I juni vann vänsterprofilen Zohran Mamdani Demokraternas primärval inför borgmästarvalet – ett tecken på att partiets progressiva gren är på frammarsch. Emil Broberg har träffat Mamdani och berättar vad som låg bakom segern.

TV-skärmen visar de två huvudkandidaterna i Demokraternas primärval för borgmästarposten i New York. Det är den före detta skandalomsusade guvernören Andrew Coumo och utmanaren Zohran Mamdani som drabbar samman. Coumo har precis angripit Zohran för att vara oerfaren och inte lämplig som borgmästare.

The name is Mamdani, M A M D A N I. You should learn how to say it!

Det svar Zohran Mamdanis levererar var kanske spiken i kistan för Coumo. Det blir viralt, som man säger. Miljoner och åter miljoner människor har sett hur Zohran radar upp skandaler och lögner som Coumo är skyldig till.  Inlägget avslutas med en kommentar till att Coumo konsekvent uttalar Zohrans efternamn fel: The name is Mamdani, M A M D A N I. You should learn how to say it!

Det är en politisk knock out som Coumo aldrig reser sig från. Coumo backas av det demokratiska etablissemanget, stadens alla stora tidningar, miljardärer som öser in pengar, islamofobiska angrepp och försök att utmåla honom som antisemit. Men inget av detta biter på Zohrans kampanj som bara fortsätter att växa.

När valresultaten från första röstomgången trillar in är det en jordskredsseger som chockar etablissemanget och som får tiotusentals New York-bor att dansa av glädje.

När Zohran lanserade sin kampanj var det mindre än 1% av invånarna i New York som kände till honom. Nu är han en nationell kändis .

I januari när Zohran lanserade sin kampanj var det mindre än 1% av invånarna i New York som kände till honom. Nu är han en nationell kändis som alla, inklusive Donald Trump, pratar om. Borgmästare i New York är ett av de absolut tyngsta ämbetena i USA.

Ska The Center of the universe, som tidigare borgmästaren Robert F. Wagner utnämnde staden till, få en socialist till högsta ledare? Mycket pekar på det men inget är givet. New York kommer möta en politisk höst som de aldrig sett tidigare. Men frågan är hur man hämnade här.

Hösten 2023 reste jag till New York med Zetkin Foundations Daniel Sestrajcic. Vi var på desperat jakt efter att hitta inspiration för att bygga en starkare vänster. Under en fullspäckad vecka mötte vi forskare, journalister, organisatörer och folkvalda. De allra flesta organiserade i Democratic Socialists of America, DSA.

En eftermiddag hade vi bokat ett möte med en för oss helt okänd ledamot av delstatens representanthus, Zohran Mamdani. Vi möts i hans hemdistrikt, Astoria, som fått smeknamnet Peoples Republic of Astoria. Det enda distrikt som valt socialister till alla nivåer där Alexandria Ocasio-Cortez är den mest kända.

När vi några timmar senare skiljs åt är det ingen tvekan om att det är en framtida politisk stjärna som vi träffat.

Efter en promenad hamnar vi på en parkbänk i Astoria Park med utsikt över norra Manhattan. Det blir ett samtal om strategier för det parlamentariska arbetet och hur man bygger vänstern starkare. Men också om hur man som folkvald måste hålla fast vid aktivismen och bygga breda allianser. När vi några timmar senare skiljs åt är det ingen tvekan om att det är en framtida politisk stjärna som vi träffat.

Men Zohrans framgång är inte bara resultatet av en smart, karismatisk och orädd politiker. Det är så mycket större än så. Och ingen är mer medveten om detta är Zohran själv. Segern i primärvalet är resultatet av tio års organisering med både segrar och förluster.

Nästan alla som är engagerade inom den amerikanska vänstern har ett gemensamt ”defining moment” som man säger på engelska. Det var Bernies första presidentvalskampanj. Den förändrade allt. Men problemet var bara att man i slutändan förlorade mot etablissemanget och Hillary Clinton. Men detta var början på det som ledde fram till Zohrans seger.  

För att förklara hela denna process krävs det en bok eller två. Men det finns en rad faktorer som varit avgörande.

