Från Luleå till Staffanstorp etableras gigantiska AI-datacenter. Här dyker teknikjättar upp från USA och gör inmutningar i mark som under guldruschen i Klondike i slutet av 1800-talet. De slukar el och vatten, men ger de några jobb? Och vad är faran när vår data hamnar hos amerikanska företag som lyder under den amerikanska staten? Lars-Erik Lundmark granskar vad kapitalet säljer in som en ny basindustri.

Facebook i Luleå, Amazon i Västerås, Katrineholm och Eskilstuna, Google i Avesta och Microsoft i Gävle, Sandviken och Staffanstorp. Jag talar om datacentraler – eller datahallar, servicehallar som de också kallas. Det är anläggningar för lagring, bearbetning och distribution av stora mängder data. De ser till att appar, molntjänster, webbplatser och nätverk fungerar – och inte kollapsar i den värme som alstras. Flera kommuner marknadsför mark för framtida datacentraler; i Timrå ges Google möjlighet att bygga ett AI-datacenter, som enligt P4 Västernorrland kan komma att kräva lika mycket el som ”hela Stockholm”.¹

De företag det handlar om har tillåtits att använda sin makt på ett sätt som försvagat det politiska ansvaret inför medborgarna. Satsningarna gäller inte enbart teknisk utveckling. De är en del av utrikes- och säkerhetspolitiken och uttryck för ett allianstänkande, som inte bara bidrar till att göra Sverige till en kärnkraftsnation utan också kommer att styra hur AI-teknikens använts. Vart är vi på väg?

Ett slags undantagstillstånd
Det är som om etableringen av dessa datacentraler har försatt Sverige i ett slags undantagstillstånd. Här dyker teknikjättar upp från USA och gör inmutningar i mark som under guldruschen i Klondike i slutet av 1800-talet.

I Timrå ges Google möjlighet att bygga ett AI-datacenter, som kan komma att kräva lika mycket el som hela Stockholm. Här dyker teknikjättar upp från USA och gör inmutningar i mark som under guldruschen i Klondike i slutet av 1800-talet.

De gör upp med några lokala bossar om vad folket ska få veta om planerna i förhoppningen om att denna heta bransch ska skapa arbetstillfällen, dra till sig andra lycksökare och inflyttare. Företrädare för staten inte bara applåderar det som händer utan fixar fickpengar till pionjärerna i form av startbidrag, dolda skattelättnader och dryga el-rabatter.

Staten och en rad kommuner har verkligen levt upp till de löften tre ministrar i den förra regeringen gav i ett brev till cheferna för Amazon, Facebook och Google i juni 2017: ”För att tala klarspråk, i en tid när andra tar ett steg tillbaka vill vi röra oss framåt. Därför kommer vi göra det lättare för ditt bolag att komma hit och dra nytta av vårt storartade företagsklimat”.²

De berörda företagen har svarat med att vara ytterst hemlighetsfulla och förmått kommuner där de velat bygga datacentraler att ligga lågt med sina planer. Ett par exempel. Google äger en kvadratkilometer mark i byn Horndal i Avesta kommun. När Computer Sweden i juni 2017 intervjuade samhällsbyggnadschefen visste han inte vem markköparen var. Det gjorde bara tre personer i kommunen vid den tidpunkten. Men han visste att det handlade om ett stort bygge av datorhallar.³

Tre ministrar skrev i ett brev till cheferna för Amazon, Facebook och Google: För att tala klarspråk, i en tid när andra tar ett steg tillbaka vill vi röra oss framåt. Därför kommer vi göra det lättare för ditt bolag att komma hit och dra nytta av vårt storartade företagsklimat.

I december 2018 hölls extra sammanträden samtidigt i Gävle och Sandvikens kommunstyrelser – för att undvika läckor. Ledamöterna visste inte i förväg vad de skulle ta beslut om. Microsoft fick köpa mycket stora markområden. Beslutet fattades under stor tidspress och med begränsad information till de folkvalda, vilket blev föremål för debatt och granskning. Senare har Gävle kommun till en okänd köpare (sekretess) sålt två nya mycket stora markområden, som planeras för it-företag.⁴

Ett företagsklimat som passar kolonisatörer
Sverige har sålts in som råvaruproducent. Billig fossilfri el har varit Sveriges viktigaste rå- eller insatsvara för att locka till investeringar i datacenter. Dessutom har tillgången på billig mark varit god.

