I ett alltmer polariserat politiskt klimat kan presidentvalet i Brasilien bli ett ödesval. Vänsterns kandidat Lula står mot högerns Flávio Bolsonaro. Opinionsundersökningar visar att det blir ett klassval. Samtidigt anklagas Trump för att blanda sig i valet och för att försöka destabilisera landet, skriver Lennart Kjörling.

De allmänna valen i Brasilien närmar sig, första omgången 4 oktober och andra 25 oktober. I synnerhet är presidentvalet viktigt. Skall högervågen i Latinamerika fullbordas i Brasilien? Eller kommer en seger för Lula och PT vara början på slutet för den senaste vågen med extremhögerpresidenter på kontinenten?

Trump hoppas uppenbarligen på en seger för utmanaren Flávio Bolsonaro, son till den dömde expresidenten Jair Bolsonaro. En seger för honom i Latinamerikas största land skulle märkbart förändra maktbalansen på kontinenten. Trump har på olika sätt visat att han vill ha mer inflytande i Brasilien, det talas om även finansiellt stöd från amerikanskt högerhåll.

Skall högervågen i Latinamerika fullbordas i Brasilien? Eller kommer en seger för Lula och PT vara början på slutet för den senaste vågen med extremhögerpresidenter på kontinenten?

I september skrev dussintals kongressledamöter från Demokratiska partiet till utrikesminister Marco Rubio för att fördöma vad de kallade Trumpadministrationens “uppenbara försök att påverka och potentiellt undergräva” Brasiliens val genom vad de beskrev som en “uthållig och mångfacetterad kampanj av inblandning och destabilisering i Brasilien”.¹

Innan Trump i juli införde 25 procentiga tullar på många varor från Brasilien hade Flávio Bolsonaro bett honom vänta till efter valet. Man kan misstänka att han därmed ville skapa ett incitament för väljarna att välja honom. Nu blev det inte så men redan diskussionerna kring detta påverkade opinionsläget i Brasilien. När högern på nationaldagen 7 september paraderade med amerikanska flaggor slog detta tillbaka och stärkte sittande vänsterpresidenten Lula. Nu är opinionsläget mycket jämnt så utgången av valet är mycket osäker.

Tittar man på opinionsundersökningen från Datafolha är det brasilianska valet tydligt ett klassval.

Tittar man på opinionsundersökningen från Datafolha 8–10 september blir bilden mer komplicerad. Det är tydligt ett klassval.

Bland dem som tjänar upp till 2 minimilöner är stödet för Lula 47 procent mot 27 för Flávio. Bland dem som tjänar mer är siffrorna nästa omvända. 2–5 minimilöner: Lula 31 procent, Flávio 42 och över 5 minimilöner: Lula 27 procent, Flávio 47 procent. Könsskillnaderna är också tydliga. Bland kvinnor har Lula 41 procent av sympatierna och Flávio har 30 procent. Det är samma bild som i valet 2022 och den tendensen känner vi igen både från USA och Sverige.

En annan likhet med USA är att de evangelikala väljarna ger Flavio ett stöd på 50 procent men Lula bara får 22. Det är de amerikainspirerade pingstliknande frikyrkorna som står för detta. Bland dem som kallar sig katoliker, egentligen de andra som inte erövrats av frikyrkorna, är siffrorna omvända, Lula 46 procent och Flávio 29. Lula har länge försökt att öka sitt stöd bland frikyrkorna, men det är deras moralkonservatism som är svår att rå på. Skulle han lyckas bland dessa som oftast är fattiga skulle han lätt vinna.

En viktig aspekt är rasbarriärerna. Bland svarta väljare är stödet för Lula 56 % mot 33, bland vita är siffrorna till Flávios fördel 50 mot 33. I den stora mellangruppen, de som definierar sig som pardos, mörkhyade, leder Lula knappt med 48 % mot 42.

En annan viktig aspekt är rasbarriärerna. Bland svarta väljare är stödet för Lula 56 mot 33, bland vita är siffrorna till Flávios fördel 50 mot 33. I den stora mellangruppen, de som definierar sig som pardos, mörkhyade, leder Lula knappt med 48 mot 42.

Lula ville egentligen ha en vicepresident från den grupp i kongressen som kallas centrão, den stora mitten. Här finns flera av de stora center-högerpartierna som dominerar kongressen och som Lula alltid måste förhandla med för att få igenom sin politik. De är ofta djupt korrumperade. Han lyckades inte, detta trots att dessa partier inte lyckats vaska fram någon egen kandidat som kunde locka väljare. Tanken var att få stöd från de mellangrupper som befinner sig mellan Lula och ultrahögerns Flávio. Nu blir hans medkandidat den sittande Geraldo Alckmin, från början en högerpolitiker som förlorade presidentvalet mot Lula 2006. Han anses ha ett visst stöd från industrin även om han inför valet 2022 gick över till Socialistpartiet.

Nu gäller det för bägge sidor att mobilisera. De sociala rörelserna har börjat mobilisera för att stödja Lulas kandidatur. Här ingår stora delar av den fackliga rörelsen, även om den är något försvagad. Andra sociala rörelser som de jordlösas rörelse, MST, har visat sig ha en större förmåga att bygga stöd underifrån. I årets val har de lanserat 16 egna kandidater i de nationella och regionala valen.

De jordlösas rörelse MST som tidigare varit tveksam till att dra sig in i partipolitiken ställer upp med sexton egna kandidater inom Lulas parti PT. En som nu helhjärtat ställer sig bakom dessa 16 kandidater är Chico Buarque, en av Brasiliens mest framträdande sångare och kompositörer.

Rörelsen som tidigare varit tveksam till att dra sig in i partipolitiken har bestämt sig för att det är viktigt att erövra ett utrymme i institutionerna, deras kandidater ställer upp inom Lulas parti PT. MST vill utmana den parlamentariska dominansen som är knuten till den så kallade ”boskapsbänken” (bancada do boi) som företräder stora markägares och jordbrukskapitalets intressen. Enligt MST är deras modell med monokulturer och exportinriktad råvaruproduktion skadlig både för miljön och klimatet. Man vill istället se en jordreform som ger människor möjligheten att leva på sin jord. Man vill också skydda urfolk och andra traditionella samhällen från exploatering.²

En som nu helhjärtat ställer sig bakom dessa 16 kandidater är en av Brasiliens mest framträdande sångare och kompositörer Chico Buarque. Över huvud taget har flera av denna “gyllene generation” av musiker som Gilberto Gil, Caetano Veloso och Paulinho da Viola återigen tydligt tagit ställning mot högerpopulismen. De känner tydligt hotet från den ultrahöger som hoppas komma tillbaka till makten, med stöd av starka krafter både i och utanför Brasilien. Det kan bli ett ödesval för hela kontinenten.