Nick Cave visar sina keramiska verk i utställningen The Devil – A Life på Kulturhuset. I de glaserade djävulsfigurerna möts sorg, religion och kitsch i ett konstnärskap som rör sig bort från musiken. Cyril Hellman har sett utställningen.

För att förstå den mångfacetterade australienske sångaren och f.d. punkaren Nick Cave, ofta förknippad med mörker och gotik men också med ett vackert poetiskt anslag, måste man ha i åtanke hans far Colin Cave. Colin Cave var en litterärt intresserad engelsklärare i den lilla australiensiska staden Wangaratta.  Colin introducerade sin son för klassisk litteratur och uppmuntrade honom att läsa Dostojevskij, Nabakov och Shakespeare vilka tillsammans med Bibeln kom att prägla Nick Caves mörka existentiella texter.

För Nick Cave blev fadern en symbol för intellektuell disciplin och romantisk idealism. År 1978 omkom Colin Cave i en bilolycka. Senare samma dag häktades Nick Cave för ett inbrott. Han har själv sagt att faderns död markerade slutet på hans barndom och början på det liv han sedan levde, präglat av en intensiv konstnärlig drift men också självdestruktivitet.

När Cave gästade Cirkus 2018 för en intim spelning med frågestund kunde jag inte låta bli att fråga om hans intellektuella fars tidiga död inte var själva orsaken till att han blev den kreativa, intellektuella person som han blev. Ville han kanske bevisa något för sin far i himlen eller var han nu befann sig? ”Visst är det så”, svarade Cave och satte sig sedan vid pianot och spelade, det kan ha varit Into My Arms.   

När Cave gästade Cirkus 2018 för en intim spelning med frågestund kunde jag inte låta bli att fråga om hans intellektuella fars tidiga död inte var själva orsaken till att han blev den kreativa, intellektuella person som han blev.

Än idag kontaktar folk mig  för att fråga om vad jag frågade och Cave svarade.  Nick Cave som nästan aldrig ger intervjuer har ofta beskrivit sin far som den person som mest formade honom intellektuellt och fadersgestalten återkommer som ett starkt tema i hans texter. Faderns död gjorde honom fri och förlorad på samma gång. Sorgen och skuldkänslan över att han satt i häkte när olyckan skedde bidrog till en period av självdestruktivitet, droger och extrem livsföring. Samtidigt blev hans konstnärliga driv starkare och mörkare. Kort efter detta tog hans karriär fart med punkbandet The Birthday Party som efter att ha flyttat till Europa och med London och Berlin som bas utvecklade en våldsam, apokalyptisk estetik. 

Senare from slutet av 80-talet efter postpunkbandet The Birthday party med sitt nya band Nick Cave & The Bad Seeds fördjupades det existentiella, religiösa och litterära uttrycket. Under 90-talet blev han känd för den breda massan för sina kärleksrelationer med svenska Amanda Ooms och sångerskorna PJ Harvey, Kylie Minogue, den senare han sjöng duett med i Where the Wild Roses Grow som blev en hit och med den skivan The Boatmans Call år 1997. Cave som alltid haft pretentioner skrev bland annat romanen And the Ass Saw the Angel. Colin Cave hann ge sin son i tonåren en kurs i keramik på den folkhögskola i Victoria där han arbetade och Nick Cave påbörjade några av de 17 djävulsfigurer i glaserad i keramik, dvs porslin som nu finns till beskådan. 

Figurerna tronar i en serie på rad på en lång vit sockel. Det är en sorts Staffordshire-figurer som hade sin storhetstid under den viktorianska eran.

 Under pandemin med en inställd världsturné för det sakrala mästerverket Ghosteen som behandlade sorgen av hans yngsta sons bortgång under en tripp på LSD vid klipporna i Brighton, drevs Cave tillbaka till keramik. Figurerna tronar i en serie på rad på en lång vit sockel. Det är en sorts Staffordshire-figurer som hade sin storhetstid under den viktorianska eran. Dessa var en form av kitsch, icke sällan med religiösa motiv eller gulliga djur som prydde spiselkransen ovanför öppna spisar i brittiska överklasshem, avbildningen av jaktolyckan där den brittiske adelsmannen sir Hector Munro bets till döds av en tiger i Indien är excentrisk och morbid precis som sin keramiker på ett udda minst sagt besynnerligt sätt. Alla är inte skapade av honom själv. 

Han har sagt att det finns så många musiker som skapat dålig konst att han inte ville bli en av dessa och figurerna, även det han själv har skapat ser han mer som ett hantverk som får honom att må bättre.

Cave som inte ens samlar traditionell konst, samlar även själv på folkliga Staffordshire-figuriner, inhandlade second hand och på marknader  i länder som Mexiko,  sedan flera decennier tillbaka och då främst de med bibliska teman. Han har sagt att det finns så många musiker som skapat dålig konst (jag tänker på Paul McCartney och Ulf Lundell) att han inte ville bli en av dessa och figurerna, även det han själv har skapat ser han mer som ett hantverk som får honom att må bättre. Verken är inlånade från nederländska Museum Voorlinden där utställningen först visades och vars representant Maud Slingenberg är ansvarig för hanteringen av porslinet tillsammans med svenske  konservatorn Billy Höök.

Nick Caves förlust av två av sina barn (sönerna Arthur och Jethro, som båda alltså dog 2015 respektive 2022), Arthur efter ett dödsfall i Brighton på LSD och Jethro under okända omständigheter som ett resultat av sin psykiska ohälsa vars bortgång är ständigt närvarande i allt han numer företar sig. Tydligast i hans musik som har förändrats avsevärt under det senaste decenniet. Nu greppar den desperat efter hopp, ljus och Gud. Under inflytandet av psalmer och gospel, ofta till musik som är mer elektronica och ambient än den ibland skräniga träskrock han sedan slutet av 80-talet varit hans signum. 

Nick Cave är den klart intressantaste rockartisten på internationell nivå nu efter David Bowies bortgång.

Nick Cave är den klart intressantaste rockartisten på internationell nivå nu efter David Bowies bortgång.  Mycket tack vare det musikaliska samarbetet med multiinstrumentalisten Warren Ellis som medfört att han numer är i ständig förnyelse. I likhet med David Bowie är han också en stor läsare och på utställningen finns ett bibliotek där han i likhet med Bowie mot slutet av sitt liv listar sina favoritböcker, flera s.k. Southern Grit Gothic, även kallad Country Noir och utspelar sig i amerikanska Södern präglad av rå realism, våld, fattigdom, missbruk och kriminalitet befolkade av moraliskt tveksamma karaktärer.

Här finns så klart Bibeln, novellsamlingen American Murder Ballads och stora samlingar med poesi av Philip Larkin, Sylvia Plath mfl. Mer fackligt orienterad litteratur som judiske filosofen Martin Buber,  Michael Oakeshott Rationalism in Politics and Other Essays och Camille Paglias Break, Blow och Burn.

Nick Cave berättar i en filmad intervju i utställningens bortre hörna att figurerna blev ett sätt att närma sig Gud. Figurerna på rad, många i rött skapar en helhet som blir radikal på ett tillspetsat sätt. Det finns en struktur som som berättar likt en barnsaga i någon form av abstraktion som i sin humanistiska elegans chockar, inte minst då man ser paralleller till Jesus passionsberättelse, bara att här beskrivs djävulens födelse. Är djävulen då Nick Cave själv?