Det finns inga beräkningar gjorda på hur många jobbskapande satsningar som uteblev i bl a Mellansverige därför att det inte finns tillräckligt med el. Att rabatten till sist slopades (2023) var en följd av att det inte längre gick att tiga still om att mycket få fasta jobb skapades.⁵

Dessutom – samtidigt som el-priset ökade i södra Sverige fick företag och hushåll betala full skatt och höga elpriser.

I december 2018 hölls extra sammanträden samtidigt i Gävle och Sandvikens kommunstyrelser – för att undvika läckor. Ledamöterna visste inte i förväg vad de skulle ta beslut om. Microsoft fick köpa mycket stora markområden.

Datahallarna som Microsoft bygger i Gävle och Sandviken har som mest sysselsatt omkring 1 000 personer av vilka över 800 varit utstationerad arbetskraft från utländska företag, främst Irland. Tidningen Byggnadsarbetaren har i flera reportage beskrivit hur frågor som rört kollektivavtal, arbetsvillkor och föreningsfrihet lett till konflikter. Frågan är om det är möjligt att upprätthålla svenska villkor när stora internationella entreprenörer ansvarar för byggprojekten.

Teknikföretagen har tillåtits bygga datahallar även på mark som ligger rätt långt ifrån centralorter. Det är ett gott exempel på utstuderad oaktsamhet om miljön; det har byggts där elen var billigast. I dagsläget återvinns i praktiken inte spillvärmen. Energin tar andra vägar som oftast kräver enorma mängder kallt vatten. Tidigast i slutet av 2026 eller under 2027 lär vi få se fullskaliga leveranser till fjärrvärmeanläggningar. Hade det funnits en tvingande lagstiftning hade geografiskt felplacerade anläggningar kunnat undvikas och företagen fått lov att ordna det som krävdes för att sälja värmen.

Samlat på sig makt
De techbolag som nämnts och andra har gjort det möjligt att samla in, lagra, hantera och dra nytta av, tjäna pengar på, data från massor med användare över hela världen – privatpersoner, företag och andra organisationer (det finns några kinesiska också med global räckvidd). Med hjälp av dem kan slutsatser dras om en persons politiska hållning, sexuella läggning, etnicitet och hur den mår. Vilka vi träffar och var är också viktig information.

Det samlas alltså mycket makt hos datateknikföretagen. Om de kan övervaka och kontrollera våra förehavanden kan förstås också stater och alla typer av politiska ledare också göra det. Detta är en form av övervakning för att inte säga spioneri, som säkerhetstjänsterna i vårt land visat måttligt eller inget intresse för (detsamma gäller nyhetsmedia som aldrig besvärar SÄPO med några frågor i denna sak). De har helt enkelt hamnat utanför det politiska samtalet på samma sätt som Nato och DCA-avtalet. Detta trots att hur tillgången på el ska garanteras diskuterats i åratal och datorcentralerna är el-slukare av stora mått.

Teknikföretagen har tillåtits bygga datahallar i Sverige även på mark som ligger rätt långt ifrån centralorter. Det är ett gott exempel på utstuderad oaktsamhet om miljön; det har byggts där elen var billigast. I dagsläget återvinns i praktiken inte spillvärmen. Energin tar andra vägar som oftast kräver enorma mängder kallt vatten.

Annat ljud i skällan var det när det svenska 5G-nätet skulle riggas. Efter starka påtryckningar från USA beslöt Post- och telestyrelsen (PTS) under hösten 2020 att kinesiska Huawei av säkerhetsskäl skulle uteslutas från utbyggnaden; säkerhetspolisen och försvaret låg bakom det formella beslutet.⁶

Samma år förbjöd Sveriges Television (SVT) och Sverige Radio (SR) sina anställda att använda appen Tiktok. Emanuel Karsten fann skäl att också fråga sig vad andra stater gör av den information de samlar in.⁷ Det är helt logiskt att det nu visar sig att SVT och SR skickar användardata till servrar i USA och använder amerikanska analysverktyg.⁸ I början av 2023 ökade för övrigt SVT och SR sin närvaro på Tiktok.⁹

