Avgörande för USA: s och Israels anfallskrig är inte diplomatiska utspel eller påstådda militära framgångar, utan Irans ballistiska robotar som nu avskräcker USA och Israel att återuppta kriget, skriver Ulf von Barth.

Vi ser nu konturerna av ett möjligt slut på det olagliga anfallskriget mot Iran som Israel och USA startade den 28 februari 2026. Det är viktigt att påpeka att Iran före anfallet inte hade något som helst intresse av ett krig vare sig mot USA, Israel eller några av deras allierade. Iran hade dock vid tidpunkten för anfallet fattat ett drastiskt beslut. I händelse av minsta krigshandling från antagonisternas sida hade Iran bestämt att man omedelbart skulle slå tillbaka med den fulla militära styrka Iran besitter, även om konsekvensen skulle bli att Iran raderades ut som självständig stat. Tanken var att slå till så hårt att fienden skulle avstå från framtida anfall för många tiotal år framöver.

Iran hade tröttnat på att i snart femtio års tid ha blivit attackerat och trakasserat av USA och Israel genom grav ekonomisk krigföring och genom att ha fått ett stort antal av sina ledare mördade.

Vi ser nu konturerna av ett möjligt slut på det olagliga anfallskriget mot Iran som Israel och USA startade den 28 februari 2026.

Kriget som varade i 40 dagar förlöpte ungefär som initierade bedömare hade förutspått. Förödelsen i Iran blev enorm. Med ungefärliga siffror förstörde USA och dess allierade, det vill säga Israel och de arabiska golfstaterna, trettio universitet, ett tusental skolor, tre hundra sjukhus och ett flertal fabriker och andra företag. Dessutom dödades tusentals civila iranier och tiotusentals skadades. Hundra USA-baserade internationella juridiska experter vid universiteten Harvard, Yale och Stanford som fördömde flyganfallen riktade mot ”skolor, sjukvårdsinrättningar, och bostäder¨ i Iran menar att 236 sjukvårdsinrättningar hade bombats redan under krigets första tre veckor.¹

Omfattningen av skadegörelsen i Iran blir lättare att förstå om man betänker att USA:s regionala militärkommandon CENTCOM uppger att USA genomförde 13 000 målattacker och att israeliska IDF rapporterade om 10 800 attacker mot olika mål i Iran under 40-dagars kriget. Dessutom har USA bombat Iran med cirka 1 000 Tomahawk kryssningsrobotar och cirka 1 500 andra robotar, bland annat JASSM, THAAD, PrSM och SM-6. Vi vet att en majoritet av dessa attacker riktats mot civila mål av det enkla faktum att det inte funnits så många militära mål. Dessutom vet vi att Iran saknar ett mer avancerat luftförsvarssystem och ett internationellt jämförbart system med skyddsrum. Förlusterna bland civila Iranier bör därför ha varit mycket stor.²

Däremot förblev större delen av Irans mycket avancerade robotvapen relativt intakt. Iran är en av de få stater i världen som i dagsläget har större arsenaler av så kallade mach-10 robotar vilka är extremt svårt att försvara sig mot. Iran har större delen av sitt robotförsvar med tillhörande avskjutningsramper insprängda i urberget och är mycket svåra att förstöra från luften.

Iran är en av de få stater i världen som i dagsläget har större arsenaler av så kallade mach-10 robotar vilka är extremt svårt att försvara sig mot. Iran har större delen av sitt robotförsvar med tillhörande avskjutningsramper insprängda i urberget och är mycket svåra att förstöra från luften.

