Göteborgssociologen Per Månson har gett ut en ny bok vid namn Den ryska autokratins uppgång och fall. En välbehövlig motvikt till dagens slentrianmässiga russofobi, menar Elisabeth Özdalga.

I slutet av 1950-talet gav den amerikanske sociologen C. Wright Mills ut ’The Sociological Imagination’, en bok som kom att betyda mycket för flera generationers samhällsvetare. Här gjorde Mills upp med de teoribildningar som dominerade inom amerikansk sociologi vid den här tiden: överdrivet generaliserande teorier – general theory; övertro på stora kvantiteter fakta – abstracted empiricism; och en vilseledande uppfattning om att samhällsstudier bör – och kan – bedrivas objektivt, det vill säga värderingsfritt.

Som alternativ till dessa ideal presenterade han ett löfte – ’promise’ – vilket utgick ifrån en analys av samhällen, där man tog avstamp i konkreta individers vardagsverklighet, samtidigt som fokus lades på de institutioner och traditioner som både begränsade – och möjliggjorde – individers och gruppers handlande. Det är i växlingen mellan handling och struktur, biografi och institutioner, som historien drivs framåt. Nyckeln till framgång i analysen av dessa komplexa processer utgörs – som i bokens titel – av forskarens ’sociologiska fantasi och uppfinningsförmåga’.

Per Månson har skrivit en synnerligen läsvärd, överskådlig och bitvis mycket detaljerad redogörelse för det ryska rikets tillkomst på 1200-talet och dess fortsatta etablering och geografiska expansion genom århundradena.

Ett bra exempel på vad ett sådant tillvägagångssätt kan bidra med i förståelsen av en av den moderna världshistoriens stormakter utgörs av Göteborgssociologen Per Månsons senaste arbete Den ryska autokratins uppgång och fall. Människor, händelser, kriser och reformer från medeltiden till revolutionen 1917 (Irene Publishing, 2026). I tidigare arbeten, till exempel doktorsavhandlingen Från Marx till marxism: En studie av Karl Marx och marxismens framväxt (Göteborg: Daidalos/Röda bokförlaget, 1987), eller Båten i parken: introduktion till samhällsstudier (Lund: Studentlitteratur, 2014), har Månson gjort sig till tolk för det historiesociologiska perspektiv som Mills företrädde. I sin senaste bok har han emellertid givit sig in på vad som normalt räknas till historikernas domän, men som i hans analys får en delvis annorlunda vinkling. Det är ingen lätt uppgift, då det handlar om att ge en teoretiskt sammanhängande bild av svåröverskådliga processer på det sociala, politiska och ekonomiska området, såväl som inom ramen för utveckling och händelser på det individuella, lokala och centrala planet.

Resultatet har emellertid blivit en synnerligen läsvärd, överskådlig och bitvis mycket detaljerad redogörelse för det ryska rikets tillkomst på 1200-talet och dess fortsatta etablering och geografiska expansion genom århundradena, fram till dess sammanbrott mot slutet av första världskriget. De två kärninstitutionerna – tsarismen (autokratin) och livegenskapen – finns inte med från början, utan växer fram under osäkra och mycket dramatiska, men för det ryska samhället artegna former. Samtidigt ligger dessa inbäddade mellan den ortodoxa kyrkan, den jordägande (eller på tsarens order jordförvaltande) adeln och i samband med närmandet till Europa och moderniseringen under Peter den store (1672-1725) en framväxande borgarklass och intelligentia.

De mongoliska erövringarna på 1200-talet satte sin prägel på utvecklingen i Ryssland under flera århundraden.

Det är inget stagnerande samhälle som skildras. Tvärtom är det i ständig rörelse. Konflikterna kring olika institutioner och traditioner, inte minst kring livegenskapen, pendlar fram och tillbaka och ger upphov till olika former av politiskt motstånd med oppositionsgrupper och mer eller mindre framgångsrika ledare; händelseförlopp, som i vissa avsnitt ges en detaljerad och färgstark beskrivning. Här kan speciellt nämnas de mongoliska erövringarna på 1200-talet, vilka satte sin prägel på utvecklingen under flera århundraden och ur vilket det Moskva-centrerade Ryssland etablerades under andra hälften av 1400-talet. Den hårda kampen om makten i all dess grymhet och svåröverskådlighet, vilket ledde till autokratins uppkomst, skildras genom några av deras historiskt mest namnkunniga aktörer såsom Ivan den förskräcklige (1530-1584). Svagheterna i systemet – eller bakslagen – illustreras i analysen av ”Den stora oredan” – en period i början av 1600-talet, som präglades av stor osäkerhet, då det dittills etablerade systemet hotades av disintegrering.

