Svenska medier har svårt att förklara varför USA håller på att svälta ut Kubas befolkning. Istället sluter sig många till svältkampanjen genom att mörka USA:s motiv eller fokusera på kritik mot Kuba. Göteborgs-Postens analytiker Britt-Marie Mattson tycks inte förstå det mest elementära, skriver Pia Jacobsen.

Göteborgs-Postens USA-expert Britt-Marie Mattson försöker i en analys (GP 25/3) förklara vad Donald Trump strategi mot Kuba är.¹ USA:s långsiktiga plan är oklar, menar Mattsson. Men även Mattssons analys är oklar. Dessutom påstås flera rena felaktigheter om Kuba. 

I sin frågeställning framhåller Mattsson den växande osäkerheten kring USA:s planer för Kuba. För trots kriget mot Iran har USA inte lagt sitt intresse för Kuba åt sidan. Donald Trump har talat om att “befria” Kuba och det spekuleras i att USA kan genomföra en kommandoräd liknande den mot Venezuelas Nicolás Maduro. Samtidigt anländer mindre humanitära hjälpsändningar från olika länder. Dessa är långt ifrån tillräckliga. Behoven är enorma. USA ser Kuba som strategiskt viktigt på grund av närheten till Florida och banden till Ryssland, både historiska och samtida. Men, skriver Mattsson, det finns inga tecken på folkliga uppror eller stora naturresurser som motiverar ett ingripande.

Britt-Marie Mattsson är som sagt USA-expert i Göteborgs-Posten (GP), oberoende liberal. Där har hon varit anställd sedan 1968 och hon har tidigare varit bland annat utrikeschef och förstereporter på tidningen. I tillägg till detta har hon också en filosofie kandidatexamen i ekonomisk historia. Hon har skrivit ett antal skönlitterära böcker, alla med berättelser förlagda i en politisk miljö.

GP:s Mattson påstår att Kuba har “omfattande modern kameraövervakning”. Menar Mattsson att mitt i den allvarliga ekonomiska krisen och akut energibrist så skulle Kuba köpt in dyra övervakningssystem?

När Mattsson nu försöker besvara frågan om USA:s intresse för Kuba så ser hon inte det självklara, imperialismen. Det hon istället försöker göra är att förklara aggressionerna mot Kuba som en fråga om rationella nationsintressen och direkt ekonomisk vinning. Inget kunde vara mer fel. 

Givetvis handlar det om den strukturella nödvändigheten för kapitalet att ha kontroll över Kuba. Att krossa Kuba som socialistiskt exempel 90 sjömil från Florida. 

Mattsson konstaterar korrekt att hjälpsändningarna som anlänt, inklusive rysk olja, är viktiga markeringar för att visa att Kuba inte står ensamt. Men felaktigt skriver hon “sedan den amerikanska blockaden infördes i januari”. Kuba har varit intvingad under USA:s blockad sedan 1962. Mattsson syftar sannolikt på det presidentdekret som Trump utfärdade 29 januari 2026, med vilket han fullständigt vill strypa den kubanska ekonomin.

Felaktigt skriver GP att den amerikanska blockaden infördes i januari. Kuba har varit intvingad under USA:s blockad sedan 1962.

Blockadens syfte är inte, och har aldrig varit, att framkalla krig. Det är ett hänsynslöst maktmedel för att söka åstadkomma kapitulation. Det avsiktliga resultatet man vill nå med blockader är ett materiellt förfall för att bryta ner det kubanska folkets försvarsvilja.

Dock, att det som Mattsson noterar, i dagsläget inte finns några tecken på folkliga uppror är helt riktigt. Men här hamnar Mattsson återigen fel och påstår att det är för att Kuba har “omfattande modern kameraövervakning”. Menar Mattsson att mitt i den allvarliga ekonomiska krisen och akut energibrist, utlöst av USA:s blockad, så skulle Kuba köpt in dyra övervakningssystem, istället för att använda pengar för att distribuera mat och andra livsnödvändigheter till befolkningen? Man skulle alltså låta el gå till att driva kameror och inte till respiratorer? Det är absurt att anföra ett sådant argument.

I oktober-november 2025 var jag på delegationsresa till Kuba. Inte en enda övervakningskamera såg jag vid över 20 besök i olika verksamheter under två veckor. Visst kan någon kamera ha funnits vid exempelvis något av revolutionsmonumenten. Men ändå långt ifrån den massövervakning som Mattsson målar upp. Ett samhälle som däremot har en omfattande massövervakning av sin befolkning är Sverige. Kameror finns till exempel i närmare varje gathörn i centrala Göteborg.

GP förklarar aggressionerna mot Kuba som en fråga om rationella nationsintressen och direkt ekonomisk vinning. Inget kunde vara mer fel.

Under vårt besök på Kuba hade vi ett gediget program, alltifrån ett boende- och aktivitetscenter för hemlösa till en hypermodern vaccintillverkare och huvudkontoret för Kommittéerna för revolutionens försvar (CDR). På det senare var man i full färd med solidaritetsinsamling av kläder, mediciner och annat till de drabbade av orkanen Melissas framfart på östra Kuba. Orkanen slog till med full kraft, runt 85 m/s i byarna, precis i inledningen av vårt besök. Mobiliseringen från CDR var snabbt på plats för att understödja landsmännen i de drabbade delarna. Detta är ett av områdena där CDR är helt avgörande i det kubanska samhället idag. Det stämmer att CDR skapades för att kunna stödja militär och polis i ingripande mot USA-stödda terrorister, men CDR har idag inga sådana befogenheter. Så att, som Mattsson gör, kritisera en grundbult som CDR, en massorganisation med ca 7 miljoner medlemmar, utgör är att inte vilja förstå eller respektera det kubanska samhällsbygget.

Med tanke på alla kontrarevolutionära angrepp som Kuba utsatts för så är det inte något konstigt att ha ögon och öron för att upptäcka inhemska eller infiltrerade fientliga element. Sverige har Säpo, MUST och FRA.

I oktober-november 2025 var jag på delegationsresa till Kuba. Inte en enda övervakningskamera såg jag vid över 20 besök i olika verksamheter under två veckor.

På Mattssons övergripande fråga “varför USA vill ingripa på Kuba” så torde det stå tämligen klart för alla att vad Trump och krigshökarna i Washington vill ha: makten. Makten att återigen göra Kuba till en lydstat och ett återupprättande av den egenmäktiga äganderätten. Precis vad det kubanska folket tvingades till under diktatorn Batista fram till 1959 då Castro och Che tillsammans med andra revolutionärer befriade sina landsmän från terrorn.

Vad som i huvudsak drabbar den kubanska befolkningen är USA:s folkrättsvidriga blockad som försätter landet i ett utarmat tillstånd. Det är inget mindre än ekonomisk krigföring.