För två år sen nominerades han till partiledare för Vänsterpartiet – nu är han utesluten, politisk vilde i riksdagen och på väg att bygga en ny rörelse. Kajsa Ekis Ekman har träffat Daniel Riazat, proffspolitikern från Falun som tillsammans med Lorena Delgado Varas startat partiet Framtidens vänster.

Plats för intervju: Kafé Nero, Götgatan, Stockholm. Drack: svart kaffe (Daniel) cappuccino (Ekis).

Hur känns det?
Sorgligt att det behövde hända, men det känns som en befrielse! Finally, alltså! Jag känner äntligen att jag är med om något som ger mig glädje och energi. Jag behöver inte längre kämpa för självklara saker. Jag behöver inte förklara varför jag är socialist och antirasist.

Hur gick det till när ni lämnade V? Vad var det som hände egentligen?
Vänsterpartiet hade sedan en lång tid tillbaka börjat förändra sin politik. Vi – jag och Lorena – hade kritiserat detta internt, men vi hade inte sagt något utåt. Vi har varit lojala. Det här har pågått i flera år, före Nooshis tid, den här svängen mot socialdemokratisk politik. Skillnaden är att nu fick man plötsligt inte ens säga något internt som inte låg i linje med ledningen. Vi blev utfrysta, fråntagna uppdrag… Jag har haft mina duster med Jonas också, men nu blev det på en helt annan nivå. De började kritisera mig för att jag skulle ha skämtat om Nooshis Kamala Harris-keps, att jag kritiserade V i militariseringsfrågor där man tycker samma som moderaterna.

De började spinna det här om att det var svårt att samarbeta med oss. Lorenas inlägg på X blev ursäkten. Sedan kom ett lägligt inlägg i DN där det stod att jag var aggressiv. Jag vet inte ens vad det ska syfta på. Personen som påstod det känner inte ens mig.

Du har ingen aning om vad det handlar om? Du kunde inte anmäla för förtal då?
Det hade jag kunnat göra men vad skulle syftet ens vara?

Vilka personer är det som ville bli av med er?
Det är ledningen. Nooshi, Ida och dem.

Du är från Ung vänster, du har varit med länge – det här är väl folk som du har växt upp med, sovit i gympasalar ihop med, blivit fulla med, varit tillsammans med… Hur känns detta?
Inte varit tillsammans med, men ja det är folk som man haft på sina födelsedagar. Jag har än idag svårt för att förstå hur stark makthungern kan vara och vad den kan göra med människor. Jag hade aldrig kunnat göra såhär mot någon annan. Jag har fortfarande inte fått något skriftligt om varför jag skulle uteslutas. Jag fick ett dygn på mig att säga upp alla mina uppdrag, annars skulle jag bli utesluten vi bli uteslutna. När ett dygn hade gått så fick både jag och Lorena, som inte ens fick ett samtal av dem, veta att vi skulle uteslutas.

Är det vanligtvis så i riksdagspolitiken att man ska vara jättelojal?
Ja. Och det har jag varit också. Jag har aldrig lagt ut något mot partiet. Det har däremot ledningen gjort. Kongressen, det vill säga medlemmarna, är emot upprustningen, men ledningen struntar i det.

Varför händer allt detta? Är de infiltrerade av CIA, eller vad är din förklaring?
Jag har lämnat V bakom mig. Nu bygger vi en ny rörelse. Vi är inte någon reaktion mot V. Jag har många tankar men jag vill inte ha dem i en artikel.

Det alla undrar är ju: varför startar ni ännu ett parti? Björn Alling blev utesluten och startade ett parti, Kristofer Lundberg blev utesluten och startade ett parti, FI och Kommunisterna finns redan och nu startar ni ytterligare ett? Varför går ni inte bara ihop?
Om man ska se till realiteten har V tappat tio tusen medlemmar de senaste tre åren – 2025 inte inräknat. Har dessa människor då gått till de här partierna? Nej. Och – jag stannar där. Jag vill inte prata om de andra. Vi har chansen att bygga något stort. Det gör inget att det finns fler. Det stärker bara vänstern. Vi är öppna för att samarbeta med andra partier och rörelser.

Vi har chansen att bygga något stort. Det gör inget att det finns fler. Det stärker bara vänstern. Vi är öppna för att samarbeta med andra partier och rörelser.

I vilken form?
Valsamarbeten, att bjuda in rörelser till hjälp att skriva program… Miljö- och klimatrörelse, fackliga grupper, diasporagrupper, kurdiska, palestinska, iranska, latinamerikanska rörelser till exempel.

