FN:s säkerhetsråds beslut i oktober har väckt starka reaktioner och tolkats som ett steg mot Marockos fullständiga annektering av Västsahara. Men det är missvisande. Marockos autonomiplan som USA nu drivit igenom i säkerhetsrådet bygger på James Bakers tidigare fredsplan där västsahariskt självbestämmande fortfarande är en grundpelare, skriver Jan Strömdahl.

Det har blivit ovanligt stor uppmärksamhet kring Västsahara efter Säkerhetsrådets beslut den 31 oktober 2025. Det har också haglat av felaktig och förvriden information. Ett exempel är Dagens Nyheters veteran Nathan Shachar som påstår att ”FN löser den 50 år gamla konflikten och överlämnar det omstridda Västsahara till Marocko”.¹

Autonomiplanen är en stöld från Bakers fredsplan där en folkomröstning bland västsaharierna stoppats av Marocko.

Sant är att FN:s Säkerhetsråd beslutat förlänga valövervakarmissionen Minurso med ett år och uppmanat parterna – Marocko och Polisario – att förhandla om en politiskt acceptabel lösning utifrån den marockanska autonomiplanen och inom ramen för västsahariskt självbestämmande.

En utmaning bara det men självbestämmandet borde väga tyngst eftersom det funnits med i varje FN-resolution under alla år. Och autonomiplanen är en stöld från James Bakers fredsplan där den dock tidsbegränsades till högst fem år och kompletterades med en nödvändig folkomröstning bland västsaharierna – något som Marocko hittills tillåtits stoppa.

USA håller i pennan
En märklig ordning är att det är Marockos förtrogne, USA, som får styra det hela och formulera förslaget till text. I det här fallet försökte USA driva igenom en tre månaders förlängning för Minurso och ett absolut krav på att autonomiplanen skulle gälla. Efter förhandlingar med övriga rådsmedlemmar ändrades skrivningen i tre steg. USA och Marocko hade förberett det hela under senare år. USA genom att under Trumps sista dagar under första presidentperioden erkänna Marockos överhöghet mot att Marocko skulle stötta Israel. Marocko genom att idogt få land efter land att stötta autonomiplanen i samband med att de träffade tex handelsavtal. Det finns också en äldre historia. USA gav grönt ljus genom Henry Kissinger för Marockos invasion 1975 och Israel hjälpte Marocko på 80-talet att bygga den 2 700 kilometer långa minerade sandmuren mot den befriade delen av Västsahara.

Tio dagar innan mötet i Säkerhetsrådet skriver Polisario i ett brev som utvecklar fredsplanen från 2007 och betonar nödvändigheten av att genomföra en fri och rättvis folkomröstning.

Tio dagar innan mötet i Säkerhetsrådet skriver Polisario i ett brev som utvecklar fredsplanen från 2007 och betonar nödvändigheten av att genomföra en fri och rättvis folkomröstning. Brevet slutar så här:

“Sammanfattningsvis upprepar Frente POLISARIO sin beredskap att inleda direkta och seriösa förhandlingar med Konungariket Marocko, i god tro och utan förhandsvillkor, under FN:s beskydd, baserat på andan och innehållet i detta utökade förslag, i syfte att uppnå en rättvis, fredlig och varaktig lösning, som kommer att säkerställa det västsahariska folkets självbestämmande i enlighet med relevanta FN-resolutioner och återställa regional fred och stabilitet.”

Detta nämns inte i resolutionen som dock tar upp att en lösning ska föreskriva självbestämmande för Västsaharas folk.

Resolution 2797
Först ett par veckor efter mötet den 31 oktober 2025 har en slutlig version av resolutionen publicerats. Men jag utgår från den blåa versionen som Säkerhetsrådets medlemmar haft att ta ställning till. Den börjar som vanligt med den viktiga deklarationen att Säkerhetsrådet erinrar om och bekräftar alla sina tidigare resolutioner om Västsahara. Det visar att det finns en mycket bredare grund för förhandlingar än bara resolution 2797.

Beslutspunkterna är följande:

1. (Säkerhetsrådet) beslutar att förlänga MINURSO:s mandat till den 31 oktober 2026.

2. Uttrycker sitt fulla stöd för generalsekreterarens och hans personliga sändebuds arbete med att underlätta och genomföra förhandlingar med Marockos autonomiförslag som grund i syfte att uppnå en rättvis, varaktig och ömsesidigt acceptabel lösning på tvisten, i enlighet med FN-stadgan, och välkomnar alla konstruktiva förslag från parterna som svar på autonomiförslaget.

3. Uppmanar parterna att delta i dessa diskussioner utan förhandsvillkor, med Marockos autonomiförslag som grund, i syfte att uppnå en slutgiltig och ömsesidigt acceptabel politisk lösning som föreskriver självbestämmande för Västsaharas folk, erkänner att verklig autonomi skulle kunna representera ett mycket genomförbart resultat och uppmuntrar parterna att lämna in idéer till stöd för en slutgiltig ömsesidigt acceptabel lösning.

4. Uppmanar medlemsstaterna att ge lämpligt bistånd och stöd till dessa förhandlingar och till den personliga sändebudens ansträngningar;

5. Begär att generalsekreteraren regelbundet, och när som helst han anser lämpligt under mandatperioden, informerar säkerhetsrådet, och begär vidare att generalsekreteraren, inom sex månader efter förnyelsen av detta mandat, ska lämna en strategisk översyn av MINURSOs framtida mandat, med hänsyn till resultatet av förhandlingarna.

