I El Salvador får ingen säga emot den självutnämnde “coolaste diktatorn” Nayid Bukele. Han har redan fängslat 1,7% av landets befolkning, anklagade för att vara gängmedlemmar. Nu ger han sig på människorättsförsvarare och journalister. Andres Gomez har träffat två journalister.

Plats för intervju: Guatemala och sedan via nätet. Drack: kaffe.

Journalisterna Daniel Valencia och Oscar Orellana träffade jag första gången på en konferens i Panajachel i Guatemala. Dit tog de sig i hemlighet för att berätta om vad som pågår i El Salvador och hur svårt det har blivit att arbeta som journalist i landet. Presidenten Nayib Bukele är den enda som tillåts höras i El Salvador, menar de.

Detta bekräftar även andra oberoende journalister. Landets president har sett till att ingen får ifrågasätta hans beslut eller utreda hans handlingar som statschef. Bukele, menar de, har tyranniskt omformat El Salvadors verklighet, som världen tycks ignorera och som inspirerar andra auktoritära ledare i världen.

Valencia och Orellana är två etablerade och erkända journalister i El Salvador. Valencia var tidigare redaktör i mediehuset El Faro och är grundare till det undersökande journalistiska nätverket Redacción Regional. Orellana är verkställande direktör för El Salvadors viktigaste nätverk av lokala radiostationer ARPAS.

De har nu tvingats vidta strikta skyddsåtgärder på grund av den rädsla som den självutnämnde “coolaste diktatorn” väcker. De har i praktiken gått under jorden. Efter vårt första möte i Guatemala bestämde vi därför för att höras i juni via säkra kanaler på nätet för att prata vidare om journalistiken i El Salvador.

Presidenten i El Salvador Nayib Bukele menar att han inte har politisk hemvist. Han hoppade politiskt från vänster till höger och gick till val första gången 2019 som ett alternativ till systemet och partierna. Valkampanjen byggde på en populistisk retorik om en radikal säkerhetspolitik i ett El Salvador som plågas av de kriminella gängens våld och utpressningar. Han vann valet med 53%.

Bukele har fängslat 1,7 % av befolkningen anklagade godtyckligt för att vara gängmedlemmar. Över 20 000 personer som inte tillhör någon kriminell struktur sitter fortfarande fängslade och isolerade.  

Sedan har det gått utför. Bukele stormade parlamentet med militärer för att pressa igenom ett lån. I mars 2022 införde han undantagstillstånd, vilket har varit i kraft sedan dess. Undantagstillståndet har påverkat både förenings- och pressfriheten. Andra grundläggande rättigheter, som rätten att få juridiskt biträde vid gripande och rätten att bli informerad om orsaken till gripandet, har upphävts. Bukele avsatte 2021 den konstitutionella domstolen och godkände, trots att det strider mot konstitutionen, presidentåterval, vilket möjliggjorde för honom att kandidera och vinna det senaste valet i februari 2024. Han vann med 84%. I juli i år drev han till slut igenom en reform som tillåter obestämt återval.

Men det som kanske sticker ut mest är att Bukele fängslat 1,7 % av befolkningen anklagade godtyckligt för att vara gängmedlemmar. Bukele har själv medgett att man frigivit 8 000 oskyldigt anklagade personer. Men enligt anmälningar är det över 20 000 personer som inte tillhör någon kriminell struktur men som fortfarande sitter fängslade, isolerade och utan att få se dagsljuset.  

Oscar Orellana sammanfattar läget så här:

-I El Salvador är rätten till försvar obefintlig. Det innebär att en polis kan gripa mig med vilken förevändning som helst. Han kan påstå att han har bevis för att jag är gängmedlem. Jag kan då tas in och fängslas utan rätt till försvar. Så allvarlig är situationen.

Bara en antydan om att tillhöra ett gäng i El Salvador kan vara en dom. Folk lever i en rädsla till detta massfängslande under omänskliga förhållanden. Över 30 000 soldater patrullerar gatorna. De griper inte bara de som anklagas för att vara gängmedlemmar, utan även människorättsadvokater, samhällsledare, de som protesterar vräkningar och antikorruptionsutredare.