Militärens och därmed också adelns betydelse studeras och skildras ingående och med många intressanta och levandegörande detaljer. Det är också genom de återkommande och ytterst varierande konflikterna som de stora skillnaderna – befolkningsmässigt och geografiskt – mellan de olika delarna av det ryska samhället åskådliggörs. Kosackerna i sydväst var inte de enda orosmakarna. Oron bland en under århundradena alltmer pressad bondeklass utgjorde ett ständigt hot mot ordningen.

Den stora omvälvningen kom med Peter den store, då Ryssland också närmar sig Europa på ett nytt sätt. Att huvudstaden flyttas från Moskva till Sankt Petersburg vid Finska viken får mer än symbolisk betydelse.

Den stora omvälvningen kom med Peter den store, då Ryssland också närmar sig Europa på ett nytt sätt. Att huvudstaden flyttas från Moskva till Sankt Petersburg vid Finska viken får mer än symbolisk betydelse. I spåren av den inledda moderniseringen växer en industrisektor fram, järnvägsprojekt initieras, universitet grundas. Samtidigt sker en liberalisering av det juridiska systemet. De brutala kroppsstraffen från tidigare århundraden omvandlas till fängelsestraff, deportering eller mindre bestialiska former av dödsstraff. Men Rysslands möte med Väst innebär samtidigt hårda militära konfrontationer, något som krönts av Napoleonkrigen och Krimkriget. All denna historiska dramatik åskådliggörs av författaren på ett engagerande sätt, samtidigt som kriser i den egna institutionella strukturen – livegenskapen, autokratin, krigsapparaten, rättssystemet, utbildningen, media och diplomati – och motsvarande försök att förstå och reformera sig ut ur dessa kriser ges en både detaljerad och överskådlig skildring.

En höjdpunkt i Månsons bok utgörs av kapitlet om skotten – eller mordet – i Sarajevo. Ofta framställs detta som en gärning av en enskild individ, när det i själva verket var ett länge planerat attentat av en grupp bosnienserbiska nationalister, där det inte bara var fråga om pistoler, utan också bomber. Den ena (första) bomben kastades aldrig (nerverna svek attentatsmannen), den andra missade sitt mål, då Franz Ferdinands chaufför lyckades väja undan. Trots detta avbröts inte den planerade rundturen i staden och Gavrilo Princip blev den som till slut lossade det avgörande skottet. Därmed är skildringen framme vid första världskriget, vilket markerar slutet på det ryska tsarväldets 700-åriga historia.

I en tid när russofobi fått ersätta en genomtänkt utrikespolitisk analys av grannen i öster – gäller EU som union såväl som enskilda länder – har Per Månsons framställning av tsarväldets långa historia mycket att ge.

I en tid när russofobi fått ersätta en genomtänkt utrikespolitisk analys av grannen i öster – gäller EU som union såväl som enskilda länder – har Per Månsons framställning av tsarväldets långa historia mycket att ge. Boken handlar inte om Ryssland av idag, men ger en fyllig och intresseväckande bild av bakgrunden till det moderna Ryssland. Samtidigt illustrerar studien vad ett realistiskt och förutsättningslöst förhållningssätt kan ge i form av ökad förståelse av ett för oss i många avseenden främmande land. Nyckeln till denna framgång ligger i det starka och genuina intresset för Ryssland som samhälle, folk och nation, men också i forskarens på ’sociologisk fantasi och uppfinningsförmåga’ baserade arbetsmetod. Som läsare ser jag fram emot fortsättningen – analyser i Mills och andra historiesociologiska forskares anda av Sovjettiden och vår tids Ryssland.