristina Turners plaidoyer för den då avstängda och nu även åtalade hembarnmorskan Agneta Bergenheim. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har förbjudit Bergenheim att bedriva barnmorskeverksamhet eftersom hon har utsatt kvinnor och bebisar för livsfara. Oavsett vilken diskussion Turner anser sig ha försökt föra så har hennes utgångspunkt varit att försvara Bergenheims överträdelser mot Socialstyrelsens regelverk.

IVO har förbjudit Bergenheim att bedriva barnmorskeverksamhet eftersom hon har utsatt kvinnor och bebisar för livsfara. Oavsett vilken diskussion Turner anser sig ha försökt föra så har hennes utgångspunkt varit att försvara Bergenheims överträdelser mot Socialstyrelsens regelverk.

I plaidoyern framhölls tesen att Bergenheim hade tystats för att hon utgör ett hot mot ”systemet” (ej närmare presenterat). Lägg därtill nyhednisk jargong om ”samklang mellan kroppar” och ”traditionella samhällen” samt reklam för artikelförfattarinnans egen bok.

Bergenheim har själv sagt till IVO att hon har bistått vid hemförlossning vid flerbördsgraviditet, sätesbjudning, förstfödsel och prematur födsel oavsett avstånd till närmsta sjukhus. Därtill har hon struntat i att kontrollera fosterljud och att suturera bristningar av grad 2.¹ Ett förfarande Turner beskrev som ”tillit till kvinnan framför lojalitet till systemet.”

”Ett så ingripande beslut som att förbjuda en verksamhet bör i regel endast tillgripas när inga andra medel står till buds för att åstadkomma rättelse,” konstaterar IVO något ursäktande i sitt beslut mot Bergenheim. Ett beslut som enligt Turner inte handlar om medicinsk säkerhet, ”utan om vem som äger kvinnans kropp.”

Nu när Turner har fått mothugg försöker hon låta saklig och låtsas som att hon aldrig har förfäktat Agneta Bergenheims förseelser.

Nu när Turner har fått mothugg försöker hon låta saklig och låtsas som att hon aldrig har förfäktat Agneta Bergenheims förseelser. Plötsligt gäller debatten endast lågriskkvinnor med strukturerade överföringsrutiner – raka motsatsen till de föderskor som regelvidrigt har fått åtnjuta Bergenheims ”andliga infrastruktur”.

Debatter fungerar inte så. Man kan inte äta kakan och ha den kvar genom att ena stunden hylla en vägran att ingå i vårdapparaten och nästa förorda ”fungerande samverkans- och överföringsrutiner”. ”Evidensbaserad” och ”själslig tillväxt” är ömsesidigt uteslutande.

Om man som Kristina Turner tycker att hembarnmorskor står över tillsynsmyndigheters beslut kan man inte presentera tillsynsmyndigheters beslut mot övrig förlossningsvård som argument mot sagda förlossningsvård.

Att barnmorskor måste följa Socialstyrelsens riktlinjer för att bli legitimerade av Socialstyrelsen är inte en motsägelse i någon som helst bemärkelse. Det strider inte mot någon FN-konvention. Man kan lika gärna säga att det råder ett ”etiskt glapp” mellan cancerpatienters rätt till självbestämmande och legitimerade läkares rätt att skriva ut recept på aprikoskärnor.

Vissa friföderskor är högutbildade. Det har inte hindrat dem från att fatta erbarmligt korkade förlossningsbeslut. Varken hög utbildning eller intelligenskvot gör en automatiskt till hälsoexpert.

Visst har jag bemött Turners argument. Hon resonerade att föderskor är beslutskompetenta människor som bör föda ”ostört, i trygghet, med människor (de) litar på” och inte ”bli förlösta och kontrollerade”. Som stringent svar skildrade jag en radda katastrofer som skett till följd av att kvinnor hade fött på ett sätt de själva hade upplevt som tryggt och autonomt istället för att bli förlösta i sjukhusmiljö.