Iran hade innan kriget ett minimalt och uråldrigt flygvapen som förstördes under krigets första dagar. Flottan bestod av ett fåtal mindre fregatter vilka samtliga förstördes i krigets inledningsskede. Vidare hade man ett antal mindre ubåtar som finns kvar och som kan användas för att minera Hormuz-sundet. Merparten av Irans marina investeringar låg och ligger i många hundra robotbestyckade höghastighetsbåtar med några få mans besättning. Hundratals av dessa båtar förvaras i grottor i urberget längs Irans kuster, oåtkomliga för fiendens robotar och flyg. Med deras hjälp kan iranierna lätt sätta eld på eller till och med sänka kustnära kommersiella fartyg. Större delen av detta marina vapen är fortfarande intakt.³

USA fick elva av sina baser i regionen nästan helt förstörda inklusive dyra radarsystem och avskjutningsramper, medan deras flotta undvek förluster eftersom USA hållit sina fartyg utom räckhåll för de iranska medeldistansrobotarna.

USA å sin sida fick elva av sina baser i regionen nästan helt förstörda inklusive dyra radarsystem och avskjutningsramper, medan deras flotta undvek förluster eftersom USA hållit sina fartyg utom räckhåll för de iranska medeldistansrobotarna. Inte heller förlorade USA många soldater eftersom personalen på deras baser hade inkvarterats på lokala hotell i regionen innan USA inledde sitt angrepp. Även Israel ådrog sig omfattande skador men det är svårt att ta reda på hur stora. Det är i praktiken strängt förbjudet i Israel att dokumentera eller sprida information om israeliska skador eller förluster. Man kan dock räkna med få förluster av israeliska liv eftersom Israel har många skyddsrum för sin befolkning. Dessutom koncentrerade Iran, till skillnad mot vad som var fallet under tolv-dagars-kriget i juni 2025, sina robotattacker mot amerikanska mål i regionen.⁴

Den för världen mest kännbara effekten av kriget var de kraftigt stigande priserna på energi. Så fort USA slog till, stängde Iran Hormuz-sundet för fientliga fartyg, något som man klart aviserat långt före kriget. Nerstängningen av sundet innebar ett bortfall på cirka 13% av världens samlade olje-konsumtion. Råoljan gick från 65 dollar till 115 per fat och bensinen i USA gick från 3 dollar till 4,5 per gallon.

Med ett sådant bensinpris, ett pris som hotade öka ju längre kriget pågick, var flertalet bedömare överens om att republikanerna skulle förlora sin majoritet i representanthuset vid mellanårsvalet i november vilket skulle innebära att presidenten Trump skulle få mycket svårt att få igenom sina lagförslag, och att han antagligen skulle bli ställd inför riksrätt på grund av ett flertal brott mot USA:s konstitution.

Trump greps av panik och gick med på nästan alla Irans krav för att öppna Hormuz-sundet trots att USA och Israel inte uppnått ett enda av sina krigsmål. Och världspriset på olja föll snabbt ner nästan till nivån före kriget.

Trump greps av panik och valde att gå med på nästan alla Irans krav för att öppna Hormuz-sundet trots att USA och Israel inte uppnått ett enda av sina krigsmål. Och världspriset på olja föll snabbt ner nästan till nivån före kriget. Det stod dock klart för alla initierade bedömare att USA:s medgivanden var en bekännelse under galgen och att Trump inte hade några som helst avsikter att hålla sig till punkterna i avtalet med Iran, kallat the Momorandum of Understanding, MOU.

Avtalet innehöll en viktig klausul om att samtliga strider i regionen omedelbart skulle upphöra och att alla deltagande länders integritet och suveränitet skulle respekteras. Men en månad in i avtalet pågår fortfarande Israels massmord på civila i Libanon och Israel har inte lämnat ockuperad libanesisk mark. Vidare stipulerade avtalet att Iran och Oman gemensamt skulle administrera sjöfarten genom Hormuz-sundet, men USA började redan några dagar efter att Trump undertecknat MOU att försöka smyga igenom fartyg utan tillstånd från administrationen av sundet. Iran satte omedelbart satt stopp för detta.

Enligt en annan klausul skulle USA med omedelbar verkan återbetala en del av de tillgångar USA tidigare stulit från Iran genom sin i det närmaste totala kontroll av västvärldens banker. Detta har inte skett. En för Iran väsentlig del av avtalet stipulerar att USA:s ekonomiska krigföring gentemot Iran successivt skall trappas ner till noll något som Iran troligtvis bara kan drömma om. USA hade till och med sockrat förslaget om en vapenvila med ett löfte om 300 miljarder dollar i krigsskadestånd som ersättning för all raserad infrastruktur i Iran, ett förslag som de flesta bedömare betraktar som vilda fantasier.

