Recensionen av Samtida marxistisk teori i Parabol 12/25 följdes av en replik och ett gensvar. Nu svarar Anders Ramsay Daniel Ankarloo igen. Han menar att hans invändningar inte bemöts, utan ersätts av en kritik som riktas mot fel position, skriver Anders Ramsay.

Det är inte vanligt att redaktioner låt recensioner besvaras, men jag uppskattar och är mycket glad för att samhällsmagasinet Parabol lät mig kommentera Daniel Ankarloos kritik av mitt bidrag till antologin Samtida marxistisk teori.

Parabol visar att det lever upp till sin ambition att  prioritera ”en intellektuellt hederlig hållning” som innebär att ”argument kan bemötas med argument” och att ”sakfrågorna ska vara i centrum för debatten och inte personerna”.¹ Jag delar helt denna uppfattning som bör gälla överallt i offentligheten. Daniel Ankarloos replik till min kritik är däremot varken intellektuellt hederlig eller bemöter några argument och den sätter till slut en person i centrum, nämligen Ankarloo själv.

Hela Ankarloos replik är en enda kringgående rörelse föra att undvika att bemöta varken vad jag påpekar om hans förvrängning av min text eller mina invändningar mot hur han förstår Marx värdeteori. 

I mitt svar på Ankarloos recension visar jag att han polemiserar mot något som jag inte skriver i mitt bidrag till antologin och som den s.k. värdeformsteorin inte står för. Jag underbygger mitt bemötande med hänvisningar och citat, något som Ankarloo helt ignorerar. Att karaktärisera min text med tillmälen som ”grundkursföreläsning”, ”avtändande”, ”amatörmässig” och ”ogenomtränglig” är knappast några argument och visar bara att han själv inte har något substantiellt att komma med.

Hela Ankarloos replik är en enda kringgående rörelse föra att undvika att bemöta varken vad jag påpekar om hans förvrängning av min text eller mina invändningar mot hur han förstår Marx värdeteori. 

I stället drar Ankarloo på sig offerkoftan och klagar över att han minsann inte förtjänar någon kritik eftersom han skrivit en ”rosande recension” av Samtida marxistisk teori. Nu har jag inte haft invändningar mot vad han skriver om boken i övrig, utan specifikt om mitt bidrag, vilket han själv framhävt i sin recension genom att det är det enda han egentligen går in på i annat än allmänna ordalag.

Ankarloo gör slutligen ett smått osannolikt och lättgenomskådat försök till en retorisk vändning av diskussionen. Han anser sig nämligen veta att potentiella läsare stöts bort av att vad han kallar min ”polemik” mot hans recension. Om så är fallet kunde han ju ha tänkt på det tidigare.

Ankarloo gör slutligen ett smått osannolikt och lättgenomskådat försök till en retorisk vändning av diskussionen. Han anser sig nämligen veta att potentiella läsare stöts bort av att vad han kallar min ”polemik” mot hans recension. Om så är fallet kunde han ju ha tänkt på det tidigare, men att han själv bedriver polemik mot min text i sin recension kan förstås aldrig falla honom in, än mindre att den som blir föremål för polemik skulle kunna besvara den. Ankarloo är ju en så juste och välmenande kille, han har bara goda avsikter och det är förstås jag som är skurken som vågar ha invändningar mot hans självsvåldiga omdöme om min text.