Den palestinske journalisten Mohammed Al-Lahham utpekas i Göteborgs-Posten för terrorist och antisemit. Men han har aldrig fått bemöta anklagelserna. Parabol har intervjuat honom i flyktinglägret Betlehem.

Plats för intervju: Mohammed Al-Lahham i sitt hem i flyktinglägret Dheisheh i Betlehem. Francisco Contreras i Stockholm. Drack/åt: Rökte cigarrett (Mohammed), grönt te (Francisco)

Den palestinske journalisten Mohammed Al-Lahham hamnade oväntat i centrum för en uppmärksammad politisk kampanj under den svenska valrörelsen. Tillsammans med sin partikamrat Taysir Nasrallah pekades han ut i Göteborgs-Posten (GP) och anklagades för att ha ”hyllat terrorism och uttryckt hat mot judar”. Uppgifterna byggde på material från den israeliska aktivistorganisationen Palestinian Media Watch vars främsta verksamhet är att smutskasta palestinska medier och journalister.

Den egentliga poängen i artikeln, skriven av GP-journalisterna Sofia Boo och Tobias Andersson Åkerblom, var dock inte de två palestinierna, utan att rikta kritik mot Vänsterpartiet för att ha bjudit in dem till riksdagen. Artikeln kan ses som en fortsättning på den mediala kampanjen som Expressen drivit för att knyta Vänsterpartiet till terrorhyllningar och antisemitism. GP-artikeln avslutas med att de utan framgång sökt Taysir Nasrallah, Mohammed Al-Lahham och Fatah för att ge dem möjlighet att kommentera anklagelserna. Parabol lyckades däremot få kontakt med Mohammed Al-Lahham som svarade sin telefon när han var på väg hem efter arbetsdagens slut.

Mohammed Al-Lahham bor i flyktinglägret Dheisheh i Betlehem på den ockuperade Västbanken tillsammans med sin fru och fyra barn. Han arbetar som journalist och ansvarar inom Palestinska journalistförbundet för Frihetskommittén som dokumenterar och bevakar övergrepp mot palestinska journalister, både från den israeliska ockupationsmakten och från andra aktörer. Han var tidigare ledamot av det palestinska partiet Fatahs revolutionära råd mellan 2016 och 2026.

Hur ser du på GP:s artikel och anklagelser mot dig?

Jag läste den noggrant med stort journalistiskt intresse. Min uppfattning är att den mer liknar en beställd och betald artikel än resultatet av ett självständigt journalistiskt arbete. Bakom den finns säkert aktörer med egna intressen och motiv. Det kan ha att göra med det politiska spelet under valrörelsen i Sverige. Men också att misskreditera ett svenskt politiskt parti som tog emot oss, lyssnade på oss och som vi lyssnade på.

Fatah är en internationell erkänd nationell befrielserörelse och som har en historisk roll. Vi, som journalisterna beskriver som terrorister, är exempelvis kamrater till de palestinska säkerhetsofficerare som reste in i Syrien 2015 och riskerade sina liv för att rädda två svenska medborgare som hade kidnappats av IS. Mina vänner gick in i Syrien och jag själv bevakade detta i egenskap av journalist. En av officerarna som utförde uppdraget att föra ut de två kidnappade från IS:s förvaringsområde till Jordanien är en nära och personligen vän.

Vi har ingenting med terrorism att göra och förkastar terrorism var den än förekommer. Vi förespråkar frihet och fred. Vår rörelse kräver att Palestina ska befrias och att en palestinsk stat ska upprättas. Och vi använder oss av fredliga och politiska medel för att uppnå vår rätt till självbestämmande. Precis som alla andra folk i världen och såsom FN också har fastställt. Självbestämmande är folkens rätt. Är vi terrorister på grund av detta?

Artikeln är illvillig journalistisk och ett beställningsjobb och den saknar integritet, transparens och objektivitet. Det minsta man kunde begära var att vi som anklagas skulle ha fått komma till tals.

Den här artikeln är illvillig journalistisk. Jag tror att det är ett beställningsjobb och den saknar integritet, transparens och objektivitet. Det minsta man kunde begära var att vi som anklagas skulle ha fått komma till tals.