6. Beslutar att fortsätta att hålla ärendet under uppsikt.

Omröstningen slutade med att 11 röstade ja, Kina, Ryssland och Pakistan avstod och Algeriet som inte deltog. En framgång för marockansk diplomati och lobbyverksamhet. Det framgår av kommentarerna efter omröstningen att flertalet var angelägna om Minursos framtid och kanske inte brydde sig så mycket om texten i övrigt. USA, Israel, Frankrike och Storbritannien vill egentligen ge bort Västsahara till Marocko.

Självbestämmande för Västsaharas folk innebär att de måste ges tillfälle att ta ställning till om de väljer avkolonisering och självständighet eller någon form av autonomi.

Självbestämmande för Västsaharas folk innebär att de måste ges tillfälle att ta ställning till om de väljer avkolonisering och självständighet eller någon form av autonomi. Om Marocko och FN inte accepterar att en folkomröstning genomförs så måste Polisario som av FN godkänd representant för det västsahariska folket tillfrågas. Rätten till avkolonisering enligt FN gäller för icke-självstyrande territorier sedan 1963 och den kan inte förhandlas bort. Ansvaret för att genomföra avkoloniseringen ligger hos Spanien, som vägrar att ta på sig det ansvaret. Istället har den gamla kolonialmakten ställt sig bakom Marockos autonomiförslag.

Den begärda översynen av Minursos mandat handlar nog både om att USA vill dra ner på sina kostnader och att de definitivt vill skrota planerna på den överenskomna och av FN och AU stöttade folkomröstningen.

Vad innebär verklig autonomi under marockansk suveränitet?
Marocko har aldrig förklarat vad man menar med autonomi trots att bland annat Generalsekreterarens personliga sändebud Staffan di Mistura efterfrågat det. Det är kanske bra, för det ger Polisario möjlighet att ta initiativ och förklara vad verklig autonomi innebär. Parterna ska nu skyndsamt förhandla om det med stöd av Algeriet och Mauretanien. Men utgångspunkten torde vara att Polisario/Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR) tar hand om all administration och alla inrikespolitiska frågor medan Marockos kung ansvarar för utrikespolitik och försvar.

Marocko ockuperar 80% av det västsahariska territoriet. Den befästa sandmuren Berm bevakas av 15 000 marockanska soldater och bosättarna utgör numera en majoritet av befolkningen.

SADR har erfarenhet av en demokratisk konstitution och lokal folkmakt i de befriade delarna av Västsahara och i de provisoriska samhällena på algerisk mark. Skolor och sjukvård är väl fungerande.

Problemet är att Marocko ockuperar cirka 80% av det västsahariska territoriet. Man kontrollerar detta brutalt och tillåter till exempel inga oberoende journalister eller politiker. Man investerar kraftigt i infrastruktur och energianläggningar i det som man kallar för de södra provinserna. Den befästa sandmuren Berm bevakas av 15 000 marockanska soldater och de premierade bosättarna utgör numera en majoritet av befolkningen.

En verklig autonomi för hela Västsahara borde innebära att den marockanska ockupationen och administrationen avvecklas. Muren måste också avvecklas och minor och befästningsmaterial oskadliggöras.

Marockanerna har tidigare besökt Åland för att studera hur en verklig autonomi kan se ut. Då kunde de också finna att Åland är en avmilitariserad zon och att språket inte är finska.

Marockanerna har tidigare besökt Åland för att studera hur en verklig autonomi kan se ut. Då kunde de också finna att Åland är en avmilitariserad zon och att språket inte är finska. Något att ta efter!

När det gäller utrikespolitiken finns det vissa begränsningar för vad som kan överföras till Marocko. SADR är en grundande och fullvärdig medlem av Afrikanska Unionen och erkänd av cirka 45 stater, främst i Afrika och Latinamerika. Dessutom är Västsahara inte en del av Marocko enligt en rad beslut i EU-domstolen.

Polisario har deklarerat att man är villig att undersöka hur en verklig autonomi skulle kunna te sig. Det finns uppenbarligen en rad problem. Men frågan är vad Marocko kan gå med på. Och hur mycket Donald Trump kommer att lägga sig i?

En möjlig kompromiss!
Finns det möjligen en lösning som innehåller både autonomi och självbestämmande som Resolution 2797 efterfrågar?

Jag skulle vilja föreslå att förhandlarna dammar av Baker II planen som Säkerhetsrådet antog i juli 2003 och som både Polisario och Algeriet accepterade.

Baker II: En provisorisk period om högst 5 år av autonomi och därefter en folkomröstning där västsaharierna skulle få rösta om självständighet eller integration med Marocko.

Den beskrev en provisorisk period om högst 5 år av autonomi och därefter en folkomröstning där västsaharierna skulle få rösta om självständighet eller integration med Marocko. En moderniserad Baker II skulle nog innehålla en utökad rösträtt och optionerna självständighet eller fortsatt autonomi. Detta skulle innebära att folket i Västsahara fick möjlighet att ta ställning till ett beprövat alternativ!

Det har nu gått 50 år sedan den bästa delen av Västsahara brutalt ockuperades. Det västsahariska folket – med sin egen kultur och sitt eget språk har blivit uppdelat mellan en förtryckt och underordnad tillvaro i ockuperat land och en provisorisk flyktingtillvaro, beroende av bistånd. De har väntat länge och tålmodigt på att återfå friheten och hela sitt land. Nu måste omvärlden vakna!

PS Det har visat sig att hanteringen av Västsahara och Palestina i Säkerhetsrådet har stora likheter. I bägge fallen sätter den starka sidans ledare sig själv som medlare i det som borde vara en opartisk fredsmäklarinstans.