Kvinnorna jag exemplifierade med hade inte drivits till att friföda i desperat brist på av ”systemet” legitimerade barnmorskor. De hade utövat sin reproduktiva rätt att välja bort all vård av ideologiska skäl. Bland mina exempel finns lilla Esau Lopez, som lider av hypoxisk-ischemisk encefalopati (HIE) på grund av att han föddes hemma med skulderdystoci. Hans fall tog jag med specifikt för att Turner hade gällandegjort att skulderdystoci kan åtgärdas med ”kroppslig intelligens.”

Vissa friföderskor är högutbildade. Det har inte hindrat dem från att fatta erbarmligt korkade förlossningsbeslut. Varken hög utbildning eller intelligenskvot gör en automatiskt till hälsoexpert. Alkoholiserade professorer och kedjerökande mensaner finns det gott om.

Barnmorskeledda/-lösa födelsecentrum beskriver Turner som ‘mellanformer’, men svensk mödra- och barnavård utgör ju redan en gyllne mellanväg mellan hemförlossning och övermedikaliserad obstetrik.

Att Turner har myntat begreppet ”helgad födelsevärnerska” för att kringgå hälso- och sjukvårdslagen är felaktigt hävdar hon utan närmare förklaring av den obstetriska nyttan med en onlinekurs i att ”lyfta födelse ut ur institutioners grepp och in i den Stora Moderns armar”.² Man skulle nästan kunna tro att hon skäms för sitt andliga arbete.

Turner förnekar inte att hennes birth centre är ett barnmorskelöst bluff-BB vars verksamhet mest består i att hon utför fruktbarhetsriter. Dock förordar hon ”barnmorskeledda förlossningsenheter (’birth centers’)”. Ytterligare en stark indikation på att det är tänkt att Glastonburys föderskor ska vilseledas till att missta Turners Sacred Birth Centre för just en barnmorskeledd förlossningsenhet.

Barnmorskeledda/-lösa födelsecentrum beskriver Turner som ”mellanformer”, men svensk mödra- och barnavård utgör ju redan en gyllne mellanväg mellan hemförlossning och övermedikaliserad obstetrik.

Turner förnekar inte att hennes birth centre är ett barnmorskelöst bluff-BB vars verksamhet mest består i att hon utför fruktbarhetsriter.

I Norden, med undantag för Danmark, får endast utbildade sjuksköterskor utbilda sig till barnmorskor.³ Barnmorskeprogrammen består till avsevärd del av praktik förlagd till olika verksamheter inom reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa. I de flesta andra länder, däribland Turners valda hemland England, är barnmorskeprogram direktutbildningar.

Svenska barnmorskor har ett vittomfattande kompetens- och verksamhetsområde. Här handlägger barnmorskemottagningar självständigt graviditet, förlossning och perinatalvård. Sverige har som enda land i världen satsat på stöd till barnmorskor på global nivå sedan år 2005. Spridningen av den svenska barnmorskemodellen har avsevärt sänkt mödra- och barnadödligheten i flera länder.⁴

I denna debatt är det ingen som har ifrågasatt att obstetriskt våld är våld mot kvinnor, så varför Turner finner det för nödvändigt att påpeka detta är oklart. Jag vet inte vad det är meningen att pressmeddelandet om en CEDAW-rapport om ett fall av obstetriskt våld i Spanien 2013 ska bevisa i detta sammanhang.⁵ Jag vet inte ens varför Turners angivna källa är pressmeddelandet istället för själva rapporten.

Förlossningskliniker blir inte bättre av att vissa kvinnor föder hemma. Tvärtom kan regionala satsningar på hemförlossningar länsa redan eftersatta förlossningsenheter på personal.

Jag har tillbakavisat själva presuppositionen för Turners inledande inlaga med min tes att skyldigheten att rädda liv uppväger rätten till valfrihet. På samma vis tillbakavisar jag nu presuppositionen att den rådande vårdkrisen är ett argument för hemförlossning.