En journalist får inte avkunna domar. Här utfärdar journalisterna bestämda och kategoriska omdömen om mig och min kollega Nasrallah och beskriver oss som terrorister, utan att ens bemöda sig om att göra en sökning, undersöka saken närmare eller kontakta oss.

Vi kom inte till Sverige maskerade, smugglade eller på något hemligt sätt. Vi är offentliga personer. Vårt möte ägde rum inför medier och vi publicerade våra bilder och det som sades. Vi är stolta över våra relationer med Vänsterpartiet. Fatah har också ett vänskapssamarbete med Socialdemokraterna som går tillbaka till Olof Palmes tid. Vi har också relationer med andra svenska partier och organisationer. Därför är mitt intryck att försöket att förvränga sanningen i grunden syftar till att skada Vänsterpartiet för att gynna andra partier under valrörelsen.

Journalisterna som skrev artikeln hävdar att de försökte kontakta dig och även Taysir Nasrallah. Stämmer det?

Det stämmer inte. Vi är offentliga personer och våra kontaktuppgifter är välkända och lättillgängliga. Den som söker på mitt namn, Mohammed Al-Lahham, kan enkelt hitta mina konton på sociala medier, mina uttalanden och mina kontaktuppgifter. På min Facebook-sida finns både min adress, mitt mobilnummer och mitt WhatsApp-nummer. Jag är dessutom regelbundet med i såväl arabiska som västerländska medier. Det är svårt att hävda att det skulle vara omöjligt att komma i kontakt med mig. I dagens digitala värld kan journalister och andra intresserade nå personer nästan var som helst, förutsatt att de verkligen försöker ta kontakt.

Göteborgs-Posten beskriver dina uttalanden som hyllningar till terrorism. Vad är ditt svar på det?

Jag har naturligtvis gjort många olika uttalanden i egenskap av medlem i Fatahs revolutionära råd. Det är rörelsens näst högsta ledande organ efter centralkommittén. Jag har aldrig vid något tillfälle hyllat något som kan betecknas som terrorism. Mina uttalanden handlar vanligtvis om att avslöja den israeliska ockupationens terrorism och brott och samtidigt försvara rätten till självförsvar i enlighet med vad FN och internationella konventioner har fastställt. Mina uttalanden har aldrig gått utanför detta sammanhang. Det är ett felaktigt påstående och en anklagelse som jag avvisar.

För oss är en martyr ett offer för ockupationen. Vad vill den svenska tidningen jag ska kalla en obeväpnad ung man som mördas av 20 kulor? Vad vill de jag ska kalla ett barn på Gazaremsan som träffas av granater och där barnet, pappan, mamman och hela familjen mördas?

GP menar att uttalandena handlade om att hylla en operation som hade genomförts och en hyllning till en martyr. Hur ser du på användningen av begreppet ”martyr” och på att palestinier som har dödats under kampen mot ockupationen hedras?

Begreppet ”martyr” har ett symboliskt och moraliskt värde för en offerinsats. En person som offrar sig för Palestina är en ”martyr”. Även religiöst sett betraktas en person som dör orättfärdigt som martyr. Så för oss är en martyr, med sin symbolik, en benämning på ett offer för ockupationen. Vad vill den svenska tidningen jag ska kalla en obeväpnad ung man som mördas av 20 kulor? Vad vill de jag ska kalla ett barn på Gazaremsan som träffas av granater och där barnet, pappan, mamman och hela familjen mördas? Den israeliska ockupationen begränsar våra barns möjligheter att leva ett värdigt och hoppfullt liv. När barn påverkas av ockupationens följder kan de förlora hoppet om framtiden och känna att livet saknar mening.

Jag är inte anhängare av Hamas agerande. Men allt som sker är en reaktion på den israeliska ockupationen och Israels brott. Det svenska folket och hela världen vet att den israeliska ockupationsmakten genomför ett folkmord.

Jag är inte anhängare av Hamas agerande. Jag har uttryckt det vid mer än ett tillfälle. Men allt som sker är en reaktion på den israeliska ockupationen och Israels brott. Det svenska folket och hela världen vet att den israeliska ockupationsmakten genomför ett folkmord.