Återigen har El Salvador politiska fångarna. Det har lett till att journalister vidtagit drastiska säkerhetsåtgärder. Antingen lämnar de landet eller lever i hemlighet, gömda, utan att ha begått något brott annat än att tänka annorlunda och uttrycka det.

Bukele har sett till att oberoende journalistik inte är möjlig i El Salvador. Han har slagit hårt mot yttrande- och föreningsfriheten och gör det omöjligt att undersöka eller skriva fritt från landet.

Bukele har sett till att oberoende journalistik inte är möjlig i El Salvador, menar båda journalisterna som befinner antingen i landet eller i något av grannländerna för att kunna fortsätta arbeta som journalister. Under den nya mandatperioden har Bukele slagit hårt mot yttrande- och föreningsfriheten, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att undersöka eller skriva fritt från landet.

I maj 2024 drev parlamentet igenom en ny lag om utländska agenter, ett beslut som av oppositionella och civilsamhället uppfattas som ett angrepp mot organisationer som är kritiska till Bukeles styre. Lagen innebär att internationellt bistånd beskattas med 30 % och tvingar NGO:er, medier och privatpersoner som tar emot ekonomiskt stöd från utlandet att registrera sig som “utländska agenter”. Om detta inte sker, har staten rätt att införa ekonomiska sanktioner, förbjuda verksamheten och även upplösa organisationen eller mediekanalen.

Valencia, som idag leder Redacción Regional från hemlig ort, menar att den ekonomiska bördan som lagen medför i praktiken är ännu större:

-Om du tar hänsyn till att lagen om utländska agenter redan innebär en skatt på 30% på internationellt bistånd, och du dessutom måste lägga till de andra lagstadgade skatterna i El Salvador – 10 % inkomstskatt och 13 % moms – så blir det över 50 % på mottagna medlen. Det blir i praktiken omöjligt för oss att genomföra något projekt med stöd från utländska givare.  

-Den stryper inte bara NGO:er och medier ekonomiskt, även privata personer drabbas hårt av den nya lagstiftningen. Lagen öppnar upp för mycket större godtycke och riktar sig inte längre bara mot organisationer, alltså juridiska personer, utan även mot fysiska personer.

Daniel Valencia med 22 års yrkeserfarenhet som journalist och som två gånger tilldelats det nationella journalistpriset föredrar att inte avslöja var han befinner sig för att skydda sin säkerhet. Lagen om utländska agenter gör det möjligt att attackera vilken journalist som helst, menar Valencia och förklarar det med fallet El Faro.

–El Faro har juridisk personlighet utanför El Salvador, men har sina team, alltså fysiska personer, i El Salvador. Så vem riktar sig lagen mot när den öppnas upp för att omfatta även fysiska personer?

Han får medhåll av radiojournalisten Oscar Orellana.

-Lagen gäller inte bara sociala organisationer och medier utan också enskilda individer med syfte att kunna påverka den oberoende salvadoranska journalistkåren.  

Bukele vill framstå som handlingskraftig och med nya idéer, men den nya salvadoranska lagen om utländska agenter har plankats från Nicaraguas lag som godkändes år 2020.

Kritikerna menar också att den salvadoranska lagen om utländska agenter har plankat idén och formuleringarna från Nicaraguas lag om reglering av utländska agenter som godkändes 2020.¹ Båda följer ett auktoritärt mönster. Begreppet “utländsk agent” används för att kriminalisera internationell finansiering och stoppa människors, sociala rörelsers och NGO:ers deltagande i samhället.

-Även om Bukele framställer sig som handlingskraftig och marknadsför sig som en man med nya idéer, är lagen om utländska agenter, med vilken El Salvadors diktator stryper oppositionen, inte formulerad av honom eller hans team, utan är en kopia av Nicaraguas lag om reglering av utländska agenter, säger Orellana.

-Jag har läst och jämfört båda och de är en blåkopia. Till och med skapandet av ett organ som ska reglera alla de sociala organisationer och medier heter likadant. Även sanktionerna har samma namn. Det enda som skiljer de åt är landets kontext.

Utöver den påtvingade avfinansieringen av oberoende medier och NGOer som får medel från internationellt samarbete, har säkerhetsmyndigheterna sedan februari även gripit människorättsförsvarare och advokater som är kritiska mot Bukele. Detta har ytterligare förstärkt ett klimat av rädsla i hela El Salvador.

