Svenska palestinier har blivit slagträ i det partipolitiska spelet. Ovanpå att vårt folk utsätts för folkmord, utmålas vi som ett problem av svenska medier och partier. Att vi gör motstånd mot Israel framställs som något otäckt, och man talar om oss men inte med oss. Yaser Alshobaki efterlyser respekt och värdighet i den svenska debatten.

Att vara palestinier i Sverige har inte varit lätt under de snart tre år av folkmord som gått. Vi har vaknat till ständiga nyheter om att släktingar – barn, kvinnor och män – mördats, våldtagits och fördrivits. Efter mer än hundra år av etnisk rensning, ockupation och apartheid har vi nu på avstånd genomlevt tre år av ett pågående folkmord på vårt folk, och detta i ett politiskt klimat där vi görs till måltavlor även för den svenska regeringen och svensk media.

Vi svenska palestinier har blivit slagträ i det partipolitiska spelet, där vi hängs ut som ”problem” för vårt motstånd mot kolonisatören. Vi diskuteras och fördöms i TV, tidningar och poddar, men vi bjuds inte in för att ge vår syn på saken.

Om vi inte stöttar Israel, förstås. En svenskpalestinier som gjort kometkarriär och fått priser är Expressens Inas Hamdan, som själv beskriver sig som sionist, och vars journalistik är allt annat än objektiv.¹ Den går ut på att svartmåla svenska palestinier. Hennes senaste ”avslöjande” är att svenska palestinier hatar den entitet som i över 100 år fördrivit, våldtagit och mördat deras familjer. Oftast genom att översätta slagord från arabiska till svenska.

Det är lika sensationellt som att avslöja att feminister hatar patriarkatet eller att det globala Syd hatar kolonialism.

Inas Hamdans senaste ‘avslöjande’ är att svenska palestinier hatar den entitet som i över 100 år fördrivit, våldtagit och mördat deras familjer. Det är lika sensationellt som att avslöja att feminister hatar patriarkatet eller att det globala Syd hatar kolonialism.

Jag är en av flera palestinier som nämns vid namn i en rad artiklar av Hamdan i Expressen, senast publicerad 04/06. I sin granskning ”Firade terrorattacken – nu kandiderar de för V”, publicerad den 3 juni 2026, pekade Hamdan ut 25 personer som kandidater på Vänsterpartiets vallista och anklagade dem för att ha hyllat så kallade terrororganisationer eller spridit antisemitism. 24 av dessa lämnade eller ströks efter publiceringen.

I samband med denna granskning blev även jag uthängd. Hamdan skrev så här om mig i sin granskning:

“I maj 2025 träffade Nooshi Dadgostar representanter för ”de folkliga förbunden inom palestinska befrielseorganisationen PLO” i riksdagen. Bland de närvarande fanns personer aktiva i Palestinska kvinnoförbundet och andra personer som har spridit antisemitism och hyllat terror. Bland annat Yaser Alshobaki som Expressen rapporterade om i samband med Greta Thunbergs resa mot Gaza. På sina sociala medier hade han hyllat terror och spridit antisemitiska konspirationsteorier.”

I en tidigare artikel, ”De står bakom Greta Thunberg – hyllar terrorgrupper”, publicerad den 14 oktober 2025, skrev hon:

“Ännu en arrangör som finns på bilden tillsammans med Greta Thunberg är Yaser Alshobaki, 27 år. I Instagraminlägget där han delar bilden skriver han: ’I över tre månader bar vi drömmen som en glöd genom natten – vakna nätter, trötta dagar, men ett hopp som vägrade slockna. För att Sverige skulle vara en del av något större än oss själva: Global Sumud Flotilla’.”

Expressen menar sig avslöja att ett antal personer i den svensk-palestinska politiska miljön är extremister. Men det finns inget att avslöja. Vi har i tre år ropat ‘Länge leve motståndet’ i våra demonstrationer.

