Planscherna är tidens tecken. De ska väcka känslor, locka köpare, värva röster. Stefan Arvidsson gräver i arkiven och tolkar politiska planscher från förr.

Enligt den europeiska heraldikens tinkturregler får inte ”färger”, vilka preciseras till rött, blått, lila, grönt och svart, ligga på andra färger eller helst ens bredvid varandra.

För att åstadkomma distinkta vapensköldar bör ”färger” varvas med ”metallerna”, guld/sol, silver/vit . Självklart ska vapensköldarna också vara symmetriska och välordnade.

Med start i ryska revolutionen bestämmer sig bolsjevikerna för att strunta i sådana gamla regler. De ville skapa ett nytt samhälle, ett som är rättvist, och de ville skapa en ny människosort, en som är fri. I akt och mening att uppnå det målet behövde nya former framträda: nya kläder och uniformer, nya diktformer och ny teater. Och ny heraldik.

Såväl flaggan som vapenskölden för de Socialistiska rådsrepublikernas union blev programmatiskt otraditionella. Staden Bajas vapensköld är också den extremt nyskapande: ingen tinkturregel tillämpas och den är dynamiskt asymmetrisk.

Förmodligen designades den under sent 1960- eller tidigt 1970-tal. Det är opkonstvibbar runt den, också lite Champis-etikett. Dagens postkommunistiska vapensköld för Baja har kvar apelträdet, men har inte oväntat helt anpassat sig till traditionell heraldik. Och istället för den röda stjärnan tronar nu en adlig krona.¹