USA anser sig vara världens styrande nation och anser sig ha rätten att införa lagar och regler som andra nationer måste följa men som man själv bryter mot efter eget gottfinnande.

USA anser sig vara världens styrande nation och anser sig ha rätten att införa lagar och regler som andra nationer måste följa men som man själv bryter mot efter eget gottfinnande. USA är ökänt för att ensidigt bryta mot eller ignorera en uppsjö av internationella avtal och överenskommelser som olika nedrustningsavtal, klimatavtal, regler mot inhuman krigföring eller utslag från internationella domstolar. På liknande sätt fast i mindre skala betraktar sig Israel som mellanösterns härskare som inte behöver ta någon hänsyn sina arabiska grannar vilka man betraktar som lägre stående varelser och kallar tvåbenta djur.

Av detta och av Irans alla tidigare erfarenheter från samröret med USA och Israel följer det meningslösa för Iran att komma överens om någonting med dessa länder. De måste, i görligaste mån, bli ställda inför fullbordat faktum. Det är således av oerhörd vikt för Irans framtida utveckling att Iran tillsammans med Oman behåller kontrollen över Hormuz-sundet. Det står klart att det ligger helt inom Irans militära möjligheter att se till att så blir fallet. Om gulfstaterna skulle tillåta att USA börjar återbygga sina förstörda baser i Persiska viken, kan Iran enkelt beröva dem deras levebröd genom att stänga sundet.

Jämför situationen vid Dardanellerna och Bosporen som kontrolleras av Turkiet, och som har internationell rätt att stänga inloppet till Svarta Havet om mot Turkiet fientliga staters fartyg försöker passera. Turkiet tar också ut en avgift för passage något som Iran och Osman också bör överväga. En avgift som kan vara proportionell mot det hot som fartygens ägare utgör mot Iran eller Oman. Detta lär vara det enda sätt på vilket Iran någonsin kan få kompensation för den enorma förstörelse som USA och Israel förorsakat i Iran.

Ett annat ämne som varit under intensiv debatt sedan början av 2000-talet är Irans fredliga användning av kärnenergi. Kärnenergiavtalet JCPOA undertecknades 2015, FN:s säkerhetsråd godkände det genom resolutionen 2231, men bröts ensidigt av Trump år 2018. Vid närmare eftertanke är ämnet inte värt någon tankemöda alls. Iran är en undertecknare av Icke-spridningsavtalet för kärnvapen NPT.

Det är en helt absurd tanke att två skurkstater som Israel och USA skulle ges möjligheter att inskränka de rättigheter Iran har som undertecknare av NPT, rättigheter som alla undertecknare har. Om ämnet kommer på tal i förhandlingar med USA bör Iran demonstrativt lämna förhandlingsbordet.

Det är således av oerhörd vikt för Irans framtida utveckling att Iran tillsammans med Oman behåller kontrollen över Hormuz-sundet. Det står klart att det ligger helt inom Irans militära möjligheter att se till att så blir fallet.

Den 13 juni 2025 utsatte Israel Iran för en överraskningsattack. Som en del i denna attack dödade israeliska agenter, som varit gömda i Iran under en längre tid med handeldvapen och mindre drönare, ett antal politiker, högt uppsatta militärer och ett tiotal iranska kärnfysiker. Det faktum att mördarna visste exakt var de olika fysikerna bodde med sina familjer, en information som också var känd för ett antal av IAEA:s tjänstemän men inte av utomstående, gjorde att iranierna kände sig säkra på att IAEA infiltrerats av den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Det fanns också andra indicier som pekade åt samma håll. Följaktligen litar inte Iran på IAEA:s tjänstemän och bör framledes kräva att alla sådana tjänstemän rekryteras från neutrala länder som till exempel Pakistan, Kina eller Ryssland om de skall släppas in i Iran.⁵