Så fort Zavala släpptes från fängelset och hade återhämtat sig anmälde han vice säkerhetsministern och fängelsechefen för tortyr.

Gripandena av människorättsförsvarare började den 25 februari 2025 med arresteringen av Fidel Zavala. Det var dock inte första gången Zavala satt i fängelse. Han hade tidigare blivit orättvist fängslad under undantagstillståndet och tillbringade över ett år i Bukeles fängelser, fram till sin frigivning 2024. När han släpptes, rapporterade Zavala om tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling. Daniel Valencia berättar:

-Så fort Zavala släpps från regimens fängelser och har återhämtat sig, samlar han mod och anmäler vice säkerhetsministern och fängelsechefen, Osiris Luna, till åklagarmyndigheten för tortyr. Men även andra regeringsmedlemmar samt fängelset i Munguía anmäls. Han uppger att han bevittnat tortyr och kränkningar av mänskliga rättigheter inne i fängelset.

Några månader efter anmälningarna när Fidel Zavala agerar som talesperson för Unidad de Defensa de Derechos Humanos y Comunitarios (Unidehc), bevittnar han vräkningen av samfällighetsorganisationen “La Floresta”. Det är här som Zavala häktats för andra gången tillsammans med tjugo andra lokala ledare. Så här minns Valencia det:

-Zavala arbetar som människorättsförsvarare och bevakar en markvräkning av ett fattigt samhälle, och han anklagas för bedrägeri, eller något liknande, och grips.

-Fidel Zavala har åtalats för grovt bedrägeri, olagliga sammanslutningar, olaglig försäljning av tomter och olagligt yrkesutövande. Anklagelser som avleder uppmärksamheten från hans vittnesmål och syftar till att stigmatisera honom. Men repressalierna mot Zavala slutar inte där. Idag hämnas Bukeles regim på honom genom att skicka honom till samma fängelse där han bevittnade de brott mot mänskligheten som han själv offentligt har anmält, vilket utsätter honom för ytterligare repressalier och tortyr.

Gripandet av Zavala visar på systematiskt politisk förföljelse, menar journalisterna. Efter Zavala följde gripandena av pastorn José Ángel Pérez och miljöjuristen Alejandro Henríquez på grund av en marktvist.

-Kooperativet El Bosque, som representerar 300 familjer, förlorade en rättstvist som går tillbaka till 1990-talet och som nu tvingar dem att betala 800 000 USD för att få behålla sin mark. Annars måste de lämna marken. Pastorn Ángel Pérez, tillsammans med 150 medlemmar från kooperativet El Bosque, vädjade om hjälp från Bukele. Det gjorde de på ett fredligt sätt utanför det bostadsområde där diktatorn bor. Svaret blev gripandet av pastorn och andra medlemmar från El Bosque som deltog i den fredliga protesten. Miljöjuristen Alejandro Henríquez greps dagen därpå, anklagad för att ha deltagit i protesten. Båda anklagades av åklagarmyndigheten för ordningsstörning och motstånd. De har sedan gripandet hållits isolerade i häkte.

Bukeles auktoritära hållning kom också till uttryck när 14 bussägare inom kollektivtrafiken greps.

-Åklagarmyndigheten anklagar dem för “utpressning, tjänstefel, vägran att bistå och förskingring”. Bussägarna ska inte ha följt presidentens order om att transportera människor gratis. En åtgärd Bukele införde efter ett jordskred som isolerade delar av landet. Som repressalie för att de 14 transportörerna vägrade, har de nu alla åtalats, inklusive för brottet “förskingring”, vilket inte är tillämpligt enligt lagen, eftersom det endast kan tillskrivas personer som är eller har varit offentliga tjänstemän, vilket bussägarna inte är.

Bukele, i sitt kontrollbehov, kriminaliserar allt motstånd och rör sig idag obehindrat mot totalitarism.

Nayib Bukele, i sitt kontrollbehov, kriminaliserar allt motstånd och rör sig idag obehindrat mot totalitarism, konstaterar flera internationella rapporter. Denna vändpunkt märks i gripandena av Fidel Zavala, Ángel Pérez och Alejandro Henríquez. Men framför allt i gripandet den 18 maj 2025 av Ruth Leonora López, chef för en av landets främsta människorättsorganisationer Unidad de Anticorrupción de Cristosal.