En ledare i tidningen Svenska Dagbladet menar att det svenska Palestinska föreningarnas förbund fungerar som ett nätverk med kopplingar till PLO, Fatah och den palestinska myndigheten. De hävdar att detta innebär politiskt inflytande från Ramallah i Sverige. Tidningen skriver att om Vänsterpartiet, som samarbetar med Palestinska föreningarnas förbund, vinner valet och blir en del av en regering skulle Ramallah få inflytande i en svensk regering. Har du en kommentar till detta?

Det är en felaktig slutsats. Det palestinska folket har till följd av ockupationen genom Nakba 1948, genom sexdagarskriget 1967, genom det pågående folkmordet och genom det förtryck som det har levt under, blivit ett folk på omkring 15 miljoner palestinier. Hälften finns i hemlandet och den andra hälften i diasporan. I Jordanien finns exempelvis mer än tre eller fyra miljoner palestinier. Betyder det att Ramallah, eller de officiella palestinska institutionerna, ingriper i Jordaniens styre, där det finns omkring fyra miljoner palestinier? Nej, naturligtvis inte.

Än mindre gör man det i Sverige. Sverige erkände Palestina år 2014 före många andra europeiska länder. Detta hedrar Sverige och vi tycker om Sverige för dess historiska ställningstaganden i den palestinska frågan. Det finns omkring 200 000 palestinier i Sverige i dag. Den siffran har ökat till följd av det folkmord som den israeliska ockupationen utövar mot vårt folk på Gazaremsan, till följd av krisen i Syrien och till följd av kriserna i Libanon. En stor del av det palestinska folket i diasporan kom till Sverige i hopp om ett liv, i hopp om frihet och i hopp om att hitta en lämplig miljö för sina barn.

Många av dessa människor har familj och vänner och andra naturliga kopplingar till Palestina. Men det betyder inte att vi blandar oss i den svenska politiken. Vår president Abu Mazen och Fatah tillåter inte sina medlemmar blanda sig i andra länders angelägenheter. Vi är gäster i Sverige och respekterar Sveriges lagar och regler.

Samtidigt respekterar vi palestinierna som är röstberättigade i Sverige att fritt utöva sin rösträtt utan utpressning, hot eller ens påverkan. Ingen kan styra vårt folk på det sättet. De kan fatta sina egna beslut och behöver inte någon som talar om för dem hur de ska rösta eller påverka deras valdeltagande. Jag personligen har vänner i Sverige med olika politiska ståndpunkter och som röstar på olika partier. Det finns också palestinier som kandiderar för olika partier.  

Upplever du att palestinskt motstånd och israeliskt våld beskrivs enligt olika måttstockar i medierna?

Ja, tyvärr. Denna dubbelmoral är en slags blindhet. En europeisk och västerländsk blindhet inför synen på orättvisa och ockupation. Se hur EU betraktar den ryska invasionen av Ukraina och jämför det med hur västvärlden ser på den israeliska aggressionen mot Gaza och Västbanken. Det finns en tydlig dubbelmoral som inte ens en ung person i Europa kan undgå att se. Idag går unga européer ut på gatorna för att stödja Palestina och protesterar mot denna dubbelmoral som både medierna och det politiska etablissemanget uppvisar.

Tyvärr har många medier kopplingar till sionistiska ekonomiska intressen och makthavare eller till den sionistiska lobbyn. Det återspeglas i den redaktionella linjen hos många europeiska och västerländska medier som stödjer och favoriserar Israel. Rapporteringen blir därmed opartisk och oförenlig med de krav på objektivitet och yrkesetik som journalistiken bör präglas av. Här handlar det även om ekonomiska intressen med reklamintäkter, annonsering och marknadsföring, vilket också är kopplat till den redaktionella linjen.

Men denna dubbelmoral förekommer även i internationella organ. Internationella brottmålsdomstolen öppnade efter mindre än 30 dagar ett ärende om de så kallade krigsbrotten som Ryssland begått i Ukraina. Men det tog 78 år för samma organ att upprätta ett liknande ärende gällande israelisk ockupation och dess brott mot det palestinska folket.