Iran har i snart femtio år lidit under amerikanska sanktioner vilka på ett avgörande sätt hindrat landets ekonomiska utveckling. Det skulle därför vara mycket frestande för Iran att bli av med sanktionerna mot eftergifter inom kärnenergiområdet eller genom inskränkningar av sin suveränitet inom utrikespolitiken. Detta skulle emellertid var en mycket farlig väg för Iran att följa. Av erfarenhet vet man, att USA kan lätta på sanktioner när det passar supermakten men det går mycket snabbt att återinföra dem så fort Iran visar den minsta tendens att inte vilja följa USA:s godtyckliga påbud.

Efter det att USA kördes ut från Iran 1979 blev den amerikanska ekonomiska krigföringen svår för Iran att bära. Men bördan är betydligt lättare idag när Iran kan handla med BRICS-länderna och deras allierade utan att använda amerikanska dollar. Denna marknad är större än den som domineras av USA och blir bara större för var dag.

Efter det att USA kördes ut från Iran 1979 blev den amerikanska ekonomiska krigföringen svår för Iran att bära. Men bördan är betydligt lättare idag när Iran kan handla med BRICS-länderna och deras allierade utan att använda amerikanska dollar.

En annan fälla som det kan vara frestande för Iran att falla i är följande. Genom att USA har strikt kontroll över västvärldens banker har USA lyckats stjäla mer än hundra miljarder dollar av Irans tillgångar. Genom att locka med att återbetala en del av dessa tillgångar hoppas USA att Iran skall göra avkall på sin suveränitet och, till exempel, gå med på en begränsning av sin robotarsenal eller av sin kapacitet för anrikning av Uran. Iran bör akta sig för att lyssna på sådana locktoner. Det är lika bra att slå fast en gång för alla: USA kommer aldrig att återbetala några tillgångar till Iran. Stämningen i det amerikanska ledarskapet oavsett partitillhörighet är sedan femtio år tillbaka, att ett land som lyckas bryta sig ur det amerikanska järngreppet är att betrakta som det mest förhatliga land som finns på denna jord. Det måste krossas och förstöras.

Av diskussionen ovan följer att det inte finns någon mening för Iran att prata med amerikanska representanter. Om man ändå gör det är det för att vilseleda amerikanerna eller för att man skall verka mera resonabla och ansvarstagande inför världen. Däremot har Iran mycket starka skäl för att öka sina ansträngningar för att komma till tals med de arabiska golfstaterna.

Irans uttalade målsättning är att framledes slippa bli attackerade av USA eller Israel eller båda. Detta kräver uppenbarligen att USA inte tillåts att återuppbygga sina förstörda militära baser i regionen. De så kallade GCC-länderna, som skapades av det engelska imperiet, styrs diktatoriskt av mycket små klickar av supermiljardärer som tillsammans med utländska storföretag tillgodogör sig nästan all den rikedom som deras olje- och gasfyndigheter inbringar. Dessa superrika har investerat sina rikedomar i utländska banker, fastigheter och andra företag, huvudsakligen amerikanska sådana, vilket ger amerikanerna ett oerhört inflytande över golfstaternas utrikespolitik. Det blir därför svårt för iranierna att hindra amerikanerna att återkomma till sina förstörda baser vilket de ändå måste försöka göra om det skall kunna bli någon varaktig fred i området.

Metoden måste bli att Iran lägger strafftullar på eller till och med förbjuder användandet av Hormuz-sundet för de golfstater som väljer att åter bjuda in amerikanerna till sina domäner. I värsta fall måste Iran hota med att använda sina hyper-överljuds-robotar för slå ut all återuppbyggnad av amerikanska baser.