Ruth López har som chef för Cristosal lett flera insatser för politisk kontroll och anmälningar om korruption riktade mot Bukeles regering, inklusive mot presidenten själv, vilket gjort henne till en mycket obekväm figur för regimen, menar Oscar Orellana.

-Flera av Cristosals insatser har satt press på regimen. Cristosal har uppmanat både riksrevisionen (Corte de Cuentas) och åklagarmyndigheten att utreda misstänkta oegentligheter inom statliga program, som fusk i matdistributionen inom nödlägesprogrammet PES, förskingring av medel inom fängelseväsendet och en olaglig försäljning av ett kustområde. Organisationen har även lyft ett fall med användning av frihetsberövade personer i privata projekt. I alla de fallen förekommer höjdare inom regimen som fängelsechefen Osiris Luna och ministern María Chichilco, men även Lunas mor och flera andra tjänstemän.

Cristosal anmälde diktatorn för att ha köpt in det israeliska spionprogrammet Pegasus. Nu sitter hon i fängelset.

-Cristosal anmälde diktatorn och tre av hans tjänstemän till riksrevisionen för att ha köpt in det israeliska spionprogrammet Pegasus från NSO Group, trots att denna teknik endast får köpas av statliga organ. År 2024 publicerade Cristosal en undersökning som avslöjade att säkerhetsfängelset CECOT² släpper ut sitt avloppsvatten i områden där tre samhällen bor, vilket gör vattnet otjänligt och farligt att konsumera. I år har organisationen lämnat in en konstitutionsenlig klagan till konstitutionsdomstolen, med stöd av 59 906 medborgarunderskrifter, mot den nya lagen om gruvdrift Ley de Minería Metálica.

Men de verkar inte lyckas stoppa hans planer på att återuppta gruvdriften som förbjöds 2017. Har han stöd från mäktiga kapitalintressen. I de områden där gruvorna planeras att etableras har en hög befolkningstäthet, och det är där landets få kvarvarande skogsområden finns. Detta riskerar, enligt flera människorättsorganisationer, att leda till miljöbrott, brutalare repression och en ny våg av markstölder och kränkningar av mänskliga rättigheter. Men inom hans regim finns inget utrymme för att be om hjälp, anmäla korruption eller försvara rättigheter. Allt bestraffas med fängelse. Bukele åtnjuter straffrihet, något som gör honom än mer farlig.³

Även om rädslan för att hamna i fängelse har tystat många, konstaterar radiojournalisten Oscar Orellana att tillkännagivandet om återgång till gruvdrift i december 2024 väckte en våg av indignation bland sociala och bonde­organisationer. Även kyrkan höjde rösten.

-Katolska kyrkan, som tidigare varit medskyldig tyst, som inte sagt något om allt som pågått, anslöt sig till protesterna. I princip under varje mässa tog Katolska kyrkan upp frågan, läste upp ett uttalande och samlade in underskrifter för att be presidenten att upphäva lagen.

Motståndet mot guldgruvdrift är inte obetydligt. Daniel Valencia minns att motståndet mot dessa megaprojekt förenade landet år 2017.

-Gruvfrågan är mycket allvarlig. El Salvador är ett pyttelitet land, knappt 21 000 kvadratkilometer. Och gruvområdena påverkar direkt stora delar av befolkningen och påverkar direkt grundvattenresurserna. I ett så litet land är alla vattenreservoarer sammankopplade. Att öppna upp för gruvdrift innebär att man påverkar en stor del av befolkningen och försämrar vattenkvaliteten i hela landet. Därför finns det ett starkt motstånd, och som enade landet år 2017 för att stoppa försöken till gruvutvinning.

Gripandet av Ruth Lopez var strategiskt beräknat. Det är inte bara för att tysta en kritisk röst, utan också för att sprida rädsla bland oppositionen och befolkningen i El Salvador.

Det var i den vevan som Bukele anklagade Ruth López för “förskingring” när hon greps i sitt hem den 18 maj 2025. Gripandet av Ruth López gör henne till ännu en politisk fånge under regimen. Gripandet är strategiskt beräknat. Det är inte bara för att tysta en kritisk röst med nationell och internationell betydelse, utan också för att sprida rädsla bland oppositionen och befolkningen i El Salvador, menar Daniel Valencia.

