Vi kan inte enbart fokusera på en grön omställning, utan måste också se till att den blir rättvis. Att bygga ut förnybar energi utan att ändra ägarstrukturer riskerar att återskapa gamla hierarkier under en grön etikett, skriver sex debattörer från partiet Solidaritet.

Den ojämlika tillgången till energi beror inte på tekniska brister utan är en följd av politiska resultat. I ett system som bygger på privata vinster kämpar miljontals människor för att värma upp sina hem samtidigt som energiföretagen redovisar rekordvinster. Energirättvisa handlar om att ur ett vänsterperspektiv flytta makt från företag till löntagare och den numera bredare arbetarklassen. Tillgång till energi är en social rättighet, och för att säkra den rättigheten krävs en strukturell förändring.

Energirättvisa argumenterar för att alla ska ha tillgång till prisvärd, ren och pålitlig energi, samtidigt som alla måste skyddas från föroreningar och miljörisker.

Energirättvisa kräver därför en rättvis fördelning av bördorna där alla måste vara med och bidra. De rika mer än de fattiga. Energirättvisa argumenterar för att alla ska ha tillgång till prisvärd, ren och pålitlig energi, samtidigt som alla måste skyddas från föroreningar och miljörisker. I ett marknadsdrivet system formas energiinfrastrukturen av aktieägarnas prioriteringar snarare än av sociala behov. Det fördjupar ojämlikheten och accelererar den den ekologiska katastrofen.

I ett sådant perspektiv måste debatten fördjupas så att den spänner över teknik, ekonomi och etik. Frågor som kärnavfall och beroendet av fossila bränslen med långsiktig miljöpåverkan avslöjar gång på gång hur marknadsideologin misslyckas med att ta hänsyn till natur och kollektivt ansvar.

Redan Karl Marx belyste hur ojämlikheten uppstod när produktionen kontrollerades av en minoritet. Detta gäller än idag.

Redan Karl Marx belyste hur ojämlikheten uppstod när produktionen kontrollerades av en minoritet. Detta gäller än idag. I energitermer befäster det privata ägandet av olja, gas och elektricitet ekonomisk dominans och begränsar på så vis en demokratisk kontroll över viktiga resurser.

Orsakerna till ojämlikhet på energiområdet
Orsakerna till dagens “energiarkitektur” speglar kapitalismens logik. Det koncentrerade ägandet innebär att kostnaderna läggs ut på svaga grupper som drabbas hårt samtidigt som det ständiga utnyttjandet av naturresurser förstör miljön. Avreglering och privatisering har gett enorm makt till multinationella företag, lämnar hushållen utsatta för osäkra svängiga priser och minskad offentlig påverkan. Vid sidan om detta tillstånd fortsätter, globalt sett, utvinningen av energiresurser i världens fattigaste regioner vilket driver på elförbrukningen på andra ställen. Uppkomna miljöskador får på så sätt bära samhällen som har minst möjlighet att reagera. Dessa mönster är strukturella och inte tillfälliga.

På flera ställen i Europa ägs energin av olika kooperativ där medborgare driver energiprojekten tillsammans och tar del av de vinster som genereras.

Energi för det gemensammas bästa
För att energin ska kunna bli det gemensammas bästa måste den sättas in i ett visionärt vänsterperspektiv där den är en gemensam resurs tillgänglig för alla och ger människor en human värdighet. Den bör vara offentligt ägd, demokratiskt styrd och rättvist fördelad. Det finns redan idag verklighetsbaserade modeller för hur det kan se ut. På Kuba är förnybara program utformade kring sociala behov snarare än styrda av företagens vinster. På flera ställen i Europa ägs energin av olika kooperativ där medborgare driver energiprojekten tillsammans och tar del av de vinster som genereras. I delar av Latinamerika erbjuder landsbygdsmikronät autonomi vilka tillhandahålls från centralt håll. I de exempel som nu kort beskrivits visar det att när arbetare och samhällen styr energisystemen själva, prioriteras tillgång, hållbarhet och solidaritet människor emellan.

Miljö- och klassdimension
Klimatkrisen blottlägger klassklyftor. Förorenande industrier verkar ofta nära låginkomstområden, medan välbärgade områden har renare luft och stabilare tillgångar. En rättvis energiomställning måste därför konfrontera både koldioxidskillnader och klasskillnader. Att bygga ut förnybar energi utan att ändra ägarstrukturer riskerar att återskapa gamla hierarkier under en grön etikett. Arbetare som nu jobbar inom
fossilindustrin behöver dessutom få säkra vägar till offentliga förnybara jobb när nuvarande jobb hotar göra dem arbetslösa.

Vägen mot kollektivt ägande
Att uppnå energirättvisa kräver mer än flera stegvisa reformer som:

-Offentligt ägande av stora energisektorer under demokratisk tillsyn.

-Stöd för arbetstagar- och samhällskooperativ inriktade på sociala behov.

-Omfördelning av fossila bränslesubventioner så att företag som idag är beroende av dess subventioner kan styra om sin verksamhet till offentlig förnybar infrastruktur.

Att bygga ut förnybar energi utan att ändra ägarstrukturer riskerar att återskapa gamla hierarkier under en grön etikett.

Starkt internationellt samarbete för att dela teknik, finansiering och kompetens där politisk utbildning och brett deltagande är avgörande. Energiorättvisa är en del av en bredare kamp mot ojämlikhet och ekologiska naturkatastrofer. Därför är en demokratisering på energiområdet en nödvändig förutsättning för en omställning som tjänar majoriteten snarare än etablerade intressen.

Energirättvisa är starkt anknutet till social rättvisa. Den utmanar de strukturer som kommersialiserar grundläggande energibehov och försämrar miljön. Ett socialistiskt synsätt på energi ser den som en kollektiv rättighet och ett instrument för mänsklig utveckling, inte som ett verktyg för ackumulering av vinster. Genom att återta äganderätten och stärka samhällen kan dessa bygga energisystem som är rättvisa, hållbara och inriktade på det gemensammas bästa.

Att göra ren och pålitlig energi tillgänglig för alla är både en teknisk utmaning och en politisk handling – en bredare syn kampen för ett rättvisare och jämlikare samhälle!

Homayoun Tabeshnia
Kerstin Sagström
Lisbeth Henriksson
Berit Larsen
Robert Svensson
Ulla Nilsson
Klimat- och miljögruppen i Solidaritet