Hur ser du som journalist på utvecklingen där medier i allt större utsträckning granskar vanliga medborgares inlägg på sociala medier? Personer som uttrycker stöd för Palestina kan exempelvis få se sina inlägg uppmärksammade i dagspressen dagen därpå och riskerar att framställas som antisemiter eller som personer som stödjer eller glorifierar terrorism?

De stora plattformar drivs av företag som har tecknat avtal med israeliska officiella eller halvofficiella institutioner. I utbyte mot ekonomisk ersättning arbetar de inom sina algoritmer med att blockera den palestinska berättelsen och blockera sidor från personer som stöder den palestinska kampen. Samtidigt raderas inte proisraeliska inlägg och videor trots att de använder sig av en terroristisk retorik och uppmanar till dödande, våld och brott.

Samma blindhet ser vi också bland stora internationella bolag. Ett uppmärksammat exempel är reklamkampanjen från Adidas där en israelisk soldat som förlorat ett ben porträtterades på ett positivt och mänskligt sätt när han tränar med protes och har på sig en Adidas-sportsko. Samtidigt bortser Adidas från de 75 000 martyrerna på Gazaremsan som är offer för det som denna soldat representerar. Detta är ett exempel på dubbelmoralen. Medan israelen ges ett stort värde, oavsett vilken skada han har drabbats av, finns den här föraktfulla och nedlåtande synen på palestinier.

Artikeln i den svenska tidningen [GP] lever inte upp till journalistiska principer om att ge läsaren en balanserad och korrekt bild av verkligheten. Den saknar balans och källkritik som bör prägla ansvarsfull journalistik. Artikeln innehåller dessutom kategoriska omdömen om oss utan att ge oss utrymme för att kunna bemöta dem.

Vad anser du svenska medier behöver förstå bättre när det gäller Fatah och den palestinska politiska rörelsen?

Den västerländska rapporteringen är tyvärr full med stereotypa föreställningar om det palestinska folket. Man reducerar palestinier till negativa och ensidiga beskrivningar. Man förenklar en komplex konflikt. Man skildrar inte den mångfald av erfarenheter, åsikter och livsvillkor som finns inom det palestinska samhället

Artikeln i den svenska tidningen [GP] lever inte upp till journalistiska principer om att ge läsaren en balanserad och korrekt bild av verkligheten. Den saknar balans och källkritik som bör prägla ansvarsfull journalistik. Artikeln innehåller dessutom kategoriska omdömen om oss utan att ge oss utrymme för att kunna bemöta dem.

Tyvärr finns det journalister och politiska ledare med extrema hållningar gentemot det palestinska folket och som utmålar palestinier på ett negativt sätt, exempelvis som terrorister. Men detta får oss inte att hata svenskar. Nej, vi kommer att fortsätta tycka om Sverige och respektera det svenska folkets val av regering oavsett vem som leder landet.

Är tvåstatslösningen fortfarande ett mål för Fatah eller har den blivit politiskt död?

Fatah tror definitivt på tvåstatslösningen. Det var utifrån denna övertygelse som Palestinska befrielseorganisationen PLO undertecknade Osloavtalet. Det förutsatte ett ömsesidigt erkännande mellan Palestina och Israel. Det var tänkt att den första fasen skulle följas efter fem år av en andra fas år 2000. Men Sharon och den israeliska ockupationen fullföljde inte Osloavtalet och höll inte sina åtaganden att ge det palestinska folket de rättigheter som avtalet föreskrev som upprättandet av en palestinsk stat. Sedan följde olika regeringar och Yitzhak Rabin mördades. Det var inte vi som mördade Rabin, som var en fredsvän, och det var inte vi som mördade Yasser Arafat, också en fredsvän. Israel mördade Rabin och Israel misstänks för mordet på Yasser Arafat. Det är de som har tagit död på fredsdrömmen i regionen med sina ambitioner.