Sverige ska lyftas med hjälp av Microsoft
Cloud Act (lag 2018) innebär att amerikanska myndigheter, efter domstolsbeslut eller annan rättslig process, kan kräva att amerikanska företag lämnar ut samtliga kunduppgifter oavsett om kunderna eller kundernas företag är amerikanska eller inte. Det viktiga är företagets juridiska hemvist, inte var datahallen står. Lagen kan ses som en motsvarighet till Kinas nationella underrättelselag. Intresset i Sverige för att ens tala om denna lag har varit ringa. Det har varit lika tunt som nyfikenheten på Myndigheten för samhällsskydd och säkerhet (MSB före namnbytet) när den ville ta Amazon till hjälp för att lagra svenskarnas sjukjournaler. Det satte Folkhälsomyndigheten stopp för – inte Säpo.¹⁰

Cloud Act innebär att amerikanska myndigheter, efter domstolsbeslut eller annan rättslig process, kan kräva att amerikanska företag lämnar ut samtliga kunduppgifter oavsett om kunderna eller kundernas företag är amerikanska eller inte.

I juni 2024 håller Microsofts vice ordförande Brad Smith och statsminister Ulf Kristersson en gemensam pressträff på Microsofts Sveriges huvudkontor i Stockholm: företaget gör sin största satsning någonsin i just Sverige, 34 miljarder de närmaste två åren. Under samma tid ska 250 000 personer lyftas i sitt AI-kunnande – med Microsofts hjälp. Märkligt. Låt vara att Linköpings universitet är inblandat.

Statsministern fick frågan om inte datorhallarna slukar väldigt mycket el, tar el från hushållen och skapar få jobb. Han svarar: ”Det här är mycket bredare än så – det handlar om att skapa en infrastruktur i Sverige för framtidens teknologi där AI kommer att kräva mycket mer”.¹¹

Varken Kristersson eller Smith berör frågor om amerikansk jurisdiktion över data, digital suveränitet, säkerhetsskyddslagen (handlar om skyddet av säkerhetsklassificerade uppgifter) eller beroenden. Dagens industri (DI) rapporterar (3 juli 2026) att Microsoft ska dra igång ett nytt dotterbolag med 6 000 AI-experter, som ska hjälpa företag att implementera AI. Svenskan Carolina Dybeck Happe, vice vd, är AI-ansvarig på Microsoft. Hon medverkade för några månader sedan i Sommar (SR P1) och pratade om AIs förtjänster.

Det samlas mycket makt hos datateknikföretagen. De sysslar med en form av övervakning för att inte säga spioneri, som säkerhetstjänsterna i vårt land visat måttligt eller inget intresse för. Detsamma gäller nyhetsmedia som aldrig besvärar SÄPO med några frågor i denna sak.

I maj 2026 antar regeringen paradoxalt nog en policy för datalagring, som slår fast att myndigheterna ska vara beredda att snabbt lämna amerikanska servrar (att det gäller just dem sägs inte rakt ut) om världsläget blir sämre; nya tjänsteköp ska helst göras från svenska eller europeiska leverantörer.¹² Att kalla det kovändning är kanske för mycket sagt: regeringen har ju tidigare talat om digitalt oberoende och behovet av europeisk kontroll över digital infrastruktur. Men när frågan gäller den konkreta användningen av amerikanska molntjänster hänvisar regeringen till myndigheternas eget ansvar.

Det är också vad som sker när civilminister Erik Slottner intervjuas med anledning av att Microsofts medarbetare fått sitta i en arbetsgrupp på Trafikverket inför verkets val av molntjänster. Danmark och Frankrike behandlar beroendet av amerikanska molntjänster som en fråga om nationell styrning – inte Sverige. Slottner återkommer gång på gång till att varje myndighet måste göra självständig riskbedömning och är ansvariga för hur molntjänster används.¹³

Investeringspolitisk konsensus
Civilminister Erik Slottner hyser ingen oro för att USA skulle hota Sverige med att stänga ned molntjänster. Det gjorde nog inte den förra regeringen heller. Den undvek i vart fall konsekvent att låta sig styras av Cloud Act och överlät det yttersta ansvaret till myndigheterna. Den utredning som tillsattes hade inte mycket att tillägga. Fokus hamnade inte på val av leverantörer utan på att bli av med vissa tekniska hinder för lagring.