– Symboliken i vad Ruth López representerar visar att det inte längre finns någon väg tillbaka. Hon var en av de fem mest kritiska rösterna i landet mot Bukeles regim. Framför allt gällande transparens, antikorruption, brott mot mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Nu är vi alla i riskzonen. Vi ser det som ett hot. Vi måste hitta sätt att skydda oss genom mekanismer som garanterar vår säkerhet och att vi inte faller offer för lagen.

Valencias konstaterande, att det inte finns någon återvändo från Bukeles repression, bekräftades med gripandet av den konstitutionelle juristen Enrique Anaya den 7 juni 2024.

-År 2021 lämnade Anaya in en stämning till konstitutionsdomstolen för att stoppa försöket att driva igenom ett omedelbart presidentåterval, vilket är förbjudet enligt konstitutionen. Året därefter fördömde Anaya offentligt när man avsatte konstitutionsdomstolen. Det var en “teknisk statskupp” menade han och kallade det en institutionell maktövertagning. Sedan lämnade han in en skrivelse till valmyndigheten där han begärde att Bukeles kandidatur skulle nekas. Han menade att den var grundlagsstridig och olaglig. Förra året fortsatte han att uttala sig kritiskt om regimens auktoritära tendenser och varnade för att landet levde under ett “caudillistiskt styre” som underblåser ett ledarskap utan kontrollmekanismer. Idag är Enrique Anaya anklagad för penningtvätt och sitter fängslad.

Övergreppen från Bukele mot journalisterna är en del av en samlad attack. Kritiker och journalistik har alltid utgjort ett hot, eftersom de innebär granskning och politisk kontroll. Därför har Bukele systematiskt attackerat oberoende journalistik, konstaterar Valencia.

Budskapet är att journalistiken är fienden. Han blockerar presskonferenser och har att ingen i hans regering får ge uttalanden.

– Först attackerade han mediehuset El Faro. Han anklagade den dåvarande chefredaktören för penningtvätt. Budskapet där var, och som han planterade hos sina anhängare, att journalistiken är fienden. Han blockerar presskonferenser och har beordrat att ingen i hans regering får ge uttalanden. Nu har han gett sig på de traditionella medier, och de flesta oberoende medier, genom att stjäla deras utrustning eller köpa upp deras personal.

Bukeles mål med att stjäla utrustning och köpa upp personal var att skapa en tidning som ska spegla hans röst och bygga upp en bild av honom som gynnar honom inom landet. Daniel Valencia berättar om hur Bukeles tidning Diario El Salvador kom till.

-Han köpte upp 50 % av redaktionen, såna som jag kallar före detta journalister, från en av de största tidningarna. Sen gjorde han samma sak med El Diario de Hoy och flera TV-stationer. Jag var vid den tiden på El Faro och även där tog de med sig två medlemmar från teamet. På det sättet skapade de denna pamflettjournalistik.

En annan attack från Bukele mot journalister, antikorruptionsutredare och människorättsförsvarare var den olagliga övervakningen med hjälp av den israeliska spionprogramvaran Pegasus.

-Det är riktad mot journalistkåren, som i mitt fall, eller de som är aktiva i civilsamhällets organisationer, alltså de som kritiserar förföljelserna. Det har bevisats att ett trettiotal personer hade sina telefoner avlyssnade med Pegasus. säger Valencia.

Regimen har uppnått vad den strävade efter genom att så rädsla, försvaga den offentliga debatten och införa tystnad. Det märks i Oscar Orellanas ord.

-Vi hade tidigare fem, sju, tio aktiviteter om dagen, presskonferenser, anmälningar… idag har vi nästan ingenting.

Situationen kan spåras tillbaka till när Bukele avsatte konstitutionsdomstolen. Sedan dess är det tydligt vilken mörk väg landet slagit in på.

Orellana menar att situationen kan spåras tillbaka till en startpunkt.

-När Bukeles parti Nuevas Ideas år 2021 avsatte konstitutionsdomstolen. Den dagen blev det tydligt vilken mörk väg landet slagit in på. Från det ögonblicket stod det klart för politiska dissidenter, forskare och oberoende medier att de hade förlorat de garantier som rättsstaten tidigare erbjudit.