Hur går det för er hittills?
Vi får inte tiden att räcka till. Det är så många som går med och vill starta nya föreningar. Bara igår startades en ny partiförening i Nacka-Värmdö och en ungdomsrörelse i Malmö. Vi har startat studentorganisationer…

Vad är det för folk som kommit?
Jättestor blandning! Allt ifrån folk som varit medlemmar i V sedan fyrtio år, till de som säger ”vi har inte litat på något parti men vi vill vara med i det här”. Folk från Palestinarörelsen, kurdiska rörelsen, fackliga aktivister, miljö- och klimataktivister, akademiker… bara i Stockholms kommun har vi sex partiföreningar. Vi finns överallt, i förorter, i mindre städer…

Ska man ha tendensfrihet?
Vi kommer att ha en kongress i februari/mars och där ska vi besluta om allt sånt. Vi har ett visionsprogram där det står att man ska verka för socialism, feminism och antirasism.

Så de är de tre pelarna?
Nej. Vi vill vara tydliga med antiimperialism och antikoloniala strukturer, och klimatfrågorna också. Vi har tre ben: aktivism, parlamentarism och folkbildning.

Ingen väpnad kamp alltså?
Vi har inte något sånt.

Förklara politiken! Vad skiljer er från vänsterpartiet?
Vi inkluderar aktivism. Nämn ett parlamentariskt parti som har det. I riksdagen förbjuder man sina ledamöter att vara en del av olika rörelser. Vi tror att vänstern lyckas som bäst när man bärs upp av rörelser. Sedan tycker jag att det inte finns en opposition idag i riksdagen. Vi har en annan vision. Kring imperialism till exempel. Vi vill vara ett modigt parti som ger människor framtidstro och hopp. Läget är fruktansvärt i Sverige och världen. Vi kommer inte att backa från våra principer. Folk vill inte höra ”vi har inga röda linjer, de vill höra: ”vi kommer stå upp för det vi tror på!” Vi kommer aldrig neka någon att bli medlem för att de inte har pengar. Har du inte råd att betala avgiften så löser vi det.

I riksdagen förbjuder man sina ledamöter att vara en del av olika rörelser. Vi tror att vänstern lyckas som bäst när man bärs upp av rörelser.

Vissa undrar varför ni startar ytterligare ett reformistiskt parti. Jag fattar att du talar om en retorisk skillnad, en skillnad i temperament kanske, men var placerar ni er ideologiskt?
Vi vill ha en revolutionär omvälvning av samhället. Vi vill skapa en grundläggande förändring i samhället. Jag tror en stor del av befolkningen struntar i om det heter reformism eller något annat. Folk är mer intresserade av vad man vill göra.

Om någon sitter i din hemstad Falun och undrar vad ni är för parti, hur förklarar du det?
Vi har redan ett fullmäktigemandat i Falun och en officiell partiförening där.

Är det sant? Hur gick det till?
Det är min mamma som hoppat över från V.

Aha. Ok, om hon går runt och förklarar varför hon hoppat över, vad säger hon?
Man skulle kunna säga: det finns minst sex högerpartier i de beslutsfattande organen. Varför kan vi inte få in ytterligare ett vänsterparti som kan dra politiken mer åt vänster? Rasismen ökar, då behövs en starkare vänster och vi behöver vara fler. Vi behöver en modig vänster som vågar stå upp för att vara vänster, som inte skäms för att vara på arbetarklassens sida, som inte skäms för att vara emot militarism. Sedan kommer vi ha lokala frågor i varje stad. I Falun håller Naturskolan på att läggas ner, istället ska de lägga pengar på ett skid-VM – igen! Det är Faluns befolkning som betalar detta, inte staten. De har redan lagt ner stans bästa gymnasieskola. Man är fortfarande skuldsatt från förra skid-VM från 15 år sedan!

Apropå Falun, vad hände med ditt dalmål? Vart tog det vägen?
Det aktiveras när jag kommer dit, haha. Jag gjorde det mer tidigare. Jag vill inte låta som Peter Hultqvist.

I Falun håller Naturskolan på att läggas ner, istället ska de lägga pengar på ett skid-VM – igen! Det är Faluns befolkning som betalar detta, inte staten. De har redan lagt ner stans bästa gymnasieskola. Man är fortfarande skuldsatt från förra skid-VM från 15 år sedan!

Satsar ni på valet 2026?
Vi satsar på lokalval 2026. Sedan får vi bedöma hur vi gör nästa gång. Vi ställer inte upp i riksdagsvalet denna gång.