Men tvåstatslösningen har definitivt blivit mycket svår på grund av ockupationens agerande och den israeliska bosättningspolitiken på Västbanken. Även nu med försöken att efter folkmordet i Gaza utnyttja situationen för att avgöra den arabisk-israeliska konflikten och fördriva palestinierna. De säger öppet detta med slagord som ”Vi ska slutföra det Ben-Gurion inte slutförde 1948.” De menar felaktigt att Ben-Gurion inte fortsatte med ockupationen av resten av de palestinska områdena och att fördriva palestinierna. Det är vad ministrar i den israeliska regeringen, som Smotrich och Ben-Gvir, säger med målet att göra sig av med palestinierna och fördriva alla palestinier från detta land. Fatah tror fortfarande på en tvåstatslösning men de israeliska extremisterna försöker förstöra och omintetgöra detta alternativ.

En tvåstatslösning är vad det internationella samfundet accepterar. Men finns det några initiativ från det internationella samfundet för att faktiskt genomföra tvåstatslösningen eller är det bara ord på papper?

Tyvärr har det internationella trycket inte nått upp till den verklighet som människor lever i Palestina. Vi ser då och då vissa initiativ som det fransk-saudiarabiska initiativet. Men det stoppades av Trump när han lade fram sin plan för Gaza och lanserade det som kallade Fredsrådet. Allt USA genom åren har gjort för att stödja och skydda ockupationen och Europas svårigheter att frigöra sig från USA:s politiska inflytande och beroende har bidragit till att försvaga alla initiativ för det palestinska folkets rätt att upprätta sin stat.  

Den internationella faktorn har en stor betydelse för att bli av med ockupationen. Ett historiskt exempel är Sydafrika under apartheidregimen där Sydafrika befriades först på den internationella arenan innan landet befriades på marken. Sydafrikas befrielse från apartheidregimen var också ett resultat av officiella och folkliga ställningstaganden i Europa och särskilt i västvärlden.

Men tyvärr ser vi inte detta nu trots att folkmordet sker live inför hela världens ögon. USA ser Israel som ett amerikanskt intresse, som ett spjutspetsverktyg för USA i regionen och som ett redskap i den arabiska regionen och Mellanöstern. Europa står oförmöget att på ett verkligt sätt hjälpa det palestinska folket att skydda sig och bli av med denna terrorism och denna ockupation. Det president Abu Mazen har gjort är att stå i FN och kräva skydd. Ett folk vädjar till världen ”Vi dör, vi dödas, vi utplånas. Skydda oss bara från detta onda. Skydda oss från detta folkmord, från denna galenskap som handlar om den törst efter dödande som den israeliska ockupationen utövar.” Detta kräver ett starkare, beslutsamt och tydligt europeiskt ställningstagande mot ockupationens brott och att skydda det palestinska folket mot dessa brott.

Ockupationsmakten arbetar dag och natt för att göra alternativet med en palestinsk stat till ett dött och obefintligt alternativ. Vi svarar på detta genom att säga att detta är vårt land och vi finns här. Det kommer inte att bli någon ny utvandring eller någon ny fördrivning av det palestinska folket så som under Nakba 1948 eller sexdagarskriget 1967.

Hur ser du på Fatahs visioner om relationerna mellan en framtida palestinsk stat och Israel?

Som jag sa tidigare gick Fatah tillsammans med PLO, som är det palestinska folkets legitima och enda representant, med på Osloavtalet utifrån principen om ömsesidigt erkännande och respekt för detta erkännande mellan två existerande parter. Men tyvärr har det på marken skett ett försök att rasera denna dröm och göra slut på möjligheten att upprätta en palestinsk stat.

Ockupationsmakten arbetar dag och natt för att göra alternativet med en palestinsk stat till ett dött och obefintligt alternativ. Vi svarar på detta genom att säga att detta är vårt land och vi finns här. Det kommer inte att bli någon ny utvandring eller någon ny fördrivning av det palestinska folket så som under Nakba 1948 eller sexdagarskriget 1967. Det palestinska folket i diasporan har, även i arabiska områden, levt under lidande och förtryck. Därför har vi inget annat alternativ än att stanna kvar på vårt land i väntan på att vår dröm om att upprätta vår palestinska stat ska förverkligas.