Det bästa alternativet för Iran idag är att försöka förmå GCC-staterna att ansluta sig det försvarsalternativ som Pakistan tagit initiativet till och vilket innebär att de islamiska staterna i regionen sluter sig samman i vad som skulle kunna beskrivas som ett Västasiens NATO. Samtliga stater i regionen skulle då vara i skydd av Pakistans kärnvapenparaply och förhoppningsvis slippa framtida attacker från Israel och USA.

En ytterligare förutsättning för en varaktig fred i regionen är naturligtvis att Israel drivs ut från all ockuperad mark i Palestina, Syrien och Libanon helt i enlighet med vad den samlade världsopinionen kräver.

Den mest avgörande faktorn för hur kriget mot Iran kommer att utveckla sig framöver är hur stor arsenal av ballistiska robotar Iran har kvar och hur många de kan nytillverka i sina underjordiska grottor. Om Iran har få robotar kvar och svårigheter att tillverka nya kommer kriget att ebba ut för tillfället och lämna Iran i ett mycket prekärt läge med fruktansvärd förstörelse och en ekonomi i spillror.

Den mest avgörande faktorn för hur kriget mot Iran kommer att utveckla sig framöver är hur stor arsenal av ballistiska robotar Iran har kvar och hur många de kan nytillverka i sina underjordiska grottor, nu under bristförhållanden orsakade av blockader och krig. Om Iran har få robotar kvar och svårigheter att tillverka nya kommer kriget att ebba ut för tillfället och lämna Iran i ett mycket prekärt läge med fruktansvärd förstörelse och en ekonomi i spillror. Alla förnödenheter får komma in på järnväg från Kina, Ryssland eller Pakistan och det kommer inte dröja länge förrän Israel insisterar på att Iran bör anfallas igen. Och när USA fyllt på sin robotarsenal kommer kriget återupptas men med Iran i mycket sämre läge.

USA och de olika golfstaterna misstänker starkt att Iran fortfarande, efter ett halvår av krig, har många mycket farliga robotar kvar att tillgå. Annars hade man inte behövt böja sig för Irans hot om att totalförstöra gulfens hela energi-infrastruktur om USA och Israel började angripa sådan struktur i Iran. Israel har hela tiden tryckt på för att tillfoga Iran ett sådant förödande slag. Bland annat anföll Israel den 18 mars Irans stora olje- och gasfält South Pars med tillhörande raffinaderi. Men USA beordrade Israel att upphöra med sådana angrepp vilket Israel rättade sig efter. Om Iran skulle slå ut hela gulfens energi-infrastruktur är de flesta bedömare överens om att detta skulle innebära att hela världen skulle hamna i en djup depression jämförbar med eller värre än 30-tals krisen.

Således har Iran ytterligare ett sätt att hindra att USA:s baser återvänder till regionen förutom att stänga Hormuz-sundet. Iran kan bomba sönder all återuppbyggnad av förstörda baser. Det finns också en klar möjlighet att Iran har mycket gott om avancerade robotar. Detta skulle kunna innebära att Iran gör allvar av sitt hot om att sätta stopp för folkmorden i Gaza, Libanon och på Västbanken.

Detta kan inte ske utan att tillämpa ett kraftigt militärt våld mot Israel eftersom Israel har visat att de är beredda att utstå en hel del förstörelse för att uppnå sin dröm om vad de kallar Stor-Israel. Man måste dock räkna med att Israel kommer att ta till sina kärnvapen när Haifa och Tel Aviv börjar likna Gaza City eller Rafah, hellre än att ge upp sin dröm om ett Stor-Israel. Detta skulle naturligtvis vara förödande för Iran och miljontals av deras befolkning skulle brinna upp. Även befolkningen i omkringliggande länder skulle drabbas hårt eftersom det inte går att geografiskt begränsa skadeverkningarna av kärnvapen. Förhoppningsvis kommer stormakterna Kina och Ryssland gripa in och tvinga fram något slags vapenstillestånd innan katastrofen är ett faktum.

Man måste dock räkna med att Israel kommer att ta till sina kärnvapen när Haifa och Tel Aviv börjar likna Gaza City eller Rafah, hellre än att ge upp sin dröm om ett Stor-Israel.