Vad hände med samtalen ni höll med Kommunisterna, FI, Vänsterfronten, Solidaritet och Folkets röst? Blev det ingen riksdagssatsning?
Ärligt talat, jag….

Vad fan Daniel, du kan ju inte ge en intervju och inte säga något! Folk vill veta!
Ja men jag håller på principen att inte tala om andra organisationer. Vi för fortfarande samtal med alla möjliga partier på vänsterkanten. Det är ingen beef.

Ali Esbati skrev om er att ni var ett ”trotskistiskt-narcissistiskt alternativ” som drevs av ”överdimensionerade föreställningar om individuell förträfflighet”. Är det så, är det olika egon som spökar?
Jag följer inte Ali Esbati så jag vet inte vad han har skrivit. Vissa inom den svenska vänstern har köpt idén att det bara ska finnas en vänster, annars är det ett tecken på svaghet. Jag ser det inte så. I Norge är det fullt normalt att det finns två vänsterpartiet i riksdagen, i Frankrike finns tre, i Spanien finns tre – jag kan nämna tjugo länder till. Har någon ställt frågan i Sverige: varför går inte alla högerpartier ihop? Ingen! Trots att de, rent ideologiskt, står ännu närmare varann. Ingen säger att de splittrar högern genom att ha fem partier. Men när det kommer till vänstersidan säger man: det måste finnas ett! Jag köper inte det. Under lång tid har politiken dragit högerut, rasismen har normaliserats. Nu är det dags att vänstern normaliseras.

Vad tror du kommer att hända med Palestinarörelsen nu efter avtalet om vapenvila?
Jag tror inte att den kommer att försvinna. Palestinarörelsen är stark och de fortsätter med allt ifrån seminarier till demonstrationer. Det står folk utanför riksdagen varje dag fortfarande. Sen är det en heterogen grupp som tycker olika saker om olika frågor, men det har varit så fint att se att man har kunnat stå tillsammans mot folkmord. Det är en styrka som jag önskar att den parlamentariska vänstern kunde ha uppskattat. Det vi behöver göra är att kanalisera den och få den att handla om fler frågor. Det kan handla om Sudan, det kan handla om Venezuela, Colombia.

Jag tycker att Palestinafrågan är antiimperialismens första stadium. Brutaliteten har varit så enorm att det inte har varit svårt att uppröras. Vem vill se barn slaktas? Men sedan är det inte alla som tar steget vidare och börjar tillämpa den analysen på Venezuela, Iran, Ukraina, Kuba med flera.
Ja, visst, men den starkaste demonstrationen jag varit på var precis före covid, när vi demonstrerade för Chile, Libanon, Kurdistan mfl på Plattan.

Visst, människor kan fylla Plattan och stå bredvid varann, men du kan inte som parti tro att du bara kan räkna in alla de här personerna. De kan ha helt olika anledningar till att stå där. Vissa är humanister, andra är kommunister, vissa troende och några har bara släpats dit av en kompis för att de är emot våld.
Inget parti kan ta in alla, inte vi heller. Men vi är öppna för människor. En person som kommer till oss, säg att den skulle ha vitt skilda uppfattningar, då skulle personen lämna självmant.

Du säger att ni är ett socialistiskt parti. Vad betyder det? Vad är det som ska socialiseras?
Det handlar både om ekonomi men också om de sociala fenomenen i samhället. För oss är det också viktigt att se saker ur ett perspektiv där det inte bara är socialism, inte bara antirasism, utan de här grejerna behöver samverka med varann. Socialism kommer inte att lösa alla problem men det kommer att lösa många. Man måste också ha antikoloniala glasögon.

Det där var för komplicerat! Vad säger du till han som har en kiosk och undrar: kommer ni att konfiskera den?
Nej! Absolut inte. Det handlar om klassisk fördelningspolitik, att se till att 99% får det bättre. Att småföretagare ska få det enklare och att storföretag ska börja betala mer till samhället. Vi vill inte avskaffa småföretag, vi ser att många av dem har det svårt, det är inte de som är kapitalet. Kapitalet är de stora bankerna, de stora multinationella företagen som skövlar mark i Sápmi.

Vi vill inte avskaffa småföretag, vi ser att många av dem har det svårt, det är inte de som är kapitalet. Kapitalet är de stora bankerna, de stora multinationella företagen som skövlar mark i Sápmi.

Och de vill ni förstatliga?
Vi har inte gått in i de detaljerna. Men absolut vill vi demokratisera det ekonomiska systemet. Det ska inte vara kapitalet som styr över politiken, det ska vara folket som styr över kapitalet. Marknaden behöver ta många steg tillbaka till förmån för folket. Det är inga revolutionerande grejer på det sättet.

