"Även om alla har samma åsikt kan alla ha fel" sa Bertrand Russel. Här publicerar vi en åsikt - rakt på sak, utan krusiduller.

När Donald Trump talar om ”frihet” och ”räddning” för Venezuela bör världen stanna upp.
Vi har hört de orden förr.
Från samma land.
Med samma självutnämnda rätt att avgöra vilka regeringar som får existera och vilka som ska störtas.

Det är en gammal logik: USA som världens domare, presidenten i Vita huset som moralisk kompass, intervention som universalmedicin.
Och varje gång har slutresultatet blivit motsatsen till frihet.

Trumps linje handlar inte om människor.
Den handlar om dominans.
Om att pressa fram ett regimskifte genom hot, tryck och ”befrielse” från utsidan.

USA:s ”befrielser” har aldrig lett till demokrati, bara till djupare kaos

Vi behöver inte spekulera.
Vi har facit.

– Chile: USA tog bort Allende och installerade Pinochet ”för stabilitet”. Resultat: massmord, tortyr, årtionden av diktatur.
– Guatemala: Árbenz avsattes ”för folkets bästa”. Resultat: militärregimer, massakrer, 200 000 döda.
– Iran 1953: USA störtade Mossadeq och satte in shahen. Resultat: polisstat, brutalitet, ökande förtryck som i sin tur bäddade för revolutionen 1979.
– Irak 2003: Saddam är borta. Men landet slets sönder, minoriteter utplånades och extremismen exploderade.
– Libyen 2011: Gaddafi var borta — men ett fungerande samhälle försvann också. Det som återstod var miliser, kaos och människohandel.

Det är mönstret:
USA störtar en regering → installerar en annan → lämnar ett land i ännu värre kaos.

Det är den ”befrielse” Trump nu åter pratar om.

Att säga nej till Trump är inte att försvara regeringen i Caracas

Det venezuelanska styret har problem.
Men det är inte poängen här.

Poängen är att USA:s ”lösningar” historiskt sett alltid gjort situationer värre än de var innan.
Inte bättre.
Inte friare.
Inte tryggare.

Det finns ingen anledning att tro att Trump skulle bryta det mönstret.
Tvärtom är han en av dess mest aggressiva nutida förkämpe.

USA är inte världens domare och Trump är ingen befriare

Trump talar om att ”hjälpa folket”.
Men varje gång USA installerat sina ”räddare” har resultatet varit än starkare förtryck, mer våld, och regeringar som varit än mer beroende av amerikanska intressen än sina egna folk.

Det är inte frihet.
Det är inte demokrati.
Det är ett imperium som fortsätter spela stormaktsspel.

Venezuela är inte en pjäs i deras spel

Det är inte ett schackbräde för Trump att positionera sig på.
Inte en chans för USA att stärka sin ställning i Latinamerika.
Inte en rekvisita för amerikanska presidenter som vill se handlingskraftiga ut.

Venezuela är ett land med ett folk som lever under pressade omständigheter i sin vardag.
Men deras framtid ska inte avgöras av Trump.
Inte av Washington.
Inte av ännu ett försök till regimskifte som följder gång på gång visat sig vara värre än status quo.

Det är detta som måste sägas tydligt

Att säga nej till Trumps planer är att säga nej till en världsordning där den med störst militärmakt skriver reglerna.
Det är att säga nej till ännu ett experiment i andra människors liv.
Det är att vägra acceptera att USA ”installerar” en ny verklighet som brukar visa sig brutalare än den gamla.

Ingen mer amerikansk befrielse.
Inget mer kaos i frihetens namn.
Inte i Venezuela. Inte någonstans.