Daniel Valencia instämmer.

-Från det det du inte längre har en konstitutionsdomstol som kan stoppa tyrannens övertramp, och du vet att tyrannen har en riksåklagare som kan hitta på vilken anklagelse som helst för att sätta dig i fängelse, då är det klart att dina garantier under en demokratisk rättsstat är förlorade.

De senaste gripandena bekräftar Valencias bild. Journalister och människorättsförsvarare har tvingats till exil eller att leva i hemlighet. Oscar Orellana styrker den försämrade situationen.

-Det finns över 14 journalister som redan har lämnat landet av rädsla. Det finns ytterligare 12–14 som gått underjordisk, som inte bor hemma och som inte går till sina arbetsplatser. Det är som att leva på flykt.

Enligt Journalistorganisationen Asociación de Periodistas de El Salvador har över 40 journalister gått i exil på grund av trakasserier, hot och godtyckliga begränsningar.

Siffran på journalister som flytt landet har bara ökat. Journalistorganisationen Asociación de Periodistas de El Salvador rapporterar att över 40 journalister har gått i exil på grund av trakasserier, hot och godtyckliga begränsningar.

Även självcensuren ökar, inte bara bland journalister. Rapporter visar att rädslan för massfängslanden utan rättegång, militariseringen av gatorna, militariseringen av gruvområden, olagliga avlyssningar, gripanden av fredliga demonstranter och offentliga personer, har lett till att människor tystnar på sociala medier och inte protesterar på gatorna, trots diktatorns godtycke, menar Orellana.

– Sex av tio salvadoraner censurerar sig själva på sociala medier om vad de tycker om despoten av rädsla för att bli offer för undantagstillståndet som råder.

-Den stora majoriteten av befolkningen är likgiltig inför denna verklighet, och vissa applåderar till och med. Men sedan finns det de som är bättre informerade, människor från akademin, universitet, rörelser och det organiserade samhället, som har en annan förståelse. Men det folkliga trycket har inte varit särskilt starkt, eftersom det finns rädsla. Du ser ingen protestera på gatorna. Eller så ser du en grupp på 15 personer, som är väldigt modiga, som protesterar. Protester som förr kunde samla 300 – 500 personer.

De hyllar hans fängelsemodell präglad av tortyr och straffrihet. Och de lyfter även fram hans despotiska cynism som något som lockar, särskilt bland auktoritära ledare som gärna pratar om brott och straff.

Det är uppenbart att detta känner omvärlden till men agerar inte, konstaterar journalisterna. Valencia är skeptisk.

-Repression, korruption och rädslan är välkända bland diplomater i landet, bland européer, från USA och från regionen. Men det stör dem inte. Diplomaterna föredrar hellre att prata om Bukeles misslyckande med kryptovalutor som ledde till att salvadoranska offentliga medel förskingrades. De hyllar hans fängelsemodell präglad av tortyr och straffrihet. Och de lyfter även fram hans despotiska cynism som något som lockar, särskilt bland auktoritära ledare som gärna pratar om brott och straff.

Oscar Orellana medger att det finns en viss mått av medskyldighet i spelet. Exempelvis kritiserade EU lagen om utländska agenter år 2021, men idag är tystnaden öronbedövande.

-Vissa diplomatiska representanter gör samma sak i sina egna länder. Och därför störs de inte av det som händer här.

Även Valencia uttrycker en sorglig känsla av att ha övergivits av omvärlden.

-Jag minns särskilt den tyska ambassaden, som gick ut på sociala medier med en varning om att om lagen om utländska agenter infördes så fick El Salvador säga adjö till stöd och bistånd. Även andra länder som Spanien anslöt sig till tyskarnas varning. Men nu, sorgligt nog, har ingen sagt något.

Oscar Orellana målar upp en mörk bild för den oberoende pressen.

– Vi säger att vi håller på att bli ensamma, alltså, framtidsutsikterna är inte uppmuntrande. Det är som i Nicaragua, medierna tvingades stänga, journalisterna lämnade landet för att kunna fortsätta arbeta från utlandet.

Översättning: Francisco Contreras