För tio år sedan var Democratic Socialists of America i princip en avsomnande studiecirkel för äldre intellektuella män. När tiotusentals ung människor sökte efter ett hem efter Bernies kampanjförlust hamnade många hos DSA. Sedan dess har organisationen vuxit till en nationell angelägenhet. I New York har de blivit en maktfaktor med representanter i såväl city hall och delstatskongressen och den mest framträdande stjärnan Alexandria Ocasio-Cortez, även känd som AOC.

Med sina 10 000 medlemmar i New York, har de byggt upp en organisation med aktivister med allt större erfarenheter av kampanjarbete och mobilisering. Det finns ingen annan politisk organisation i staden som kan mäta sig med detta. Utan dessa tusentals aktivister hade Zohrans kampanj, som i slutet organiserade 50 000 volontärer som knackat över 1,5 miljoner dörrar, aldrig kunna lyfta.

Genom DSA har arbetet i de parlamentariska församlingarna haft en tydlig koppling till utomparlamentariska kampanjer och organisering. De har genomfört ett systematiskt kampanjarbete, även utanför valkampanjerna. Med den självklara vetskapen, som allt för ofta tenderar att glömmas bort av dagens vänster, så byggs en stark vänster genom organisering av vanligt folk. Det är där grunden läggs till framgångsrika valkampanjer.

DSA har en tydlig politisk linje. Med ett starkt fokus på att sänka levnadskostnaderna för invånarna i New York har kampanjen prioriterat den fråga som rankas som den viktigaste politiska frågan. Genom, för amerikanska mått mätt, driva progressiva förslag som möter människors behov har kampanjen hamrat in budskap som gratis bussar och frysta hyror.

Samtidigt har kampanjen inte backat från andra viktiga frågor som HBTQI-rättigheter, Palestina och ett hårt motstånd mot Trumps migrationspolitik.

Den tydliga politiska linjen har kombinerats breda allianser med sociala rörelser. Inte minst har stöd från flera fackförbund spelat roll och bygger på DSAs strategiska arbete. Bland annat fick kampanjen stöd från det viktiga bilarbetarfacket UAW.

Men allianserna har även byggts med andra organisationer som Working Families Party, HBTQI-rörelsen och hyresgäströrelsen. Kampanjen har byggts upp starkt genom att vara inkluderande.

Stödet för Zohran hos unga förklaras till stor del genom en fantastiskt effektiv kampanj på sociala medier. Med en mycket hög närvaro och tillgänglighet har kampanjen byggt en mycket stark direktkontakt med väljare. Kampanjen har också till synes växt organiskt med en mycket stor mängd ”stödkonton” som kontinuerligt publicerar eget material som ytterligare bidragit till kampanjens enorma genomslag.

Politiskt självförtroende

Ett av Demokraternas, och väldigt många andra partiers, svaghet är rädslan för kritik från medier och motståndare. Något som inte minst manifesterats de senaste två årens tafatta hanterande av Israels ockupation och pågående folkmord i Palestina.

Genom att visa upp ett stort politiskt självförtroende där kampanjen tog debatten istället för att ducka och triangulera budskap så har de extremt hårda angreppen inte fungerat. Till exempel har försöken att smeta antisemitism på kampanjen misslyckats då man haft en konsekvent och tydlig argumentation som man hållit fast vid.

Det finns givetvis fler viktiga punkter som kan förklara varför Zohrans kampanj blev en sådan framgång. Det handlar ju om det korrupta politiska systemet som folk har tröttnat på och förmågan att motivera människor att gå och rösta.

I New York har det nu fötts en ny generation som gett sig in i sin första politiska kampanj och fått känna den fantastiska känslan av att segra.

Det har snart gått tio år sedan Bernie förlorade det där primärvalet som fick en hel generation att vakna politiskt. I New York har det nu fötts en ny generation med tiotusentals aktivister som gett sig in i sin första politiska kampanj och fått känna den fantastiska känslan av att segra. Det kan visa sig vara starten på en ny stark vänstersväng inom amerikansk politik som växer underifrån.

När Demokraterna har svårt att förhållas sig till Trumps fascism växer vänstern och den organiserar sig. Om ett år avgörs primärvalen inför kongressvalet 2026. Zohrans seger är mycket troligt bara den första av många som kommer. För det finns en vänster att inspireras och lära sig av. En vänster som bygger på organisering av arbetarklassen i breda allianser. En vänster som organiserar sig för att vinna. För i skuggan av Trump så växer sig alternativet allt starkare och det skakar om etablissemanget som nu mobiliserar. Det kommer bli en häftig politisk höst i New York.