Ulf Kristersson fick frågan om inte datorhallarna slukar väldigt mycket el, tar el från hushållen och skapar få jobb. Han svarar: Det här är mycket bredare än så – det handlar om att skapa en infrastruktur i Sverige för framtidens teknologi där AI kommer att kräva mycket mer.

Regeringarna av olika politisk färg har alltså intagit samma hållning: staten sätter ramarna, myndigheternas styr val av molnleverantör. Till denna konsensus sällar sig också Business Sweden, ägt av staten och näringslivet, som haft datacenter till ett särskilt strategiskt område.

Business Sweden ser tidigt datacenter inte bara som en ny industri utan som en ny basindustri. Den hållningen fick stort genomslag i medier och återkom nästan ordagrant i många artiklar med Tomas Sokolnicki som budbärare. I slutet av augusti 2019 kunde man läsa samma artikel i SvD som i mänder av andra tidningar, som Folkbladet i Eskilstuna och Västervikstidningen. Budskapet var: datahallar är på väg att bli en ny basindustri. På alla dyker Tomas Sokolnicki upp. Han är investeringsrådgivare på Business Sweden. Att uppdraget gick ut på att intressera och stödja utländska investerare (läsa amerikanska) går knappast att ta miste på. Vad som kanske inte uppmärksammats är att kopplingen mellan kärnkraft och datacenter har funnits ganska länge -”fossilfri el” har varit ett säljargument.

Business Sweden rapport från juni 2026 lägger korten på bordet: kopplar samman AI, datacenter och växande efterfrågan på planerbar el.¹⁴ Från att ha varit en energifråga blir ny kärnkraft en industrifråga. Länder som kan erbjuda kärnkraft får ett konkurrensövertag.

Danmark och Frankrike behandlar beroendet av amerikanska molntjänster som en fråga om nationell styrning – inte Sverige.

Business Sweden vill ha till stånd en svensk ”kärnkraftsvärdekedja”, dvs passa in svenska företag i en global kedja av tillverkning, tjänster och handel. Den ambitionen är i allra högsta grad, inte överraskande, förenlig med det USA-ledda Pax Silica, som Sverige anslutit sig till: ”ett närmare samarbete mellan länder som har kompletterande resurser och förmågor”, som det står i Utrikesdepartementets pressmeddelande 17/3 2026. Samarbetet sträcker sig från mjukvaror till infrastruktur, energi och råvaror.

Tidöregeringen har samma plan som USA
De sju grundarna till Pax Silica-koalitionen är Australien, Israel, Japan, Singapore, Storbritannien, Sydkorea och USA. Senare har fler länder anslutit sig: Finland, Förenade Arabemiraten, Grekland, Indien, Qatar, Sverige; EU anslöt sig i juni 2026. Undertecknandet av avtalet har inte föregåtts av någon offentlig debatt – eller någon innan från regeringen uttalad avsikt.

Oppositionens kritiska frågor har handlat om svensk digital suveränitet, konsekvenser för det europeiska samarbetet och bristen på transparens. Och vilka åtaganden Sverige gjort. Pax Silica ska vara ett icke-bindande avsiktsavtal. Men Indien har åtagit sig att bygga sin AI-struktur på amerikanska teknikplattformar; Förenade Arabemiraten att bryta alla band med Kina och samarbeta med Microsoft.

Evgeny Morozov ser, i den norska upplagan av Le Monde diplomatique, avtalet som en strategisk fälla: den europeiska marknaden blir beroende av USA, som säkrar dominans inom AI och tvingar Europa till digital underkastelse. Detta i stället för att själv bestämma reglerna för framtida AI. Trots att USAs handlande kan förefalla kaotiskt och svårt att förutsäga följer det konsekvent en långsiktig plan för att lägga krokben för Kina i dess strävan efter ekonomiskt och teknologiskt övertag.¹⁵

Sverige har anslutit sig till det USA-ledda Pax Silica. Samarbetet sträcker sig från mjukvaror till infrastruktur, energi och råvaror. Undertecknandet av avtalet har inte föregåtts av någon offentlig debatt – eller någon innan från regeringen uttalad avsikt.