Expressen menar sig ”avslöja” att ett antal personer i den svensk-palestinska politiska miljön är extremister. Men det finns inget att ”avslöja”. Vi har i tre år ropat ”Länge leve motståndet” i våra demonstrationer, och till detta motstånd räknar vi icke-våldsaktioner som protestmarschen The Great March of Return, som genomfördes under 2017 och vars deltagare besköts av Israeliska krypskyttar, och till detta motstånd räknar vi palestinska journalisters, författares och poeters skrivande fram tills de mördas av Israel, men till motståndet räknar vi också den väpnade kampen. Det är inget kontroversiellt, tvärtom en rätt som finns inskriven i Genevekonventionen och i FN-stadgans artikel 51, och i ett antal FN-resolutioner: 3236, 3743, 1514 och 3103. Det är samma rätt som tillkommer alla folk som ockuperas och koloniseras. Det väpnade motståndet hyllas ju inte bara utan förses med vapen av Sverige när det gäller Ukraina.

Vi har aldrig tagit avstånd från vårt folks rätt att försvara sig mot Israel, denna stat vars vansinniga övervåld nu har gjort dem till en internationell paria, vars ledare är internationellt efterlysta krigsbrottslingar. ”Terrorstämplar” går att bestrida och diskutera, som allt annat.

I samband med den senaste publiceringen blev jag inte kontaktad av Inas Hamdan för kommentar eller genmäle, trots att mitt namn och min bild användes i ett negativt sammanhang.

Efter publiceringen kontaktade jag själv redaktionen och begärde att få lämna ett genmäle. Detta nekades.

I stället lades en kort fotnot till där det angavs att jag ansåg att “bilden som förmedlas” i den tidigare granskningen var missvisande – jag fick alltså inte tala med egna ord. Inte heller fick jag replikera i DN, ETC eller Aftonbladet.

Inas Hamdan kontaktade inte mig för kommentar, trots att mitt namn och min bild användes i ett negativt sammanhang. Efter publiceringen kontaktade jag själv redaktionen och begärde att få lämna ett genmäle. Detta nekades. Det är inte första gången det talas om oss, men inte med oss.

Det är inte första gången det talas om oss, men inte med oss.

Under de tre senaste åren har svensk media ignorerat och förminskat våra röster när vi har talat om våra rättigheter, vår sorg över de anhöriga vi har förlorat och det lidande som vårt folk går igenom till följd av det pågående folkmordet. Men det stannar inte där, det har gått så långt att svenska etablerade nyhetsmedier, och inte minst vänstermedia, har nekat oss utrymme genom att tacka nej till våra artiklar för att sedan påstå att våra röster inte existerar.

Ett exempel på förminskandet av de palestinska rösterna är en kommentar på en tråd på Bluesky, av Leonidas Aretakis, chefredaktör för tidningen Flamman. Aretakis, vars tidning vid flera tillfällen har publicerat artiklar som fokuserar på svenska judars känslor inför protesterna mot folkmordet i Gaza och som många gånger har har demoniserat det palestinska motståndet, skrev den 9 juni 2026:

Ett exempel på förminskandet av de palestinska rösterna är Leonidas Aretakis, chefredaktör för tidningen Flamman, som flera tillfällen har publicerat artiklar som fokuserar på svenska judars känslor inför protesterna mot folkmordet i Gaza men säger sig inte känna till några palestinska röster.

“Läser också gärna en palestinsk röst, tipsa! Tror alla längtar efter att publicera det, men ‘rörelsen’ har inte skakat fram sådana namn, och tror pga klass. Irakier och iranier från bildad medelklass finns och tar plats, medan palestinier mest är arbetare här. Annat i UK med Said osv. Eller?” ²

Detta är inget annat än ett förminskande av de palestinska rösterna i Sverige, varav många är författare, akademiker och skribenter, och ett ifrågasättande av vår existens.

Det är dags att ställa kritiska frågor till svensk media och de journalister som gjort det till sitt livs kall att kväva palestinska barns röster under rasmassorna genom fokusskiftning och rationalisering av det som alla respektabla människorättsorganisationer konstaterat vara ett folkmord.