Bland palestinier finns det kritiska röster till Osloavtalet. Var Osloavtalet ett misslyckande eller ett nödvändigt steg mot att upprätta en palestinsk stat?

Ja, det fanns palestinska aktörer som arbetade för att sabotera Osloavtalet. Märkligt nog sammanföll deras agerande indirekt med israeliska extremistiska krafter som var emot Osloavtalet och som mördade Yitzhak Rabin. Men i dag, efter mer än 32 år sedan Osloavtalet, ser vi att avtalet är grunden för drömmen om en palestinsk stat.

Det finns palestinska grupper som beskriver Osloavtalet som förräderi och kapitulation. Men även om Osloavtalet skulle vara så dåligt har det lett till upprättandet av den palestinska myndigheten och början på drömmen om en palestinsk stat. Därför menar vi att angreppen på den palestinska myndigheten inte enbart handlar om bristerna utan om att undanröja den politiska symbol den utgör. De israeliska försöken att avveckla Osloavtalet är ett försök att undanröja själva idén om palestinsk självbestämmande. Om den palestinska myndigheten försvinner riskerar även idén om ett framtida palestinskt självstyre och en tvåstatslösning att försvagas. Så kampen handlar inte bara om institutionen i sig utan om det nationella hopp som den representerar.

Det var ett nödvändigt steg på väg mot att upprätta staten?

Jag tycker att Osloavtalet var ett viktigt och nödvändigt steg för fredsalternativet. Vi hade prövat den väpnade kampen och krig under många år, inklusive kriget i Beirut. Därefter började de palestinska organisationerna diskutera möjligheten om ett fredsalternativ. Så kom Osloavtalet. Yasser Arafat som undertecknade avtalet sa ”om någon har en invändning mot det avtalet, så har jag hundra”. Men vi ville gå vidare med detta alternativ. Särskilt eftersom palestiniernas och de palestinska organisationernas situation i de arabiska områden och länder hade blivit svår. Det förekom utpressning och utnyttjande av palestinska organisationer från vissa politiska regimer. Osloavtalet var det minst negativa eller det bästa av de dåliga alternativen. Vi valde detta alternativ trots bristerna för vi trodde att fred var möjlig och att detta avtal kunde skapa fred, försoning och stabilitet. Men de israeliska extremisterna dödade denna möjlighet och förstörde den.

Vad gör Fatah för att få internationellt stöd för en palestinsk stat och nå en politisk lösning?

Presidenten Abu Mazen, som visserligen är ledaren för den palestinska myndigheten men samtidigt ordförande i Fatah, arbetar internationellt, i FN, i internationella organisationer och gentemot länderna med inflytande i världen för att sätta press på Israel för att stoppa massakrerna och erkänna palestiniernas rätt. Sedan måste vi stärka det palestinska folkets motstånd på palestinsk mark. Det vore orimligt att söka politiska lösningar samtidigt som det inte skulle finnas något palestinskt folk kvar på palestinsk mark, för att Israel lyckas tömma Palestina. Det var vad det handlade om med den egyptiska Rafahövergången under detta krig där ockupationen ville öppna portarna så att människor skulle fly från Gaza. Jag förstår ur ett medmänskligt perspektiv att människan strävar efter att överleva. Men gränsövergången stängdes för att förhindra att Gazaremsan tömdes och därmed Israels mål med kriget, att förflytta befolkningen på Gazaremsan till någon annan plats och möjliggöra bosättning och ockupation, skulle uppnås.

Samma sak sker nu på Västbanken när Israel förstör bostäder, beslagtar mark, dödar människor och förstör fabriker, vägar, vatten- och elnät. Detta syftar till att driva människor till att lämna och fördrivas från Västbanken. Därför är en strategi också att stärka människorna på deras land och hålla dem kvar där. Det är de alternativ som finns. Det politiska alternativet är det enda alternativ som ligger på bordet för att nå en politisk lösning som garanterar upprättandet av en palestinsk stat och samtidigt garanterar Israel en säker stat utan krig. Det ska också garantera det palestinska folket en egen stat som kan leva i säkerhet och gott grannskap med alla som finns i regionen.