En sosse skulle hålla med.
Ja, i ord. Men sen, en sosse förblir sosse.

När det gäller feminism, vad vill ni förbättra för kvinnor i Sverige?
Kvinnor arbetar mer för mindre pengar. De har mindre ekonomisk makt över sina liv. Det handlar också om våld mot kvinnor. Där samhället inte har ett välfungerande system. Kvinnojourer nedmonteras. Om vi ska ha en feministisk utrikespolitik måste vi också sluta deportera kvinnor till länder där man vet att de kommer drabbas.

Hur blev du själv politiskt aktiv?
Jag kom till Sverige som nioåring, år 2000, från Teheran, Iran. Vi är från en vänsterfamilj. Det tog fyra år för oss att få uppehållstillstånd. Migrationsverket accepterade inte min mammas politiska case. Vi var 20 000 flyktingar som hade liknande ärenden på den tiden. Efter tre år sa de att vi skulle utvisas. Men skolorna som vi gick i hade en plan för hur de skulle ta oss därifrån om polisen kom. Vi bodde hos olika familjer som gömde oss. Det var lärare, rektorer, grannar, kompisars föräldrar. Femtusen Falubor demonstrerade för att vi skulle stanna. Alla riksdagspartier talade för oss på demonstrationer. Det här var före SD:s tid. Och till slut fick vi stanna. Jag blev politiskt aktiv som fjortonåring och direkt efter studenten, tio år efter att jag kom till Sverige, blev jag inkryssad i kommunfullmäktige i Falun, och blev ordförande i skolnämnden som den yngsta i Sverige.

Visst fanns det rasism även då, men det var ingenting mot den solidaritet som fanns, där folk kom fram till en på gatan och sa: här är nycklarna till mitt hem.

Vad har hänt med Sverige?
Sverige har förändrats väldigt mycket. Allt ifrån den ekonomiska politiken till den sociala atmosfären i samhället. När politiken går högerut, går den också åt ett mer auktoritärt håll. Nordiska motståndsrörelsen började skaffa sig en närvaro i Dalarna. Jag var med och grundade Dalarna mot rasism tillsammans med andra kamrater.

När SD lägger ett rasistiskt förslag i riksdagen säger inte S: det här är rasism. De säger: vi vill utvisa fler! Vi vill ha fler fängelser! Och nu har vi inte ett enda parti i riksdagen som säger: nu räcker det!

Sen har även journalistiken anpassat sig och slutat ställa de jobbiga frågorna. När SD lägger ett rasistiskt förslag i riksdagen säger inte S: det här är rasism. De säger: vi vill utvisa fler! Vi vill ha fler fängelser! Och nu har vi inte ett enda parti i riksdagen som säger: nu räcker det!

Är inte ett problem att arbetarklassen är så delad? Hur ska man ena den? Med vilka förslag kan du få ihop de som röstar på SD och den rasifierade arbetarklassen?
Jag tror man måste börja med att fråga: vilka drabbas? Säg att kvinnor drabbas av ojämlikhet. Mitt första fokus är inte att övertyga männen, utan att hjälpa de kvinnor som utsätts. När man talar om rasism är det samma sak. Vi ska inte främst övertyga den som utsätter andra för rasism, utan vi ska se till de 2 miljoner som blir utsatta. De som kör runt mat, gigarbetare, tjänar kanske en tredjedel av vad en svensk arbetare tjänar. Vi måste erkänna dessa skillnader för att kunna samarbeta. Om inte arbetarklassen inser att det finns rasism kommer det inte kunna ske.

Problemet är väl att du måste ha parlamentarisk majoritet för att göra detta och de partier som enbart fokuserar på till exempel kvinnor har inte lyckats med det.
Och därför ska man inte enbart rikta in sig på en fråga. Men det går att få ihop människor. När vi startade Dalarna mot rasism sa folk: hur ska du få folk i Dalarna att engagera sig mot rasism? Vi samlade tusentals människor. Idag har vi 20% som inte ens röstar. Hur många av dem är inte på vänstersidan? Det finns ett enormt engagemang i förorterna. När något ska säljas ut är det där man protesterar. Järvamammorna som nattvandrar till exempel.

Går utvecklingen att vända?
Vi kommer inte kunna göra allt. Att starta ett parti är en del. Om man bedriver kamp i förorter behöver man ett parlamentariskt parti som stöttar en och där kan vi spela en viktig roll. Jag är väldigt hoppfull. Människor måste få höra att det går att förändra. Men vi måste vara många som gör det tillsammans.