Förlossningskliniker blir inte bättre av att vissa kvinnor föder hemma. Tvärtom kan regionala satsningar på hemförlossningar länsa redan eftersatta förlossningsenheter på personal. Ska två barnmorskor närvara varje gång en frisk omföderska föder barn hemma så måste sagda barnmorskor utebli från högriskförlossningar på sjukhus, där de behövs som mest.⁶

Brister inom förlossningsvården är ett strukturellt samhällsproblem att lösa kollektivt. Till det tarvas kampanjer för en barnmorska per föderska, garanterad plats på förlossningsklinik i den egna regionen för varje föderska, minskad arbetsbelastning för barnmorskor, tillgång till samtalsstöd för föderskor med tokofobi och allmän kontinuitet i vårdkedjan. I somliga fall kan det vara nödvändigt att ockupera nedläggningshotade barnbördshus; något Kristina Turner själv gjorde för tio år sedan.⁷

Turners retorik om ”kvinnors rätt till informerade val” får mig osökt att tänka på engelskan Jennifer Cahill. När hon skulle föda sitt andra barn i juni 2024 ansåg hon sig ha gett informerat samtycke till en fysiologisk hemförlossning utanför ”systemet”. Med två hembarnmorskor vid sin sida sjönk hon ned i en förlossningspool. Dottern Agnes Lily föddes täckt av mekonium och andades inte. Vid det laget hade hembarnmorskorna varit vakna i 30 timmar. Den ena av dem antecknade bebisens hjärtfrekvens på ett inkontinensskydd.

Med två hembarnmorskor vid sin sida sjönk Jennifer ned i en förlossningspool. Dottern föddes täckt av mekonium och andades inte. Vid det laget hade hembarnmorskorna varit vakna i 30 timmar. Jennifer dog av multiorgansvikt samma dag. Agnes Lily dog av HIE-komplikationer fyra dagar senare.

Jennifers perineum sprack. Hon förlorade två liter blod. Mor och dotter fördes till sjukhus i varsin ambulans. Jennifer dog av multiorgansvikt på North Manchester General Hospital samma dag. Agnes Lily dog av HIE-komplikationer på samma sjukhus fyra dagar senare.

Under dödsorsaksutredningarna beskrev rättsläkaren Joanne Kearsley det hela som ”en viktoriansk tragedi”. Änklingen Robert Cahill kom samtidigt fram till att hans frus samtycke till hemförlossning inte hade varit informerat. Läkare hade inte gått igenom riskerna för postpartumblödning och grupp B-streptokockinfektion med Jennifer. För att föderskors agens inte ska kränkas har brittisk förlossningsvård bytt ut det tydliga ”mot läkares inrådan” mot det luddigare ”utanför vägledningen”.⁸

Kearsley har på eget bevåg sammanställt och skickat en rapport med krav på åtgärder till sjukvårdminister Wes Streeting samt till ordförandena för fem olika vårdorgan.⁹

Kristina Turner refererar till ‘förbudet mot hembarnmorskor’, men något sådant förbud finns inte heller i Sverige. IVO:s förbud mot Agneta Bergenheims verksamhet utsträcker sig inte till landets övriga hembarnmorskor. Hemförlossning med legitimerad barnmorska erbjuds fortfarande.

Sverige har ingen lag mot att föda barn hemma. Högriskgravida som utövar sina reproduktiva rättigheter att aldrig uppsöka mödravård och att nedkomma intuitivt hemma i badkaret med make och/eller husdjur som enda stöd åtalas inte.

Kristina Turner refererar till ”förbudet mot hembarnmorskor”, men något sådant förbud finns inte heller i Sverige. IVO:s förbud mot Agneta Bergenheims verksamhet utsträcker sig inte till landets övriga hembarnmorskor. Hemförlossning med legitimerad barnmorska erbjuds fortfarande. Åtskilliga allmänläkare fick sina legitimationer indragna av IVO under 2025. Per Turners logik innebär det ett svenskt förbud mot allmänpraktiker.

Agneta Bergenheim kan fortfarande utöva sin rätt att som individ med agens välja att läsa av föderskor med kroppslig autonomi på ett sätt de definierar som tryggt. Hon får bara inte bruka den skyddade yrkestiteln barnmorska längre. Som alternativ kan hon kalla sig ”födelsevärnerska”.