Om Iran skulle drabbas av israeliska eller amerikanska kärnvapen är det svårt att tänka sig att Iran inte skulle utkräva en gruvlig hämnd. Den debatt som förs i västerländska media beträffande användandet och effekterna av stora eller små kärnvapen vittnar om en monumental okunskap och mycket fabulerande. Även bland yrkesmilitärer som kanske till och med handhar sådana vapen. När det gäller anskaffning av kärnvapen består den absolut sett svåraste delen av att konstruera de robotar som skall leverera kärnladdningar till fiendens territorium.

Detta problem är för Irans del redan löst eftersom Iran, Ryssland och eventuellt Kina är världens ledande robottillverkare. Vad det gäller den lättare delen, det vill säga anrikning av uranet eller framställningen av plutonium, om man nu väljer en sådan bomb, kan detta ske i mindre, undanskymda utrymmen och den kunskap som krävs är numera allmänt tillgänglig för världens fysiker. I Irans fall finns denna kunskap i mängd bland deras fysiker även om Israel har försökt döda så många som möjligt av dem. Iran har ett otal helt okända grottor insprängda i graniten där en anrikningsprocess kan pågå under några månaders tid utan vetskap för omgivningen. Det finns således ingenting omvärlden kan göra för att sätta stopp för att Iran förser sina hyper-ljuds-robotar med kärnvapen-stridsspetsar. Robotar som inte kan skjutas ner av nu kända försvarsrobotar. Detta vet eller bör israeler och amerikaner veta. De behöver ju bara tänka tillbaka på deras meningslösa försök att hindra världens mest sanktionerade land, Nordkorea, att utveckla kärnvapen.

När amerikaner och Israeler motiverar anfallet mot Iran med vikten av att hindra iranierna från att skaffa kärnvapen är detta rent nonsens. Det låter rimligare i omvärldens öron att säga så än att säga att man avser att helt förstöra den iranska civilisationen och att dela upp Persien i småbitar.

När amerikaner och Israeler motiverar anfallet mot Iran med vikten av att hindra iranierna från att skaffa kärnvapen är detta rent nonsens. Det låter rimligare i omvärldens öron att säga så än att säga att man avser att helt förstöra den iranska civilisationen, att dela upp Persien i småbitar och tillsätta nickedockor för att styra delarna enligt diktat från Washington, som USA till exempel har gjort med Venezuela.

Trots lättheten att anskaffa kärnvapen har Iran avstått även om man trakasserats på det grövsta i snart femtio år. Det är inte svårt att förstå varför. Irans närmaste bundsförvanter, förutom de olika miliser som man själv stöttar i regionen, till exempel Hezbollah, Hamas, Ansar-Allah och många grupper i Irak, är Kina och Ryssland. Man kan också lägga till Indien och Pakistan. Ingen av dessa stater vill se Iran som en kärnvapennation. Det skulle lätt bli dödsstöten för Icke-Spridnings-Avtalet (NPT).

Trots lättheten att anskaffa kärnvapen har Iran avstått även om man trakasserats på det grövsta i snart femtio år. Det är inte svårt att förstå varför. Irans närmaste bundsförvanter, förutom de olika miliser som man själv stöttar i regionen, är Kina och Ryssland. Ingen av dessa stater vill se Iran som en kärnvapennation.

Samtliga dessa stater har ett stort inflytande över Iran. Man bör också betänka att Iran aldrig kan vara den stat som initierar en kärnvapenattack mot Israel eftersom detta skulle leda till massdöd bland Irans bundsförvanter, det vill säga två miljoner araber i Israel och tre miljoner araber på Västbanken, liksom bland människor i omkringliggande länder som Egypten, Jordanien, Syrien och Libanon.

Om emellertid iranierna själva blivit föremål för en dödsbringande attack med kärnvapen är det inte otänkbart att Iran i desperation bestämmer sig för att radera ut Israel med ett tiotal Hiroshima-bomber. Om vi skall dö skall våra banemän också dö – även om många av våra vänner också dör!