Morozov beskriver vidare hur USA pressade Malaysia att avstå från en nationell AI-strategi, baserad på teknik från Huawei. Nederländerna har också handlat i konflikt med USA. De deltog i grundarmötet, men avstod från att skriva under. De ville skydda ett av sina största teknikföretag,

Vem är det som leder oss – vart?
Kritiker har pekat på att naturresurser i landet, jordmetaller och AI-utveckling kan komma att knytas till amerikanska techbolag och militära intressen. I USA finns det ett utbrett motstånd mot AI-bolagens stora makt över infrastruktur, deras energiförbrukning, upphovsrättsfrågor, arbetsmarknadseffekter och deras växande roll i försvars- och säkerhetspolitiken. Det är en diskussion som blivit betydligt mer framträdande än för bara några år sedan. ”Kampen sprider sig redan bortom USA. I Chile och Mexiko, Spanien och Frankrike mobiliserar människor sig mot AI och datacenter. Medan politiska ledare rullar ut röda mattan för teknikindustrin är ämnet påfallande frånvarande i valkampanjer”.¹⁶

Vi vet inte vad Sverige åtagit sig att göra inom ramen för Pax Silica. Vi vet heller inte vad det kommer att betyda för Sverige och EU att Google, Microsoft, Amazon och flera andra ledande AI-företag i USA har ingått avtal med Pentagon om att göra amerikansk militär ”AI-fokuserade”, vilket inkluderar massövervakning och autonom krigsföring. De flesta av teknikföretagens ledare stöder ”ohämmad militär upprustning i västländer, förnekar betydelsen av mjuk makt och eftersträvar att ha fortsatt globalt styre över AI-tekniken” rapporterar Utrikespolitiska institutets nättidning.¹⁷ Inget av detta tycks bekymra regeringen.

Riskerna för långsiktig teknisk självständighet och svensk och europeisk handlingsfrihet har inte analyserats och diskuterats i nämnvärd utsträckning. ”Nu syns sprickorna i USA:s AI-strategi”: det har nyligen blivit möjligt att ladda Kinesiska Kimi K3, en AI-modell med öppen källkod; källkoden är fritt tillgänglig för alla att se, ändra och distribuera. Den är nästan lika bra som de bästa amerikanska varianterna, men avsevärt billigare att använda. Öppna modeller innebär fördelar för svenska företag, att data kan behållas på hemmaplan och beroendet av andra minskas. Hur kommer den möjligheten att tillvaratas?¹⁸

Vi vet inte vad Sverige åtagit sig att göra inom ramen för Pax Silica. Vi vet heller inte vad det kommer att betyda för oss att Google, Microsoft och Amazon har ingått avtal med Pentagon om att göra amerikansk militär ”AI-fokuserade”, vilket inkluderar massövervakning och autonom krigsföring.

Så här långt har beroendet av USAs dataföretag satt välstånd, miljö, säkerhet och demokrati på spel. Det är ett kalkylerat och eftersträvat beroende, inget misstag.

Ingen regering har ställts till svars för miljöproblem, lokal elbrist, dolda uppgifter om elförbrukning och uteblivna jobb för svenskar kopplade till datahallar. Man kan tala om en investeringspolitiks konsensus, som reflekterar hur makten förskjutits från politiken på hemmaplan till storföretagen, företagens nationella identitet och ett allianstänkande, som införlivar USA på bekostnad av det europeiska samarbetet. Folkligt stöd för viktiga beslut verkar av ren vana inte ha sökts denna gång heller. Till detta hör att de berörda kommunernas ledningar har handlat mer som avtalsslutande part på en marknad än som företrädare för medborgarna. Är det under några omständigheter rimligt för en kommun att underkasta sig marknadslogiken och helt bortse från den liberala demokratins olika institutioner för överläggningar, debatt och beslutsfattande?