Namnet: Det mest personliga, titeln på våra jag - ändå ges det till oss av andra. Vissa står inte ut och byter. Varje månad intervjuar vi en personlighet som bytt namn.

Ola Norell låter som ett anonymt namn ur skolkatalogen. Ola Rapace däremot: en vild skådespelare med mystisk bakgrund. Här berättar Ola själv hur det gick till när han skapade sin offentliga persona.

Både du och Noomi hette Norén innan ni bytte namn. Berätta.

Brursan. Jag drar det från början. Det här var kring år 2001. Hon hette Norén och jag hette faktiskt Norell och så ville vi göra ett hemligt bröllop. Så det inte skulle bli skriverier och skit, du fattar. Vi drog till Malmö och bestämde oss där för att gifta oss och åkte vidare till Paris och väl där sa vi till varandra , eller hur? ”Va fan ska vi heta då?” Nu hette ju hon Norén och jag hette Norell. Ett giftemålsbyte av namn kändes skevt. Byter man till den andra blir det jättekonstigt, liksom Ola Norén eller Noomi Norell. Dubbelnamn funkar ju inte heller. Man kan ju fan inte heta Norén Norell, eller hur? Allt blev känsligt, närmast funktionshindrat.

I Paris sa Noomi ”jag ska hitta ett jävla namn”. Vi gick in i en bokhandel, du vet hur det ser ut i Paris, boklådor där de fortfarande säljer böcker… Där gick hon och tog fram ett franskt uppslagsverk. Hon satte sig och började bläddra i det. Jag tänkte ”jag går ut och tar en cigg” och gjorde det. Sen kom hon ut på gatan där jag stod och rökte och sa ”nu har jag hittat det, Rapace – det betyder rovfågel”. Jag tänkte och sa ”då tar vi väl det efternamnet”.

På den tiden var det Patent och registreringsverket som skötte namnbyten. Man ansökte om namnbyten. Ett av kriterierna var att det skulle vara självklart hur det uttalas. Vi skickade in vårat namnval men jag tänkte att det som med alla franska ord inte är självklart hur det ska uttalas. För en svensk kunde det snarare bli ”rapache eller rapagé”. Därför ringde jag upp handläggaren och sa ”du förstår väl att alla fattar att det här uttalas rapass”. Och han svarade:

”Jo, det har du nog rätt i. Jag kommer godkänna det här.”. Så skickade vi in det där.

Gifte ni er på franska ambassaden?

Nä. Vi åkte hem och tog en sån där kort ceremoni i Rådhuset bara för att få det på papper. Men då tyckte vi båda att vi redan gjort vår grej. Det här var bra för att få det officiellt. Men ifråga om själva namnet Rapace var det inte mer romantiskt än att vi kan ju fan inte heta Norén Norell. Vad gör vi? Noomi gick in på en bokhandel och bläddrade…. ”Rovfågel låter häftigt, det tar vi!”